Miss Meisters mat med mera...

Rostade butternutbåtar

2012-01-03T20:59:00.004+01:00

I söndags hade tänkt göra lite mat till veckans matlådor. Jorå, en annan har ju ett låtsasjobb att gå till som varken tillåter semester eller att jobba hemifrån. Så första veckan på året spenderas på en låst och nästintill folktom arbetsplats. Allt enligt alliansens regler och förordningar. Allt enligt systemets* fantastiska idé om att detta snabbare ska leda till jobb.
Det blev hur som helst inte mycket kvar av denna butternut. Såg ut att räcka till två portioner men då den till att börja med hade ganska stort kärnhus och att jag nära på brände skivorna så räckte det alldeles lagom till en person. För två portioner krävs det lite mer mat som får backa upp det hela. Eller så behöver pumpabåtarna rostas så länge i ugnen heller. Bara så länge att de blir riktigt mjuka och genomlagade.

Rostade butternutbåtar

1 liten butternut
olivolja
cacao- och chilikrydda
flingsalt
ev extra chili och svartpeppar

Skala pumpan och dela på längden. Gröp ur kärnhuset. Spara gärna kärnorna (skölj bort innanmätet, görs enklast i ett durkslag) och rosta i torr stekpanna. Skär "båtar" av pumpan och lägg i ugnsform. Ringla över olivolja och strö på flingsalt och övriga kryddor.
Rosta i ugnen 200 grader i ca 20-30 minuter. Servera med t ex Edamamebönor och paprika i en salig blandning.

Smaklig spis!

***

*Jag syftar på arbetsmarknadspolitiska programmets tredje fas, som så modernt döpts om till sysselsättningsfasen, inom Jobb- och utbildningsgarantin (JUG). Enligt AF:s egna info innehåller fas 3 följande aktivitet:

sysselsättning hos anordnare. Som arbetsgivare betalar du inga löner, arbetsgivaravgifter eller försäkringar utan får 225 kronor per dag för att täcka handledarkostnader med mera.

En för mig ny sida jag just råkade på innehåller en hel del om vad fas 3 är och innebär för den arbetslöse. Intressant nog påstår sig sidförfattaren tillhöra just alliansen men är kritisk mot JUG och dess tre faser.

Syrlig efterrätt med citrus, kakao och chili

2012-01-02T00:37:00.006+01:00

Med eller utan...

sked?

Under nyårshelgen fick jag ett plötsligt infall att byta redigeringsläge till bloggen men jag är visst inte riktigt redo än och lyckades som tur var ändra tillbaka. Anledningen är egentligen att datorn inte pallar med utan börjar rusa. Ja, jag var ju i de riktigt stora redigerartagen och höll på att ändra tema och allt till bloggen. Men som sagt, med bilder och och andra mer krävande sidor får datorn sig ett spel. Ja, jag har skrivit om detta tidigare men nu är det så att jag inte har några resurser till att lösa problemet. Datorn är nyss två år fyllda och långtifrån full. Märker att jag allt mer sällan har igång datorn. Och om jag har det så minimerar jag både antal program och flikar öppna samtidigt.

Här kommer i alla fall den där efterrätten jag piffade till med syra, socker och het krydda på nyårsaftonen. Just det inlägget fick en liten spin-off hos Kinna och genererade i en hel del historier om varför vi (mat)bloggar. Läs mer här!

Syrlig efterrätt med citrus, chili och kakao

2 port

1 pink grape
1 apelsin
2-3 msk granatäppelkärnor

1 msk rörsocker
Cacao- och chilikrydda
en nypa flingsalt
några droppar pressad citron
färsk koriander

Filéea både grapefrukten och apelsinen. Lägg i skål och pudra över kryddor och socker. Droppa eventuellt lite pressad citron över. Blanda i några matskedar granatäppelkärnor och låt stå ett tag. Toppa med några blad färsk koriander till servering.

Smaklig spis!

***

Ett riktigt toppenår i min matbloggsvärld

2011-12-31T22:17:00.000+01:00

Ser ni solen där i mitten? Klockan är inte ens 3 på eftermiddagen

Är det vemodet som rullar in tro?
Det var som att en metafor för nyårsaftonen spelades upp framför ögonen

Sista dagen på året startade jag med ett närapå trippelträningspass. Först en timmes bodypump följt av ett extra långt cykelpass på 90 minuter. När allt var över tog jag en extra cykeltur ute i det fina vädret. Ja solen sken faktiskt och det var till och med minusgrader här i stan. Då jag på hemvägen cyklade längst kajen till älvmynningen höll vädret bokstavligen på att skifta ordentligt. Det var inte bara solen som gick ner utan dimman rullade i hög fart in över stan. Under de ca 30 sek det tog för mig att stanna cykeln, fiska upp mobilen, av med vanten och fått igång kameran, så hade solen hunnit flytta sig och täcktes dessutom av ännu tjockare dis än när jag först såg det. Inget väder som bådade gott inför eftermiddagens fyrverkeri.
Till middag blev det snabb och enkel mat i form av falafel, pasta och kokta grönsaker. Efterrätten däremot piffade jag till med syra, socker och het krydda.

What a day!
Den bästa (och skitigaste) på länge

Men nu, som för så många andra är det dags att summera året som gått. Det hade varit kul med en bildkavalkad men det senaste halvåret har min dator börjat trilskas mer än vanligt. Det går knappt att ladda ner bilder från kameran innan den får spel och stänger av sig själv. Att titta igenom och namnge dem är nästan som att spela roulett. Att då beskära och redigera är inte att tala om. Det är bland annat en av anledningarna att bloggen sackat efter en del under hösten.Och trots att 2011 på många sätt varit ett riktigt bottenår och jag känner mig totalt urlakad på allt vad duglighet heter så har mat- och bloggåret däremot varit helt fantastiskt!
I november 2009 träffade jag för första gången flera matbloggare irl och har sedan dess längtat efter att träffa dem alla igen. I november i år blev det äntligen verklighet och jag vart alldeles glad och uppfylld efter de sex intensiva och extremt sociala dagarna i stora staden. Och inte bara träffade jag Husmorderns (som inte bloggar så ivrigt längre men är lika förtjusande ändå), Griskindspatrik (vars musik förgyllt många kvällar och helger), Smaskens (4-barnsmamman med passion för mat och bakning som bland så mycket annat är hjärnan bakom de i Göteborg framgångsrika saffranskakorna), Kinnas blogg (som under året fått fart på den egen firma Fiduser) igen utan även Gittos mat (ja, självaste Margit som vann Stora Matbloggspriset 2011), Matälskaren (som jag också fick en hälsning av i mitt egna ex av årets stora matbok Matmolekyler) och Pipopp (som inte heller bloggar för tillfället men jisses så kul att träffa henne och vi fnittrade som om vi känt varandra länge och väl) för första gången på riktigt. Dessutom träffade jag helt oväntat och galet roligt en riktig pärla. Lotten. Vårt spishäng kommer jag minnas så länge jag bara kan. Hoppas det blir fler sådana i framtiden :)

Tro inte det tar slut här för jag hann också med att träffa bästa Anne igen, som jag träffat några gånger tidigare. Första gången var faktiskt hemma i Göteborg då hon var här på besök. Alltid lika trevligt att fika och promenera med dig! Nästa gång vi ses blir vi kanske fler i sällskapet ;-)
Och så var det en grej till. Lite off matbloggandet men jag har ändå bloggen att tacka för att våra vägar i cyberrymden en dag möttes. Aldrig hade jag kunnat drömma om att första gången vi träffades irl skulle bli en enda lång fika/prat/lunch/prat/prat/promenad/shopping/prat på sisådär tio timmar! :D Men vem är då denna fantastiska människa undrar ni. Jo mina vänner, det är Pia (som i skrivandets stund letar nya uppdrag för sitt frilansande) jag skriver om. Det är inte helt lätt att sammanfatta min och Pias relation men jag är i alla fall glad att den är så bra som den är.
Allt detta skedde inom loppet av fyra dagar. De två resterande dagarna tillbringade jag på MR-dagarna. Sista kvällen i stan spenderade jag dessutom med min fd klasskamrat och hennes vänner. Inga bloggare att länka till men vi fyra åt pasta, delade på en flaska vin och smaskade prinsesstårta till efterrätt.
Jag önskar så att jag kunde resa till Stockholm lite oftare. Ni fattas mig och jag vill inte det inte ska ta ett eller flera år, till nästa gång vi ses.

Och som om allt det inte det var nog, det hände ju trots allt i mitten av november under en extremt koncentrerad period, så har jag under året fått nys om och träffat en hel hög - Trattoria, Megane, Plommonet, Tant russin, Matdériven, Matrepubliken, Mumsfillibaba, Hemma hos mig (eller ja, inte mig dårå utan hos en annan bloggerska), Beatas mat, Den perfekta prinsessan och Linda vars blogg Middagsbjudning jag inte kan länka till då varningslamporna sätter igång här i datorn - med matbloggare här i Göteborg. Några kände jag till via bloggen sedan tidigare men de flesta var för mig helt nya. Det började en försommareftermiddag på min gård, därefter följde lunchträff i ett soligt Haga då vi fick finbesök av Pickipicki-Tina. I höstas hade vi även skördefest hemma hos mig och alldeles innan jul hann vi med en julgodisträff, dock med lite grönt också.
Bäst av allt var ändå besöket på Bärby självplock med Kristiina. Trots regn och en hel del lera var det en fantastiskt underbar dag, förmodligen en av de allra bästa på hela året, som jag bär med mig långt där inne. Inte bara för den otroliga mängd råvaror (för en billig penning) jag kånkade med mig hem för, utan också för sällskapet som var det allra bästa tänkbara!

Tusen tack till er alla! Utan er vet jag inte vad som hade hänt men ni har betytt oerhört mycket för mig i år och jag hoppas verkligen vi får till fler träffar under 2012.

Önskar er alla ett gott och riktigt smakfyllt år!

***

Den oundvikliga dagen

2011-12-30T10:25:00.000+01:00

Då var dagen bara timmar från verklig. Äntligen! Som jag väntat. Ja, jag har väntat på att eländesåret ska ta slut. Det började väl ok och under dess första del fanns förhoppningar och framtidsutsikter av att få komma med på banan igen. Men året visade sig ta en annan väg och nu är det än värre än tidigare. Jag är sedan flera månader fast i mest avskyvärda system nuvarande regering har åstadkommit. Det är en sak att vara online på nätet men en helt annan sak att var med och delta i det verkliga livet. Där existerar jag knappt längre annat än som livegen under staten.

Idag, dagen innan nyårsaftonen, är det tio år sedan jag jobbade min sista dag som förskollärare. Ett medvetet val med anledning för att jag var ständigt sjuk. En frisk månad om året under ett par års tid. Både kropp och plånbok skrek av smärta. Eftersom jag år efter år arbetade på vikariat fanns ingen hjälp att få i form av rehabilitering, omplacering eller annan ev frisk/sjukvård från arbetsgivaren. Återigen var jag ute på egen hand och skulle hitta lösningen. En hel del tid spenderade jag då till soul searching. Jag var ju inte ens 30 fyllda och var då av åsikten (vilken jag idag inte längre delar med mig själv) att om nu inte fingrar och övriga leder ville hänga med ordentligt borde jag i alla fall kunna använda hjärnan till något meningsfullt. På arbetsförmedlingen gjorde jag intressetester, ringde runt och gjorde miniintervjuer med organisationer och myndigheter som jag vart intresserad av att arbeta hos och träffade studievägledare på Göteborgs universitet. Jag var sååå före min tid ;-) * Till slut kom jag fram till vad jag ville ägna mig åt.

Nya dyra studielån och världen började snurra, i min mening, åt rätt håll igen. Jag älskade skolan och mina underbara lärare och trots att jag läste så att ögonen blödde och orden till slut inte gick att forma till meningar så är det det allra bästa jag gjort. Framtidsutsikterna var inget annat än ljusa. Vad som gått snett sen vet jag inte. Bara en sak vet jag. Efter år ut och år in med nej efter nej efter nej efter nej efter nej är oerhört dränerande på energi och inte minst självkänslan och dugligheten som människa. Idag vet jag varken ut eller in och det känns nästan som att jag är en oerfaren tonåring som inte ens haft sitt första sommarjobb.
För varje nyår som gått det senaste decenniet har jag peppat mig själv och verkligen hoppats och trott på att kommande år ska bli bättre och mer framgångsrikt på alla möjliga sätt. Ja, arbetslösheten har en inneboende förmåga att ställa till det på fler plan än just arbete. Det är så att säga många tårtbitar i livskakan som saknas.

I år gör jag inte längre så. Hoppas på det bättre alltså. Jag är trött på alla floskler och glada tillrop om hur allt kommer ordna sig. Jag är trött på att låta lågan flamma upp för att sedan brutalt kvävas genom det ena utnyttjandet efter det andra. Jag är trött på tomma löften och inte minst på alla okritiska kommentarer och nästintill uppmaningar om att jag får skylla mig själv att jag är abetslös. Som om att det är mitt fel att arbetsmarknaden är iskall. Självklar finns någon slags inneboende tro på att goda saker ska komma min väg. Lite som talesättet trägen vinner. Annars skulle jag inte längre vandra på denna jord. Men jag har inga större förväntningar längre. Jag har ingen särskild tilltro till vad potentiella arbetsgivare lovar. Det vill säga om jag bara jobbar lite gratis för dem först.

Nä, 2012 får ha sin gilla gång och göra vad det vill med mig. Jag orkar inte engagera mig längre. Och det är inget deppigt med det eller så att jag gett upp allting utan det är helt enkelt så det får bli. Utan krusiduller.

Men en sak ska jag i alla fall försöka göra: få tag på en pytteskruvmejsel (eller fler) så att jag kan skruva loss botten på min dator och göra rent fläkten. Sedan kryssa fingrarna att jag inte gör sönder något utan klarar av att skruva tillbaka alla delar. Allt i hopp om att datorn ska sluta dö varje gång jag kopplar in mobilen eller öppnar bildmappen och börjar förbereda bloggbilder. Förhoppningsvis kan jag efter det spotta ut mig om inte alla så i alla fall hälften av de dryga hundra poster som ligger i draft.

Gott slut!

* ja, och trots det uppmanas jag att upprepa precis samma saker om och om igen av bland andra handläggare på AF och inte minst av de på senare år så hypeade coacherna. "Om du bara vet vad du vill kommer du lyckas". Jo tack. I sex år slet jag och arbetade medvetet mot det jag allra helst ville göra- att arbeta för barns rättigheter genom att engagera fler myndigheter och kommuner i frågan om att genomföra och upprätthålla Barnkonventionen - men då ingen är intresserad av mitt engagemang och kunskaper annat än för att utnyttja gratis har de senaste tre åren varit en enda lång berg-och-dal-bana.

***

På tal om bränd mat

2011-12-28T12:44:00.001+01:00

När jag ändå är inne på det här med misslyckanden i köket (ja visst har vi alla misslyckats fastän vi sällan erkänner det) är det inte första gången jag bränner vid mat. Jag vet inte om det är ugnen men trots att jag bott här i över åtta år har jag aldrig riktigt lärt känna den och tycker allt som ofta det blir ojämnt hur jag än gör. Att jag skriver om ugnen beror på att jag väldigt sällan bränner mat på spisplattan. Ett undantag var förstås ganska nyss då jag till och med fick testat det nyinstallerade brandlarmet när jag gräddade årets plattebröd. Verkar vara ett lite väl känsligt larm och är man dessutom utan fläkt finns det inte så mycket att göra åt saken.

Så är det detta med Internet. Jag som tills för bara några år tillbaka varken har twittrat, bloggat eller ens surfat i mobilen brukar vid vissa tillfällen få ett uppdämt behov att logga in och kasta mig ut i nätvärlden. Särskilt efter en helg då jag varit på vift och inte haft tillgång till Internet. Väl hemma måste jag oftast börja laga mat det första jag gör och under tiden rot- och grönsaker rostas i ugnen passar jag således på att uppdatera mig på nätet. Resten blir alltså bara ett enda stort misslyckande. I somras skaffade jag mig till och med en äggklocka i hopp om att också använda den för att minimera risken att bränna maten.
Nya strategin är att inte alls ha igång datorn när jag lagar mat.

Bränd vitlök och rotsaker till blivande soppa

Gillar inte heller när de grillade paprikorna ibland spricker innan de är färdiga och då bränner vätskan mer än nödvändigt. Det förstör såklart inte paprikan så mycket men det grämer mig att jag inte kan ta vara på den goda vätskan inuti. Det har jag däremot inte kommit på något bra knep för att förhindra. Verkar vara lite upp till paprikan själv att spricka eller ej. För det mesta håller sig de flesta av mina grillade paprikor hela.

Kanske är det varken ugnen, spisplattorna eller kastrullerna som trilskas utan helt enkelt jag som inte längre har någon laga-mat-och-baka-mojo i mig.

***

Not to self - chatta inte på fb när jag har mat i ugnen!

2011-12-27T18:20:00.001+01:00

Sista helgen Bondens marknad höll öppet i Haga slog jag på stort och köpte tre sorters kål. Av svartkålen lagade jag det här och så återstod både grön och lila kål. Och som så många gånger förr blev jag inspirerad av Lilla Matderivéns mat som i sin tur fått idén av allas vår Heidi i San Francisco. Ja hon med bloggen 101 Cookbooks som också gjort flera kokböcker.
Men nu följde jag alltså receptet quinoasallad med rostad grönkål och kokosflingor. Jag har rostat både brysselkål och spetskål i ugnen men aldrig rivna kålblad. Inte heller har jag varken ljus soja eller sesamolja så det fick bli vanlig soja och hasselnötsolja till marinaden. Allt verkade gå som en dans. In i ugnen. Höll ett vakande öga hela tiden. Öppnade luckan titt som tätt och flyttade runt maten på plåten.

Men så hände det som inte får hända.

Jag brände maten.

Och då talar vi inte om lite brända kanter eller så utan t o t a l b r ä n d e allt som fanns på plåten. Och med nyinstallerat brandlarm var det inte utan att jag studsade runt som en toka, viftade med armarna och öppnade de fönster som går att öppna. Trots att vädret är förhållandevis varmt för årstiden var det sedan väldigt kallt när jag till slut kröp till kojs.
Nu har jag ingen tjusig lila kål kvar. I affärerna som det till och med kan vara svårt att ens hitta färsk grönkål annat än till jul, lär jag väl få vänta ända till nästa år innan den lila kålen åter visar sig i mitt kök.

Det blev en skål kokta makaroner den kvällen...

***

Granatäpplets tid är nu

2011-12-26T18:43:00.017+01:00

Jag kan inte minnas tiden före jag först smakade granatäpple. Eller jo, såklart kommer jag ihåg större delen av mitt liv eftersom det egentligen bara gått några år sedan jag egentligen gjorde slag i saken och angrep ett granatäpple och kan liksom inte förstå att granatäpple, vilket är något av den godaste frukt jag ätit, inte funnits särskilt länge i mitt liv. Så himla retfullt bara att det inte är helt enkelt att få ur de små godingarna. Det skvätter och stänker nästan hur man än väljer att få ur kärnorna. Kladdet i sig gör mig inget, om bara inte fläckarna var i princip omöjliga att få bort! De biter sig fast som de värsta parasiter så det är bäst att ha det svarta förklädet på när det är dags att brottas med granatäpplet.*

En enkel efterrätt som jag snott från Anna Bergenströms Under valnötsträdet är apelsin, granatäpple och halva. Bilden är från 2008 och det var väl förmodligen senast jag åt halva. Det är så galet gott att jag helt enkelt måste låta bli. Ja, jag har ett ohälsosamt förhållande till sötsaker och svårt för att äta i måttliga mängder. För att inte trycka i mig allt på en och samma gång är den enkla lösningen helt enkelt sådan att jag i längsta möjliga mån avstår från att handla sådant jag vet jag har svårt att hantera. Nu sitter jag här med en apelsin och ett granatäpple framför mig vilket inte heller är fy skam. Lite rostade hasselnötter på det och några stänk hallonvinäger så är kvällsmaten gjord :)

Andra sallader där granatäpplet spelar stor roll är t ex på skivad apelsin med getost, röd mangold, pink grape och kapris eller varför inte på rödbetschips med pepparrot och getost, på en äppel- och päronsallad med riven pepparrot eller i en snabb mix av sallat, tomat, paprika och nötter. Ja, det finns helt enkelt inte mycket som inte kan toppas med granatäppelkärnor. Gott också på frukostyoghurten och till och med på gröten.

Smaklig spis!

* Att få ur kärnorna med minsta möjliga skvätt lär vara en svår konst men jag tycker faktisk detta fungerar bäst för mig: Först rullar jag granatäpplet lite mot diskbänken och delar det sedan på mitten. Ställer en bakbunke i vasken och slår hårt med en träslev på en halva i taget. Det följer med en och annan vit "vägg" som är lätt att plocka bort från kärnsamlingen. De kärnor som eventuellt sitter kvar inuti är lätta att peta ur på slutet. Att inte peta ur kärnorna i en skål med vatten gör att saften går att ta vara på. Mängden varierar från äpple till äpple och kan ibland bli ett helt halvt dricksglas.

***

Juletid

2011-12-24T09:58:00.012+01:00

Andlöst vackert

Hoppet och inte minst lusten för det mesta har farit på villovägar. Ännu ett år har passerat i ovisshet, ekonomisk pressat läge och framtidsutsikten har blivit allt mer grumlig. Livssituationen blir aldrig så påtaglig och skör som de sista veckorna på året. Så mycket social press att jag mår illa. Så många måsten hit och dit som ändå aldrig hinns med. Och så är det en hisnande summa pengar i omlopp. Klappar ska bytas (för att nästa vecka säljas på Blocket eller lämnas tillbaka i butik) och mat ska ätas så vi går upp några kilon och kommer leva på rör efter rör av Samarin i hela januari.

Då jag ändå inte gör någon julmat att tala om har det ekat förfärligt tomt här hos Miss Meisters mat i december. Till skillnad mot förra året vilket var min mest produktiva månad på hela året. Ja faktiskt under hela min bloggtid. Då postade jag datumljuset i 24 dagar och så där finurligt uppenbarade sig inte någon receptjulkalender men däremot en önskelista, när man klickade på ljusbilderna.
Däremot finns flera andra bloggare som under december haft julkalendrar med massor av gott. Så är de någon där ute som fortfarande är sugen på sött skulle jag genast klicka mig fram till Smaskens arkiv för december som är sprängfylld av smått och gott och till Pickipickis Chokladkalender där man i december har proppats med, vilket namnet på kalendern avslöjar, choklad såklart! Vill ni å andra sidan klura ut svåra finurligheter (jag begriper inte ett skvatt) så ska ni å det snaraste klicka er vidare till Lottens julkalender. Den kan vara lite klurig att följa från start nu och eftersom facit också finns gäller det att inte tjuvkika.

Nu på julaftonsmorgon med en kopp pepparkakskaffe och en lussekatt till frukost och just loggat in mig på fb så möttes jag av denna fina dikt. Som den öbo jag en gång var (vet inte om ränderna någonsin kommer gå ur) är det inte utan att jag känner igen beskrivningen. Saltet, fukten, tystheten och det spegelblanka havet...

Juldikt
(saxad från fb)

Götebrogsvinternatten saknar snö.

Fönstren kletar av saltig hinna.

Alla sova på enslig ö.

Överallt hänger en fuktig dimma.

Himlen streckas av fjärran plan.

I "Rönna" lyser en flaggstångsgran.

En kråka vilar på taket.

Endast tidningsbudet är vaken.

***

Julaftonsmorgon är äntligen här.

Hemtjänsten besöker husen.

Pappa en snyltbit av julskinkan skär.

I spegelblankt hav speglas ljusen.

I sängen susar ett svettigt barn.

På någons altan står en rosa (!) gran.

Kära vänner, var vid gott mod.

Jag önskar er en jul, glad, mätt och GOD

***
av K, vän och Brännöbo

Hoppas ni alla haft en uthärdlig juletid

***

Potatis- och blomkålspuré

2011-12-14T14:08:00.001+01:00

Jag gillar verkligen ugnsbakad aubergine. Kanske för att jag behöver både kniv och gaffel för att äta vilket inte är så vanligt längre då jag aldrig längre behöver skära i en köttbit. Däremot har jag inte längre turkisk youghurt eller andra mejeriprodukter att toppa den ibland lite torra ugnsbakade auberginen. En variant är mosad avocado och tidigare har jag gjort fänkålspuré till ugnsrostade rotsaker. Här kommer ännu en variant på potatis- och blomkålspuré.
När jag kokar rotsaker och potatis med intentionen att mosa så blir det ofta ett från början tunnare mos än med enbart potatis så var försiktig med vätskan som ska mixas med. Oavsett du väljer avkoket, buljong eller mjölk. I vissa fall behövs ingen extra vätska alls utan blir ändå ett mos av det som kokats.

Potaits- och blomkålspuré
1-2 port
1 medelstor potatis (asterix)
4-5 blomkålsbuketter
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
vatten
olja alt smör
havssalt
vitpeppar
BBQ & Grill Mesquite

Skär ingredienserna i bitar. Lägg i kastrull och täck precis med vatten. Koka upp och låt koka tills allt är mjukt. Häll av vattnet men spara och använd för att späda moset/purén/såsen eller vad du nu vill kalla det. Mixa ingredienserna och beroende på vilken konsistens du vill ha. På grund av att det är grönsaker mixas ihop med potatis blir det inte lika stabbigt och tjockt som bara potatismos kan bli utan är redan från början lite lösare. Därför använder jag denna mix som lite mer av en sås till ugnsbakade grön- och rotsaker. Dessutom kan du välja att använda någon matsked olja för en ren veganpuré eller en klick smör för en lakto-vegetarisk variant.

Servera till ugnsbakad aubergine (stoppad med vitlök, örtkryddor och olivolja)

Smaklig spis!

***

Så mörk är natten...

2011-12-13T13:38:00.001+01:00

... i midvintertid, men se då nalkas Lucia... Ja, minsann. Så var det redan lucia igen. Som vanligt har jag svårt att ta till mig att det lackar mot jul och förtränger det på sätt och vis. Men på vis och sätt inte alls. I helgen var jag på vift (men stod lik förjolat vid diskbänken hela helgen) så väl hemma igen med tusen saker väntande, blev det ett lite väl sent lussebakande för mig i gårkväll. jag var liksom tvungen att baka för jag brukar alltid ha nybakade lussebullar på lucia.

Men som så ofta förr är det aldrig någon bra idé att baka när man varken har ork eller tid heller för den delen. Degen ville inte jäsa riktigt och bullarna blev långt ifrån så fluffiga som de brukar. Att jag också gav mig på att göra ännu en omgång av Annikas goda, goda saffranskakor var inte så lyckat. För ovanlighetesskull blev det för torra och hårda. Ser perfekta ut men smakar inte alls bra och är helt enkelt för hårda att uppskatta. Nästan som enormt tjocka (och ännu lite tjockare) pepparkakor.
Det är tur att saffran, den solgula ingrediensen, inte är så fasligt dyrt i år som det tidigare varit. Så trots de saffransstinna bullarna har jag inte kommit upp i den dödliga dosen på 10 gram - än i alla fall ;)
På skroenor hittade jag Matens historier där det bland annat finns en spännande text om saffran, som tydligen är bra vid digestionsbesvär (men om nu digestionsbesvären består i allt för många lussebullar eller ej vill jag lämna osagt). Med risk för att fastna blad alla kryddade historier under resten av dagen går jag nu vidare.

Schackrutor, Lussebullar och saffranskakor

I ett taffligt försök att ta fina och roliga kort med Marvin och hans två bobbaloo-kompisar blev det inte bättre än så här. Den store inspiratörer och förebilden Pia, vars idé jag här snott rakt av, tar tusen gånger bättre bilder. Hon har dessutom en hel koloni av bobbaloos och när ni klickat runt er bland alla underbara bobbaloosbilder så varför inte slå till och köp hennes urtjusiga fotobok såhär i juletider.

Glad Lucia!

***

Ost med kokos- och passionsmarmelad

2011-12-10T10:26:00.007+01:00

Förra veckan råkade jag se mig själv i spegeln på ett träningspass och upptäckte något jag inte sett på väldigt länge. Väl hemma igen var jag tvungen att ta fram måttbandet och dra på trissor om baken inte var precis under 100 cm! Minus fem till och jag kommer kunna kränga på mig de sex par jeans som bara ligger där och dräller på en hylla i garderoben. Om magen vill hänga med på tåget så kommer jag också kunna klä mig åter i alla t-shirst som även de ligger på hög i garderoben.

Genast firade jag detta med ost. Ja, det är min stora last och det allra mest motsägeslsefulla beteende jag har. Så självdestruktivt och helt jäkla onödigt och dumt. Men det är som en drog. All mat som jag lägger på mig av och som i slutändan gör att jag mår dåligt, har jag som allra svårast att låta bli. Jag och onda cirklar är riktigt tighta (o)vänner.
För det var ju detta med osten. Det är snart ett halvår sedan jag slutade (igen!) att äta ost. Midsommaraftonen, var närmare bestämt sista dagen. Dock med några få undantag vilka har varit under senare delen av hösten. I samband med Skördefesten hade jag köpt en bit svart Hommage (hård vällagrad getost) som jag bland annat använde till oststängerna. En tråkig lördag då jag tyckte synd om mig själv och ja, någon gång mer har det blivit. Främst ser jag ändå ost som mitt lördagsgodis.

Midsommaraftonen och sista osten på flera månader:
en speciell färskost med smak av timjan
(getterna äter en massa timjan och så får mjölken smak av örten)

På resan besökte jag en gammal vän och hennes nya familj då vi festade loss på ett par varianter; svart hommage, crottin de chavignol och en reblochon (har jag för mig det var), alla inhandlade i en ostbutik inne i Hötorgshallen. Gillar M:s ostbricka med de fina knivarna som fanns i en låda i själva brickan. Särskilt den lilla ostyxan. Till osten åt vi fina rågkex och finn crisp och en fikonmarmelad från Saltå Kvarn. Musms!

Och ost som jag är väldigt väldigt svag för fick mersmak så när jag kom hem från resan var det svårt att hålla sig ifrån den och en lördagsförmiddag efter träningen så blev det helt enkelt en sväng förbi Hugo Ericson i Saluhallen. Och som jag skrev om nyss vad gäller min ibland ohämmade egenskap att vilja prova allt nytt jag ser så fick jag med mig en burk av den mest underbart goda marmeladen också. En mild getbrie till den och lördagen var räddad!

I januari stänger ytterligare butiker inne i Saluhallen. Till skillnad från första etappen av renoveringen så kommer ingen paviljong finnas på torget för de drabbade handlarna. Så alla ni som har möjlighet, passa på att handla så mycket ni bara kan nu av era favorithandlare i Saluhallen. Det kan till och med vara sista gången för en del kommer att försvinna vi återöppnandet.

Trevlig (ost)helg!

***

Kryddiga frallor med kikärtsmjöl

2011-12-09T12:36:00.003+01:00

Bröd är inte min starka sida och en helgen för inte allt för längesedan bakade jag till och med två omgångar. Först ut var Frukostfrallor med frön och på söndagen hade jag först tänkt baka källarfranska men då jag twittrat med Mat och tjat/Tjat om mat under lördagskvällen och fått tips om kikärtsmjöl i brödet så blev det en salig blandning och ett trevande brödbak. För ovanlighetsskull skrev jag ner allt och då frallorna blev goda måste jag såklart dela med mig till er. Att jag kryddade med "matkryddor" var egentligen inget genomtänkt utan blev mer ett misstag då jag samtidigt lagade mat och förvirrade mig lite där vid köksbänken. När kryddorna var doftade över degen jag höll på att röra ihop gick det liksom inte att ta bort dem igen så det fick helt enkelt bära eller brista. Och det bar.

Kryddiga frallor med kikärtsmjöl
ca 20 st

50 g jäst
2 tsk salt
50 g smör
5 dl mjölk
1/2 tsk spiskummin, malen
1/2 tsk koriander, malen
1/2 - 1 tsk oregano, torkad
2 dl kikärtsmjöl
3 dl rågsikt
5-6 dl Manitoba cream

Smält smöret och tillsätt mjölken. När fingervarm så häll över jästen (som smält tillsammans med saltet). Rör i kikärtsmjölet, rågsikt och kryddor. Tillsätt sedan ca 4 dl av Manitoba cream och öka på lite i taget tills degen är smidig och inte längre för klibbig.
Låt degen jäsa länge (men inte nödvändigtvis i så många timmar som jag gjorde då jag gav mig iväg till grannkommunen för att se finalerna i SM Taekwo-Do). I alla fall minst 1,5 timma. Dela degen i bitar och lägg på plåt. Låt jäsa i någon kvart eller så. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i 7-10 minuter.
Servera till mjuk och krämig soppa. Gärna med ett fat god olivolja också.

Smaklig spis!

***

Tomten som kom tidigt i år

2011-12-07T10:11:00.001+01:00

I somras då jag fick tips om den här brittiska kocken fick jag inspiration och lagade en saffransrisotto med stekt zucchini. Mitt i googlandet av Yotam Ottolenghi fastnade jag också vid en kort video där han lagar ugnsbakad aubergine vilket jag bara var tvungen att laga. Glömde först helt av den goda röran han gjorde för att toppa auberginehalvorna innan de garnerades med granatäppelkärnor. Däremot kom jag ihåg vitlöken. Men senare har jag blandat turkisk yoghurt och honungdijon med lite salt och peppar till också.

Vad jag däremot inte har berättat för er är att det i samband med denna inspirationstopp också hände något helt och hållet oväntat. Tomten kom! Jorå. Kanske var det min allra egna och speciella tomte men vet ni , eftersom jul är långt ifrån min favorittid på året blev jag faktiskt väldigt glad att tomten beslöt sig för att vara ute i god tid (började visst skriva detta inlägg redan i september) Vet ni förresten att tomten, som även lyssnar till namnet Hanna, numera är bosatt London. Jominsann. Så är det. Och dessutom levererar tomten även nu för tiden paket genom Posten ;)

Har inte hunnit laga mig igenom hela kokboken än men oj, oj den är helt klart min absolut finaste kokbok och mest innehållsrik med lockande och till synes smakfulla oägg- och oststinna vegetariska rätter. Det är absolut ett av mitt hetaste julklappstips till en matlagningsintresserad person. För er som har råd att köpa fina och användbara julklappar vill säga.

***

Ugnsbakade tomater

2011-12-06T07:12:00.001+01:00

Ännu en snabb och enkel rätt som passar bra på kvällen efter träningen. Ugnsbakade tomathalvor. Vanligtvis äter jag smörgås med t ex avokado och tomat eller ett kokt ägg på kvällarna när jag kommit hem efter träningen. Det händer också att jag kokar gröt men oftast räcker det med gröt en gång om dagen. Då företrädelsevis till frukost. Nu under hösten, som i år trots allt är mildare än vanligt, så smakar det ändå gott med något mer varmt än bara en kopp te till smörgåsen. Och att de sköter sig själva i ugnen är ett plus på kvällen så hinner man ta en dusch, packa upp och packa om väskan, diska ur matlådan och så vidare under tiden.

Ugnsbakade tomathalvor
1 port

2 tomater
1 schalottenlök
olivolja, KRAV
flingsalt
oregano, KRAV
timjan, KRAV

Sätt ugnen på 160 grader. Tvätta tomaterna och skär itu och placera halvorna med snittytan uppåt i en ugnsfast form. Dressa med olivolja och toppa tomathalvorna med finhackad lök. Salta och strö över lite örtkryddor.
Baka i ugnen ca 15-20 minuter. Servera med en skiva bröd, förslagsvis från Alvar&Ivar, och en kopp te.

Smaklig spis!

***

Ugnsbakad aubergine med chiliavokadomos

2011-12-05T08:33:00.001+01:00

En variant på den ugnsbakade auberginen som jag gjorde tidigare i år fick förra veckan en annan topping. Det finns inte längre någon turkisk yoghurt i min kyl men väl en mogen avokado på köksbänken. Hade jag haft en tomat också skulle jag nog gjort guacamole men nu blev det bara avokado och lite kryddor. Simple as that. Snabbt och enkelt att göra en sen eftermiddag på en vanlig vardag. För en tid sedan var jag på resande fot några dagar och hade precis rensat ur kärnorna från ett granatäpple. Risken att de skulle bli dåliga tills jag kom hem igen var överhängande och jag slängde helt sonika in burken i frysen. Och se där. Det var bara att ta fram burken och skeda ur den mängd kärnor som behövdes till garnering. De tinade kvickt och smakade precis som ofryst.

Ugnsbakad aubergine med chiliavokadomos
1-2 port

1 aubergine
1 avocado
olivolja
2 vitlöksklyftor
dragon, torkad om du inte har färsk
flingsalt
svartpeppar
chili explosion, några vrid på kvarnen
1/2-1 tsk chipotlepasta
hallonvinäger, några stänk
granatäppelkärnor

Tvätta och skär itu auberginen på längden. Lägg med snittytan uppåt i ugnsfast form. Skär som rutor i köttet och peta ner riven eller finhackad vitlök där tillsammans med örtkryddan. Ringla över ganska så rikligt med olivolja. Salta och peppra. Baka i ugnen på ca 200 grader tills den är mjuk och genombakad. Tar ca 30 minuter.
Skala och mosa avokadon med en gaffel. Krydda med flingsalt, chili explosion, chipotlepasta och några skvätt hallonvinäger.

Servera auberginen omgående med chiliavokadomos toppat med granatäppelkärnor. En halva var lagom till kvällsmat men skulle nog äta en hel till middag. Eller såklart komplettera med mer mat som ugnsrostade sötpotaisklyftor, kryddig potatissallad eller kanske en rödbetssallad med smak av Maroco.

Smaklig spis!

***

Pepparkakskaffe

2011-12-04T08:26:00.005+01:00

Tips till er som önskar slippa pepparkaksbaket:
köp Bergstrands pepparkakskaffe!*

Så var det ju detta med julen igen. Det är verkligen en inte helt smärtfri tid på året. Jag minns det som att jag längtade och såg fram emot julen när jag växte upp. Det var mysigt med alla ljus och det fejades och pyntades hemma. Men med åren har den längtan, av diverse anledningar, suddats ut och jag skulle lätt kunna leva utan jul och allt vad det innebär. Julen har blivit mer av en last och bekymmer än något trevligt, familjärt, ledigt och otvunget. Julen, tillsammans med midsommaraftonen, tydliggör mer än någonsin skillnaderna. Skillnaden mellan vem som har pengar eller knappt några alls. Mellan vem som har familj och dem som är ensama. Mellan vem som hör till och dem som inte hör hemma någonstans.
Så hur mycket jag än kan tycka det är trevligt med alla ljus som lyser upp i det alltmer mörkare och kallare Sverige, fylls jag numera i december av stor sorg på grund av fixahysterin, konsumtionshetsen och exluderandet av så många människor i vårt samhälle.

Känner ni doften?

Däremot älskar jag att slå in paket i papper av allehanda färg, form och kvalitet, så är det någon storkonsument där ute som råkar tycka paketinslagning är något nödvändigt ont, eller att butiken gjort en ful inslagning (vilket är ganska vanligt) och vill ha hjälp? Hör av er! Jag kommer som ett skott - inom en rimlig cykelavståndsradie.

* Den gröna julstjärnan där bakom kaffepåsen blommade vit för ett år sedan och jag tänkte att den skulle vara så snäll och blomma nu igen. Men det ser dessvärre mörkt ut på den fronten.

***

Burkgrädde?

2011-11-30T08:20:00.000+01:00

Ibland när jag är i affären (synonymt med mataffären då det i stort sett är den enda affären jag handlar någonting i) är jag så trött och glömmer vad jag ska handla. Då brukar jag fastna vid hyllor med mat jag sällan köper. Jag granskar hyllan produkt för produkt. Funderar först på vad det är och sen om det skulle kunna vara användbart i min matlagning. Senast det hände kunde jag helt enkelt inte låta bli, fastän jag inte kunde komma på en enda grej att använda produkten till. Egentligen vill jag inte ens smaka på det men ändå kunde jag alltså inte hålla fingrarna borta. Från en tillverkare vilken jag ser som en ond kraft i vår värld och i dessa äkta vara-tider tog alltså nyfikenheten i mig över och hem gick jag med en burk grädde! Jamen ni fattar att det finns lösa skruvar i skallen på mig. På tiden jag bodde och jobbade som aupair i USA, för typ hundra år sedan, så kunde man köpa vispad grädde på burk. Men det var burkar i storlek mer liknande glassbyttor. Dessutom fanns det flaskor men spraygrädde vilket då (1993) kändes ganska high tech. Och som om det inte var nog hittade jag här ett recept på hemgjord vispgrädde (alltså inte grädden i sig utan just hur man får den vispad... suck)

Well, well. Den smakade väldigt sött och påminde lite om kokad kondenserad mjölk som ni ju alla vet blir till "kolasås". Kanske skulle kokat denna burken också innan jag öppnade den. Frågan kvarstår dock; vad göra med innehållet?

***

Tillfälligt uppdrag

2011-11-29T13:50:00.000+01:00

Jag skrev nyss att jag hade mycket att berätta. Jag har försummat både min och andras bloggar ovanligt mycket nu sedan i oktober. Dels för att jag fick det fantastiskt roliga uppdraget att vara testpilot för Nokia N9 vilket krävde mycket uppmärksamhet. Både för att en smartphone är som en helt ny värld för mig som ska undersökas och samt förstås för att det också skulle bloggas om erfarenheten och de uppgifter vi fick ta oss an. Det blev både ris och ros till N9:an och jag som får höra om så mycket kul ni andra smartphoneägare har med era mobiler ska erkänna att en viss besvikelse infann sig då jag bland annat upptäckte att tillgängliga appar var väldigt begränsade. Inte minst för att fb-appen verkligen inte heller fungerade. Twitter-appen svajade dessutom en hel del. Ingen radio och sr:s appen fungerar bara i äppelmobiler och de andr(oi)da mobilerna. Ja ja. Snygg som tusan var den i alla fall och skärmen var så klar och tydlig med riktigt skarpa fäger och grym skärpa. Som tack för hjälpen verkar det vara så att jag får behålla mobilen.

För tillfället har jag dock tvingats återgå till min 3510 då jag förra veckan skickade N9:an med rekommenderad post till Stockholm i hopp om att den, efter en omgång av Nokia, ska fungera alldeles felfritt. Så hur tufft och fräckt det än är med dessa små mobila datorerna så är jag ändå glad att jag faktiskt har kvar min gamla hållbara och välfungerande Nokia 3510. Och det är till och med min andra mobil jag haft i livet.
Min första var en Eriksson GA 628. Den har jag dessvärre inte kvar i livet men erkänner att det hade varit kul att testa om den också fortfarande skulle fungera som den ska. SIM-kortet ovan däremot är från 1997 och har följt med mig ända tills min testperiod för nya Nokia N9. Ja, det var inte utan att det stack till lite i hjärtat när jag tvingades att skaffa mig ett micro-SIM-kort. För er som har äppelmobiler känner ju redan till det och vanligtvis kan man till och med klippa till sitt gamla SIM-kort för att passa men denna gamla raritet var (tack och lov!) för stort för att klippa så det blev ett nytt litet. Till det fick jag köpa till en microsimadapter! Ja, ibland är det bra att tänka efter före. Annars hade 3510 inte alls fungerat nu i väntans tider.

Undrar när min lilla ögonsten ska komma hem till mig igen?

***

Jordärtskocksoppan

2011-11-28T08:22:00.011+01:00

Loggan för min alldeles egensnickrade app till mobilen.
Klicka på bilden så får ni veta mer

Ganska nyligen köpte jag med riktigt stora och nästan helt släta jordärtskockor. Lycklig och längtansfull tänkte jag koka en av mina favoritsoppor på dem. Av erfarenhet vet jag att jordärtskockan inte blir lika krämig och klibbig som potatisen så därför köpte jag även med ett par diot hem. Det var inte utan att ett leende spred sig i ansiktet när jag såg att Charlotta postat ett inlägg om att hon lagat en magkatarrvänlig jordärtskocksoppa. Det var ju precis det jag skulle tipsa henne om då hon nyligen slängde ut vädjan om förslag på snäll mat. För det var ju precis det jag längtade efter såhär i den allt svartare vardagen. Snäll mat.

Så, förra måndagen fanns det äntligen tid för mig att koka skockorna. Soppan var så god så god och intet ont anande sörplade jag i mig den. Men vad nu, undrar ni. Intet ont anande. Det är ju en snäll soppa, eller? Vaddå?
Jo, det började egentligen redan på natten men eskalerade och nådde under dagen efter oandade höjder. Men hjälp av google, Twitter och inte minst Anna från Skånska skafferiet så löstes mysteriet och insikten om att jag helt enkelt fått i mig en rejäl överdos av inulin var lika klart som korvspad.

En och annan av er läsare är redan medvetna om detta mindre spännande äventyr och jag tänkte först inte blogga om denna soppa men när jag sedan såg Matrepublikens recept (länk ovan) och hör och häpna om det inte under dagen idag ploppade upp ännu ett jordärtskocksoppainlägg (och som så många med mig verkar Ilva också bita ihop och gnisla lite för hårt med tänderna om nätterna) i mitt flöde, så det var bara att redigera lite och lägga till länkar så får ni nu tre varianter av den goda snälla jordärtskocksoppan. Mig veterligen har jag aldrig tidigare haft problem med jordärtskockor, så om detta var en tillfällighet eller om jag överdoserat mig vill jag vara osagt. Hoppas inte detta avskräcker er från att laga jordärtskocksoppa men vet ni redan med er att ni är lite överkänsliga för inulin så ät bara en halv portion eller späd soppan ännu tunnare. För den är god som bara en jordärtskocksoppa kan vara!

Jordärtskocksoppa
4 port

ca 500 g jordärtskocka
ca 200 g potatis
4 vitlöksklyftor
ca 7 dl grönsaksbuljong
flingsalt
vitpeppar
ev 1-2 dl kokosmjölk (eller mer grönsaksbuljong)

Skala skär tärningar av jordärtskockan och potatisen. Lägg i rotfruktstärningarna tillsammans med skalade vitlöksklyftor i ugnsfast form och på med olivolja. Strö över både salt och peppar. Låt stå i ugnen på ca 180 grader i ca 20-30 minuter eller tills tärningarna är mjuka och fått färg men innan de blir allt för mörka. Ta ut och lägg över i kastrull eller annan lämplig mixerbunke. Mixa med grönsaksbuljongen.
Som vanligt häller jag inte i all vätska på en gång utan tar det lite pö om pö. Trots att jag gillar lite tjockare och krämigare soppor framför tunna buljongsoppor så brukar jag alltid ha några extra dl grönsaksbuljong än vad som är beräknat från början. Vill du så mixa i några dl kokosmjölk också eller fortsätt späda med grönsaksbuljong tills du får önskad konsistens på soppan.

Smaklig spis!

***

Ugnsrostad sötpotatis och het purjosås

2011-11-25T11:03:00.005+01:00

Ofta när jag "upptäcker" en ny råvara så blir det gärna en lång radda av matlagning med liknande ingredienser men med olika tillagningssätt och smaksättningar. Det är som att jag måste gå igenom olika varianter med den "nya" råvaran (vilket jag har för mig att jag skrivit om tidigare). Lite tråkigt blir det förstås att blogga om det i samma takt som jag lagar. För ett par veckor sedan var jag riktigt på g när det gäller bloggen och höll på att göra inlägg i förväg. (visst är det toppen med att man göra färdigt bloggposter i förväg och sedan skriva i dag och tid när det ska postas!) Hur som helst så visade det sig att jag då hade inte mindre än fem recept med sötpotatis. Det räckte för att jag skulle komma av mig. Sedan dess har livet gått i en rasande fart och jag hinner knappt med mig själv ens. Nu gör jag ett försök att komma ikapp mig igen.

Sist när jag gjorde denna sötpotatisgratäng, vilken räckte till två små portioner, så gjorde jag alltså en till rätt med samma råvaror men tillagade dem separat. Sötpotatisen åkte in i ugnen medan jag under tiden gjorde en slags purjosås på spisen. Så håll ut vänner, här kommer tredje sötpotatisinlägget i rad.

Ugnsrostad sötpotatis och het purjosås
1 port

1 sötpotatis
1 dm av en tjock purjolök
olivolja
flingsalt
1 vitlöksklyfta
1 tsk chipotlepasta
hackad koriander
1/2 dl kokosmjölk

Tvätta och klyfta sötpotatisen. Lägg i ugnsfast form och dressa med olivolja och flingsalt. Baka på 180-200 grader i ca 20 min.
Strimla purjolöken och hetta upp olja i en kastrull. Fräs mjuk. Akta så att purjon inte bränner vid. Riv ner en vitlöksklyfta och fräs tillsammans ytterligare någon minut. Pressa ev lite citronsaft över. Salta. Tillsätt kokosmjölken och chipotlepastan. Låt puttra på medelvärme. Rör lite då och då och koka ner den tills den är mer krämig än vattnig vilken den först blir då man tillsätter kokosmjölken.

Smaklig spis!

***

Tiden bara tickar iväg

2011-11-24T10:39:00.014+01:00

Jag har så mycket att berätta för er! Men ack så lite tid att skriva och inte minst fixa med bilder. Det här med bilder kan vara en känslig fråga för en del matbloggare. Flera av er därute är mer eller mindre professionella fotografer, andra hobbyfotografer, några har dyra fina kameror som faktiskt gör det mesta jobbet oavsett man är bra fotograf eller ej och så finns det såklart de som lägger mindre vikt vid just fotograferingen och det estetiska utseendet av matbloggen.

Själv är jag extremt kluven. Jag lockas definitivt av tilltalande och i mina ögon vackra bilder. Ja, i stort sett snygga matbloggar, gärna reklamfria sådana, men läser även mindre estetiskt tilltalande på grund av innehållet, de goda recepten och för personen bakom bloggen. Ibland händer det till och med att jag blir så avundsjuk att jag nästan inte vill titta och läsa mer av de finaste bloggarna. Tack och lov är det snabbt övergående och jag klickar mig vidare bland tjusiga och inspirerande matbloggar.
Värre går det dock med min egen blogg och självförtroendet sjunker för varje gång jag öppnar bildbiblioteket i datorn. Jag vill ju att det ska se snyggt ut och jag vill så gärna ta fina bilder men jag kan inte. Det blir bara inte bra hur jag än vrider och vänder på det hela. Nu har dessutom min dator börjat trilskas. Min gissning är att den helt enkelt tröttnat på allt skräp jag laddar över från kameran. Det går sällan att ens att rensa, slänga och allra sämst att redigera i så enkelt program som kamerans egna eller Paint (ej att förväxla med Paint.NET), utan att datorn bara blir svart och stänger av sig själv. Dessutom hänger jag kvar vid gamla Blogger. Har inte riktigt hittat en design jag gillar och så blev det så konstigt med överföringen av bilderna och när det kommer till att själv koda är jag extremt begränsad.
Skulle så gärna vilja ha en egen snygg logga och så har jag förgäves försökt att lägga till en egen bakgrund. Har hittat en del tips och trix på näten men vet inte vad jag gör för fel för det vill sig inte när jag försöker.

Dock njuter jag nu av att färsk grönkål finns att köpa både på Ica Supermarket och Hemköp där jag bor :)

***

Sötpotatisgratäng

2011-11-21T07:34:00.000+01:00

Det är sällan jag gör vanlig gammal hederlig potatisgratäng nu för tiden. Förmodligen en av alla rätter jag vande mig av med i samband med att jag drog ner på och till slut helt avstod från mejeriprodukter. För den godaste potatisgratängen innehåller en hel del grädde och inte sällan riven ost på toppen.
Jag har gjort några varianter genom åren och då främst använt mig av kokosmjölk. Vad jag kan minnas har jag nog aldrig lagat en gratäng på enbart potatis och kokosmjölk utan valt att ha med champinjoner och purjolök också. Det är dessutom en av de få rätter jag lagar i låda och som blir fler än 1-2 portioner, vilket det oftast är när jag lagar mat. Det bästa med denna sötpotatisgratäng är att den såklart går att göra till fler. Det är bara att använda den stora ugnsfasta formen du vill och öka mängden på ingredienserna tills formen är full.

Sötpotatisgratäng
2 port

2-3 sötpotatisar (stora)
1/2 purjolök
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
1-2 dl kokosmjölk

Tvätta och hyvla sötpotatisen. Är du som jag, ingen direkt fena på att skära tunna skivor, så ta hjälp av en mandolin. Strimla purjolöken, både från den gröna och vita delen. Häll olivolja i botten av en ugnsfast form och täck med hälften av sötpotatisskivorna. Salta. Fördela purjolöken och den finhackade alternativt rivna vitlöken. Peppra och häll över drygt 1 dl kokosmjölk. Avsluta med resten av sötpotatisskivorna och strö över lite flingsalt och några stänk olivolja.
Ställ in i ugnen på 180-200 grader i ca 20-30 minuter.
Servera med sojakorv eller en bönsallad.

Smaklig spis!

***

Ursäkta mig (för det oplanerade uppehållet)

2011-11-20T23:51:00.002+01:00

Tvivlar på om det någonsin kommer ljusna igen

Oj, det var längesedan jag inte bloggat på så här lång tid. Två veckor sedan den senaste posten. Mycket har hänt och min tillvaro har förändrats. Dessvärre har jag inga särskilt glada nyheter att delge, som t ex att jag skulle fått ett jobb, vunnit på lotto, gått och blivit kär eller på något sätt gått vidare i livet, utan det är helt enkelt så att jag numera är tvångsplacerad på heltid. Omställningen tar på krafterna. Den är såklart övergående och jag är snart inne i den vanliga jobblunken med allt vad det innebär. Att vara hemifrån 12-13 timmar i sträck varje dag och behöva tänka mat, mellanmål, träningskläder en vecka i taget är för mig en utmaning. Att dessutom att komma ihåg att boka tvättid på helger igen kräver en högst aktiv tankeverksamhet för något så tråkigt men ack så nödvändigt. Inte så konstigt att jag glömmer stänga spisplattan, missar boka träningspass, förlägger allt fler saker här hemma. Dessutom ska det under helgerna lagas mat i gross och parti för hela veckan som kommer. Att komma hem vid åtta, nio-tiden på kvällarna och då börja mitt andra jobb - att söka jobb - är inte helt lyckosamt och effektivt.

Måste säga att det är så himla skönt ändå att regeringen tänkt på detta och tycker att jag behöver arbetstränas. Det fina är också att åtgärden sägs vara till föra att deltagaren "snabbare ska komma ut i arbete". Kan inte låta bli att undra hur regeringen definierar snabbare med tanke på att två år passerat från de först placerade deltagarna som nu alltså tvingats byta anordnare. Så himla superfint och bra denna jobb- och utvecklingsgaranti fungerar! Läste en text igår av en frilansare som ondgjorde sig på alla som "räknar med" att hon ska göra jobba billigt och ibland till och med gratis, vilket hon såklart inte gör. Personligen tycker jag det låter som en sund tanke, att inte jobba gratis alltså, och jag tror de flesta av oss faktiskt vill ha en lön för det jobb vi gör. Och nej, jag pratar naturligtvis inte om ideellt arbete som vissa av oss ägnar en del av sin fritid till. Skillnaden är bara att hon kan tacka nej till "gratisförfrågningar" och istället göra jobb för dem som betalar henne lön för mödan. Det valet har inte vi i fas 3 (upptäckte just att de ändrat i texten men hittar ingen utskrift på den tidigare nu och kan inte kolla för säkerhetsskull) Och fortsätter det såhär säger jag bara: Be aware! Vi fas 3are kommer snart ta över vartenda städjobb, vårdjobb, servicejobb, bemanningsjobb, lärarjobb, visstidsjobb, receptionsjobb, frilandsjobb... Inte nog med att arbetsgivarna slipper betala lön, de f å r till och med pengar för att vi ska jobba gratis åt dem. Kan det bli bättre än såhär? *

***

I mars tidigare i år skrev jag ett öppet brev till Hillevi (arbetsmarknadsministern vi knappt sett röken av sedan dess). Till svar fick jag rappakalja och floskler. Inte ett ord om hur denna åtgärd ska hjälpa mig att komma närmare ett lönejobb. Tidningen ETC publicerade brevet och har även publicerat en debattartikel jag skrev tidigare i höst. Jag är inte ensam. Det skrivs, bloggas och kommenteras om denna fasan (=fas 3) och hade "Fas 3" varit ett privat företag skulle det vara den 5:e största arbetsgivaren i Västra Götaland! Något är fel...mycket fel... Trots det ekar i dessa ord i ett otäckt tyst tomrum och regeringen fortsätter pumpa ut miljarder av landets skattemedel till (o)seriösa fas 3-anordnare.

Hoppas ni haft en trevlig helg!

* För den som mot all förmodan skulle misstolka mina ord kan jag upplysa om att jag är högst ironisk i detta skrivna stycke.

Svartkål och sötpotatis

2011-11-06T20:17:00.003+01:00

Förra lördagen var sista gången Bondens egen marknad i Haga hade öppet för denna säsongen. Det firade jag med rena rama kålfesten. Grönkål, lila kål och en knippe svartkål fick följa med hem. I sanningens namn var det första gången jag tog mig an svartkålen. Det krävde en del bläddrande i kokböckerna där, trots att de till stor del handlar om vegetarisk mat, svartkålen lyste med sin frånvaro. Så efter en stunds surfande bland matbloggar blev det inte mer avancerat än att jag fräste svartkålen i olja och två fint skivade vitlöksklyftor, flingsalt och svartpeppar. Under tiden rostade jag två sötpotatisar i ugnen.

Fler tips på vad man kan göra med svartkål finns här hos Heidi (101 Cookbooks) för att inte tala om alla fina bilder på svartkålen som Ilva (Lucullian Delights - An Italian Experience) tagit, vilka naturligtvis följs av goda recept.

Svartkål och sötpotatis
1 port

140 g svartkål
2 små sötpotatisar
2 vitlöksklyftor
olivolja
flingsalt
svartpeppar
timjan
ev belugalinser

Tvätta sötpotatisen noga och skär bort eventuellt bort något du inte känner för att äta upp. Klyfta den och lägg i ugnsfast form. Ringla över ganska rikligt med olivolja, salta och strö över torkad timjan. Rosta i ugnen på 180-200 grader i ca 30-40 minuter.

Hetta upp olivolja i stekpannan och fräs den tunt skivade vitlöken gyllene och lägg i den tvättade och skivade svartkålen och låt fräsa på medelvärme. Den lite tjockare delen på stjälken skar jag i ganska små bitar med resten i ganska oregelbundna, inte allt för små bitar. Ös på med lite vatten i stekpannan så det inte blir för torrt och så kan kålen nästan som lite kokhjälp av vattnet och ångan. Har du så lägg på ett lock och låt puttra och fräsa till kålen är lite mjukare.
Av någon anledning jag inte riktigt vet än tycker jag det hela luktade svamp. Ja, som om att jag stekte svamp och inte svartkål.

Trots att jag nu var lite beredd på att det också skulle smaka svamp så gjorde det inte det. Jag gillade svartkålen och att den hade lite tuggmotstånd. Sötpotatisen har däremot en förmåga att bli mycket mjukare än vanlig potatis och mosar sig lätt. Att jag blandat ner lite belugalinser jag hade kvar sedan tidigare i kålen gjorde att det blev mer av en hel rätt med alla näringsämnen man kan tänkas behöva.

Smaklig spis!

***

Kvällste och huvudbry

2011-11-03T22:07:00.003+01:00

För en tid sedan var det riktigt kallt och höstens första minusgrader var ett faktum. Men kylan kom av sig och åter ligger fukten och dimman över stan. Det är nästan ljummet ute och sällan sjunker kvicksilvret under tio grader. Men oavsett temperatur så ökar min te-konsumtion väsentligt under hösten. Kanske är det mörkret, omställningen från sensommar till höst, som får mig att vilja slingra fingrarna runt en varm tekopp.

I veckan har jag som vanligt skrivit inlägg och recept men innan jag ens redigerat, rensat och valt ut bilderna till posterna så lägger datorn av. Hittills har jag själv löst alla problem med datorn men nu måste jag erkänna att jag inte har den blekaste aning om hur jag ska gå till väga för att få bukt med detta. Att lämna till reparationsfirma är inget val för mig då mitt förtroende för reparatörer fått sig en ordentlig törn efter att Roberts Service på Plantagegatan i Göteborg totaldemolerade min dryga ett år gamla mobiltelefon. Den är dödförklarad.

Tyvärr verkar det alltså som att inte bara vara tv:n sjunger på sista versen här hemma utan även datorn. Den har nyligen fyllt två år så vad annat är väl att vänta. Jag kan inte nog betona hur beklämmande jag tycker det är att allt fler av våra tekniska prylar inte längre har någon hållbarhet. Jag saknar ord för vad jag tycker om att en dator med alla tillbehör för tiotusentals kronor inte ska fungera bättre. Ja menar kraschad hårddisk efter 4 mån, batteri slut efter 9, startar inte förrän på tredje, fjärde försöket efter ca 1 1/2 år, fläkten går i stort sett alltid på högvarv (trots att jag aldrig har datorn i knät och t o m har galler mellan den och bordet), det var längesen jag fick sluta titta på film och streamad tv i datorn disken är inte ens halvfull. Allra värst är det när det kommer till bilderna. Det går knappt att ladda ner från kameran innan fläkten rusar och jag hinner inte ens stänga ner alla fönster innan skärmen slocknar och datorn lägger av. Oerhört frustrerande. Jag vet inte hur min dator kommer fungera framöver så med en reservation om att den kan paja lovar jag att göra vad jag kan för att allt ska vara som vanligt. Det kan dock bli ovanligt glest mellan inläggen fram till dess.

Sommargott,
fruktte från Kahls

***

Omelett i ugnen med sojachorizo

2011-10-31T21:54:00.002+01:00

Eftersom jag sällan klarar att göra en omelett med grönsaker i utan att den går sönder har jag börjat laga dito i ugnen istället. Oftast har jag tomatskivor i och sen lite vad som finns hemma för stunden. Det kan vara svamp, lök, edamame, paprika och som nu, med en skivad sojachorizo i. Supersnabb kvällsmat efter träningen. Man hinner till och med packa upp svettiga träningskläder och duscha medan omeletten står och stiffar till sig i ugnen.

Omelett i ugnen med sojachorizo
1 port

2 ägg, eko
1/2 dl mjölk, (mellanmjölk från västkusten!)
3-4 orange plommoncocktailtomater
1 sojachorizo
olivolja/rapsolja
flingsalt svartpeppar, eko
paprikakrydda
dragon, torkad
Ev "a dash"* av Chokolad & Chili-krydda

Tina sojakorven så det går att skiva den och skiva även tomaterna. Häll lite olivolja, alt rapsolja, i botten av en liten ungsfast form. Vispa ägg och mjölk lätt med en gaffel. Krydda äggsmeten. Lägg i sojakorvbitarna tillsammans med tomatskivorna i botten av formen och häll över äggblandningen. Skaka lite på formen så att äggsmeten rinner ner ordentligt mellan tomat- och sojakorvbitarna. Sätt in i ugnen på 180-200 grader i ca 15 minuter.
Omeletten reser sig lite i ugnen men sjunker tyvärr ganska fort igen efter det att den tas ut ur ugnen.
Servera som den är, med en grön sallad eller lite rårivna morötter.

Smaklig spis!

* Kanske är jag bara trött, sliten, okoncentrerad, splittrad eller helt enkelt slut som människa men jag kan bara inte komma på en bra svensk översättning till engelska a dash. Jag gestikulerar gång på gång vad det är jag gör med det hjälper ju inte er läsare...
Föreställ er att "a pinch" är lika lite som 1/2 dash vilket i runda slängar är 1/8 tesked. Det är mindre än ett krm men mer än en nypa... Äh, ni fattar. Liksom en puff med kryddburken bara ;)

***

Skördefesten

2011-10-30T21:14:00.000+01:00

Så vart det dags igen för att träffa matbloggare i stan. Jag kan inte med ord beskriva hur kul jag tycker det är att jag endast genom att blogga (och såklart "prata" med andra bloggare genom kommentarsfälten) få möjlighet att träffa så många trevliga och matglada människor. I torsdags förra veckan hade vi skördefest. Pumpa och rödbetor stod högt i kurs och jag var alldeles varm och glad i magen när alla gått hem igen.
Ironiskt nog var vi annars så flitiga fotografer riktig usla på att föreviga kvällen. Vi hade fullt upp med att äta, dricka och grotta ner oss i alla möjliga matrelaterade spörsmål.

Vi började med min pumpasoppa vars recept ni hittar både här (med halva vitlökar i) och en tunnare variant här. Soppan just denna speciella torsdag bestod av 1,6 kg butternut/1 stor vitlök/olivolja/flingsalt/torkad timjan/7-8 dl grönsaksbuljong/en halv burk kokosmjölk. Till den hade jag skurit kålrabbi i stavar, bakat i mitt tycke fantastiskt goda ostpinnar och faktiskt, så ville jag inte vara sämre än Karin så jag rostade till slut pumpakärnorna (vilket jag för övrigt lovat i ett tidigare inlägg att göra när jag var frisk igen). Tycker själv de påminner lite om popcorn och sen en aning besk ton. Inte alls som de gröna som finns att köpa i påse och svåra att på något sätt jämföra. Tycker de blev goda på sitt sätt.

Mormors plommonmarmelad är skapad och drivs av Johanna aka Plommonet som bakat knäckebröd med stort K. Smakade nästan lite jul tycker jag men det var nog kanelen som gjorde det. Bredvid knäckebröden på bilden ser ni de heta godbitarna av rostad pumpa som Ann-Louise, hon som styr och ställer hos Lilla Matdériven, hade rostat pumpaklyftor vilka var smaksatta med bland annat het chili (chipotlechili i adobesås?) och toppade med rostade pumpakärnor.

Dessa godbitar hade Kim, den eminenta bloggerskan bakom Tant Russins bak, med sig. Rödbeta och getost är verkligen en oslagbar kombination och jag gillar sättet Kim hade kombinerat de två i dessa små minipajer. Recept (och mycket finare bilder) på pajerna hittar ni här hos Kim.

Visst är det en urtjusig form i vilken Kristiina lagat en underbar kronärtskocka- och spenatpaj i. Sån vill jag ha! I hennes blogg Megane hittar ni receptet till pajen. Pajen som jag till och med fick en bit över från och åt till lunch i helgen :-)

Och det var mer paj. En riktigt god sötpotatispaj. Tycker kanterna är så höga och ståtliga och vill ni veta hur man lagar den är det till Beatas mat ni ska klicka er fram till. Hittar inget recept på just denna med sötpotatis i men väl en paj fylld med butternut och purjolök. Gissar att pajskalet och fyllningen av ägg/mjölk/ev ost är den samma.

Och så var det ju detta också att jag under dagen så innerligt önskade mig något sött efteråt så gissa om jag blev glad när Kristiina fiskade upp sina galet goda chokladmuffins med blod på! Fyllda med rödbeta, vit choklad och vet ni de innehöll också kaffe och röd kakao. Mmmm, de var nog en av de allra godaste muffins jag ätit! Saftig och god men ändå inte blöt.

Sist men inte minst måste jag ju också nämna det, trots att jag är vegetarian och inte äter djur, så kokades det en grynkorv på min spis. Jorå. Linda hade minsann under dagen (på jobbet!) slängt ihop en grynkorv. Det tog inte lång stund innan jag försvann långt bak i tiden då jag fick skumma korven mamma kokade, till vilken vi åt kokt potatis och en god pepparrotssås om jag inte minns fel. Om hon stoppat den själv eller ej kan ni få fundera över ;)
Håll i er alla grönsaksälskare och blunda nu eller scrolla fort förbi men om det nu råkar vara någon köttätare som läser här och nu blivit nyfiken på grynkorven så föreslår jag att ni tar och kikar i Lindas inlägg om hur man gör grynkorv. Många fina bilder på processen.

Tur att jag slapp äta den i alla fall!

Tack alla för att ni kom hem till mig och gjorde en annars helt vanlig torsdagskväll till en riktigt god, smakfull, trevlig och matpratig höstkväll.

Hittegods:

6 gafflar
2 knivar
1 tallrik
1 flaska vin
4 (numera 2) chokladmuffins med burkar till
och ja, övrig kvarglömd mat finns ej mer :o

Sakerna återfås mot beskrivning ;)

***

Spröda ostpinnar

2011-10-29T09:04:00.015+02:00

Plockmat är inte min grej. Förmodligen för att jag sällan har tillfälle att göra just plockmat och inte riktigt har rutin på det. I början av min laga-mat-själv-utan-mamma-karriär blev det ju till att skära till en himla massa grönsaksstavar och blanda Estrella:s dippmix med ett paket gräddfil. Åh fyyy vad äckligt, tänker ni men jag är övertygad om att ni själva i början av 90-talet i panik stod och vispade ihop dippen med en gaffel, just i samma stund gästerna ringer på dörren ;-) Nu blev jag, bara för att jag skrev namnet på en dipmixtillverkare, alldeles vansinnigt sugen på sourcreamchips, ostbågar, jordnötsringar och för att inte tala om sombreros. Ja, till och med en het och chilistinn gräddfilsdipp till morötterna som ligger alldeles ensamma kvar i kylen.

Lika lite rutin jag har på plockmat, lika lite bevandrad är jag vad gäller t ex torra kex, smörgåsrån, brödpinnar och annat bakat tilltugg. Men nu ska ni få höra. Det vankades skördefest här i veckan bland matbloggarna i Göteborg och soppan var ett säkert kort som jag redan bestämt mig för långt i förväg. Men dagen innan tillställningen fick jag för mig att jag ville ha något mer torrt att tugga på till soppan än bara den råa kålrabbin så jag slog till och mötte en av, ja kanske inte så starka dämoner som Ingmar Bergman skulle sagt, men väl mina tillkortakommanden. Jag bakade spröda ostpinnar! Det blev kanske inte mycket för världen men när jag gör saker jag inte brukar eller till och med för första gången är förväntningarna därefter och då är det så mycket lättare att bli positivt överraskad och jag tycker de blev Jag hittade ett recept i den som så många gånger förr använda kokboken under valnötsträdet av mor och dotter Bergenström.
I ursprungliga receptet ska det vara 3 dl riven ost men jag slog inte bara till utan även på stort och rev helt sonika ner mer ost. Använde dessutom den hårda getosten svart Hommage som jag helst byter ut mot den annars så vanliga parmesanen.

Spröda ostpinnar med svarta sesamfrön
ca 50 st

150 g smör, kallt och skuret i bitar
3 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1/2 ägg till degen + 1/2 ägg att pensla med
3 msk vatten
1 tsk vinäger
3 msk svarta vallmofrön
3 msk svarta sesamfrön
paprikapulver
4 dl riven svart Homage (hård getost)

Riv osten grovt och ställ åt sidan så länge. Lägg smör, mjöl och salt i en matberedare och kör tills det är smuligt. Kläck ägget först och vispa lätt med gaffel så är det lättare att "dela" på hälften. Blanda hälften av ägget med vatten och vinäger och tillsätt i den smuliga smör- och mjölblandningen i matmixern. Kör tills det blir en deg av det hela. Dela i två bitar och kavla ut till en rektangel mellan bakplåtspapper.

Pensla med andra halvan av ägget. Pudra över paprikapulver och strö över svarta vallmofrön och eller svarta sesamfrön och toppa med den rivna osten. Skär/markera bitar men ta inte isär dem. I ursprungliga receptet ska detta räcka till 30 pinnar men jag gjorde mindre remsor, ca 7-8 cm långa och 1 1/2-2 cm breda.
Grädda i 180 grader i ca 20-24 minuter. Låt svalna på plåten och bryt försiktigt isär bitarna.

Servera till soppa, som tilltugg till vin eller helt varför inte ät några till frukost (dagen efter ;) )

Smaklig spis!

***

They have...

2011-10-27T23:06:00.003+02:00

...left the buildning.

Tusen tack alla matbitna för en supergod kväll! Och tack för fina blomman och "goda" tidningen ;) Jag lovar att skriva så snart jag har sinnet i behåll igen om denna smakfulla, sociala och riktigt trevliga höstkväll.

***

Svarta risnudlar med morötter och belugalinser

2011-10-26T14:42:00.000+02:00

För några år sedan testade jag svart pasta. Den såg så läcker ut. Verkade vara ett kul inslag på mattallriken (och visst ser det läckert ut!) som annars har en tendens att bli rätt så brun, trots det stora innehållet av grönsaker. Men den var (och är väl fortfarande) färgad med "bläck" från bläckfiskar. Jag kan säga att jag åt den pastan bara två gång och aldrig mer. Den liksom växte i munnen på mig.

Men jag kunde inte riktigt släppa fascinationen över den svarta färgen. Så gissa om jag blev glad när jag fick syn på dessa nudlar på Gröna Boden. Jorå. De är risnudlar gjorda på svart ris (fast de mest ser ut som söta lakritsstänger!) Inga färgämnen där inte så lång ögat kan nå. Råkade koka två minuter för länge (är van vid fullkornspasta och glömde av mig) men annars var de toppegoda. Och bäst av allt, de blev nästan lite mer åt det lila slaget än svart i kokt tillstånd :)
För övrig är bilderna (förutom den ovan på nudelpaketet) tagna med nya Nokia N9, av vilken jag för närvarande är utsedd testpilot för. Den smarta mobilen med en 8-megapixelkamera med Carl Zeiss-optik. Nu är det bara så att min dator har gått och blivit osams med bildhantering, filmvisning och annat som får fläkten att rusa på högvarv, till och så att den bara lägger av. Därför har jag halverat bildstorleken för att ens kunna hantera och lägga upp bilder här utan att datorn ska svimma av utmattning. Har inte helt hittat rätt med kameran men det ger sig med tiden hoppas jag.

Svarta risnudlar med morötter och belugalinser
1 port

2 morötter
1/4 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit färsk ingefära
koriander, malen
svartpeppar
bockhornsklöver (rosta och mortla frön alt. färdigmalen)
olivolja/rapsolja
1/2 citron, pressad
sojasås (kinesisk)
100 g kokta belugalinser

Skala och slanta morötterna. Koka upp vatten och lägg i morotsslantarna. Låt koka ca 3 min. Föredrar ni riktigt mjuka morötter så koka dem naturligtvis längre. Koka upp vatten till risnudlarna och låt koka enligt förpackningen. Hacka under tiden lök, riv eller hacka vitlöken och ingefäran och fräs i oljan. Vad gäller kryddning brukar jag först torrosta några korn och frön i en stekpanna och sedan mortla. Om inte så använder jag redan malda kryddor förutom svartpepparn till vilken jag använder min finfina pepparkvarn.
Morötterna som runnit av i ett durkslag eller ångat av sig i kastrullen, läggs i stekpannan med löken och kryddorna. Tillsätt pressad citronsaft och sojasås. Vänd till sist i de redan kokta belugalinserna. Om ni som jag kokar en större mängd vid ett tillfälle och sedan fryser in i hundragramsportioner så är det bara att ta fram en burk och ställ den i varmt vatten medan allt det andra görs.
Vill ni så salta lite också. Jag tycker oftast det räcker med sojasåsen men det är såklart en smaksak. Jag saltar sällan kokvattnet för t ex potatis, pasta och grönsaker utan använder oftast flingsalt på slutet vid servering.

Smaklig spis!

***

Fluff

2011-10-23T11:16:00.009+02:00

Fluff, kanske mer känt som marshmallowkräm, var faktiskt något jag fick nys om här hemma, ca tre år efter det att jag spenderat ett helt år i USA. De små rara marshmallows var förvisso något som där användes flitigt i varm choklad, i swirls, i kakor och såklart de större varianterna som grillades på spett för att sedan ätas med choklad och graham crackers. Men fluffen kände jag inte till.

Och inte vet jag vad den ska användas till heller för den är söt som bara den och jag tycker inte alls det är gott att till exempel byta ut mot grädden på en kladdkaka eller ostkrämen på en morotskaka osv. Möjligtvis på en inte allt för söt rabarberpaj (till vilken jag ändå föredrar vaniljkräm/visp). Och inte heller har jag anammat den amerikanska klassikern; dubbelmacka av alla dubbelmackor - jordnötssmör och sylt alt. jordnötssmör och fluff mellan två skivor formfranska. Men lik förjolat kunde jag inte låta bli att vispa min egna när det för många år sedan dök upp ett recept på just fluff i mattidningen Elle à la carte som tydligen heter Elle Mat & Vin numera. Dessutom flera gånger genom åren. Ja, det är faktiskt över 10 år sedan jag hittade receptet. Det är som att jag tror jag skulle komma på ett bra bakverk, en smaskig efterrätt eller jag vet inte vad, om jag bara vispar ihop den en gång till.
Är det någon nu som trots allt är sugen på att göra egen fluff, kanske har ni redan idéer på gång bara ni läst hit, så får ni här receptet.

Fluff (från Elle à la carte No 1, 2001, s 76)
ca 1 liter

2 dl strösocker, KRAV
1 dl vit sirap
1/2 tsk vaniljpulver, KRAV (jag använder detta pulver)
1 dl vatten
2 äggvitor, EKO

Blanda socker, sirap, vaniljpulver och vatten i en kastrull och låt sjuda i cirka fem minuter. Vispa äggvitorna hårt och vispa sedan ner sockersmeten, lite i taget, i de vispade äggvitorna. Använd elvisp! Vispa cirka femton minuter. Då sockersmeten är brännhet brukar jag ha bunken jag vispar fluffet i en större bunke/diskhon med iskallt vatten för att hjälpa till så att fluffet svalnar fortare. Fluff ska, såvida du inte har färg i, vara vit fluffig och seg.

Ät med sked ;) eller använd som dekoration, fyllning eller att doppa frukt i. I tidningen finns recept och tips på en tårta där man blandar fluff, vispad grädde och jordgubbar på en mandelbotten som ska stå i frysen innan servering. En choklad- eller kaffepuddning med gratinerad fluff på toppen och en snabbvariant av en cheesecake där man blandar fluff med philadelphiaost och citronsaft. Varvar det med smulade digestivekex (+ socker/kanel/smält smör) och frysta blåbär. Grilla i ugnen i 2 min och servera genast.

Om man sjuder sockerlag med färgpulver i ser man lättare
hur mycket det skvätter på spisen ;)

***

Idag är dagen vi alla fikar rättvist

2011-10-19T06:23:00.000+02:00

Gammal poster, dock uppdaterad till "Världens" (istället för Nordens) största fika den 19 okt.
Dessvärre finns inte adressen www.rattvisemarkt.se kvar då den svenska organisationen
numera har det internationella namnet Fairtrade

Oktober månad betyder extra fokus på Fairtrade och rättvis handel. Idag den 19 oktober är det dessutom dags igen för Fairtrade Challenge. En tävling i att få så många som möjligt att fika med Fairtrade-märkta produkter. Förra året var antalet 350 000 och i år siktar Fairtrade på att en halv miljon individer ska fika rättvist under dagen. Det för att slå Tyskland som förra månaden slog världsrekord i Fairtrade-märkt fika med 450 000 deltagare. så nu gäller det att samla alla gemensamma krafter vi kan och fika Fairtrade-märkt så det ryker! Exempel på Fairtrade-produkter att fika med hittar ni här.

Och det förstår såklart var och en av oss att det inte är just för att slå världsrekord som vi väljer Fairtrade. Det handlar naturligtvis om att kaffe som näst efter olja är världens mest sålda råvara inom världshandeln. Trots det kommer väldigt lite pengar av det vi betalar för kaffet de ca 25 miljoner odlarna tillhanda. Vanligtvis får de inte ens pengar tillräckligt för att täcka kostnaderna för odlingen. Mer om det har jag skrivit här då Nordic Fairtrade Challenge för första gången gick av stapeln. Då anordnade jag även en morgonfika här på bloggen.
Dagen startar jag med en presskanna Hazienda mörkrost, naturligtvis Fairtrade-märkt (och jaaaa, jag skäms över att att jag valt kaffe som ingår i Nestlés stora familj men just nu är det bara det fairtrade-märkta kaffet jag har hemma. Som sagt, det hur mycket man än försöker göra rätt så blir det fel någonstans ändå). Swedwatch har skrivit en del rapporter om ämnet i fråga. I mitten av 2000-talet publicerade de rapporten Bitter verklighet bakom din kaffekopp och gav i somras ut en uppföljning på den - Dyrare kaffe är bra. Mycket läsvärda rapporter som jag varmt rekommenderas till dig som vill veta mer om kaffets många gånger okända värld.

Nog om kaffe och över till det söta. Jag gissar det är fler än jag som är sugna på att baka något särskilt och bjuda på, dagen till ära, och då kan jag tipsa om mina Choklad- och kokosdrömmar eller varför inte Chokladmuffins deluxe, båda recept med Fairtrade-märkta ingredienser.

Smaklig Fairtrade-fika!

***

En riktigt typisk måndag

2011-10-18T14:35:00.000+02:00

Det har hänt mycket de senaste dagarna. Högt och lågt, både på gott och ont. Bäst var lördagens besök hos Karin (Trattoria:s skapare) som bor nära havet. Det kunde inte heller vara bättre väder och solen sken från en klarblå himmel hela dagen. Härligt härligt och jag kan inte vänta tills jag kommer hälsa på igen! Inte bara för den goda soppan och underbara olivoljan som vi doppade det hembakade brödet i, och för att inte tala om den galet goda bruna kaka, utan för sällskapet som var det allra bästa.

Annars sjönk humöret allt eftersom söndagen gick och efter en svettig natt fylld av mardrömmar var det igår en riktigt typisk måndag. Inget spännande i matväg över huvudtaget. Vanligtvis är jag väldigt glad och fascinerad över teknikens under. Ja, det är verkligen ett under för mig. Allt som ofta totalt obegripligt men så betydelsefull då den möjliggör kontakt med världen där i innanförskapet. Så igår när ingenting ville fungera, bli jag både sur och stressad över det. Särskilt när jag inte klarar av att rätta till felen.

Det går bort så vansinnigt mycket tid till att fixa till och laga. Först ska jag komma på vad som är fel och sedan hitta lämplig lösning. Skulle det fortfarande inte gå tappar jag allt annat runt omkring och envisheten tar mig liksom i besittning. Det kan till och med ta flera dagar. Om det ens går att fixa vill säga. De mesta är dessvärre gammalt, slitet och bortom all räddning. Men ibland lyckas jag. Stor befrielse och med ett stort påslag av stress över alla måsten jag har förträngt under tiden jag varit besatt av att lösa ett problem.
Fasen, ibland önskar jag att jag var en barbafigur, en bläckfisk eller helt enkelt überkompetent och professionell på allt man kan tänkas behöva här i livet; kock, diskare, cykelreparatör, it-tekniker, fönsterputsare, journalist, sömmerska, målare, författare, trädgårdsarbetare, bibliotekarie, ekonom, personlig tränare, barista grönsaksodlare och säkert hundra saker till.

Det dräller inte av bilder på mig på nätet (njae, jag är väl inte helt bekväm med mig själv för att uttrycka mig milt) och fick en mindre chock när jag såg mig själv här. Jag var ju så koncentrerad då jag där var i färd med att ta första bilden med nya Nokia N9. Någon bra fotograf lär jag aldrig bli ;)
Där långt borta i bakgrunden ser ni den godaste godaste olivoljan jag smakat på länge. Och förresten, sa jag att jag också såg Zlatan i helgen? Jorå, verkade utvilad och klar för en lång vintersäsong på gräset.

Zlatan

Älskar, älskar, älskar västkusten!

***

Rödbetsmos och kålrotsfrittes

2011-10-17T19:58:00.005+02:00

Ni vet ni ju hur mycket jag älskar rödbetor och i söndags drogs tankarna till ett rödbetsmos. Varför inte? Visst, när det kommer till mos är det ändå potatisen som står högst i kurs men det går att göra mos på jordärtskockor, rotselleri och kålrot med mera så varför då inte pröva att göra mos av rödbetor. Nu är det så att rödbetor är väldigt fasta och jag har ännu inte lyckats koka sönder några. De behöver koka länge. Tror nog en stackars rödbeta, skuren i bitar, kokade i nära en timma. Jag fyllde på med lite lite vatten under tiden men på slutet var det inte mycket mer en ca 1/2 dl vätska kvar vilken jag lät vara kvar i kastrullen för mixningen.
Det blev riktigt gott. Äpplet gjorde sitt också men allt började egentligen med en för mig ny krydda som råkade följa med hem från affären. Santa Marias Cacao & Chili (och förmodligen är det fortfarande den mexikansk mole jag nämnde härom dagen som spökar i bakhuvudet).

Rödbetsmos
1 port

1 rödbeta
1/2 äpple, svensk sort (Discovery/Gravensteiner)
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
flingsalt
citronzest från 1/2 citron
pressad citronsaft, ca 1/2 citron
Cacao & Chili-krydda, efter smak

Skala rödbetan och skär den i bitar och täck precis med vatten. Koka i minst 45 min. Vitlöksklyftorna slängde jag i efter ca 20 minuter då jag också var tvungen att hälla på lite mer vatten. Tillsätt äpplet mot slutet då rödbetsbitarna är förhållandevis mjuka. Tag av plattan och tillsätt citronzest, citronsaft, salt och kryddor. Mixa. Tillsätt olivolja. Mixa. Smaka av med salt och ev mer Cacao & Chili-kryddan.
Servera med kålrotsfrittes och t ex en soja chorizo.

Smaklig spis!

***

Kommentar ang posten om cashewnötterna

2011-10-17T18:26:00.000+02:00

Skärmdump från dagens jämförelse under den senaste veckan.

För nytillkomna läsare av min blogg vill jag bara nämna att jag i början av 2000-talet ägnade flera år på universitetet åt att skriva uppsatser, tentor och rapporter om världens orättvisor. Om ekonomisk politik. Om krig och barnsoldater. Om barn som syr fotbollar till både UEFA och FIFA. Om Läkare utan gränser som struntar i sina egna riktlinjer och själva bidrar till att upprätthålla orättvisor med ena handen samtidigt som de "hjälper" med andra. Om barnfattigdom och svält och en hel del annat. Trots att jag ännu inte lyckats få ett riktigt jobb inom ett någorlunda nära fält med det jag helhjärtat satsat på (och inget annat utan för lådan heller för den delen) så hindrar det mig inte från att göra mina egna små undersökningar emellanåt. Det är nämligen så svårt att ta av sig de kritiskt granskande glasögonen när de väl har tagits på.

Ni som minns början av min bloggtid minns kanske också att jag hade både Fairtrade och Rädda Barnens logga i menyn till höger. Jag får inte på något sätt betalt av organisationerna utan väljer helt utifrån mitt eget engagemang och initiativ att sprida deras budskap. Det är heller ingen hemlighet att jag under många år haft de organisationerna som mål med min utbildning och gratisarbete men idag är läget något annorlunda och jag har rensat lite i röran.
Det hindrar mig som tur är inte från att skriva mer eller mindre undersökande bloggposter och eftersom min blogg till största delen handlar om mat så har jag därför också valt att kombinera mat och mänskliga rättigheter. Att kombinera min vilja att veta och förstå hur världen ser ut, och kanske också främst vad det är för mekanismer som ligger bakom att den ser ut just som den gör, med matrelaterade berättelser är ett sätt att få lite utlopp för min frustration att inte få jobba med detta på riktigt.

Diagram från dagens jämförelse över det senaste halvåret

Så med detta sagt kunde jag alltså inte låta detta passera då jag förra helgen började söka i cashewnötens hemliga liv. Det hela började med att cashewnötter är en välanvänd nöt inom vad som kallas rå mat/levande föda/raw food. En läsare påstod att de först måste rostas för att bli av med giftet som omger dem och därför ifrågasattes om huvuvida cashewnötter är råa eller ej. Jag avslutade det hela med påståendet att jag kommer fortsätta äta cashewnötter, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej - och lämnade en reservation, vilken kommer här:

*Eller vänta, nej det kommer jag inte alls att göra. Men inte av den anledning om huruvida de är
råa eller ej.
Nej, för intet ont anat dök nämligen den emellanåt väl dolda akademikern i mig fram och inte blev jag direkt förvånad men cashewförädling är ju matens motsvarighet till klädernas sweatshops. Och inte nog med det, från år 2000 har importen här av cashewnötter ökat med 5000 %! Från 65 ton till hela 3232 ton, på sju år. En kvinna i Indien som förädlar cashewnötter tjänar 7 rupier/kg nötter. På en dag kan det bli 10 kilo (70 rupier=11 SEK) likväl som bara 4 kilo. ActionAid har naturligtvis tidigare haft en kampanj om de usla lönerna för cashewskalare... ja nä, jag kan helt enkelt inte hjälpa att det blir såhär. Det är detta jag brinner för. Jag avskyr orättvisor och utnyttjande av andra människor och vill bidra med så mycket fakta och uppgifter om hur det faktiskt ser ut i världen.

Och det är ju inte utan att man undrar vem som egentligen håvar in mest pengar på några av de, här i Sverige, allra dyraste nötterna. ICA säljer exempelvis cashewnötter för 130 kr/kg. Det är över 1000 % mer än vad cashewförädlaren tjänar på ett kilo. Och så är det med mycket av det vi konsumerar. När det gäller Fairtrade (vilket inte de nämnda ICA-nötterna är) finns i alla fall en garanti att odlare och anställda i utvecklingsläder ska få möjligheten att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Därav det högre priset på Fairtrade-produker. För det är ju det som är själva kärnan i att handla rättvist. Att betala ett pris för de produkter du vill ha som bland annat gynnar goda arbetsförhållanden och ger en skälig lön till odlare och anställda för sina arbetsinsatser.
Det är dessvärre dåligt med nötinformation på Fairtrade:s hemsidor och jag hittar inget produktblad någonstans. Fairtrade Sverige skriver här att mer information om just nötter kommer snart (och det skrevs i januari i år).

***

Fler grävande bloggposter om vatten och bananer, bananas och lite perspektiv på livet. Och som om det inte var nog med mänskliga rättigheter på en och samma gång är det dessutom idag, den 17 oktober, FN:s internationella dag mot utrotandet av fattigdom .
Europaparlamentet har på senare år också utfärdat en resolution om utrotandet av fattigdomen av skälen som följer:

::: Fattigdom är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett oacceptabelt brott mot den
mänskliga värdigheten.

::: Kampen mot fattigdomen är en grundläggande förutsättning för fred i världen och en hållbar
utveckling, och måste därför till fullo integreras i all gemenskapspolitik.

::: Extrem fattigdom drabbar hundratusentals kvinnor, män och barn i världen och mer än en
miljard människor lever med mindre än en dollar per dag.

::: I Europeiska unionen lever 65 miljoner människor med mindre än 60 procent av den
nationella genomsnittsinkomsten. Stora variationer förekommer beroende på
medlemsstaterna.

::: Det är nödvändigt att bättre kartlägga det ömsesidiga förhållandet mellan den ekonomiska,
sociala, miljömässiga, kulturella och utbildningsmässiga politiken.

::: Kampen mot fattigdomen kräver ett främjande av solidariteten mellan samtliga medborgare
och inom ramen för nord-syd-dialogen.

Vill du veta mer om vad vi tillsammans kan göra för att minska fattigdomen i världen så klicka dig hit.

Morotsfrallor

2011-10-14T19:53:00.004+02:00

Första riktiga frostnatten för hösten är härmed ett faktum. I morse sken solen från en klarblå himmel och det var nästan helt stilla ute. Det är precis nu och några veckor framöver som är min absoluta favorittid på året. Det märks om inte annat bland mina bildmappar som har flest foton på naturen från just denna tiden på året. Det är så himla vackert ute att det liksom gör lite ont. Undrar om Karin tänkte på det när hon skrev om de bristande knopparna?

Med kylans återkomst är det nu högsäsong för soppan. Och vad vore väl en soppa utan bröd till?
Det fanns en tid då jag bakade mycket mer bröd än vad jag gör idag och ett gammalt recept dök upp då jag nyligen snubblade över Karins finfina solskensbröd. Men då mina morotsfrallor innehåller både morotsjuice och sirap så fick det helt enkelt bli att improvisera då jag varken hade ingredienserna hemma eller vill ha för sött matbröd.

Det är frallor från samma omgång. På första plåten blev det
helt enkelt skurna degbitar istället för runda frallor.

Morotsfrallor
ca 20-25 st

50 g jäst
5 dl vatten
1 msk olivolja
1/2 dl linfrön
1/2 dl havrekärnor
1 dl kli
2 morötter (ca 200 g), grovt rivna
1 dl grovt rågmjöl
2 1/2 dl vetemjöl
ca 8 dl Manitoba cream

Smula ner jäst i en bunke. Värm vattnet till 37 grader och rör ut med jästen så att den smälter ordentligt. Tillsätt salt, olivolja, linfrön, havrekärnor, kli och det grova rågmjölet. Rör om. Blanda i de rivna morötterna. Tillsätt mjölet, men spara lite till utbakningen. Hade dessvärre inte tillräckligt med Manitoba cream och fick blanda i vanligt vetemjöl också. Tidigare har jag bakat morotsfrallor på enbart vetemjöl så det går lika bra det med. Troligtvis kommer frallorna bli en aning mer kompakta än om du använder Manitoba cream.
Låt jäsa under bakduk i 1 1/2-2 timmar. Baka ut ca 20-25 frallor och låt jäsa på bakplåt i ca 30 min. Grädda i ugnen på 220 grader i 8-10 min.
Servera varma tillsammans med exempelvis denna Måndagssoppa/gryta, löksoppan eller varför inte en grönkålssoppa.

Ser ni skiftningarna? Det är nu det börjar.
Det är nu det händer.

Smaklig spis!

***

Rödbetor och sötpotatis, en otippad kombination

2011-10-12T15:55:00.001+02:00

Så var det dags igen att laga mat utan att ha den blekaste aning om vad det ska bli när allt är klart. I förväg bestämda rätter är inte min starka sida och sällan handlar jag grönsaker efter färdiga recept. Det händer till och med att jag överraska mig själv när jag kommer hem och packar upp matkassen. Inte sällan får jag för mig att köpa en rotsak eller grönsak jag inte ätit på länge eller till och med aldrig ens smakat på. Jorå, det händer faktiskt. Nu var det sötpotatisen som råkade hamna i matkorgen. Utan att vara helt säker tror jag det var före bloggens tid senast jag åt just sötpotatis. Minns när jag av en dåvarande granne fick låna en av mina absoluta favoritkokböcker (som jag dessvärre inte själv äger men däremot 2:an) World Food Café och lagade mexikansk mole (en sås med choklad i) tillsammans med bland annat sötpotatis, majs och matbanan.

Men tillbaka till nu. Att röran till rotsakerna innehåller just åtta till antalet av flera ingredienser beror helt enkelt på att det till en början var åtta hasselnötter kvar i påsen och ungefär lika få cashewnötter så då fick det helt enkelt bli åtta. Garanterat går det att öka mängden ingredienser. Det är bara att testa sig fram. Vill man hellre ha den mer lös och nästan lite rinnande så mixa i mer citronjuice och olja, alternativt tillsätt lite vatten, och kanske en hel avokado istället för en halv. Möjligheterna är oändliga.

Ugnsrostade rödbetor och sötpotatis med het avokadoröra
2 port

2 sötpotatisar
4 rödbetor
olivolja
flingsalt

HET AVOKADORÖRA:
8 st hasselnötter
8 st cashewnötter
8 st physalis, torkade
1/2 pressad citron
1 msk kallpressad rapsolja
1/2 avokado
1 tsk chipotlepasta

Sätt ugnen på 220 grader. Skala rödbetorna och sötpotatisen och skär i inte allt för små klyftor/bitar. Lägg i ugnsfast form. Ringla olivolja över rotsakerna och på med några nypor flingsalt. Rosta i ugnen ca 20-30 minuter.

Blanda under tiden till den heta avokadoröra med hjälp av en mixer och servera sedan till de varma rotsakerna.

Smaklig spis!

***

Stuvad blomkål med pepparrotssmak

2011-10-11T14:39:00.000+02:00

Kanske är det hösten. Kanske är det dagens Sverige och den allt kyligare arbetsmarknaden regeringen jobbar hårt för att åstadkomma. Eller kanske är det känslan av att vara en sådan stor besvikelse, och världens mest misslyckade barn, som förstör för föräldrarnas egen lycka som kyler sinnet men jag behöver tröst och värme. Och det får jag genom mat, fett och socker. I helgen åt jag både stuvad dillpotatis (liksom den här rätten, fast på en toppredning istället för yoghurt) och stuvad blomkål. Dock inte i samma måltid och inte ens samma dag. Det ligger något nästan sentimentalt över mig när jag blir sugen på stuvad mat (absoluta favoriten som liten var stuvade makaroner och mammas köttbullar) så det hinner bli några liknande rätter på raken innan jag är tillbaka med råkost och den i stort sett mjölkfria kost kroppen mår allra bäst av.

Om jag ska vara riktigt petnoga är det inte riktigt en stuvning jag gjort till blomkålen utan kokade helt enkelt en vanlig béchamelsås. När jag t ex stuvar makaroner brukar jag bara blanda lite mjöl och mjölk i min skakare, precis som redningen till en soppa eller gryta, som kokas upp i kastrull och sen, när den är lagom tjock, rör jag i de redan kokta makaronerna. Det tar lite längre tid att fixa den vita såsen men jag tycker det är värt det då den annars svårdöljande mjölsmaken försvinner och det går att trixa lättare med tjockleken på såsen.

Stuvad blomkål
2 port

1 blomkålshuvud, ca 500-600 g

BÉCHAMEL à la Werner Vögeli:
2 msk smör
2 msk mjöl
3 dl mjölk, treprocentig (jag använde gammaldags mjölk på ca 4 %)
salt

MIN SMAKSÄTTNING:
vitpeppar
riven pepparrot

Ansa och skär blomkålen i buketter och bitar. Koka i ca 5-8 min. Låt rinna av i durkslag. Béchamelsåsen kokas enligt följande:

Smält smöret.
Rör i mjölet och låt puttra en stund innan mjölken röres ner.
Koka såsen i ca 15 min och rör om under tiden.
Salta och smaksätt (valfritt) med vitpeppar och riven pepparrot på slutet.

Blanda den kokta blomkålen med vita såsen och servera omgående med varma edamamebönor och en sojakorv.

Smaklig spis!

***

Varma nektariner och cashewgrädde

2011-10-08T20:23:00.005+02:00

Som jag lovade i måndags skulle ni få recept på en efterrätt nu i helgen. Efterrätter hör sannerligen inte till vanligheterna i min blogg men ibland händer det att även jag fixar jag till något gott. För det var ju detta med nektarinerna, vilka snart är ett minne blott ända till nästa år, som det gällde att ta vara på dem innan de blev dåliga. Dessutom var jag oerhört glassugen men eftersom jag veckan innan proppat i mig en hel burk med vaniljglass av märket Häagen-Dazs* (ja, jag var sjuk och halsen värkte som om den inte visste annat) så ville jag undvika frestelsen att göra om samma sak. Jag stålsatte mig och bestämde mig för att hitta på något endast med varor som redan fanns hemma. Hittade tursamt nog cashewnötter i skafferiet så det blev till ett nytt försök att få till cashewgrädde. Har gjort tidigare i år (ej bloggat om det - än :s) men det blev en ganska lös och inte särskilt gräddlik röra.

Nu hände det sig så att jag under skrivandets gång uppmärksammats på - Tack Margaretha! - att caschenötterna måste rostas för att bli av med giftet... Oj oj oj, hur ska detta sluta?
Nu ställer jag mig frågan om hur raw cashewnötter egentligen är och det är bara att börja gräva i ännu ett matmysterium.

***

Så. Cashewfrukten växer alltså på varmare breddgrader än här hos oss. Närmare bestämt i tropikerna. Och det är finurlig frukt, även kallad cashewäpple (även om de mest liknar gula och röda paprikor) som växer på cashewträden. Men ser ni, det är i själva verket en liten njurformad brunaktig utväxt under det färgade caschewäpplet som är den sk äkta frukten. Där inuti ett läderaktigt och giftigt skal, vilket således inte helt enkelt att avlägsna, finns själva fröet. Ja det vi kallar cashewnöt är egentligen ett frö. Inte konstigt att cashewnötter är bland de dyraste av nötter.
Men hur går då avlägsnandet av skalet till? Enligt wikipedia så skrapas och blötläggs de, eller kokas. Hrm. Både kallt och varmt alltså. Tydligen kan man även skära upp skalet på de ännu inte riktigt fullmogna frukterna. Handskar är dock ett måste. Och så var det detta att även nöten är giftig. På ett ställe står det att frukten först kokas och sen torkas i två dagar innan det giftiga skalet krossas för att sedan gräva fram fröet med kniv. Men inget om att själva nöten/fröet skulle vara giftig.

Men jag hittar inte mer bra svar än så om själva skalningsprocessen. Eftersom cashewnöten är en mer än väl använd nöt (frö) i raw food-sammanhang, så verkar det konstigt om förädlingen överstiger 42 grader. Men men, jag är inte en militant raw food-aktivist så jag kommer fortsätta äta cashewnötter, oavsett de räknas som fullvärdig rå mat eller ej :) *

Varma nektariner och cashewgrädde
2 port

3-4 nektariner

SOCKERLAG:
2 dl vatten
1/2 dl strösocker KRAV
1/2 dl rårörsocker KRAV/Fairtrade
1 stjärnanis
en bit av kanelstång
1 krm ekologiskt vaniljpulver

CASHEWGRÄDDE:
2 dl cashewnötter
1 (nästan över)moget päron (jag använde ett förhållandevis litet Keiser)
1-2 tsk vatten (mängden varierar i förhållande till päronet)
1 msk honung
en nypa flingsalt

Koka upp sockerlagen och låt puttra ca 5 min. Tvätta och kärna ur nektarinerna. Jag skar halvorna i några klyftor för att bättre få plats i kastrullen men det är såklart valfritt. Lägg i nektarinerna i sockerlagen och låt sjuda ett par minuter bara. Ställ sedan åt sidan och låt svalna lite innan servering. Det kan lätt bli väldigt hett med sockerlag och inte vill man bränna sig på tungan heller.

Mixa cashewnötterna fint i en mixer. Tillsätt päronet. Förmodligen är det fortfarande ganska torrt och lite smuligt så mixa i lite vatten. Ta en tesked i taget för blir det för löst går det inte att backa igen. Mängden kan variera en del beroende på hur saftigt och moget päron som används samt storleken på päronet. Salta lätt och mixa i honungen. Samma sak där om du tar agavesirap, lönnsirap eller annan söt smaksättning så kan resultatet påverkas beroende sirapens tröga eller lite vattnigare konsistens. Servera omgående!

Smaklig spis!

***

*I Häagen-Dazs limited edition upptäckte jag precis nu när jag skulle länka till dem att det finns en Blueberry crumble! OMG! Är det någon som sett den i Sverige? Lanseras ens deras limited edition här? Det står att den ska finnas februari-december. Är det möjligt att det har gått åtta månader utan att jag ens har märkt den? Nä, kanske är jag inte är frisk i skallen trots allt...

*Note to self: Extrapost med kommentarer om den övriga fakta om cashewnötter som jag jobbat med ikväll.

Rå kaka på nötter och frukt

2011-10-07T15:50:00.000+02:00

Tillbaka till den råa maten.* Det är en sak att kalla råa rotfrukter och grönsaker för råkost. Men vad ska man egentligen kalla en kaka/efterrätt/tårta som är rå? Det har jag inga bra förslag på idag. Som till exempel en kakbotten bestående av nötter, mandlar, kokosflingor, dadlar, sirap och salt toppad med mixad frukt smaksatt med vanilj/kanel? I klassikern Sju sorters kakor finns ett avsnitt som heter Utan ugn fyllt av recept på kakor och sötsaker som alltså inte gräddas i ugnen. Däremot friteras en del som struvor, flottyrringar och så finns såklart radiokakan med. Men det är på något sätt inte i närheten av rå mat för det. Dels på grund av framställningen av själva ingredienserna men också för upphettningen vid t ex fritering.

Och på tal om upphettning så har vi detta med sirapen. Agavesirap är väl spridd inom raw foodies för att den har tillverkats utan upphettning, genom en så kallad enzymatisk process. Eftersom jag inte ser detta med rå mat som en helt igenom fullvärdig diet för mig nöjer jag mig med honung eller lönnsirap.
Men Erica, hon använder agavesirap i sina recept. Precis som hon gjorde i kakan hon mixade ihop under demonstrationen på Ekostore i vintras. Till kakan serverade hon också den goda cashewgrädden. Själv gjorde jag en variant på den och tog de nötter jag hade hemma. Dit hörde inte cashewnötter och hoppade således över cashewgrädden.

Rå kaka på nötter och frukt
2-4 port

55 g paranötter
55 g mandlar
25 g kokosflingor
2 färska dadlar (urkärnade)
1-2 tsk honung
lite flingsalt

TOPPA MED:
1 banan
1 päron
vaniljpulver, ekologiskt
1 tsk lönnsirap

Hacka helt enkelt först ihop alla de övre ingredienserna i en mixer. Bred ut på ett fat. Mixa de nedre ingredienserna och bred över "nötbotten". Klart.

Smaklig fika!

***

* och till en post påbörjad 19 april i år! Äntligen får ni läsa om den goda råa nötkakan! :)

En tidig morgons vackra skörd

2011-10-07T12:19:00.000+02:00

Jag tror jag degraderat mig till barnstadiet igen. Jamen ni ser ju! Efter en tidig morgonpromenad kom jag hem med fickorna fulla av nykläckta hästkastanjer. Jag kan bara inte låta bli att plocka de vackra, träiga och glansiga, liksom nypolerade, kastanjerna. Allra helst direkt ur deras skal. Att öppna en alldeles perfekt mogen kastanjekokong är som att öppna en riktig skattkista.
Men sen då? De är giftiga och går ju inte ens att äta. Det är en helt annan sort, vilken inte överlever Sveriges klimat särskilt bra, som annars är supergod att rosta i ugnen för att sedan, med viss möda, skalas och saltas lätt och till slut högaktningsfullt avnjutas en kulen höstkväll. Hästkastanjerna behåller bara sin spänst och glans under ca ett dygn innan de börjar torka och bli både matta och liksom skrynkla ihop. Nä, helt värdelöst att plocka på sig onödiga saker och ta med hem.

Lika värdelöst är att efter år av ett ständigt itutande från alla håll och kanter att jag är oduglig, skör, lat, inkompetent och jag vet inte vad nu tydligen behöver lära mig passa tider och sköta mig ordentligt på ett låtsasjobb. Att bli idiotförklarad av sitt eget lands regering och främst arbetsmarknadsdepartementet med Hillevi Engström i täten, följt av tidningar, radio och tv sätter onekligen sina spår. Kanske inte så konstigt att regressionen snart är ett reellt faktum.

Jag som började söka jobb redan innan jag var klar med min magisteruppsats har sedan dess definitivt inte legat på latsidan. Jag har bland annat spenderat otaliga timmar i ideell verksamhet, gått distanskurser, varit på jobbmässor, nätverksträffar, starta-eget-möten, praktiserat på flera platser, lagt fram projektidéer för tänkbara huvudmän, erbjudit möjligheten att anställas genom nystartsjobb, arbetat som chef i USA, av AF nekats flera av mina föreslagna praktikplatser och alltihopa samtidigt som jag söker jobb efter jobb efter jobb. Trots alla upp- och nedgångar har 2011 varit det hittills mest märkliga året. Å ena sidan känner jag mig bättre och starkare än på länge, har till och med börjat sova bättre, men å andra sidan har hoppet, lusten och gnistan i mig allt mer sipprar ut genom varenda por i kroppen. Mest påtagligt blev det när sommaren kom och den avskyvärda stressen av att inte ha semester fullkomligt förlamar mig. Att ännu ett år inte ha någon arbetsplats att återgå till när hösten kommer.

Och så är det också en ny företeelse som blivit allt mer påträngande. Jag har under året haft en del möten med flera arbetsgivare på organisationer som ligger nära min bakgrund och utbildning och där jag hemskt gärna vill arbeta. Kruxet är bara att de vill ha gratisarbetare och då också få betalt för att ha en gratisarbetare. Ja. Jag talar alltså om fas 3, även kallad sysselsättningsfasen, ändstationen på vägen bort från arbetsmarknaden. Det finns inte en enda arbetsgivare som tar sig an en fas 3-are som på allvar är intresserad av att denne ska bli anställningsbar, som det så fint heter, på den (o)befintliga arbetsmarknaden. Det är en skam för landet att inte några seriösa åtgärder görs som på riktigt öppnar upp för riktiga jobb med pensionsgrundad lön, semesterersättning och med en ersättning som i alla fall går att överleva någorlunda hyfsat på. Bara i Västra Götaland är "fas 3" den femte största privata "arbetsgivaren".

Ränderna går kanske aldrig ur....

Vad gör ni förresten själva med de ätbara "äkta" kastanjerna? Förutom att rosta dårå. Är det någon som vet om det finns färdigskalade kastanjer att köpa?
För en del år sedan köpte jag en påse (dyrt) kastanjemjöl (går att hitta i en del hälsokostaffärer) och bakade bland annat dessa knapriga dinkelkakor. På den tiden bakade jag också Lördagsgodis och bidrog en gång med muffins bakade med kastanjemjöl och zucchini.

Trevlig helg!

***

Visst var det väl alldeles nyss?

2011-10-03T19:02:00.000+02:00

Persikor och nektariner sjunger nu på allra sista versen. Persikor har jag förresten inte ens sett på några veckor men nyss la jag vantarna på en korg med små nektariner som såg fina ut. Så varför inte passa på att använda dem i maten också och inte bara till frukost, mellanmål, kvällsmat, bakverk och desserter. Jag ska erkänna att jag varit dålig på kalla, fruktiga sallader i sommar. Det finns ett och annat spöke bakom det som förmodligen kommer en förklaring till i bloggen vad det lider.

Lunchen i skålen ovan är enkelt. Bara blanda kokta glasnudlar, går bra både varma som kalla, en nektarin i bitar, flingsalt och så har jag faktiskt fuskat med färdig speciell söt chillisås från Madam Pum på flaska. Gillar man vanlig sojasås bättre så går det också bra att ta istället.

midsommar 2011

För övrigt känns det som att det var alldeles nyss mitt köksbord såg ut såhär. Faktum är att det redan gått över tre månader sedan dess. Precis som när jag börjat vänja mig vid jordgubbar och bigarråer är deras tid förbi. Likadant är det med färska aprikoser, sharon och en del andra säsongsbetonade frukter och bär. Bland de absoluta favoriterna hör just nektariner och persikor. Till helgen kommer ni för ovanlighetens skull få ett efterrättsrecept av mig, vilket det inte direkt dräller av här i bloggen. Det blir ju inte så länge att vänta som vi behöver göra tills de här röda söta godsakerna står på bordet igen. Det är bara 8-9 månader kvar ;-)

Tills vi ses igen hoppas jag ni alla får en bra start på höstiga oktober.

***

Dis, dimma och indiansommar

2011-10-01T11:57:00.006+02:00

Precis när jag börjat njuta av hösten så är det plötsligt sommar igen. Det är förvisso inte helt ovanligt med sommarvärme under hösten. Brittsommar är ett begrepp som funnits länge i Sverige men det verkar mer röra sig om varmt väder i början av oktober, runt Brittadagen den 7:e. Nurå? Nu när det varit varmt redan i september, kan vi kalla det indiansommar då istället? Äh, jag vet inte. Faktum är att dis och dimma ligger tjockt här på västkusten och ger en alldeles speciell känsla. Jag tycker det blir lite tystare, lite läskigare och spänningen ligger på lur hela tiden. Alldeles ljummet är det också. Måste erkänna att jag då tycker det är lite tråkigt att jag åkt dit rejält med halsfluss och förkylning. Hela veckan har gått i soffans tecken och jag är fortfarande kass och vaknade med feber idag. Har inte proppat i mig så här mycket tabletter på säkert 10-15 år så nu vet jag inte riktigt om jag då förvärrar och drar ut på eländet eller om det hjälper.

Blixten gick på utan att jag märkte det och fångade dimman i luften

alldeles utanför det vidöppna fönstret.

I morse då jag gick upp såg det ut så här utanför köksfönstret. Nu, fem timmar senare, har dimman skingrats något och soldiset är ett faktum. Någon blå himmel syns dock inte än. Jag vill så gärna gå ut på promenad och njuta av det som eventuellt kan vara det sista stilla ljuva vädret innan hösten drar igång på allvar. Som lugnet före stormen. Men vet ni, jag har fastnat i en bok så jag tänker lägga mig i soffan igen, ta en till tablett, och vända tillbaka till den spännande historien igen...

Hoppas ni alla får en lugn och härlig första oktoberhelg!

***

Mandelbiskvier med blåbärssmak

2011-09-30T08:19:00.005+02:00

När jag är sjuk så åker nyponsoppan fram. Ja, jag tappar verkligen matlusten men är ändå hungrig. Ingenting smakar särskilt mycket så jag lägger inte ner tid på kryddor och nya smakinnovationer. När jag dessutom som nu har ont i halsen är det mest flytande näring, varm som kall, som lockar. Men hur kul är det med nyponsoppa egentligen? (och nä, jag har inte varit ute och skördat nypon för att koka min egen soppa). Inte särskilt kul. Den behöver definitivt piffas upp med något.

Trots att jag åt glass i måndags är det inget som ingår i min kostcirkel och jag skulle gå upp sisådär en 5 kg på en vecka om jag bara åt det jag verkligen hade lust med för stunden. Så det är uteslutet. Keso i nyponsoppan är också en mellanmålskombination jag ätit många gånger förr men nu för tiden håller jag mig borta från så många mejeriprodukter som möjligt. När jag var liten fick vi ibland också små mandelbiskvier i. Konstigt nog var det den enda gång vi åt just dessa biskvier. Det var längesedan jag såg dem och säkert ser påsen likadan ut idag. Vet inte vem som tillverkar dem men påsen var iaf blå med gul text.
Tänker att det borde gå att baka egna små mandelbiskvier. Hittade inget recept som föll mig i smaken men mina misslyckade macarons i mindre format påminner ju om biskvierna. Det var bara att skrida till verket.

Mandelbiskvier med blåbärssmak
ca 30-40 st

100 g mandelmjöl/riven mandel
100 g florsocker
ev 2 msk blåbärspulver
1 äggvita (stort ägg)

Blanda de torra ingredienserna. Vispa äggvitan hård, ev med lite strösocker i, och blanda sedan ihop med de torra ingredienserna. Det blir en ganska fast massa, som mandelmassa helt enkelt. Rulla små bollar av ca 1 tsk massa och lägg på bakplåtsklädd plåt. Grädda i 200 grader ca 8 minuter. Mina blev större än vad jag tänkt mig och kunde nog nästan halverat bollarnas storlek. Dessutom var det fortfarande för sega i mitten och längre tid i ugnen hade jag bränt dem så en mindre storlek är att rekommendera.

Servera i en tallrik med nyponsoppa.

Smaklig spis!

***

Pumpasoppa med vitlök

2011-09-29T18:29:00.000+02:00

Inte nog med att det blev i stort sett obefintligt med datortid för mig under bokmässan men nu har jag gått och blivit näst intill dödssjuk och orkar inte tänka ordentligt. Eller nä, riktigt så illa är det inte men det var längesedan jag var såhär dålig.
Vad som överraskade mig var den enorma ledvärken jag vaknade med i tisdags. Den tog mig genast tio år tillbaka i livet och påminde mig om varför det är omöjligt för mig att arbeta på en förskola. Så fort jag får någon slags infektion i kroppen så värker också lederna. Då blir jag mer eller mindre handlingsförlamad och gör gott i att inte byta blöjor, bära på barn, klä av och klä på barn och så vidare. Att vara ansvarig för 20 små underbara liv går helt enkelt inte att vara då kroppen inte är med på noterna.

Ja, ja, en annan gång när jag är frisk igen ska jag ta hand om resten.

I måndags då jag trodde halsen min var ett minne blott åt jag en halvliter glass till lunch. Ja, nä ni hör ju själva. Jag kommer aldrig gå ner i vikt i den här takten. Och ingen träning nu på åtta dagar!! Jag mår illa. Hur som helst. Jag var frusen och ville ha något varmt i mig så det blev till att fixa en soppa. I vintras lagade jag nästan samma soppa, då utan mixerstav, och med annat gott i till serveringen. Nu var det inte riktigt läge att piffa till den då både smak- och luktsinne går på sparlåga. Enkel, med massor av vitlök och så ett par matskedar kokosmjölk på slutet. Det var nästan som sammet i halsen.
Men hörni, vad gör ni egentligen av pumpakärnorna? Sköljer ni verkligen bort pumpaköttet ordentligt och sen rostar dem? Jag köper färdiga i påse jag...

Pumpasoppa med vitlök
4-8 port

1 butternutsquash
1 vitlök
olivolja
flingsalt
1 liter grönsaksbuljong
ev kokosmjölk

Dela pumpan, rensa ur kärnorna och skär kryss i pumpaköttet. Dela en vitlök på tvären och lägg vardera halva i groparna på pumpahalvorna. Det går också bra att skala vitlöksklyftorna i förväg och jämt fördela dem mellan de två groparna. Placera pumpahalvorna i ugnsfast form och ringla över olivolja och några nypor flingsalt. Baka i ugnen på 200-220 grader i ca 45 min. Tills pumpaköttet är mjukt men inte börjat dunsta eller fått för mycket färg.

Koka upp buljongen och låt stå. Ta ut pumpahalvorna och gröp ur pumpaköttet och vitlöken. Mixa sedan ihop det med grönsaksbuljongen, lite i taget, till en slät soppa. Jag kokade 1 1/2 liter buljong men det räckte med bara en liter. Vill inte ha soppan alldeles för tunn. Det går också att mixa i kokosmjölk för en lenare konsistens.

Smaklig spis!

***

Bokmässan tog musten ur mig

2011-09-27T21:18:00.009+02:00

Bokskörden från årets bokmässa

I helgen jobbade jag på bokmässan. Jorå. Alltså förstår ni hur kul det är att jobba? Jag njöt (nästan) varje sekund. Dessvärre drog jag till mig en del baskilusker, halsen svider och jag är nu helt utslagen. Kroppen värker som den inte gjort under många år och gör mig eller mindre handlingsförlamad. Matlusten är inte direkt på topp heller. Men men, det går förhoppningsvis över i sinom tid.

Det var som vanligt galet mycket folk på mässan och jag har nog aldrig sett så mycket kontanter på en och samma gång som i kassan där jag stod, tyvärr med ryggen åt både scenen och signeringsbordet så jag missade det mesta. Hann inte heller mingla runt och njuta av bokmässans alla monteraktiviteter, seminarier på internationella torget och mat- och trädgårdspratet uppe i F-hallen som vanligt men trots det har jag aldrig har jag sett så många kända författare på en och samma gång. Kanske inte så konstigt då jag spenderade dagarna på golvet i mässans allra största monter - Bonnierförlagen. En och annan författare handlade själv i kassan och självaste kulturministern köpte en tjock bok om Povel Ramel. Tydligen kan hennes dotter allt om honom så varför hon behövde den boken begriper jag inte. Dessutom var hon den enda kund som fullkomligt stank tung parfym och det var näst intill olidligt att inte kunna lämna kassan och andas för en stund.

Allra roligast var när Björn Ranelid plötsligt stod framför mig i kassan och jag kunde bara inte låta bli... nä, jag sprang helt enkelt och hämtade en av de tre böcker som nu kommit ut i nytryck, som han fick signera. Med sig hade han min favoritpenna och skrev så snirkligt att jag trodde aldrig han skulle bli klar. Men alltså, vilken underbar motvikt han är till alla som bara tar, ska ha, struntar i att dyka upp, inte beblandar sig med "folket", bara hänger på vip-läktaren och så vidare.
Behållningen av årets mässa är ändå främst att faktiskt fått jobba på riktigt. Det är såklart inte helt fel heller att jag kom förhållandevis billigt undan då jag fick en del böcker gratis. Betalade bara för två stycken. Som den uppmärksamme kanske ser på bilden har jag alltså lagt vantarna på Jamie Olivers 30-minute meals, vilken jag skrev om här. Såhär i efterhand frågar jag mig varför jag inte köpte fler när jag ändå var på plats men som sagt, det var galet mycket folk och jag jobbade mer eller mindre nonstop. Lunchrasten bestod i att ge sig ut i dagsljuset, slänga i sig mat och sen köa till ni vet var. Och ändå har jag inte haft så kul på länge. Grattis alla ni som har jobb!

Nu kanske jag bara ska läsa boken också...

Hoppas vi ses om ett år igen!

***

Kålrotsfrittes

2011-09-22T21:24:00.000+02:00

Till skillnad från mig som bara plockade (snarare slet som ett djur för att få upp den enorma roten ur jorden) kålroten på Bärby, så har Rasmus odlat sin egen! Jojo minsann. Håller med honom om det där med blasten och ursäktar mig med att jag på grund av utrymmesskäl och brist på muskelkraft ansade grönsakerna ganska ordentligt på plats. Men för er som har glädjen att tillgå kålrotsblast bör ni genast kika in på Vegologi och testa Rasmus recept på blasten.

Ni andra som vill laga annat än rotmos av kålroten kan t ex baka kålrotsfrittes. Eller ja, det är inte riktigt några frittes för jag äger varken en fritös eller är särskilt haj på att fritera i kastrull. Men det blir bra i ugnen också. Skulle det vara så att någon av er läsare som har en fritös och har testat fritera kålrot så berätta gärna hur det gick!
Jag är lite svag för detta med sojakorv, senap och rotsaker tycker det var en god kombination men varför inte göra egen (snabb)majonnäs till dina frittes. Kanske steka en vegoburgare till dem och servera tillsammans med några färska cocktailtomater.

Kålrotsfrittes

skalad kålrot av så mycket eller så lite ni nu vill äta
rapsolja (eller en neutral olja av eget val)
havssalt

Skär kålroten i långa ganska tjocka strimlor. Lägg i ugnsfast form och häll över en del olja och avsluta med havssalt. Sätt i ugnen på 200-225 grader i ca 30 minuter. Och gör nu inte som jag och fastna vid datorn under tiden kålrotsstrimlorna står i ugnen. Då är risken stor att det går som det gjorde för mig och mina frittes som blev kvar alldeles för länge (mycket längre än 30 min alltså!) i ugnen så det var nästan ingenting kvar av dem. Så går det ibland till när man lagar mat på en höft och inte riktigt har huvudet på skaft.
Nu hade jag som tur var mer kålrot kvar och har gjort fler frittes. Tyvärr finns inga bildbevis på dem men jag garanterar de var goda. Drog några varv med bbq-krydda också vilket jag gillade och åt tillsammans med guacamole och heta kidneybönor (scrolla ner till sist i inlägget).

Smaklig spis!

***

Durra fick en ny chans

2011-09-22T07:29:00.001+02:00

Tidigare i år kokade jag Durra för första gången och blev inte alls imponerad. Trots att jag mitt i sommaren (av solskenet och salladen att döma var det väl sommar, varmt och förmodligen någon gång i juli som bilden är tagen) höll på att äta mig ur mitt skafferi så handlade jag såklart färska grön- och rotsaker samt frukt. Men när det kommer till torrvaror fanns det ris, dinkel och durra kvar att äta. Så det var bara att ge durra en ny chans.

Den här gången ska jag erkänna att det trots allt blev lite bättre men är fortfarande ingen fan av durra. Jag kokade nog både lägre och med mer vatten och saltade inte heller kokvattnet (vilket jag gjorde förra gången då det står så på paketet). Jag gör sällan det överlag. Jag vet att man ska salta i tid och otid men nä, jag gillar inte det. Saltar däremot efteråt eller i röror, dressingar och grönsaksblandningar jag äter till.

Durra med kalla grönsaker och mâche-sallad

durra, kokt och avsvalnat/kallt
gurka
cocktailtomater
mâche
olivolja
havssalt
hallonvinäger
timjan, färsk

Koka durran i förväg. På så sätt hinner den svalan ordentligt, kanske förvaras i kylen, och passar utmärkt till sallader, lunchlådor och picknickmat att ta med. På bilden är en kall sallad med förövrigt välkända sommaringredienser. Att det blev gott denna gången beror helt enkelt på att själva kokningen tog längre tid. Jag tillsatte mer vatten och inget salt heller.

Skölj och dela grönsakerna. Blanda och stänk över hallonvinäger och olivolja. Har du färsk timjan så repa bladen av några stjälkar och blanda i. Trots att hösten är här och färska cocktailtomater inte längre är huvudingrediensen finns en hel del andra grönsaker att väja bland. Varför inte strimla en bit färsk kålrabbi, skiva några rädisor eller riva ner en morot och blanda i salladen istället.

Smaklig spis!

***

I dessa svamptider

2011-09-21T22:40:00.001+02:00

Redan onsdag. De senaste sju dagarna har bara svischat förbi. Trots att inget vettigt blivit gjort. En rejäl dipp i livet och jag har knappt sovit alls. I början av förra veckan nåddes jag av en god nyhet som dessvärre dragit ut lite på tiden. Jag lovar att ni alla kommer bli varse vad det lider.

Vad som hände sedan har lagt sordin på hela min tillvaro. Och inte blev den bättre då regeringens budgetproposition inte visade sig innehålla en tillstymmelse av någon förbättring för oss arbetslösas situation. Bara mer bidrag till anordnare som erbjuder totalt meningslösa och omeriterade sysslor för oss som redan har yrkeserfarenhet, är kompetenta nog att sköta ett jobb och dessutom har flera års akademiska studier med oss i bagaget. Jo, för vi finns faktiskt. Och det trots att vi i fem års tid blivit matade med hur arbetslösa människor är lata, okompetenta, icke anställningsbara helt saknar både arbetsvilja och förmåga att passa jobbtider.

Jag, och många med mig, är i allra högsta grad duglig och arbetsvillig. Att regeringen satsar på ökat bidrag till anordnare och handledning av anställda med ett redan förmånligt stöd (för arbetsgivaren vill säga), samt för att effektivisera handläggningen och placeringar av deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) istället för att på allvar ägna sig åt att få arbetsgivarna att själva betala för den arbetskraft de behöver, är oroväckande. Det finns inga som helst resultat som visar på att JUG, och då särskilt den tredje fasen, även kallad sysselsättningsfasen, leder till att fler arbetslösa får arbete.
Så vem är det egentligen som är bidragstagare här i landet?

Att jag nu på heltid ska bli tvångsplacerad på ännu en plats (i en secondhandbutik) där jag ska utföra sysslor som inte annars blir gjorda (sortera kläder) och sysslor som för secondhandbutiken är kvalitetshöjande (städa toan), samtidigt som jag på något underligt sätt ska fortsätta vara aktivt jobbsökande (undrar om de som kom på detta någonsin behövt ägna sig åt utformningen av sitt CV, formuleringar, registreringar in absurdum på hemsidor och numera för vart och ett av de jobb du söker) gör mig så illamående och yr i skallen att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Så havf förtröstan, mina vänner och matbloggsläsare! Det där med mat har inte riktigt högsta prioritet för mig nu. Det snurrar för mycket i skallen. Men än är jag inte helt knäckt och nere i skorna. Det kommer, det kommer...

***

Rester med matvete

2011-09-21T12:04:00.006+02:00

När jag växte upp åt vi alltid söndagsmiddag. Ni vet, det var alltid lite speciell mat. Kanske var den dyrare än vardagsmaten. Tog längre tid att laga. Eller så var det fler tillbehör. Kanske var det också både förrätt och efterrätt. Den tiden är nu helt förbi för mig. Söndagsmiddagarna består snarare av rester. Jo, de rester som finns kvar i kylen från veckan som gått. Ja, så är det hemma hos mig. I söndags var inget undantag. Jag hade kokad matvete (förberedande för kommande matlådor) och hittade skålen med den goda citron- och lakritsdressingen från onsdagens mat.
Den smakade fortfarande lika gott. Dock hade lakritssmaken försvunnit lite och löken tagit över mer. Perfekt lunch. Lite kokta kikärtor eller linser i och ett par råa morötter så blir det en hel middag.

Vill ni ha fler förslag på mat idag ondsag så föreslår jag att ni klickar er hit till What's Cooking Wednesday så kommer ni garanterat hitta mängder av bloggmat!

Smaklig spis!

***

Monday blues på en tisdag

2011-09-20T20:02:00.002+02:00

Dryga två år har hunnit passera sedan jag kom hem från jobbet i Santa Barbara, Kalifornien. Då full av självförtroende och en övertygelse om att nu, nu skulle jag också få vara med på banan igen. Jag som nu hade en alldeles färsk arbetserfarenhet, dessutom från utlandet (!) som ny punkt i cv:t. Inte kunde jag ana att jag skulle mötas av en aldrig sinande ström av nej.

En del av mig vill bara skrika: Hur i he***t gick det till? Vart tar tiden vägen? En annan del bara äter och äter, trycker och trycker tillbaka ångesten. Paniken. Den ständigt närvarande risken att spricka i tusen bitar. Att helt tappa fattningen. Eller helt enkelt bara sluta fungera. Sluta bry mig. Sluta röra mig.

En tredje del uppehåller sig med att varje dag försöka:
upprätthålla skenet av ett så normalt liv det bara går
hitta meningsfullhet.
parera slagen från alla håll och kanter om hur jag får skylla mig själv.

Den fjärde delen tar sig samman. Stiger upp. Borstar tänderna. Tränar. Tvättar kläder medan ytterligare en del av mig lyssnar på radion. Läser nyheter. Löser korsord. Försöker följa med i nyhetsflödet. Bloggar

xxx

Santa Barbara sett uppifrån tornet i County Superior Courthouse.

Sydväst

Syd

Nordväst

Öst-sydöst

Det är vansinnigt vackert i Santa Barbara och jag önskar jag vart en bättre fotograf så att vyerna, fina palmer, blommor och alla för oss ovanliga växter skulle komma mer till sin rätt. Nu när kalla vindar råder här i Sverige, och sockorna åkt på igen, är det inte utan att jag längtar tillbaka till SB där jag i stort sett levde barfota. Från dag ett till det var dags att lämna den tidvis galna perioden bakom mig.

Amerika i all ära men det är ett slitet och nedgånget land. I ett så bilburet land är det lätt att föreställa sig det är fullt av breda säkra motorvägar och ... men nä. Det var det värsta jag varit med om. Ett under att inte fler olyckor händer. Fattigdomen sprider sig och allt fler amerikanare slås ut. Där finns inte så mycket som en tillstymmelse av fungerande välfärdsapparat. Santa Barbara har ryktet om sig att vara en flott plats att bo och leva på. Inte helt otippat kanske, då deras landsmoder Oprah Winfrey bor där (uppe bland bergen i Montecito).
Därför förvånades jag över den mängd hemlösa människor som ofta parkerat sig på och kring stadens alla bänkar. Många så till den grad att staden diskuterat att ta bort bänkarna längst paradgatan State Street. Hemlösa möter man också på stranden, utanför mataffärerna, vid bussterminalerna och ja, hela södra kusten längst Kalifornien är välfylld av hemlösa amerikanare. Klimatet där är mer uthärdligt för ett liv utomhus.

Oprah's grind...

Vad jag inte begriper mig på är hur så många i landet Sverige ändå strävar efter att likna Amerika på så många sätt som möjligt. Det må hända att The American Dream lockar men faktum är att det för de flesta ändå bara är just en dröm. Verkligheten är något helt annat. Långt ifrån ett rikt och framgångsrikt liv de flesta drömmer om.

***

Potatis och ägg i en salig blandning

2011-09-18T13:30:00.002+02:00

En dag för några veckor sedan blev det en sådär konstig blandning igen när jag lagade mat. Konstig för att jag slängde ihop något helt ogenomtänkt till middag. Tog sista slatten här och där. En tsk si, en nypa så. Inte sällan blir det överraskande gott då. Eller så är det kanske bara för att jag inte förväntar mig stordåd. Dessvärre brukar jag aldrig skriva upp recept eller ta bild när jag höftar ihop mat på det sättet. Därför var jag helt enkelt tvungen att slänga ihop samma sak igen för att göra en post och dela med mig till er läsare!

Kanske var det längtan efter mammas fiskgratäng med äggsås som spökade någonstans där bak i skallen när den blev till och var minst sagt lika god idag. Perfekt tröstmat. Såhär i efterhand inser jag ändå att väntan på bilden inte gör rätten någon större tjänst. Så låt er inte luras av den till synes fadda, och intetsägande potatis- och äggblandningen på bilderna. Skenet bedrar.

Det till synes icke-äggformade ägget gottar sig tillsammans
med nykokt potatis och yoghurtsås

Potatis och ägg i en salig blandning
1 port

ett gäng små färskpotatisar (eller annan av fast sort)
1 kokt ägg, eko
olivolja
flingsalt

RESTRÖRAN:
2 msk turkisk yoghurt
1 tsk honungsdijon
havssalt, eko
svartpeppar, eko
1/2-1 tsk torkad dill (färsk går säkert utmärkt bra om du har det hemma)

Tvätta och koka potatisen. Koka ett ägg. Jag gillar lite mer löskokta men höftar även där med tiden vilket oftast resulterar i ett hårdkokt ägg. Just här passar det ändå med ägget kokt mer åt det hårdare hållet än det lösa. Spola med kallt vatten när det kokat klart. Skala och skär ägget i grova bitar. När potatisen är klar så häll av vatten och låt dunsta av någon minut innan de lägges i en skål. Strö över en nypa flingsalt och häll över ens skvätt olivolja. Dela potatisen grovt med en gaffel och blanda med ägget. Rör ihop yoghurt, senap, salt, svartpeppar och dill och vänd till sist i yoghurtröran med potatis- och äggblandningen.

Smaklig spis!

***

Zucchini med het citron- och lakritsdressing

2011-09-14T11:04:00.000+02:00

Det kan väl knappast ha ha undgått någon att Jamie Oliver är en av mina stora favoriter bland "kändiskockar". Det är över ett decennium den nakna kocken gjorde entré i våra tv-soffor. Personligen tycker jag bara han blir bättre och bättre. Jag gillar att han inte håller tillbaka med grönsakerna, trots att han lagar mycket fågel, fisk och mittemellan. Han är dessutom alltid noga med att använda råvaror av god kvalitet. Gärna ekologiskt och närodlat. Det märks inte minst i min absoluta absoluta favoritserie Jamie at home. För inte så länge sedan upptäckte jag att en ny serie jag inte sett tidigare; 30-minute meals, vilken tydligen visas på tv4+. Måste nog säga att det är min nya favvisserie med min matlagningsidol. Dessvärre är det en kanal jag allt som ofta glömmer av så jag har missat större delen av programmen. Men såklart finns en kokbok med alla recept i. Får väl se vad bokmässan har att bjuda på i år ;)

Förra veckan blandade han till en dressing till zucchini med bland annat chili men jag kommer verkligen inte ihåg resten. Minns bara den hyvlade zucchinin i hög med röda prickar på. Mer än så behövdes inte idag då jag ändå utgick från de och gjorde min egna dressing. Eftersom Jamie nog aldrig lagar något utan citron utgick jag såklart från både citron och chili. Och som ett galet infall i den annars så tradiga vardagen droppade jag i lite saltlakritsessens. Ja, det är inte helt lätt att få till lakrits i maten. Lakrits som ju förknippas med godis, sött och fungerar bra i bakverk, glass och diverse efterrätter. Men nu tar vi klivet fullt ut i laktrisdjungeln och kastar oss handlöst in i smakkombinationer vi bara kunnat drömma om tidigare.

Zucchini med citron- och lakritsdressing
2 port

400 g zucchini
1 salladslök
1 citron
1/2 chili (eller mer om du är en chiliälskare)
2/3 tsk saltlakritsessens
flingsalt
2-3 msk olivolja

Tvätta och finhacka salladslöken. Dela chilin, skrapa bort kärnorna och finhacka. Är du ett stort fan av chili så är det bara att hacka i en hel. Pressa ur citronjuicen i en skål. Droppa i lite lakritsessens. Anpassa lite beroende på hur mycket citronjuice det blir av just din citron. Jag hade en riktigt saftig citron och fick drygt 1/2 dl. Snåla dock inte för mycket, det är trots allt meningen att lakritssmaken ska kännas. Rör i salladslöken och chilin i citron- och lakritsblandningen. Tillsätt lite olivolja.

Tvätta och hyvla zucchinin. Lägg i skål/på fat och ringla över olivolja och några nypor flingsalt. Häll över dressingen och vänd om i skålen så att all den hyvlade zucchinin får dressing på sig. Jamie hade ugnsbakat fisk till detta men jag åt tillsammans med ett par vietnamesiska vårrullar som jag hade över från dagen innan.

Klockan 21:30 sitter jag bänkad framför tv:n för att se

vad Jamie ska hitta på att laga ikväll.

Smaklig spis!

***

Rödbetsråkost med äpple och pepparrot

2011-09-12T18:41:00.006+02:00

Nu har det regnat nästan hela dagen och jag har skrivit och skrivit på en artikel/långt inlägg som har allt annat än med mat att göra. I takt med att vinden tog nya tag och regnet blev mer ihållande tappade jag både fart och koncentration för att fortsätta. Ämnet, Sveriges arbetsmarknadspolitik och den nu så omtalade FAS 3 i Jobb- och utvecklingsgarantin, tog också musten ur mig och har gjort mig på ganska dåligt humör. Dessvärre har det pågått så länge nu och inte verkar det finnas någon ljusning i sikte. Men det hindrar mig inte från att fortsätta. Behöver bara en paus i eländet. Och då hittade jag denna soliga och färglada bild på min favoritrotsak - rödbetan!

Eftersom jag rivit ett otal rödbetor och blandat med äpple och annat smått och gått kan jag inte för mitt liv förstå varför jag inte skrivit om det tidigare i bloggen. Men så efter en snabb sökning hittade jag en post, från alldeles i början av min bloggkarriär. Innan jag ens hade någon digitalkamera. I det sjunde inlägget jag gjorde i bloggen finns en variant av rårivna rödbetor, äpple och pepparrot. Det är en blandning jag fastnat för och allt som ofta återkommer till. Nu kör jag allt i min finfina nya mixer istället för att riva för hand. Vintertid blir de oftast med apelsin i men nu duger gott och väl citronen till. Kanelen hoppar jag också över. Smaksätter lite efter humör. Byter till exempel ibland ut pepparroten mot färsk ingefära.

Rödbetsråkost med äpple och pepparrot
1 port

1 stor rödbeta
1 grönt äpple
1 tsk riven pepparrot (alt mängd efter personlig smak)
1 skvätt kallpressad olivolja
1-2 klyftor citron, pressad
flingsalt

Skala och skär rödbetan i bitar. Tvätta äpplet, skär bort kärnhuset och dela även det i bitar. Har du färsk pepparrot så skala och skär även den bitar. Har du riven pepparrot på tub så klicka ut ca 1-2 tsk eller mängd beroende på hur väl du gillar pepparrot. Lägg allt i mixer och kör. Tillsätt citronsaft, olivolja och salt. Kör/pulsa en kort stund till. Klart.

Smaklig spis!

***

Kryddiga kålrotstäringar

2011-09-10T18:47:00.000+02:00

Kräftpremiären är som bekant den första onsdagen i augusti och säkert är det många av er som redan haft, eller snart ska ha, kräftskiva. Om inte annat är det dessutom snart dags för hummerpremiär. Själv äter jag varken hummer eller kräftor. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.* Dill däremot har jag svårt att motstå. Krondill. Den är inte bara vacker utan luktar gott i hela köket. Jag kokar färskpotatis med krondill och jag snoppar av de små små fröna från blomställningarna och blandar i yoghurtröror eller i sallader.

Till de stekta kryddiga kålrotstärningarna gjorde jag en snabb grej. Det var inte planerat och inte heller tänkt som bloggmaterial (därav heller ingen bild) men det blev så himla gott att jag bara måste dela med mig. Jag strimlade resten av spetskålen jag hade i kylen, vilket var någonstans mellan 50-100 g. Så strödde jag över de små fröna från krondillen (av 4-5 små blomställningar), och fräste i en kastrull med upphettad olivolja i botten.
Efter ett par minuter hällde jag i en skvätt vatten och sänkte värmen. I med några nypor salt och två vrid med pepparkvarnen. Förutom ett par matskedar nykokade belugalinser tillsatte jag också resten (ca 1/2 dl) av havregrädden och lät det puttra ihop i någon minut.
Det blev riktigt gott må jag säga och kan varmt rekommendera att äta till de stekta kryddiga kålrotstärningarna.

Kryddiga kålrotstärningar
2 port

300 g kålrot
1/3 tsk bockhornsklöverfrön
1/3 tsk spiskummin
1/3 tsk korianderfrön
3-4 st svartpepparkorn
1/2 tsk svart spiskummin
olivolja
flingsalt

Skala och skär kålroten i tärningar och koka ca 10 min. Häll av vattnet. Kan göras i förväg och förvaras i kylen ett par dagar. Rosta kryddorna, förutom den svarta spiskumminen, i torr stekpanna och mortla sedan till fint pulver. Häll olivolja i den varma stekpannan och tillsätt kryddpulvret och de svarta spiskumminfröna. Låt fräsa en kort kort stund och vänd sedan i kåltärningarna. Stek på medel till hög värme i 5 minuter.
Skaka pannan då och då så tärningarna får kryddblandningen runt om sig och en jämn färg och som en lite hårdare stekyta på alla sidor.

Till de kryddiga kålrotstärningarna åt jag snabbstekt spetskål och belugalinser.

Smaklig spis!

***

* Hummer har jag faktiskt ätit en gång och hummersoppa ett par gånger.

Spenat- och bondbönfrittata

2011-09-05T17:18:00.001+02:00

Under sommaren och inte minst nu under sensommaren och begynnande skördetid* som det finns de allra godaste råvarorna i grönsaksväg man kan tänka sig. Jag älskar persika och nektarin, sharonfrukt och vattenmelon, bigarråer och färska aprikoser och så mycket mer. De rotsaker som i stort sett finns året om smakar ändå som allra bäst nu när de är lite mindre, lite sprödare och ja, knipp helt enkelt än dem vi äter mitt i vintern. Knipplöken t ex, den första lilla löken som skördas liksom knippmorötter, knipprödbetor osv. Äsch, ni fattar grejen. Det hur som helst bara att frossa i nyskördat nu. Morötter, rödbetor, majskolvar, knipplök, mangold, kål, små zucchinisar med mera för att inte tala om alla olika gröna bönor! Bondbönor hör nog till mina absoluta favoriter. Men nyskördade bryt- och vaxbönor, sockerärtor, skärbönor... mmmm! Och tomaterna. Det finns inga godare tomater än en solmogen nyskördad tomat. Lyllos alla ni som har odlat egna tomater!

Så därför får man nu passa på att pimpa kvällsmaten alldeles extra och blanda godsaker i omeletten. Av diverse anledningar har jag det sämre ställt vad gäller färsk spenat och andra goda små skott som jag annars använder mycket i bland annat sommarsallader så jag nöjer mig idag med frusen spenat.
Ni som till skillnad från mig har en stekpanna som tål ugnen kan med fördel ställa in hela kalaset i ugnen och låta frittatan bakas klart där. Det är nämligen inte riktigt läge att försöka vända paketet som en pannkaka eller enklare omelett.

Spenat- och bondbönfrittata
1 port

2 ägg, eko
1/2 dl gammaldags mjölk, eko
2 1/2 dl hackad spenat (frusen)
ca 50 g bondbönor (skalad vikt)
olivolja
1/2 tsk torkad dill
1/2 tsk torkad körvel
1/2 tsk torkad dragon
havssalt
svartpeppar

Tina spenaten och förväll bondbönorna. Låt bönorna rinna av i durkslag. Behöver såklart inte svalna så har du över från dagen innan så går det lika bra att använda dem.
Hetta upp olivolja i en lagom liten stekpanna. Blanda ihop äggen, mjölken och kryddorna. Själv använder jag min gamla hederliga redningsbägare till det. I med allt. På med locket och skaka. Rör sedan ihop med den tinade spenaten.

Lägg de förvällda bönorna i stekpannan (och ev lite hackad schalottenlök om du vill) och fräs en kort kort stund. Häll över ägg/mjölk/spenat- och kryddblandningen. Sen är det bara att hålla tummarna det ska gå bra. Stek på medelvärme och vicka lite på stekpannan emellanåt så att fördelar sig ordentligt. Här gäller det att inte ha för varm stekpanna så att det bränner fast i botten.

Så ha inte för bråttom utan ge din spenat- och bondbönfrittatan kärlek några minut längre. När äggblandningen stabiliserat sig och vätskan är borta är frittatan klar.

Servera genast!

Smaklig spis!

* Tänk er en månad tillbaka i tiden, till början av augusti, så förstår ni bättre vad jag skriver om.
Den där bildhanteringen är inte min starka sida. Vägrar dock att ha en bildlös blogg så vissa poster tar längre tid än andra på grund av bilderna.

***

Häxägg?

2011-09-03T16:43:00.003+02:00

Igår skrev jag om att både Marvin och jag är förundrade över en konstig sak som växer i min odlingslott. Det är långt ifrån första gången jag sett saken där ute. Bilden ovan är nästan på dagen ett år gammal och jag har fler bilder från tidigare år som jag inte hittar just nu. Det är bilder på något som liknar att slembollen exploderat och det är som ett kritvitt skal som ligger kvar. De brukar vara stora som tennisbollar. Ett år fick jag för mig att ta tag i en ordentligt och den var fast förankrad i jorden så jag fick gräva lite. Nästan hälften av bollen var under jord med en lång och ganska grov vit rot. Den var tung och stabbig. Lite gummiliknande och bara så überläskig att jag slängde den i soporna. Fortfarande ovetande om vad i hela fridens namn det är. Men nu mina vänner, nu har jag gått botten med detta och äntligen funnit ett svar.

Morgonen efter "skörden" och slembollen har imploderat lite

Det här med svampar är inte min starka sida men jag har klurat ut att det är en stinksvamp! En Phallus impudicus. Ja nä, det är inte alla som har turen att det växer champinjoner i komposten som hos vissa andra, t ex som hos Fröken Dill.
Den grönbruna geleklumpen ligger som en boll på marken men har en torrare och kritvit undersida med ett mycel, eller nej, det är som en lång ganska kraftig "rot" som sträcker sig långt ner under jorden. Detta slembollstadium kallas tydligen för gleba. Hittar ingen annan svensk översättning än häxägg. Det är visst förstadiet till en stinksvamp. Själva svampen har jag aldrig sett där ute i min odlingslott. Som med allt annat som försvinner från odlingslotten är det säkert någon som varit sugen och inte kunnat hålla fingrarna borta.
Och med detta utrett har jag även fått svar på den vansinniga stanken jag sååå undrade över förra året. Det luktade ruttet och jag trodde alla plantor höll på att ruttna. Ja, inte helt otippat ändå med den ansenliga regnmängden som kom. Ja, för det är ju inte bara denna sommar det regnat mycket i Göteborg.

Ett häxägg i tvärsnitt

Stinksvampen är inte giftig och tydligen kan man äta det där vita i mitten. Men nä, den utmaningen lämnar jag till andra att erfara. Som ni ser på bilden med handsken är just denna slemboll inte särskilt stor för som sagt så brukar de vara minst dubbelt så stora när jag sett de tidigare. Jag såg t ex en boll för några veckor sedan men hade inte kameran med. Nästa gång jag gick ut och skulle fota så var den borta. Fråga mig inte hur men de verkar inte bara vara läskiga, slemmiga och stinker utan kan förflytta sig och har kanske t o m små ben och inte bara en lång rot. Stinksvampen växer i lövskogar och trädgårdar i främst södra och mellersta Sverige.

Önskar er alla den bästa svamplycka!

***

Välkommen, Marvin!

2011-09-02T14:53:00.009+02:00

Bästa posten!
(bortsett från ännu ett nej på ansökan för adminjobb på KTH)

I våras började små udda figurer dyka upp i en av mina favvisbloggar (som inte är en matblogg). Det visade sig bara bli fler och fler och jag kunde inte få nog. När exakt det hände vet jag inte men jag blev kär. Jo, jag föll pladask för de små underbara figurerna. Och det så till den milda grad att jag nu blivit stolt ägare till min allra första Bobbaloo! Jorå, förra veckan låg Marvin the Jacabob i postboxen och väntade på att bli uppackad. Och alldeles just upptäckte jag att han är kusligt lik Jojo, Pias första bobbaloo. Must mean something...

Marvin bekantar sig med sina gelikar annorstädes i Sverige.

Marvins första vecka i sitt nya hem har varit ganska lugn och en grej, som jag själv funderat på många gånger tidigare, verkade han väldigt misstänksam mot. En oerhört knepig sak som år efter år visat sig i min odlingslott. En stor, geléartad och tung klump som liksom förflyttar sig där ute. Och plötsligt är den som exploderad och borta. Den på bilden är nog den minsta jag har sett men vågade inte chansa på att den skulle finnas kvar tillräckligt länge att växa till sig, utan tog helt resolut med den in för att dissekera och gå till botten med vad det är.

Marvin önskar trevlig helg till er alla!

Men de små skatterna är svåra att få tag på så med stenkoll, tips och en stor gnutta tur kan man lyckas bli den första att lägga vantarna på de små tingen som finns här i KitLane:s butik på Etsy.

Trevlig helg!

***

Känner ni doften?

2011-09-01T10:16:00.004+02:00

Kräftpremiären är som bekant den första onsdagen i augusti och säkert är det många av er som redan haft, eller snart ska ha, kräftskiva. Själv äter jag inte kräftor. Har aldrig gjort kommer förmodligen aldrig att göra. Dill däremot har jag svårt att motstå. Krondill. Den är inte bara vacker utan luktar gott i hela köket. Jag kokar med några dillkvistar till färskpotatisen. Och snoppar av de små små fröna från blomställningarna för att blanda i yoghurtröror eller i sallader. Har prövat flera gånger att odla egen dill i odlingslotten men den vill inte ta sig. Kanske, kanske, en vacker dag att det kommer växa krondill i gross och parti där jag bor...

Vad använder ni krondillen till?

***

Gillar skarpt

2011-08-31T19:30:00.003+02:00

Bild lånad från GP/konsument, tagen av Anders Hofgren

Förra veckan läste jag en artikel i GPom Anders Hill, en stor äggkonsument, som en dag reagerade på hur olika storlek äggen i samma kartong hade. Han bestämde sig för att börja väga äggen han köpte hem. Det visade sig att äggens vikt inte stämde vilket förvånade Anders. Hans miniforskning kom att visa på att av 16 äggförpackningar var det endast en (1) där samtliga ägg höll den vikt* som utlovades på förpackningarna. Hela 45 % vägde mindre än de ska. Är det systematiskt fel tro? Ohederlighet eller slarv?
Anders skrev således brev till Axfood (alla ägg han vägt var av Axfoods egna märke) och berättade om vad han kommit fram till. Det automatiska svaret "vi återkommer till sig så snart vi kan" var det enda han fick. Snart efter upptäckte Anders att de XL-märkta äggförpackningarna hade försetts med tillägget "viktklassen 63-73 gram", vilket är absolut missvisande då det är viktklassen för L-märkta ägg, och han fortsatte väga sina inköpta ägg med oförändrat resultat.
När Anders väntat tre veckor på svar från Axfood så kontaktade han GP, som i sin tur vägde ägg och kom fram till liknande resultat. När GP därefter kontaktar Axfood i samma ärende kommer en ursäkt till Anders och värdecheckar som kompensation.

Pressansvarig för Axfood lovar att utreda saken genom att vända sig till sina leverantörer. Angående etiketter märkta med XL och redovisar vikten för ett ägg i L-klassen menar han det är någon som helt enkelt tryckt ut en felaktig etikett. Ordförande i Svenska Ägg menar istället att några gram mer eller mindre inte bör uppfattas som ett problem, tanken har tydligen inte ens slagit henne, (trots att ägg förpackas enligt fyra olika viktklasser!) och hon ser förpackningar för ägg i olika storlekar hade varit justare mot konsumenterna. Hur tänker hon där?

Två äggulor - tur eller otur?

Så varför gillar jag Anders då? Jag gillar konsumenter som faktiskt reflekterar över vad de köper med sig hem från affären. Som reagerar på vad förpackningen säger och vad som faktiskt finns i den. Det är ingen överraskning att förpackningarna bilder allt för ofta ljuger. Inte minst vad gäller färdiga rätter (och jag letar febrilt efter den underbara sidan, som florerade för ett par år sedan, vilken visade en mängd exempel på detta fenomen. Särskilt vad gäller färdig mikromat. Någon som minns?). Även texten kan vara vilseledande vad gäller vikt och vilka ingredienser produkten innehåller.
Själv har jag tidigare skrivit om mungbönorna från Nylands Gröna Linje i Brämhult som långtifrån höll den vikt som förpackningen utlovade. Jag fick ett mycket underligt svar från den enda, via mail, kontakuppgift jag kunde hitta:

"Hupps, det var inte alls roligt att höra. Då vi har sålt företaget o vi varit många som packat även jag själv, ibland väger vi tråget men helt klart har något gått snett. jättetråkigt men om du vill så ring till mig, kan lägga av ett kg mungbönor på FRAM på Nordenskiöldsgatan."

Precis då var jag på snabbvisit i Stockholm. Jag svarade henne samt tackade för erbjudandet. Jag frågade även efter kontaktuppgifter till nuvarande ägare till företaget och/eller den som ansvarig för packningen? Jag har inte hört en flaska av henne sedan dess. Och inte har jag varit särskilt sugen på 1 kg mungbönor heller.
Poängen med att uppmärksamma tillverkare och/eller försäljare på felaktig information/innehåll är inte att få värdecheckar, tillgodokvitto, gratis mat eller vad företag nu erbjuder, utan snarare Handlar det om att jag som konsument inte vill bli lurad. Det är inte ok att lämna vilseledande information på förpackningar. Det är inte ok att varken visa eller påstå något om innehållet som inte stämmer överens med verkligheten. Det handlar alltså inte om mitt personliga tyckande för det finns lagar och regler vad gäller mat och förpackningar av mat.

Det ställs många krav på maten från oss konsumenter idag. Inte bara vill vi ha mat utan allt för många tillsatser, den ska vara ekologisk, gärna rättvis också, inga onödiga förpackningar och gärna närproducerad. Allt för ofta vaggas vi in i en falsk trygghet att det vi köper är ok och uppfyller allt vi vill. Det är lätt att stirra sig blind på t ex sockermängden, fiberprocent osv. En liten märkning här döljer palmoljan där, en ökning här döljer förtjockningsmedel och onödiga kemikalier där.
Fler borde reagera, uppmärksamma och kommentera felaktigheter med flera av våra dagligvaror. Kanske är jag ensam om det men jag lägger i stort sett alla pengar som blir över efter hyra, el, internet,telefon, försäkringar och CSN, på mat. I praktiken är förstås bara en droppe i havet men jag är långtifrån ensam i kassaköerna på Hemköp. Det är inte mer än rätt att jag ska få med mig hem det jag enligt förpackningen tror att jag köpt.

Våga säga ifrån!

*Viktklasser för ägg:

S små under 53 gram
M medlestora 53-63 gram
L stora 63-73 gram
XL mkt stora 73 gram eller mer

***

Krusbärskräm

2011-08-31T16:05:00.000+02:00

Av statistiken att döma ligger min plommonmarmelad i topp av sökträffar på bloggen. För två år sedan var det visst ett riktigt plommonår. Själv har jag inte kommit över några plommon i år, rabarber- och hallonsylten brände jag vid och jag har dessutom en ovanligt stark olust, utöver den vanliga, till hemmafixande i år. På grund av allt regn har jag heller inte gjort många knop i min lilla odlingslott. Som om inte det var nog ger mig den läskiga grannen, som bor precis vid min lott (ja han som bl a föreslog att jag skulle börja prostituera mig för att tjäna lite stårlars eftersom jag är arbetslös...), kalla kårar och jag tycker det är mest olustigt att kliva omkring där ute. Inte alls så rogivande och kontemplerande som sig bör. Krusbärsbusken har å andra sidan varit riktigt full av bär i år så det blev till att koka kräm av dem.

Krusbärskräm
2 port

350-400 g krusbär
2-3 dl vatten
3/4-1 dl socker
1 msk lakritsglögg
2 tsk potatismjöl
1/2 dl vatten

Skölj och snoppa krusbären. Koka upp i 2-3 dl vatten och låt puttra i 5-10 minuter. Mosa krusbären grovt med en gaffel. Tillsätt socker och lakritsglöggen och låt puttra ytterligare 5-10 minuter. Stäng av plattan. Rör/skaka ut ett par tsk potatismjöl i en halv deciliter kallt vatten och vispa sedan i blandningen i krusbärskoket. När krämen tjocknar till lite, går ganska fort, så ta kastrullen av plattan och låt svalna en kort stund. Servera krämen ljummen med hasselnötsmjölk.

Smaklig spis!

***

Hur var det nu med 100 spänn

2011-08-26T08:12:00.001+02:00

När jag en dag reflekterade över hur i mitt tycke jag fick mycket mat och kryddor för 100 kronor kan jag lova att motsatsen är som på bilden ovan. Det var lite för 100 spänn. Men visst, Brämhults är inte den billigaste butiken i stan och vill man ha gott kaffe på morgonen så kostar det en del. Som så många kaffemärken är Lavazza varken ekologisk eller Fairtrade-märkt men visst är det svårt att syssla med kaffe idag utan att visa upp sin goda sida av myntet. Gott kaffe är det hur som helst.
För en del år sedan då jag började plugga internationella relationer var jag inte särdeles populär då jag efter rasten/lunchen hade min ständiga följeslagare på bänken. En stor svart kaffe från 7-eleven. Inte PK att handla på 7-eleven. Första gången jag handlade en sådan kostade den 11 kr och gick upp en krona med jämna mellanrum. Innan skolåren var slut hade priset höjt till 15-16 kr. Nu vet jag inte men kostar över 20 kr. Som student kan jag lova att jag heller köpte en sådan än rävgift i liten plastmugg från kaffemaskinen på skolan. Trots att den tillslut skvätte ut rättvisemärkt kaffe. Den höll ju dessutom hela eftermiddagen! Och inte minst för att det var gott kaffe. De har - hade då i alla fall - kaffe från Lavazza.

Önskar er alla många goda koppar kaffe hela dagen lång!

***

Ugnsbakad portabello med tomat- och kronärtskocksmix

2011-08-25T14:41:00.001+02:00

För en tid sedan tittade jag på Det goda livet med Huge Fearnely (River Cottage, från brittiska Channel 4) där de stekte stora portabellos, aka helt vanliga champinjoner modell större, och jag bestämde mig för att göra slag i saken och köpte mig för första gången ett par dito.

Med olja i botten av en ugnsfast form placerade jag två stycken portabello med ovansidan nedåt, hällde mer olja över de blottade svampskivorna och saltade ganska mycket, innan de åkte in i ugnen. Där fick de stå ca 20 minuter i 180-200 grader. Under tiden gjorde jag en vad jag kallar "reströra" i stekpannan på schalottenlök, tomat, kronärtskockshjärtan och böngroddar. Så om du nu inte har just de ingredienserna så är det helt enkelt till att göra en engen "reströra".

Ugnsbakad portabello med tomat- och kronärtskocksmix
2 port

4 portabello
2 schalottenlökar
2 tomater
3-4 kronärtskockshjärtan

en näve mungbönsgroddar

olivolja
flingsalt
svartpeppar
bockhornsklöver, malen
bbq/mesquite-krydda

Sätt ugnen på 180 grader. Putsa svampen och lägg med ovansidan vänd nedåt i en ugnsfast form. På med olja och salt och baka i ugnen i ca 15-20 minuter. Under tiden är det dags att laga tomatmixen. Ansa och hacka schalottenlöken fint. Bryn i olja. Hacka tomaterna grovt och skär kronärtskockhjärtanen i tre, fyra bitar. Fräs tillsammans med löken och krydda. Vändtill sist i groddarna.

Ta ut svampen ur ugnen och toppa den med tomatmixen. Sätt in i ugnen igen och grädda några minuter. Äter du ost föreslår jag att du river över lite på toppen innan allt åker in i ugnen för några sista minuter.

Smaklig spis!

***

Especially for...

2011-08-21T19:51:00.006+02:00

...Pickipicki! Jojominsann. Igår var det inte bara finbesök i stan av Tina, roddaren bakom Pickipicki, och hennes partner in crime Carl, utan det var också matbloggsträff igen. Denna gången fick vi nöjet att träffa Plommonet bakom Mormors plommonmarmelad. Ingen picknick denna gången med besök på årets första Bondens egen marknad i Haga. Jag slöt upp lite senare och kom precis lagom till besöket på En Deli Haga. Mums! Där satt vi i flera timmar och jag njöt av sällskapet, solen och den goda maten.
Sommaren 2011 kommer bli sommaren då jag träffade matbloggare en masse i verkliga livet :-)

Edit: Glömde skriva om frallan på bilden som är en nybakad källarfranska med smör i söndagssolen. Receptet, med modifikation, hittar ni här, då dagens frallor bakades på mellanmjölk och enbart Manitoba cream.

***

Spetskålsspagetti

2011-08-19T18:08:00.003+02:00

Så märks det då att det blivit lite klarare väder här hos mig och trots en hel del regn är luftfuktigheten inte längre lika påträngande som när det är över 25 grader varmt ute. Och vet ni, härom dagen var första kvällen på länge som jag tog på mig en långärmad tröja, sockor och gjorde mig en stor kopp te. Ja, av någon anledning dricker jag mest bara kaffe som enda varma dryck när det är varmt ute. Jag tror det är absoluta favoritårstiden som är på gång.

Mest märks det det ändå på att något förändrats i matlagningen. De lite mustigare kryddorna har börjat smyga sig in i maten igen. I vintras köpte jag svart spiskummin, eller kala jeera som det står på påsen, som fick spela huvudrollen i maten häromdagen. Det tål att upprepas att det inte är samma som Nigella. Vad gäller detta med "svartkummin" hittar jag så många motstridiga uppgifter att det å ena sidan är den svarta spiskumminen å den andra sidan är Nigella. Så är man ingen större smakkännare, vilket jag inte är, så skiljer man lättas kryddorna åt genom utseendet. Den svarta spiskumminen (Bunium persicum) är avlång, lite tunnare än vanlig spiskummin (och kummin för den delen också) och lite svartare men inte nödvändigtvis lika svart som Nigella (Nigella sativa) som dessutom är mer åt det lite klumpiga hållet och triangelformade frön.

Då jag av förklarliga skäl ätit mycket kål den senaste tiden så gäller det att hitta på olika smakkombinationer och en dag blev det just den svarta spiskumminen som blev smaken för dagen. Jag har många gånger önskat jag hade en sådan kul mackapär som Anne har. Inte så att jag funderar på det varje dag men när jag hyvlade spetskålen med mandolinen slog mig tanken att de spagettiliknande kålremsorna påminde om just Annes morötter och rödbeta hon vevat sig igenom på hennes bild.

Spetskålsspagetti
1 port

200 g spetskål
1 liten rödlök
rapsolja/solrosolja eller valfri ganska neutral olja
1 tsk svarta spiskumminfrön
1 tsk bockhornsklöver, malen
flingsalt
vitpeppar
1/2 pressad citron

ev 100 g kikärter

Hyvla spetskålen fint med hjälp av en mandolin. Är du flink i fingrarna så gör samma sak med rödlöken eller strimla fint som vanligt med kniven. Hetta upp olja och fräs löken på medel till hög värme. Tillsätt den hyvlade kålen och låt fräsa sig mjuk. Rör om i stekpannan och se till att inget bränner vid (jag övar mitt tålamod då och då genom att sänka värmen en aning och låter det ta några extra minuter).Krydda och pressa över citronsaften.
Själv åt jag spetskålspagettin tillsammans med kokta kikärter, som jag blandade i på slutet. Det smakar även gott tillsammans med en sojakorv och eventuellt lite senap.

Smaklig spis!

***

Kålrabbi - var har du varit hela mitt liv?

2011-08-18T13:15:00.000+02:00

Jag har verkligen oflyt nu med det mesta omkring mig. Mobilen som gick sönder i början av april har jag fortfarande inte återsett. Reparatören Roberts Service på Plantagegatan i Göteborg gjorde sönder den under lagningen jag först lämnat in den för och de har inte behagat laga den sedan dess, den 8 juni! TV:n sjunger på sista versen, cd-spelaren som jag nyss lyckas väcka till liv igen, bestämde sig plötsligt att åter dö, kläderna ska vi inte tala om förutom att det är många hål som behöver lagas. Men, allt detta är ju bara materiella saker. Mat har jag så att jag klarar mig och det äter jag. Oftast med god aptit.

Denna stora kålrabbi ryckte jag upp under besöket på Bärby självplock förra veckan men visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Jag har faktiskt aldrig tillagat kålrabbi tidigare. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Så, som vanligt när jag inte vet vad jag ska göra med en för mig ny ingrediens går jag igenom mina kokböcker för inspiration, idéer och tillagningssätt. Hittade bland annat ett på rå sallad med hyvlad och strimlad kålrabbi och vitkål. men trots alla vegetariska kokböcker så hittade jag inte mycket med kålrabbi. Dags att googla lite då och vad ploppar upp om inte bästa Lilla Matderiven, med det här receptet. Helt i min smak och det är viss fler än jag som bedyrar de små svarta belugalinsernas storhet. Jag bestämde mig hur som helst att fräsa några strimlor tillsammans med lök och broccoliblad. Men alltså, den var så galet god att jag åt upp, definitivt med god aptit, halva råa kålrabbin innan löken ens hunnit bli mjuk! Och sen när allt var klart så var jag alldeles för ivrig att smaka och glömde helt och hållet bort kameran. Men i stora drag kan jag säga att jag fräste rödlök, purjolök, kålrabbi och broccoliblad i olja. Kryddade med salt, peppar, mesquite och bockhornsklöver. Nästa gång ska jag riva/hyvla den rå i en sallad.

Obs! Ej mobilen som ska testköras utan är f n räddaren i nöden

Och på tal om mobiler så har jag, på grund av min situation, gjort något jag aldrig annars skulle göra. Har ingen aning om hur detta kommer sluta men förhoppningsvis kommer Nokia välja mig att bli en av deras testpiloter för nya Nokia N9. Kan och vill ni hjälpa mig så kolla här , skriv en motivering under bilden om varför just jag ska få bli testpilot (kopplat till facebook)
Och vet ni, de belönar den allra bästa testpiloten med en resa för två till London! Så vill ni bli mitt resesällskap så är det bara att motivera på ;)

Om inte annat skulle det vara intressant att läsa vad ni själva har för erfarenhet av kålrabbi. Gillar, gillar inte? Hur tillagar ni den bäst? Jag kommer definitivt köpa mer kålrabbi!

***