Skräcken!

Gaaah!!!

Råkade nyligen på nyheten om importförbud (i Storbritannien?) för mangos! Har klickat mig runt som en galning nu och försökt hitta mer information om det. Då det är EU-kommissionen som utfärdat importförbudet befarar jag att det även berör Sverige.

Det är några veckor eller kanske till och med bara dagar kvar innan stundande premiär av det årliga frossandet i pakistansk mango. I helgen blev suget för starkt och jag var till och med inne i favvisbutiken och frågade om de hade några. Passade även på att fråga om de visste något om importförbudet. Till svar fick jag vad som såg ut att vara tre levande frågetecken.
Lustigt nog kom det samtidigt in en till person som frågade efter den efterlängtade pakistanska mangon. Kan det vara så att mangofebern snart tar ett hårt grepp om folket?

Ve och fasa men i helgen hittade jag Tullnytt, maj 2014 (från Tullverket) med följande information:

Importförbud mot vissa plantor och växtprodukter
från Indien

Från och med 7 maj 2014 är det förbjudet att importera exempelvis växter och växtprodukter av mango, aubergine, balsamgurka och hårgurka från Indien. Detta på grund av förekomst av växtskadegörare i dessa sändningar. Importförbudet gäller från och med 7 maj 2014 till och med 31 december 2015 (20 mån!). Importförbudet gäller alla plantor och växtdelar, förutom frön, av följande växter:

Mangifera L. (mangosläktet)
Solanum melongena L. (aubergine)
Momordica L. (balsamgurka, bittergurka m.fl.)
Trichosanthes L. (hårgurkor)
samt alla plantor och växtdelar, förutom rötter och frön av Colocasia Schott (taro m.fl.).

Beslutet från EU-kommissionen (pdf)

I början av maj upptäckte jag livet igen

Mangoplantan frodas. En månad senare hade fem härliga blad vuxit sig så stora
att jag knappt kände igen plantan.

Som tur är odlas honungsmango inte bara i Indien så jag hoppas verkligen det blir mangofrossa även i år.

Snart.
Mycket snart.
Är. Den. Här.

* * * 

Godmorgon, världen!

Ny vecka. Nya utmaningar.
Dags för nya tag och ännu ett yttepyttekliv närmare ett mindre sketet liv.

Godmorgon, världen!

* * * 

Det råder rabarberfeber.

Vem kan väl undvika rabarberfebern som råder varje försommar? Det syltas, saftas och inte minst bakas det nu rabarberpajer på löpande band ut i landet.

Precis som tidigare år håller jag mig ifrån bakverk och söta saker så mycket det går men säsongens första rabarberskörd blir alltid till en paj. I år med något annorlunda pajbotten då jag bytte ut allt mjöl (utom 3 msk) mot kokosmjöl och hasselnötsmjöl. Toppade rabarberna med riven kokos, kruskakli och muscovadosirap.

Så drabbades jag av ett plötsligt infall och ville koka egen vaniljsås. Men. Varken grädde eller fet mjölk finns i Miss Meisters kök så efter en del sökande bland recept fastnade jag för ett i Werners grunder (Werner Vögeli, 2004), på vaniljkräm istället för vaniljsås. Den blev lite i stabbigaste laget och om jag haft huvudet på skaft skulle jag tagit det lite varligare med majsstärkelsen. Vaniljkrämen skulle däremot passa utmärkt att fylla bullar med och som lager i tårta m.m. Bra att komma ihåg till en annan gång.

Rabarberpaj med kokosmjöl

175 g smör, krav
1 1/2-2 dl socker, krav
en nypa salt
3 msk vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
ca 1 1/2 dl kokosmjöl, eko
1 dl hasselnötsmjöl, eko
300-400 g rabarber
nån msk kruskakli, eko
nån msk riven kokos, eko
muscovadosirap, eko och Fairtrade

Smält smöret i en kastrull. Ta kastullen av plattan och rör i socker och salt i det smälta smöret.
Blanda bakpulver med några matskedar vetemjöl och rör i smörsockret. Vänd sedan i kokosmjöl och hasselnötsmjöl. Observera att kokosmjölet sväller en hel del då det suger åt sig mycket vätska så ta inte allt på en gång. Mängden kan komma att behöva justeras. Pajdegen ska inte bli allt för hård utan den ska gå lätt att trycka ut i en pajform.

Tryck alltså ut degen i en pajform (24 cm/diameter). Fyll till bredden med färsk rabarber (skuren i stavar/bitar). Toppa med kruskakli, kokosflingor och ringla till sist över muscovadosirap (eller strö över mörkt muscovadosocker).

Grädda i mitten av ugnen (180-200 grader) i ca 20-25 min. Då min paj började bli svart på toppen innan en var klar la jag folie över och fortsatte grädda en stund. Trots det blev pajobotten något blötare än med vetemjöl. Troligtvis är det min ugn som är knäpp. Du känner din ugn bäst så anpassa temeperatur (ev något varmare än vad angivet här) och titta med jämna mellanrum så pajen inte bränner vid.

Servera ljummen med, förslagsvis färdigköpt, vaniljsås eller vaniljvisp. 

Vaniljkräm
drygt 3 dl


1/2 vaniljstång, eko
4 msk strösocker, eko
2 1/2 dl mellanmjölk, eko
1 msk smör, eko
3 äggulor, eko
2 1/2 msk maizena (mindre för mindre stabbighet)


Dela vaniljstången på längden. Skrapa ur innanmätet och blanda noga med 2 msk strösocker (för att vaniljen inte ska klumpa sig).
Häll mjölken, vanilj- och sockerblandningen och den urskrapade vaniljstången i en kastrull och koka upp.
Vispa under tiden äggulorna, resterande socker (2 msk) och maizenastärkelsen poröst.
Ta ur vaniljstången och häll den kokande mjölken i äggsmeten under omrörning. Häll tillbaka blandningen i kastrullen och låt koka på svag värme i någon minut. Häll sedan vaniljkrämen i en skål och låt svalna.

Tips från Werner:
Täck krämen med plastfilm eller spraya med formfett eller sikta lite florsocker över så att det inte bildas skinn på ytan när krämen kallnar. 

Smaklig fika!

* * *

En märklig dag och grön smoothie

Äta frukost i sängen är mest sådant jag sett på tv och aldrig riktigt själv anammat. Morgonkaffet däremot brukar intas sittande i sängen med tidning, bok eller dator i knät. Så ibland händer det att även frukosten slinker ner. Som idag.
Smoothie gjord av:

en avokado

en kiwi

så mycket grönkål som får plats i mixerglaset (ca 30-40 g)

1 1/2 msk ärtprotein

råa kakaonibs

ca 1 dl kokosvatten + vatten till lagom konsistens

Det var naturligtvis först efter kaffet som jag sippade på den gröna smoothisen. Idag som för övrigt är en i mitt tycke märklig dag. Kan inte minnas när eller hur jag "firat" dagen. Känns konstruerad och den från staten mest påtvingade "aktivitet" vi har i detta land. Det finns inte ens någon som vet vad eller varför vi egentligen har en nationaldag. Det är knappast så att vi frigjort oss från annan stat. Trots att vi haft något som kallas nationaldag i 30 år har jag ändå ingen aning om vad göra idag annat än softa.

Malabar från Indiska Thé och kaffemagasinet

Imorgon lördag blir det rabarberpaj i bloggen. 

* * *

Stanna tiden!

Tiden springer mig förbi hela tiden. Får inte fatt i den. Elva dagar utan blogginlägg, jag som hade storartade planer för bloggen i år.
Ser mörkt ut just nu, trots alla tankar, funderingar och viktiga saker att skriva om hopar sig i huvudet, bland utkasten och inte minst i anteckningar och pärmen som nu sväller över av källmaterial.
Önskar varje vecka hade en extra dag, utan alla övriga livsmåsten, då en fick lugn och ro att ägna sig åt kontemplation och bloggande. Och kanske lite pulande i jorden.

Önskar er en skön söndag

* * *

Mat från världens alla hörn på en och samma kväll

Mat från världens alla hörn

Halleljujah! Nä, jag vet inget annat ord som passar bättre i sammanhanget. På senaste matbloggsträffen, hemma hos Beata, fick jag chans att bjuda på Jamaican jerk tofu och hemmagjord Catch-up. Kanske en ren tillfällighet men temat för träffen var "ett land". Ingen avslöjade något i förväg utan vi fick smaka oss fram vilka länder som var representerade. Resan gick runt i mellanöstern (Sofies mumsfillibabagoda bulgursallad) och persien (Körsbäret Cecilias auberginbakelser), till Libanon (Tant russins Fattoush) och en sväng till Grekland (Karins filodegsknyten) och såklart till heta Jamaica.
Till efterrätt hann vi med en sväng om Bryssel, Marocko, Arabien och inte minst en maffig chokladkaketur i USA.
Mer om det en lördagsgodislördag.

* * *

Jamaican jerk tofu

Barskåpet lyser fortfarande med sin frånvaro. Kan knappast skryta med att vara någon spritkonsument av rang. Men efter ett ganska långt sug och massor av inspiration, främst från Veronica (aka Moma's Kitchen) som gärna karibiserar det hon bakar och lagar, gjorde jag till slut slag i saken och har nu införskaffat en flaska mörk rom.
Men.
Baka är jag inget vidare på. Det går inte heller så bra ihop med jakten på magrutorna. Vill hellre laga mat.
Just nu med rom i.

Ett mindre missöde hände och bilderna jag tog på min jerk tofu försvann

Instinktivt tänker jag marinader, grill och långkok. Jo, jag står obegribligt kvar med ena foten i köttnormen när det kommer till matlagning, trots 15 år av vegetarisk matlagning. Tur för mig att jag är lycklig ägare av World Food Café 2 I kapitlet "Islands of the Caribbean", ett bland de elva områden/länder världen över som finns med, får det ena receptet efter det andra munnen att vattnas. Där blandas papaya, mango, kokos, paprika, butternut-pumpa, bönor, julkryddor* och en massa chili. Chili som naturligtvis används i mat främst från syd- och mellanamerika och den supereheta Scotch Bonnet kom väl till pass denna dag då jag valde att göra Jamaican jerk tofu. 

Receptet nedan är något modifierat från det i kokboken då jag bytt ut några ingredienser. Till exempel ska det enligt kokboken vara solrosolja, honung och gul lök vilket inte fanns i Miss Meisters kök för tillfället. Så bytte jag ut rödvinsvinägern mot den mörka romen och en skvätt pressad lime. 
Dessutom minskade jag något på mängden kanel och nejlika som har en tendens att ta över. Såhär i efterhand skulle jag kunnat minska lite till men det är naturligtvis en smaksak.

Jamaican jerk tofu
2-3 port (10-15 för buffé/munsbitar)

1 liten rödlök, hackad
1 schalottenlök, hackad
1 Scotch Bonnet-chili, grovhackad
2 vitlöksklyftor, grovhackad/riven
ca 2,5-3 cm fäsk ingefära, riven
2 msk muscovadosirap
2 msk rapsolja
3 msk sojasås
3 msk mörk rom
2 tsk torkad timjan
3/4 tsk malen kanel
3/4 tsk malda nejlikor
300g tofu, naturell
smaka av med nymalen svartpeppar och ev lite pressad lime

Torka tofun ordentligt med hushållspapper. Jag torkade först den hela biten och sen även alla de mindre "stavarna" (ca 16 st.) jag skar den i. Är det mat till två, tre personer går det bra att skära tofun i färre och större bitar.  

Blanda alla ingredienser förutom tofun i en mixer och kör tills den är len och jämn. Smaka av med nymalen svartpeppar och pressa eventuellt i lite lime. Täck tofun med marinaden och låt stå minst en halvtimma. Grilla sedan de marinerade tofunbitarna i ugnen tills de blir bruna på båda sidor.
Servera med tomatsås, föreslagsvis en med det vitsiga namnet Catch-up. Recept kommer snart. 

Smaklig spis!

* * *

* Bland annat nejlika, kanel, ingefära, muskot och andra kryddor vi i Sverige använder främst i juletider.

Feeling hot, hot, hot!

Eller ja, det är väl snarare som eldsvåda i munnen. För första gången har jag nämligen lagat mat med Scotch Bonnet i (obs vanlig grön chili, som håller på att bli röd, på de dryga sex år gamla bilderna här i inlägget). Chilifrukten Scotch Bonnet ingår i samma släkte som habanero, Havannapeppar (Capsicum chinese på latin) som är en av fem chiligrupper. Till skillnad från de "vanliga" avlånga chilifrukterna är Scotch Bonnet klockformad och skrynklig. Den jag fick tag på var dessutom orange. Kanske tur det då den röda habaneron Red Savina länge varit rankad som världens hetaste chili med uppmätt värde av 350 000- 557 000 Scoville.

För det är på så vis att chili har en egen het-skala - Scoville (SHU - Scoville Heat Units). Vanlig paprika har 0-värde, Peperoni ligger på mellan 100-500, Jalapeño 2500-8000, Cayennepeppar 30 000-50 000 och Scotch Bonnet har 100 000-350 000 SHU.
Enligt Wikipedia (ja, jag är för fredagstrött för att forska vidare i detta just nu) finns det andra chilifrukter med dubblat Scovill-enheter än Red Savina. Naga Jolokia har tydligen över 1 000 000 SHU och för bara ett par år sedan sägs chilifrukten Trinidad Scorpion "Butch T" vara världens nu allra hetaste (och oätbara!?) chili med nära 1 500 000 Scoville-enheter. Ren Capsaicin har ett värde av 15-16 miljoner Scoville-enheter.

Bilder från chilistudie i mars 2008

Trevlig helg!

Källor:
Chiliguiden.se
Wikipedia

Groddandet som kom av sig

Kanske minns någon att jag tidigare i våras prisade groddandet. Jag gick ut hårt med bockhornsklöverfrö och vart helsåld. Fick hybris och satte igång flera glasburkar. Med mungbönor och allt. Den böna som sägs vara enklast och förmodligen allra vanligaste att grodda.
Det kom att sluta i en smärre katastrof. Livet sjöd och bubblade i burkarna men det blev väl lite för mycket av det goda och möglet var snart ett faktum.
Så jag la ner groddandet för en stund.

Bättre gick det då med broccolifröna jag fick på min födelsedag. Mest tack vare den finurliga lilla mackapär som följde med fröna.
En liten groddlåda.
En genomskinlig plaslåda med "lock" som ett finmaskigt nät. Ungefär en matsked broccolifrön spreddes ut på "locket" och fick sig en vattendusch två gånger om dagen. Det tog inte särskilt många timmar innan de började grodda, bara något dygn eller två. Det finurliga med denna anordning är att rötterna sträcker sig ner mot vattnet i den genomskinliga lådan och skotten sträcker sig upp mot ljuset.

Sen var det bara att klippa av skotten och krydda maten. Tusen tack för den Kristiina! En riktig toppenpresent och redan välanvänd.

* * *

557 olästa inlägg

Det är nästan svårt att minnas sist jag var så trött som nu. Förmodligen var det i vevan då värken var som värst för ca 13-14 år sedan, och jag på allvar tog tag i mitt liv. Förändringarnas tid låg framför fötterna på mig. I åratal har jag på egen hand kämpat för att bli frisk, eller i alla fall hantera värken och ändå leva och fungera drägligt, och målmedvetet satsat på omskolning, tränat och gjort allt jag mäktat med för att komma framåt i livet och klara mig själv.
Till. Ingen. Nytta. 

Sedan början av februari i år hände något med mitt allmäntillstånd. Toktrött. Känner mig mer eller mindre likgiltig för allt och alla. Har varken lust eller inspiration till att fixa och dona i köket, oavsett det handlar om matlagning eller växter.
Orkar inte mer.

557 olästa inlägg.
Plus alla de boggar jag gärna läser som inte ens finns med på just den sidan (fn Bloglovin). Och det bara på en vecka eller två. Hur ska jag orka med allt jag vill göra.

* * *