Ljuset, färgerna och konstrasterna var på tillfälligt besökHela staden var igår, tjugondag Knut, som hämtad från ett vykort. De vita trädtopparna gnistrade ikapp mot en alldeles klarblå himmel. Solen stack för ett ögonblick i ögonen. Redan på morgonen kunde jag skönja ett annat ljus än vanligt och i takt med att det ljusnade förstod jag att det skulle bli en vacker dag. En dag helt annorlunda från tidigare. Trädet nedan är vad jag kallar mitt träd. Det är alltså utsikten från mitt köksfönster. Egentligen ser jag mest bara stammen på trädet (och alla människor som går upp och ner hela dagarna i trappan där och gången längst mina fönster...) och måste gå fram till fönstret för att se hela trädet. Öppnar oftast också fönstret om jag ska ta bilder. Gillar trädet mycket mer på vintern då ljuset lättare sipprar igenom grenarna än när det är det är alldeles lövgrönt.
Med min lilla Canon PowerShot blir det inte bättre än såhär. Antar det ärnågra skogsduvor som sitter och spanar långt där uppe i trädtopparna.
Funderade en stund på vilken fantastisk utsikt de har som bor i det huset... Efter ett tufft träningspass och en extra extra lång promenad hem var det gott att skeda i sig en tallrik full av len och varm spenatsoppa. Jag är glad och tacksam att jag hade möjligheten att vara utomhus, medan ljuset ännu varade, en dag som igår. Det blir liksom lite lättare att andas på sådana här dagar. Väderutsikten de närmaste dagarna bådar inte gott för att vi får behålla det gnistrande underbara vinterlandskapet utan snarare verkar det bli plusgrader, nederbörd, slask och ett grått skitigt Göteborg väntar oss.
***
