torsdag 31 maj 2012

Ugnsbakade tomater och zucchini

Förra veckan blev det plötsligt högsommarvarmt. Syrens vackra vita och lila blommor exploderade och de små ljusa sköra vårbladen på träden hann nästa bli fullfärdigt stora och mörkgröna. Den i början av veckan kvalmiga värmen fick mig ur balans på direkten men så lättade det en aning till helgen och jag kunde andas igen. Nu i veckan har det å andra sidan blivit ett ganska kraftigt väderomslag igen. Regn, iskalla vindar, kvalmigt, åska om vartannat. Som att vädret inte riktigt kan bestämma sig. Nog om vädret (herre jösses, vad skulle vi prata om egentligen om inte vi hade vädret??).
Hur som helst växer det så det knakar ute i odlingslotten. Där är tyvärr svårodlat för grönsaker men där finns rabarber, krusbär, vad jag tror är smulgubbar (rosa blommor och ganska små jordgubbar som sällan blir någon skörd att tala om då gråsuggorna äter upp dem innan de hunnit växa till sig), smultron, dragon, mynta, timjan, gräslök och säkert någon mer örtkrydda jag glömt av för stunden. Tidigare fanns där även citronmeliss och oregano men de var så stora och träiga och tog över så mycket av de mindre örterna så de har rensats bort genom åren.

I takt med att värmen ökar minskar min aptit och jag har svårt att laga riktiga maträtter. Det blir ett par morötter här, lite tofu där. Några kalla kikärter och en sallad. Eller som häromdagen då de sista cocktailtomaterna åkte in i ugnen tillsammans med några skivor zucchini. Det blev helt enkelt inte mycket mer än så till lunch. Eftersom jag fortfarande njuter av nyhetens behag vad gäller Smetana så fick det även bli en klick sådan på toppen.
Ugnsbakade tomater och zucchini
1 port

En kvist cocktailtomater
ca 1 dm zucchini
olivolja
oregano
koriander
mejram
chiliflakes
flingsalt
svartpeppar

Skölj grönsakerna. Skiva zucchinin i halvcentimetertjocka skivor. Stänk lite olivolja i botten på en ugnsfast form. Lägg i grönsakerna. Krydda med torkade örter, salta och peppra. Ringla över lite olivolja och sätt in i ugnen på 200 grader i ca 25-30 min.
Servera med en klick Smetana.


Smaklig spis!

***

onsdag 30 maj 2012

En favorit i repris - ugnsbakad aubergine


Jag njuter fortfarande av den alldeles underbara kokbok som ju tomten, aka Hanna, gav mig redan i september förra året. En favorit från Yotam Ottolengis recept är den ugnsbakade äggplantan som jag bland annat gjort med vitlök och dragon och med  chiliavokadomos till. Senast i raden blev det att preppa den men vitlök, salt, olivolja och toppa med en röra av Smetana, honungsdijon, en skvätt granatäppelsirap, salt och svartpeppar. Enkelt och gott så det förslår!

Hur kryddar och smaksätter ni själva er ugnsbakade aubergine?
 

***



tisdag 29 maj 2012

Det växer så det knakar

Småplantor från Stockholm
På min snabbvisit till Stockholm förrförra veckan fick jag småplantor av koriander och basilika med mig hem. Jag vart lite orolig hur de skulle klara allt flängande i Stockholm stad samt långa tågresan. Det visade sig klara av resan med bravur. De små liven verkar trivas och fortsätter att växa till sig. Gissa om jag fick mersmak!
Jo, för jag har testat tidigare att förså inomhus men plantorna skenar iväg och blir alldeles klena och gängliga för att klara den hårda världen utanför. Och det trots att jag t ex haft pappskivor över krukorna. Men skam den som ger sig. Jag gjorde slag i saken och skakade fram både såjord och plastkrukor.

Och det säger jag er, jag har blivit som liten igen för det första jag gör på mogonen när jag vaknar är att springa ut till köksfönstret och se om det hänt något. Först hände ingenting på ett par dagar men sen. Sen rörde det på sig. Kanske var det för att förra veckan bjöd på högsommarvärme och allt bara bubblade och puttrade bland all växtlighet men det tog plötsligt ryslig fart.
Zucchinifröna gror och växer bokstavligt talat så att det knakar. Bilderna nedan är tagna under endast ett dygn! Dillen verkar dock lite morgontrött och först efter en vecka ploppade plötsligt ett par tunna stänglar upp genom jorden. Det lär inte bli någon egen dill till midsommarpotatisen men jag hoppas den kommer växa till sig tillräckligt ändå för att klara en utplantering om några veckor.
25 maj kl 16:57
25 maj kl 18:38
26 maj kl 07:17
26 maj kl 15:33
26 maj kl 19:11
Jag vet att det finns många av er där ute som sår i krukor och odlar på balkonger och annat. Förra året vet jag att Matrepubliken odlade tomater (och chili) på taket men hur det går med odlingen i år vet jag inte. Än.  Vegologi vet jag har så många krukor inne att han behövt fler bord. Men så har han också en odlingslott utomhus som sannolikt kommer frodas av örter och grönsaker framöver. Även Plommonet har levt trångt ett tag bland småplantorna och nu har hon till och med fått en chilibebis. Så har vi Fröken Dill också som minsann har egen täppa utanför sommarhuset. Så här planerade hon sin köksträdgård och nu väntar vi med spänning på vad som händer under odlingssäsongen.
Är det någon som är nybörjare och sugen på att pröva på egna tomater (förmodligen i senaste laget nu förstås, då man brukar börja så tomater redan i februari) så rekommenderar jag att ni kikar in hos Fröken Dills tomatodlarskola. Om inte annat för att vara förberedd inför nästa säsong.

Så undrar jag såklart om det finns någon som har andra bra odlartips för t ex nybörjare, inomhusbruk och hyfsat småskalig krydd- och grönsaksodling? 
Idag, 29 maj kl 08:49

God odlingssäsong!


***






måndag 28 maj 2012

Frukostflingor

SATS bjuder på frukost efter morgonyogan
Det är i dagarna ett och ett halvt år sedan jag drog på mig en för mig förödande skada*. Taekwon-Do som varit en stor del i mitt liv, och förmodligen den största orsaken till att jag hållit näsan över vattenytan, under under åtta år rycktes undan av mer eller mindre bara en spark i luften. Det var en tung insikt att kroppen inte längre fungerade som den skulle. Nästan ännu tyngre är att varken klubbchefen eller mina gamla instruktörer en endaste gång hört av sig och undrat hur det är med mig, vad som egentligen hänt eller om jag ska komma tillbaka igen.
Den första tiden märktes inte så mycket förändring med kroppen då jag var i mycket god fysisk form när skadan skedde. Men ganska snart började jag bli bredare i omfång och klädesplagg efter klädesplagg blev lämnade att värma hyllorna i garderoben. På grund av den allt mer begränsade fysiska aktiviteten är detta nog den allra största utmaningen hittills jag haft vad gäller att manövrera kroppen, utöver min kraftiga ledvärk jag levt med under många år, att både hålla mig i form och dessutom minska i omfång. Det går väldigt trögt kan jag säga.

I Taekwon-Do lär man sig tidigt de fem målen; Artighet, Ärlighet, Uthållighet, Självkontroll och Okuvlig anda (ja, jag vet, ett ålderdomligt uttryck som handlar om att aldrig ge upp). Jag ska villigt erkänna att jag inte under alla år som aktiv Taekwon-Doutövare behövt anstränga mig så mycket vad gäller uthållighet och okuvlig anda som nu. Det finns saker som jag å ena sidan rent fysiskt kan klara av, t ex en joggingrunda, men smärtan, särskilt efteråt, och risken att förvärra skadan och minska förutsättningarna för en så bra läkning som möjligt, har gjort att jag avstått från den aktiviteten. Å andra sidan finns det aktiviteter och övningar som är och har varit stört omöjliga att göra på grund av den omedelbara och intensiva smärtan i baken och låret. Att sitta i spagat till exempel. Eller bara en så enkel sak som att stå med raka ben och knyta skorna.


Hur som helst. Under vårterminen har jag i alla fall börjat få tillbaka smidigheten och en del av vigheten och kan delta i både klasser som Bodybalance och yoga. Mina absoluta favoritpass (och något jag även tränade parallellt med Taekwon-Do). Inte bara för att man får bända, vända och vrida på sig utan också för instruktören, Caroline M. Smith, är något utöver det vanliga. På måndagar bjuder dessutom gymmet på frukost efter yogan (som börjar 7:15!). Härom veckan fick vi dessutom ta med smakprover på müslin du ser på bilden ovan. Det var flera år sedan jag handlade färdigblandad müsli (eftersom jag oftast äter gröt och dessutom blandar egen müsli) men jag föll för den och köpte faktiskt ett eget paket. Mycket god och gott med lite variation. Äter müsli med bl. a färsk frukt, linfrön och sojayoghurt.
Så i helgen flög storhetsvansinnet över mig igen och jag handlade ännu en för mig oprövad sort - cacao - av samma tillverkare. Smakar mest godis och funkar absolut inte som frukost för mig men väl snacks eller efterrätt tillsammans med färsk mango och turkisk yoghurt.

Vad äter du själv till frukost? Någon särskild favorit?



Smaklig frukost!

***


* Efter många rundor och extremt mycket nonchalans inom sjukvården i Västra Götalandsregionen - vilket för övrigt är under all kritik!!! - kom det till slut fram (nära ett år efter att jag börjat söka hjälp), att det lossnat små muskeltrådar av semitendinosus (en av de tre hamstringsmusklerna) vid infästet på sittknölen. Enligt läkaren drabbas endast 1% av elitidrottare i explosionssporter som t ex kampsport, hockey och fotboll av detta. Går inte att operera. Läker inte heller ihop igen utan lämnar en kraftig ärrbildning i muskeln. Förhoppningsvis kan man återfå full rörlighet igen.  

 

söndag 27 maj 2012

Whit a little help from my friends (samt Sockerärtor med kapris och parmesan)

Min första <3 -potatis!

Förra helgen fick jag oväntat laga mat till fyra personer. En trevlig angelägenhet jag har ytterst lite erfarenhet av. Vet egentligen inte riktigt hur man beräknar mat till fler personer än en. Visserligen lagar jag mat som räcker till både fyra och fem portioner men då är det något jag höftar, som t ex en grönsaksmix av något slag som jag kokar pasta till, väger upp i lådor så länge det räcker, fryser in och tar sen med som lunch till tvångsplaceringen.
Inte bara var det en utmaning att laga middag till alla utan jag var dessutom inte i mitt eget kök = begränsat utbud av kryddor, oljor osv. Värdinnan var nämligen i själva verket någon annan än jag, fast jag stod för det mesta i matväg. Så vad göra?

Jag tog helt enkelt hjälp av mina vänner Annika, Pia, Jamie och Kinna. Kvällen startade vi med bubbel och Annikas små aptitretare - Tack för att du bloggat om dem! - som föll alla i smaken. Därefter serverades någon slags räk/fiskpaté (nä, det var inte min idé och inte heller fick jag någon egen förrätt annat än ett sallatsblad). Självklart blev det dijonkryddade stora vita bönor i dijondressing som jag i princip inte längre kan leva utan.
Inspirerad av min kryddade potatis med bondbönor så rostade jag spiskummin, korianderfrön, fänkålsfrön, kryddpeppar och svart kardemumma i torr stekpanna* och mortlade dem sedan. Sen var det bara att hetta upp olja och steka de redan kokta potatisarna samt salta och peppra.
Kryddstekt Ratte
Kall sallad med örtvinägrett
Enkel kall sallad
Mâchesallad/ruccola/coctailtomater/rostade pinjenötter 
med en vinägrett av 
dijonsenap/olivolja/dragon/körvel/persilja/salt/svartpeppar


Så var det allas vår Jamie. På grund av diverse omständigheter (=lunchpengar från mamma) har jag äntligen lagt vantarna på ett exemplar av det flotta matmagasinet Jamie Magazine. En internationell tidning som blir din för inte mindre än 95 kronor. Förvisso en mycket trevlig tidning som jag i princip läst från pärm till pärm (hoppade över de värsta köttstyckena) men med andra ord inget för min ekonomi.
Då vi ätit upp sparrisen redan dagen innan blev det till att ge sig på de färska sockerärtorna. Ett recept i Jamie:s mattidning som lockade mig innehöll vanliga gröna bönor vilka jag då helt resolut bytte ut mot sockerärtor. Tyvärr glömde jag helt av att fotografera mellan varven. 


Sockerärtor med kapris och parmesan
4-6 pers

300 g sockerärtor (enl. Jamie:s recept: gröna bönor)
2 schalottenlökar, finstrimlad
2 msk olivolja
1 msk balsamico (enl. Jamie:s recept: rödvinsvinäger)
2 msk kapris
svartpeppar
10 g hyvlad parmesan

Stek den finstrimlade löken genomskinlig. Förväll sockerärtorna. Låt rinna av i durkslag. Blanda olja, vinäger, kapris och svartpeppar för sig och dressa sockerärtorna. Lägg upp på fat och hyvla över parmesan på toppen.




Tack alla ni för hjälpen! Det blev succé.


***

*Jorå, jag hade en liten bruk särskild kryddblandning med mig men hade inte räknat med gäster så det var för lite kryddor till den mängden potatis vi använde. Svart kardemumma är dessutom inte helt lätt att hitta på varken ica eller coop så det blev i mitt tycke lite obalans med kryddorna. Det var dock inget gästerna märkte då de inte hade något annat att jämföra med.

lördag 26 maj 2012

Rabarberpaj i portionsform



Jag har som bekant ett vansinnigt gäng bloggposter liggande i utkast. Eftersom åren går stämmer inte alltid texten längre med dagsläget och jag måste redigera. Med nya blogger vill det sig dessutom så att det senaste inlägget man öppnar för att redigera, lägger sig automatiskt senast i högen. Måste vara uppmärksam på det så att inte alla gamla plötsligt blir de allra senaste.Då blir det riktigt förvirrande för dig som läser här. Extra förvirrande blir det dessutom när det jag skrivit om ligger i fas med tiden, trots ett antal år emellan sig. Ett exempel på det är mina rabarber.Vad är nu, vad var då och använder jag verkligen samma recept?
Jag har två plantor som växer och frodas och på senare år har jag skördat i omgångar ända från maj och en bit in på sensommaren. Varje år bakar jag rabarberpaj och kokar sylt/marmelad. Sen blir det lite av varje. Kräm. I salladen. I maten. Och nu, liksom då i juni 2010, paj i små portionsformar.

För två år sedan var jag lite senare med första skörden (ett helt kg!) än i år men hann ändå med två stycken innan midsommar.Hittills i år har jag skördat två gånger, om än lite mindre varje gång. Den första blir som alltid min vanliga rabarberpaj (vilket egentligen är ett recept snott från mamma). Fann mig dock snabbt i år och gjorde alltså små portioner istället. Bättre att frysa in än en hel, eller bitar av en hel, paj. Min vanliga pajdeg ligger alltid som grund för mina pajer men kan ibland få lite extra ingredienser. Receptet nedan innehåller bl.a hasselnötsmjöl. Toppingen varierar också och den kan vara både med eller utan kokos, gryn och nötter men gärna lite muscavado. Det händer också att jg blandar i lite hallon också och/eller en bit finhackad färsk ingefära i själva fyllningen.


Raparberpaj i portionsformar
ca 20 st

PAJDEG
175 g smör
2 dl socker
1/2 tsk bakpulver
1 dl hasselnötsmjöl
2-3 dl vetemjöl
ev en nypa salt

FYLLNING
400 g rabarber
ev en tumstor bit färsk ingefära (valfritt)
ev 100 g hallon (valfritt)
ca 1 dl dinkelflingor (smula gärna sönder mellan fingrarna)
ca 1 dl kokosflingor
ca 1/2 dl muscavadosocker
ev en knivsudd ekologisk Bourbon vaniljpulver (numera salufört via Khoisan Tea) (valfritt)


Skölj rabarbern och låt rinna av ordentligt. Smält smöret i en kastrull. Tag av plattan och låt svalna en liten, liten stund. Rör i socker. Blanda mjölsorterna och bakpulver och ev en nypa salt. Blanda i smörsockret. Tryck ut ca en matsked pajdeg i varje form. Mängen såklart beroende på vilken typ av form du använder. Går naturligtvis lika bra att göra i små porslinsformar vilka troligtvis är större än aluminiumformarna och då kräver mer pajdeg samt räcker till färre portioner.

Skär rabarbern i små bitar. Anväder du färsk ingefära så strimla och skär den i små, små bitar och blanda med rabarberbitarna. Fördela fyllningen jämt i formarna. Blanda sedan vald topping i en lite skål och strö/smula över.

Använder du frusna bär kan det bli lite blött och rekommenderar därför att du blandar i någon tesked eller två av maizena i toppingmixen. Avluta med att strö över muscavadosocker.
Det går också bra att använda rörsocker/rårörsocker/brun farin (strö) blandat med ev en knivsudd vaniljpulver vilket med fördel blandas ihop med rabarnerna innan formarna fylls.

Grädda mitt i ugnen ca 15-20 minuter i 180-200 grader.

Vanligtvis skulle jag säga att ni kan servera dem ljumna med vaniljvisp/vaniljssås. Men för någon vecka sedan var jag på snabbvisit i stora staden och blev där av bästa Kinna introducerad till Smetana! Ej att förväxla med den tjeckiske dirigenten/kompositören och pianisten utan snarare det ryska namnet på tjock syrad grädde och till och med fetare än Créme Fraiche. Så mina vänner, jag kan starkt rekommendera en klick smetana på toppen av pajen!


Tack Kinna för teet och min nya kökskompis, Smetana ;-)


Smaklig fika!
***


Ursprung: 19 juni 2010

onsdag 23 maj 2012

Gotländsk sparris

Nokia N9
 
Förra veckan norpade jag åt mig en svindyr knippe gotländsk sparris i affären. Eller ja, norpade och norpade, jag betalade såklart för den. Vanligtvis har jag inte råd att köpa så dyr mat men en knippe var jag bara tvungen att unna mig. Tunna, långa och mjälla stänglar. Inga hårda och träiga ändar där inte. Riktigt god grön sparris med andra ord. Nu kommer det lätt bli tråkigt att äta den lite tjockare men billigare gröna sparris. 
Som så många gånger förr stekte jag dem rakt uppochner i olivolja och skivad vitlök. Toppade med flingsalt och lite hyvlad parmesan. Kanske inte världens mest påhittiga sparrisrätt men jag tycker den är så vansinnigt god bara för sig själv.Dessutom ville jag njuta så mycket det gick av dyrgriparna och inte trixa till det för mycket.

När jag inte steker sparrisen som den är så färväller jag den lätt och blandar i en risotto eller i en omelettliknande äggrätt. Kan också rosta lite nöter eller mandlar för att piffa till den stekta sparrisen. Däremot har jag aldrig varken gjort själv eller ens ätit hollandais till den färska sparrisen, vilket tydligen Pickipicki-Tina gjort. Inte heller har jag smakat sparris med ramslöksmajonäs som Hanna med gedigna  Matarkivet bjöd sina vänner på.
 
För övrigt serverade jag kryddstekt potatis (utan bondbönor) och en enkel sallad till den vitlöksstekta gotländska gröna sparrisen. 


På återseende!

***


fredag 18 maj 2012

Sötpotatisfalafel med avokado- och korianderröra


Det är ju detta med bloggsvackor. De går hand i hand med livets svackor. Det faktum att jag sedan i höstas är tvångsplacerad för att på heltid hos anordnare för i princip ingen ersättning alls har påverkat mig så oerhört mycket i vinter och nu under våren. Att Arbetsförmedlingen dessutom ständigt agerar över huvudet på mig får mig att tappa hoppet om, och tror inte längre på en bättre framtid. Så degenererande. Energin svajar likt den usla internetuppkopplingen på SJ:s X2000 mellan Göteborg och Stockholm. 

Så när jag för några veckor sedan fick syn på detta hos Lilla Matderiven som i sin tur hittat receptet hos My New Roots fanns inget annat att göra än själv ge sig i kast med sötpotatisfalafel. Ett uppsving i Miss Meisters kök minsann och äntligen får mina bloggläsare ta del av det. Jag hade bara en sötpotatis hemma och modifierade således receptet en aning. Dock tror jag potatisen var lite större än medelstor så nästa gång kommer jag nog ändra lite igen med övriga ingredienser. Dessutom fuskade jag med färdigt kikärtsmjöl från påsen i skafferiet. För att göra eget kikärtsmjöl behövs maskiner av annan kaliber än den stavmixer jag har.
Och det var inte bara jag som föll pladask för dessa godingar. Det gjorde nämligen Plommonet också. Såhär blev hennes godingar.



Sötpotatisfalafel
ca 25 små

1 stor sötpotatis
1 dl kikärtsmjöl
1 tsk spiskummin
1 tsk korianderfrön, malda
2 vitlöksklyftor, finhackade
1/2 pressad citron
salt och peppar
sesamfrön

Baka sötpotatisen i 220 grader i ca 45 min (tiden varierar såklart med storleken på sötpotatisen). Ta ut och låt svalna. Skala sötpotatisen och mosa i en bunke. Blanda i den finhackade vitlöken och pressa över citronjuicen. Blanda kikärtsmjöl med kryddorna och rör ner i den mosade sötpotatisen. Ställ i kylen minst en timma. Jag lät bunken stå där över natten.

Smeten ska inte vara för blöt. Tillsätt i så fall lite mer kikärtsmjöl. Forma till bollar med lätt hand eller med hjälp av skedar då det kan bli lite klibbigt. Rulla/vänd i sesamfrön och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda mitt i ugnen på 200 grader i ca 15 minuter.
Servera med kokta grönsaker och avokado- och korianderröra (se nedan)


Till min stora fasa glömde jag helt bort den färska koriandern! Fråga mig inte hur det gick till men som sagt, skallen är inte i sin skarpaste form nu för tiden. För att råda bot på det gjorde jag snabbt en kall röra att servera till de varma sötpotatisfalafelbollarna.


Avokado- och korianderröra
1 port

1 mogen avocado
1/2 dl turkisk yoghurt
flingsalt
svartpeppar
1/2 bunt färsk koriander
ev ngr stänk pressad citron

Skala och skär avokadon i bitar. Mosa med hjälp av en gaffel. Rör ihop med lite turkisk yoghurt. Salta och peppra. Stänk ev över några droppar pressad citron. Och till sist men absolut inte minst, rör i grovt hackad färsk koriander.


Smaklig spis!


***

torsdag 17 maj 2012

Dags att börja dricka kaffe igen tro?


Btw, precis när jag började bläddra i Vagabonds matnummer 2012 så slogs jag av denna annons från Moccamaster. Så himla typiskt att jag slutade med kaffe för 10 veckor sedan. Jag har länge suktat efter en sådan. För ett par år sedan då jag gjorde ännu en av alla praktiker så hade de en moccamaster där som jag bryggde kaffe i till alla som kom på kurs. Aldrig att jag fått så mycket beröm för gott kaffe som då. Jag lämnar äran helt åt Moccamastern.

Kan definitivt föreställa mig en lila ögonsten i mitt kök - ännu hellre i ett större kök än mitt med endast en ca 40 cm arbetsbänk. Som sagt, kanske är det bara en tidsfråga innan kaffet åter är min ständiga följeslagare mitt i livet.


På återseende!



***

tisdag 15 maj 2012

Äntligen! Årets Vagabond mat är här

10 maj 2012 var dagen då jag äntligen fick tag på ett ex.
Nu är den här. Äntligen! Ännu ett nummer av förra årets stora succé - Vagabond mat. Jag lusläste förra årets nummer vilket även var Vagabonds första utgåva av deras specialtema: mat. Årets upplaga verkar minst lika intressant och jag blir genast sugen på att resa ut i världen. En grej som lockar särskilt är att resa till Frankrike under skördesäsongen. Säkert ingen nyhet för er men tydligen anordnas det resor via diverse förmedlingar till vingårdar där man under några veckor bor och äter gratis mot jobbet med att plocka druvklasar från vinrankorna dagarna i ända. Kanske kommer det finnas druvor där ute som i september bara väntar på att bli plockade av mig?
Fast då är det nog bäst att jag börjar träna på allvar nu. Korgarna på ryggen väger i runda slängar 25 kg innan den töms för att åter fyllas, tömmas, fyllas, tömmas, fyllas, tömmas...


***

lördag 12 maj 2012

Chokladkaka med kikärtsmjöl

Jag brukar få inspiration av Ilva till udda mjölsorter, gryn och frön jag inte visste fanns. Dessvärre är det inte sällan udda mjölsorter är svåra att få tag på här hemma. Och som om inte det var nog är de ofta ohyggligt dyra. Kastanjemjölet är t ex ett mjöl jag inte hade den blekaste aning om att det fanns. Det enda i kastanjeväg jag ätit är helt enklet rostade kastanjer. Rätt och slätt. Med det blev bland annat dinkelkakor och zucchinimuffins med kastanjemjölet.
Polenta är förvisso något jag kännt till men alltid haft svårt för att riktigt veta vad göra med. Blir liksom aldrig riktigt bra. Nu har jag dock gjort en del olika saker med polenta och tror snarare det är så att jag inte riktigt är förtjust i det än att jag misslyckas. Senast i raden är kikärtsmjölet. Jag minns inte på rak arm vad det var jag fick för mig att baka/laga när jag först köpte en påse kikärtsmjöl. Kanske var det helt enkelt så att det stod på hyllan bredvid de andra artiklarna jag handlade den dagen.

För några år sedan gav jag mig i alla fall i kast med en tomatfylld farinata på kikärtsmöjl och för inte så längesedan bakade jag även frallor med kikärtsmjöl i. Nyligen såg jag denna chilikryddade farinata hos Ilva som också tipsade om att man kunde använda kikärtsmjöl i chokladkakor. Så fick det bli. Till min hjälp tog jag Anna och Fanny Bergenströms bok Under valnötsträdet där det finns ett recept på chokladkaka som jag har modifierat en del. Hade t ex bara 3 ägg (ska vara 4) och ingen choklad hade jag heller hemma. Bytte således ut 1 dl vetemjöl mot kikärtsmjölet, behöll samma mängd smör och tillsatte 1 dl paranötsmjöl. Går sannolikt lika bra med hasselnötsmjöl, riven valnöt eller annan nötsort som smakar bra ihop med choklad.


Chokladkaka i långpanna
ca 25 bitar

3 ägg
3 dl socker
200 g smör
3 msk kakao
1 dl paranötsmjöl
1 dl kikärtsmjöl
1 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
ev 1/2 tsk chilikrydda (smaksak)

Turkisk yoghurt
apelsiner

Smält smöret och ställ åt sidan. Vispa ägg och socker pösigt. Mixa kakao, bakpulver och alla mjölsorter. Blanda mjölmixen med äggsmeten. Häll till sist i smöret och rör ihop allt till en smidig och ganska lös, men ej rinnande, smet. Häll i en bakplåtspappersklädd långpanna, eventuellt med strödda kokosflingor i botten. Grädda ca 25 minuter i mitten av ugnen på 175 grader.

Låt svalna ordentligt. Gärna över natten så den "sätter sig". Går lika bra att baka den tidig på morgonen och vänta med att äta den tills på kvällen. Servera med turkisk yoghurt och apelsin. Eventuellt kan du spetsa till yoghurten med några kryddmått lakritspulver.  


Smaklig fika!
 
***

fredag 11 maj 2012

Stora vita bönor och dragondijondressing

Jag kan inte sluta äta dessa goda bönor. Har säkert blandat ihop dem minst en gång i veckan sedan pausen och då jag var på besök hos Pipopp (vars blogg för närvarande ligger och vilar sig). Det är världens enklaste att göra och i princip lika galet goda som mina andra favvisbönor - kalla kikärter - om nästan inte ännu lite godare.

Jag har fortfarande inte hittat torkade stora vita bönor att koka själv, vilket jag gör med alla andra bönor och linser jag äter, så jag köper faktiskt färdiga. Den godaste sorten tycker jag är de ekologiska i tetrapack av Zeta. De finns även i mindre storlek och då i 3-pack. Och så var det dijonen. Bara ett par dagar efter jag kom hem föll det sig så att självaste Miss Meister gick och fyllde år. Josåatte då var en inne på sitt fyrtionde år. Finaste presenten var en påse med gott & blandat. Nä, inte den där godispåsen med färgade gelésaker i utan det var vinäger, olja, brödpinnar, kryddblandingar och så två små burkar dijonsenap  (Tack L!). En dragondijon och en svartvinbärsdijon. Dragondijonen tog slut i ett nafs så jag vart tvungen att införskaffa mig den större burken. Så just till denna dressing, trots att Pia använde vanlig, är dragondijonen alldeles utmärt att använda. Det går såklart även bra att krydda med dragon till en vanlig dijon. Idag pudrade jag dessutom i lite torkad dill. För skoj skull. Smakade fortfarande lika gudomligt gott!


Stor vita bönor i dragondijondressing med fänkålsfrön
2-4 port

1 paket/burk stora vita bönor (ca 250 g avrunnen vikt)
några cm finstrimlad purjolök (från både den vita och gröna delen) 
1-2 tsk fänkålsfrön
1 tsk dragondijonsenap
1 tsk vitvinsvinäger
olivolja
flingsalt
ev svartpeppar
ev torkad dragon

Skölj bönorna. Låt rinna av. Rosta fänkålsfröna i torr stekpanna. Häll över på fat och låt svalna. Skölj och finstrimla purjon. Vispa nu ihop dressingen. Börja med att röra ihop senapen och vinäger. Häll sedan olivolja i en tunn stråle och vispa under tiden. När dressingen tjocknat lite och fått den konsistens du önskar så smaka av med salt och ev svartpeppar.
Blanda i de nu avrunna stora vita bönorna och den finstrimlade purjolöken. Till sist röres de rostade fänkålsfröna ner.
Servera till rostade/grillade grönsaker.


Smaklig spis!

***

torsdag 10 maj 2012

Grönsaksfärssås, vegfärssås eller sojafärssås


Grönsaksfärs, vegofärs eller nej, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Ni som följt mig genom åren vet att jag inte är något större fan av i mitt tycke "fuskköttprodukter". Det vill säga köttliknande proteinprodukter som t ex sojakorv, sojafärs, sojaburgare och så vidare. Quorn-produkter kommer inte över tröskeln till Miss Meisters kök. Men ibland har nöden ingen lag. Sojakorv av märket Hälsans kök* är nog den fuskköttprodukt jag äter mest. Tätt följt av gourmetbullar och sojafärs. Också tillverkat av Hälsans kök. Har även testat sojabacon (och gjorde en spagetti carbonara), ostschnitzel, cocktailkorvar och sojachorizo av samma tillverkare. Jag vet inte men när jag valt bort kött i min kost så känns det mest konstigt att äta köttliknande produkter. Jag menar, då kan jag ju lika gärna äta riktigt kött. Därför lagar jag till min allra yttersta förmåga mat som inte redan är en kötträtt.

Det var längesedan nu men jag har faktiskt bloggat om vegfärsen tidigare. Då i kombination med linser och morötter. Nu i helgen hackade jag ner champinjoner, zucchini,paprika och tomater och stekte ihop med fuskfärsen. Det går att laga många portioner samtidigt och blir perfekt matlådemat!
Och färsen på bilden nedan är ytterligare en variant på fuskfärs där jag bl.a stekte svamp, morötter och använde en burk krossade muttitomater.

Sojafärssås
5-6 port

300 g sojafärs (obs, den färdigstekta varianten)
1 gul lök
3-4 vitlöksklyftor
200 g champinjoner
250 g zucchini
1 gul paprika 
4 stora tomater
olivolja eller neutral rapsolja, KRAV
salt
svartpeppar, KRAV
torkad oregano, KRAV
1 kruka färsk koriander, KRAV
 
Tvätta paprikan, zucchinin och tomaterna. Putsa svampen. Strimla paprikan. Skiva zucchinin och svampen. Skär tomaterna i små bitar. Skala och hacka löken. Vitlöken kan med fördel rivas ner i den gula löken. Hetta upp stor stekpanna, alt. traktörpanna, och häll i oljan. Fräs löken mjuk och genomskinlig. Tillsätt svampen. Efter ett par minuter är det dags för zucchinin. Se till att vända på och röra om i innehållet i stekpannan. Blir det för torrt så tillsätt lite vatten och sänk värmen ett snäpp.

Sen är är det dags för tomaterna att göra resten i stekpannan sällskap. Använder du torra örtkryddor så tillsätt även dem nu. Låt puttra in ordentligt och tillsätt till slut den tinade sojafärsen. Smaka av med salt och peppar. Hacka den färska koriandern grovt och vänd i alldeles på slutet.
Använder du en tratörpanna så sätt på locket och låt puttra ett par minuter innan du stänger av plattan. Låt sedan traktörpannan/stekpannan stå kvar på eftervärmen - fortfarande med locket på.
Servera med fullkornspasta.



Smaklig spis!

***

* och nej, jag har inte fått några gratisprodukter från Hälsans kök. Har desutom skrivit om dem flera gånger tidigare genom mina hittills fem år som bloggare. Jo, för det är så jag gör. Gillar jag något skriver jag om det oavsett jag fått smakprov eller ej. Det samma om jag inte gillar något som jag till och med kanske vill varna andra från att lägga sina vanligtvis surt förvärvade pengar på. 

måndag 7 maj 2012

Årets sparrispremiär

Då var det åter dags för sparrisen!
I helgen köpte jag årets första sparrisbunt. Och inte var jag ensam om att äta sparris i helgen. Om inte hela Sverige så i alla fall halva Göteborg hade sparrispremiär i helgen. Jorå, hemliga källor säger att både Kim och Charlotta åt sparris vilket även Tina gjorde (som förvisso inte är Göteborgare).
Hade först tänkt göra sparrisrisotto men bestämde mig för att gå med de enkla. Jo, för själv konstlar jag sälla till den första färska sparrisen utan steker den rakt upp och ned i olja och rostar samtidigt tunt skivad vitlök. Har jag hemma så river jag lite svart Homage (vällagrad hård getost) över sparrisen vid servering. Dock lagade jag en risotto och åt tillsammans med den stekta sparrisen.

Stekt sparris med vitlök

färsk grön sparris
vitlöksklyftor
olivolja



Risotto med svamp och morötter
2 port

2 schalottenlökar
1 liten morot
1 1/2 dl risottoris (Carnaroliris)

olivolja
1 tsk färsk buljong
1 1/2 dl vitt vin (t ex Obrallo)
2 dl vatten
ev flingsalt (med svampsmak)
+ mer vatten efter behov 
150 g svamp
smör
salt
färsk dragon
 
Finhacka schalottenlöken och tärna moroten i småbitar. Hetta upp olivolja i en kastrull och bryn löken och morotstärningarna ett par minuter. Häll i riset och stek tills det börjar bli lite genomskinligt. Tillsätt sedan den färska buljongen utrörd i 1 dl vatten. Rör om. Koka in. Tillsätt vinet. Rör om och låt koka in.
Tänk på att en risotto kräver frekvent omsorg och omrörning till skillnad från t ex basmatiris som mer eller mindre ångas klart på egen hand under lock.
Tillsätt resten av vattnet och rör om.

Putsa svampen under tiden risotton kokar och och skiva den tunt. Stek i smör och salt. Finhacka färsk dragon och vänd i den stekta svampen på slutet. Ställ åt sidan.

Vanligtvis har jag riven ost i risotton men då ingen ost fanns i kylen fick det helt enkelt bli en risotto utan ost. När riset kokat klart så rör du i den stekta svampen. Klart att serveras.


Smaklig spis!

***


torsdag 3 maj 2012

Grönkål med apelsin och valnötter



En enkel och riktigt snabb lunch blev det härom dagen då jag slapp vara på tvångsarbetsplatsen. Grönkål och nötter. Enklare än såhär blir det inte. Önskar färsk grönkål fanns att få tag på året runt. Nu får jag nöja mig med den i vintras inhandlade grönkålen som jag förvällt och fryst in i flera mindre förpackningar. Men lika gott för det då den ändå tillagats i stekpannan. Fungerar också att använda fryst grönkål i t ex en frukostsmoothie.
Se bara till att tina grönkålen ordentligt först innan den tillagas. Jag kramade ur en del vatten ur den förvällda grönkålen innan jag frös in den så den var väldigt kompakt nu och blev lättare och liksom fluffigare då den tinat i ett durkslag under dagen.
Själv tycker jag kokos och grönkål är en suverän smakkombination och har flera gånger under året lagat till grönkål med smak av kokos. Det är dock en smaksak och det går lika bra att använda vanlig olivolja.


Grönkål med apelsin och valnötter
1 port

150-200 g grönkål
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1/2 apelsin
flingsalt
svartpeppar
kokosolja/olivolja (smaksak)
en näve valnötter

Tina som sagt grönkålen om den inte är färsk vill säga. Hacka löken fint. Bryn på medelvärme i kokosolja (alt. olivolja) och tillsätt grönkålen. Låt fräsa några minuter tills grönkålen nästan blir lite frasig i kanterna. Tvätta apelsinen noga och riv zest av halva. Pressa sedan saften från apelsinhalvan över grönkålen. Salta och peppra. Rosta valnötterna i en torr stekpanna och servera!


Smaklig spis!

***





tisdag 1 maj 2012

Pannkakor till frukost

Vad passar väl inte bättre idag än att starta dagen med pannkakor och färsk frukt. Förra våren införskaffade jag för första gången blåbärspulver. Mest för att ha till blåbärsmacarons, på frukostyoghurten och som nu t ex då jag testat att göra blåbärspannkakor. Av någon anledning blir allt jag blandar i blåbärspulvret först sådär lite lila i tonen men den går den allt mer åt en grå och ganska oaptitlig nyans. Och så värst mycket smak vet jag inte heller om det ger, trots den ganska ansenliga mängden. Men men, blåbärspulver is da shit. Värsta supermaten så varför inte. Kan ju inte skada i alla fall tänker jag.

Jag använder mig av ett gammalt handskrivet recept som jag kopierat från mammas receptbok. Hennes receptbok (också handskriven) är fylld av diverse bakrecept som jag inte vet riktigt från vem eller var hon skrivit ner ifrån. Receptet på amerikanska pannkakorna skulle dock kunna vara från hennes amerikanska släktingar. Men jag är osäker. Säkert är ändå att en del recept använder måttet kkp=kaffekopp. Ett högst intressant mått. Intressant för att så många idag inte längre dricker kaffe ur en kaffekopp. Ni vet en sådan där kaffekopp med fat till. Vi bäljar i oss kaffe (latte) från stora glas och muggar. Jag äger inte ens några kaffekoppar med fat till. Så fastän jag säger att jag tar mig en kopp kaffe så är det alltid i en mugg jag dricker ur*. Som om detta inte var nog spinner tankekedjan iväg och ja, vad är egentligen skillnaden mellan en mugg och en kopp. När jag dricker te i en av mina muggar är jag benägen att kalla den för en tekopp men när det kommer till kaffet förvandlas den plötsligt till en mugg. Är det så att jag dricker kaffe ur tekoppar? Eller dricker jag te ur kaffemuggar? Nä. Jag blir inte klok på det.

Hur som helst brukar man räkna med att måttet kkp motsvarar 1,5 dl. Att det just handlar om amerikanska pannkakor här gör att jag visserligen inte kan låta bli att fundera över det amerikanska måttet cup som ju är nästan 2,5 dl (2, 3658... dl). Eftersom mjölkmängden i receptet inte är angiven på annat sätt än "till en ganska lös smet" kan såklart mjölmängden variera varpå både kkp och cup kan användas. Däremot tänker jag att mängden av de övriga ingredienserna passar bättre ihop med måttet kkp.


Amerikanska pannkakor med blåbärspulver


PANNKAKSSMET:
2 kkp vetemjöl
1/2 tsk bikarbonat
1/2 tsk salt
1 msk blåbärspulver
1 ägg
2 msk olja/marg/smör
samt mjölk till ganska lös smet 
smör till stekningen 

TILLBEHÖR:
päron, kiwi, blåbär och hallon
lönnsirap
en kanna presskaffe
 

Vispa ihop och låt smeten svälla en stund. Lägg i en klick smör i stekpannan och när det smält klickar du ut några skedar smet. Jag får plats med tre åt gången men har du en större stekpanna så gör såklart så många som det får plats med. Smeten flyter ut lite men pannkakorna ska inte vara mycket större än ca 10 cm i diameter. Vänd efter 1-2 minuter och stek tills pannkakan är gyllenbrun. Servera med färsk frukt, färska bär och ev lite lönnsirap. Vill du riktigt lyxa till det har du kanske som Pickipicki gjort, egen granskottssirap. Kan bara föreställa mig det skulle smaka hur gott som helst på nygräddade blåbärspannkakor. Jag har bara smakat granskott en gång och det var i Sundsvall för exakt fyra år sedan. Vi serverades en cheesecake smaksatt med granskott till efterrätt. Den var gudomligt god.


Trevlig tisdag!

***


* Ett inlägg påbörjat dagen till ära - för exakt ett år sedan - så i dagsläget dricker jag inte kaffe och har inte heller gjort på drygt sju veckor. Dagen förra året började som beskrivet i inlägget men tog en annan mer sorglig väg under dagen och så blev det helt enkelt liggande. Garanterat är att dessa pannkakor fungerar vilken söndag som helst! Eller vanliga tunna pannkakor som vart dagens brunch.

Related Posts with Thumbnails