onsdag 1 juli 2015

Ugnsbakade körsbärstomater


Idag är matinfluenser och recept oändliga och extremt tillgängliga. I princip skulle en kunna ägna sig åt matlagning dagarna i ända, år ut och år in, och ändå inte hinna pröva allt en ser och hör. Konstigt nog går jag ändå på rutin och veckornas alla matlådor har pinsamt lite variation. 
Så ibland, då gnistrar det till och jag lagar mig igenom ett recept här och var. Senast i raden var Slow-roast balsamic tomatoes, ur det brittiska matmagasinet Vegetarian Living. Ugnsrostade tomater är förstås ingen revolutionerande matnyhet, det går bara att göra på lite olika vis så detta var en ny variant för mig.
Det visade sig att inte hade någon balsamicovinäger hemma så det blev att improvisera med en skvätt vitvinsvinäger och en skvätt balsamicokräm istället. Same, same, but different. Det blev rackarns gott det med! 
Ugnsbakade körsbärstomater
1-2 port

20 körsbärstomater (eller 10 plommontomater)
4 hela vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger (röd)
salt 
svartpeppar
färsk basilika, timjan eller oregano

Sätt ugnen på 150 grader.
Skölj och halvera tomaterna. Lägg i ugnsfast form tillsammans med vitlöksklyftorna (behöver ej skalas). Ringla över rikligt med olivolja och balsamicovinäger. Salta och peppra.
Baka tomaterna i ugnen ca två timmar, tills de blir genombakade och mjuka.
Ta upp vitlöksklyftorna, skär av de grova ändarna (se till att inte bränna fingrarna!) och kläm ut den mjuka vitlöken över tomaterna och vänd om allting ordentligt.
Toppa med färsk basilika, timjan eller om du hellre föredrar färsk oregano.

Servera till stekt grön sparris (och fullkornspasta eller polenta). Eller använd i tomatsåsen, på pizzan, i soppor m.m. Bara fantasin sätter gränser!

Smaklig spis!

* * *

tisdag 30 juni 2015

Ibland lyser solen extra starkt

Vissa dagar är faktiskt bättre än andra. Idag En tisdag för nio (VART tar tiden vägen?) veckor sedan var en sådan. Det var alltför längesedan sist vi sågs, Kristiina och jag. Solen sken från en klarblå himmel och med löfte om att våren faktiskt var på gång strosade vi runt i Trädgårdsföreningen och njöt av varandras sällskap.

Då jag utfärdat kokboksförbud för mig själv (i alla fall så länge det inte är en helvegetarisk/vegansk kokbok) blev jag superglad för denna fina present från Kristiina! Ett par veckor senare kom också en hälsning från självaste kokboksförfattaren, ni vet han vars resa till Italien jag följde med på.

Förresten, har ni inte kikat där än så ta en tur i Kristiinas blogg som är fylld av härliga och inte sällan underfundiga bilder som visar på att Kristiina har öga för detaljer och lite vad livet självt handlar om.
Där finns naturligtvis även fullt av mat och en hel del hembakat och goda efterrätter.
Tusen tack, Kristiina för boken!
Tack till dig också Hannu, som gjort boken.


* * *

måndag 29 juni 2015

Ramslökspesto

Inte heller jag kunde motstå den färska ramslöken. Hittade färsk sådan på Bara Bra Mat i Majorna. Detta var förvisso i mitten av maj men än är ramslökssäsongen inte helt över så den går nog att hitta än. Hade först tänkt använda den i en "vårpaj"med grön sparris men det blev en slags pesto istället.

Ramslökspesto
ca 1 1/2 dl

ca 40 g ramslök, färsk
1 1/2 dl mandel
dragon, färsk
salt
olivolja

Rosta mandeln lätt i ugnen först. Mixa. Tillsätt sedan ramslök, dragon och ett par matskedar olivolja. Mixa igen. Smaka av med salt och eventuellt lite svartpeppar. Tillsätt mer olivolja efterhand tills peston blir tillräckligt smidig.

Blanda i en matsked eller två i nykokt fullkornspasta eller vänd om med ugnsrostad färskpotatis. Också gott på en skiva stekt surdegsbröd och (för icke-veganer!) ett stekt ägg.


Smaklig spis!

* * *

lördag 27 juni 2015

in the making

Det går nästan att känna doften genom skärmen!
När jag var liten bodde jag i hus med trädgård. Där fanns rabarber, stora vinbärsbuskar, både röda och svarta, och så växte där ett par röda och gröna krusbärsbuskar också i trädgården. Till skillnad från äppelträden och päronträdet fick det storta plommonträdet stryka på foten. Varför vet jag inte. 
Ibland sattes potatis och det hände att ett grönsaksland såddes. Med morötter, dill, rädisor, sallat och säkert några mer sorter jag inte minnns. Alltså inte sådär överdådligt med mat men tillräckligt för att odla den där speciella känslan med att äta det en själv odlat och nyss dragit upp ur jorden.

Fläder däremot hade vi inte i trädgården. Som tur var hade vi rackarns trevliga grannar. Eftersom deras stora fläderbuske liksom hände och sträckte sig upp för slänten i vår trädgård så var det bara att skörda på "vår" sida.
Som stadsbo är det inte alltid helt lätt att kombinera livet bland betongen med det som ligger där och pyr under skinnet. Längtan efter egen uteplats och trädgård är ibland väldigt svår att trycka undan.  
Inte undra på att jag blev glad att äntligen hittat en prunkande fläderbuske med blommor dit jag når! För er som undrar, nej, jag tänkter inte tala om var den växer. Kan bara säga att den har bland de största och finaste blomklasar jag sett på en fläder. 
Då jag inte har något eget gammalt recept på fläderblomssaft så har jag googlat mig fram. Hittar mer eller mindre samma recept överallt. Nedan följer hur jag gick till väga första gången.
Dock blev saften så äckligt söt (nej, jag är ingen saftdrickare av rang utan använder helst fläderblomssaft till kalla vodkadrinkar!) att jag fick tillsätta koncentrerad citron vilket resulterade i att den smakar mer lemonad än fläderblomssaft. Ett nytt försök är i skrivandets stund under process.
Fläderblomssaft
ca 5 dl

10 fläderblomsklasar
1 ekologisk citron
5 dl ekologiskt socker
4 dl kokande vatten
1 tsk citronsyra

Skölj blomklasarna i ljummet vatten.
Tvätta citronen och skär i tunna skivor.
Skär av de grövsta blomstjälkarna och lägg blommorna i en bunke. Varva med citronskivorna och citronsyra.
Låt sockret lösa upp sig i det kokande vattnet och häll sedan över blomklasarna.
Med tätslutande lock på ska detta nu dra i några dygn. Bland recepten jag hittat varierar det mellan 2-5 dygn, i rumstemperatur och/eller i kyl.
Så glöm nu bort saften ett par dagar innan det är dags att sila den och hälla på flaska.

Smaklig fika!

* * *

torsdag 18 juni 2015

Långbönor med gula tomater från Bua

I slutet av april var första gången jag såg dem i verkligheten. Långbönorna. Bara sett dem i mattidningar och diverse matsajter på nätet tidigare. Tror jag i alla fall.
Hur som helst, utan att riktigt veta hur de smakar eller vad göra med dem köpte jag hem en knippe. Antog de är lite som vanliga gröna bönor/haricot verts men ack vad jag bedrog mig. Eller ja, kanske inte riktigt. Visst påminner de väldigt mycket om gröna bönor i smaken. Men konsistensen! Konsistensen var mycket...eh, "krispig" eller "pigg". Om en konsistens nu ens kan vara pigg så är det precis vad långbönor är.
De mjuknar inte så som gröna bönor lätt gör utan behåller sin stuns och tuggmotstånd även i tillagad form. De kan vara lite bångstyriga och ta plats i stekpannan i sin fulla längd.
Långbönor med gula tomater
1 port

en knippe långbönor
olivolja
1-2 vitlöksklyfta (valfritt)
2-3 plommontomater (går naturligtvis bra med andra än från just Bua)
salt
svartpeppar
balsamicovinäger
god olivolja

Stek på medelvärme i stekpanna tills bönorna verkar genomstekta, sisådär 5-10 min.
Valfritt - Skala och skiva en vitlöksklyfta och stek med bönorna. Lägg gärna i mot slutet då vitlöken har en tendens att bli bränd ganska fort.
Skär upp de färska  tomaterna och lägg sedan allt på tallriken. Salta, peppra och ringla lätt över balsamico och god olivolja, förslagsvis en från Olivoljebutiken.

Smaklig spis!

* * *

onsdag 17 juni 2015

"Miss Meister's mat fans want to here from you"

Det kom ett mail nyligen, som talar om att jag inte besökt fb-sidan för Miss Meister's mat på länge. Haha, som om jag inte redan visste! Tack och lov skickar Blogger inte ut den typen av meddelanden. Hela maj har passerat utan ett endaste inlägg, trots att jag som vanligt påbörjat dryga tio stycken sedan sist. Juni verkar gå samma öde till mötes.

Efter det jag kom hem från Italien, strax innan påsk, har jag bara mått så himla dåligt. Lederna har börjat värka igen och jag har gått upp en del i vikt. Så är det gråten. I tid och otid. Vet inte riktigt vad jag ska göra just nu för att bli bättre.
Svårt att sätta fingret på en sak men förmodligen är det sommarens intåg som spökar (avskyr sommaren) samt den ångestfyllda process som lett fram till det faktum att jag nyligen sa upp mig från min nuvarande tjänst.
Josåatte, är en inte arbetslös så säger en upp sig. Galet.
Det gör ont ända in i själen att lämna mina absoluta favoritstjärnor - barnen! Jag säger bara 3-4-åringar, finns nog ingen bättre ålder i livet. Så sjukt nyfikna och underbart bubblande av berättelser (vilka dock kräver ett tränat öra för att hänga med i ;-) ).
Ja, det är väl i alla fall några av anledningarna till tystnaden här för tillfället. Att magen helt kajkat ur och febern kommer och går som den värsta guttaperkaboll gör inte heller vardagen lättare. Svårt att äta ordentligt. Hungrig men ändå inte hungrig. Magen tål knappt någonting.
Nä, bättre dagar har en haft. Och bättre dagar lär väl komma vad det lider.

Förresten, visst är det ändå sorgligt att denna enorma kunskapstörs och nyfikenhet på livet små barn har lyser med sin frånvaro hos allt för många vuxna. Vad är det som händer? När slutar egentligen människor att vara nyfiken på hur saker och ting och inte minst livet självt fungerar? Varför? Vad är det som får allt för många att känna sig nöjda? Så ovilliga att se saker ur olika perspektiv och vägrar att revidera sina redan tillskanskade kunskaper.
Så vansinnigt sorgligt.

* * *

måndag 27 april 2015

Ugnsrostad brysselkål med kokt vitlök och citron

Det är väldigt sällan jag följer ett recept till punkt och pricka. När jag väl står där och tänker laga något jag sett i en kokbok som verkar lockande, saknas det alltid något. Antingen har jag det inte alls  eller ingen tillräcklig mängd osv. Då blir det till att improvisera. Ibland är det också så att vissa moment kan vara för omständliga så då förenklar jag och justerar lite i recepten.

Med tanke på att jag lagade denna rätt i slutet av januari i år finns är det kanske inte helt lätt att hitta brysselkål nu men hey, det är snart höst igen. Då ska du röva denna rätt som utgår från Yotam Ottolenghi och hans senaste kokbok Plenty more. Jag har lagt till och dragit ifrån lite på en höft här och slutresultatet blev hur som helst gott ändå.

Ugnsrostad brysselkål med kokt vitlök och citron
2 port

250 brysselkål
4 vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger
1-2 citroner
salt
chili
risnudlar

Putsa och skär brysselkålen i halvor/skivor. Lägg i ugnsfast form. Dressa med olivolja och salt. Ugnsrosta brysselkålen i ca 30 min, 180-200 grader. Den ska bli något mjuk och få lite färg. Tiden kan variera något beroende på ugn, typ av form och storleken på brysselkålen.

Koka vitlöksklyftorna i ett par minuter. Häll av vattnet och torka vitlöken lätt med hushållspapper. Stek dem sedan i olja. Rör om hela tiden så de får färg runtom. Tillsätt balsamicovinäger och låt puttra tills vätskan tjocknat.

Tvätta citronerna och riv av zesten. Pressa ut så mycket citronjuice som möjligt och koka zesten i citronjuicen. Ställ åt sidan då vätskan kokat ner och tjocknat lite.

Blanda vitlöksklyftorna och sirapen (som blev av stekningen) samt citronzesten med den varma brysselkålen.
Servera med svarta risnudlar.

Smaklig spis!

* * *


Påbörjad 27 jan 2015

torsdag 23 april 2015

Året som försvann

Livet har varit minst sagt omtumlande sedan mars/april förra året. I julas kom bekännelsen och jag har fortfarande inte riktigt smält det hela. Det var bland det svåraste beslut jag hittills tagit. Nyligen passerade jag 1-årsdagen på nuvarande arbetsplats. Så. När jag trodde livet inte gick att pausa mer blev det etter värre.
Väl medveten om att ni är många där ute som har svårt att förstå och sätta er in i min situation, hey, vi kände ju inte ens varandra före fejan, twitter och inte minst innan jag tog mig an Blogger dot com. Präglade av det individualistiska samhället som vuxit fram under min livstid, med starkt fokus på bara-du-vill-så-går-det-mentaliteten och positivt tänkande, så förstår jag det är svårt, för att inte säga omöjligt, för många att förstå och acceptera det finns människor som visst tar tag i sin liv och gör allt och lite till för att förbättra, utveckla och röra sig framåt.
Utan. Att. Lyckas.
Det betyder dock inte att vi inte finns.

Kanske är det förresten just därför en annan känner sig så fatalt misslyckad. För att hela samhället mer eller mindre skriker ut budskapet att om du inte når fram dit du önskar, om du är arbetslös, om du är utanför osv så beror det enkom på dig och att du inte gör och vill tillräckligt mycket.

Hur som helst. Att i över tio års tid strävat efter att bli frisk, hitta nytt yrke som är både fysiskt och psykiskt hållbart och hålla mig så smärtfri som möjligt är det obeskrivligt tungt att tvingas gå tillbaka till samma plats som gjorde mig så sjuk att jag knappt kunde ta på mig kläderna på morgonen. Det är också pga den anledningen livet fortsatt på "paus" då varje ledig minut går åt till att vila kropp och knopp för att orka gå tillbaka till jobbet nästa dag.
Det var ju precis detta jag ville ifrån.
Värt att påminna om är, jag har sagt det förr och säger det igen, vad barnen beträffar går det hur bra som helst. De är mina små stjärnor i livet. De är så glada och ivriga att de nästan spricker när de lyckas erövra den ena färdigheten efter den andra. De är små filosofer, så underfundiga och smarta och jag älskar hur de bubblar och vill berätta allt mellan himmel och jord för mig.

Men organisationen är förfärlig. Vad håller Sverige på att göra med förskolan? Varför? Gång efter annan hör jag hur "viktigt" mitt jobb är. Jag om någon vet precis hur viktigt mitt jobb är. Men arbetsförhållanden på en vanlig svensk förskola idag säger raka motsatsen. De är allt annat än hållbara. Det går inte att fullfölja det pedagogiska uppdraget på ett tillfredsställande sätt. 
Öppettider blir längre och längre vilket gör att personal jobbar mer ensam och har väldigt lite tid tillsammans.
Planeringstiden är godtycklig. Tas med andra ord när "tillfälle dyker upp" som in praktiken innebär 10 min här och där (har en tur hinner datorn starta upp)
Fikaraster existerar inte. Knappt hinner en gå på toa ens.
Barngrupper blir antingen större (storarbetslag) eller mindre. Då på bekostnad av personal vilket i slutändan ändå gör att det går 5,5-8 barn/personal. Inga smågrupper där inte.


Jag. Räcker. Inte. Till.
Nej. Jag räcker helt enkelt inte till. Till alla och allt som ska göras för att fullfölja uppdraget. Det, tillsammans med tempot, ljudnivån och alla tusen intryck en utstår dagarna i ända tär på både kropp och psyke.

* * *

tisdag 21 april 2015

Linssallad med morötter och selleri

Visst är det så att även den mest matglada amatörkock ibland varken känner för eller hinner laga särskilt rolig mat. Idag var just en sådan dag. Inte heller var jag särskilt hungrig. Det blev därför en enkel kall linssallad. Utan att kolla något särskilt recept (eller snarare med hjälp av otaliga recept och salladsmonteringar genom åren i bakhuvudet) tog jag ingredienser som fanns inom räckhåll. Just denna sallad fick rester av en buffalomozzarella men den går naturligtvis att göra helt vegan, utan ost (nej, går inte alls lika bra med veganost pga inte gott).

Det tar en liten stund att rensa de kokta linserna från stenar men det väl värt mödan! Du slipper knaster och framförallt har du tänderna i behåll efter maten! 
Småsten bland linserna

Linssallad med morötter och selleri
1 port

1-1 1/2 dl kokta linser (eko) t ex berg-, beluga- eller gröna linser
1 morot (eko)
1 stjälk bladselleri (eko)
1/2 pressad citron (eko)
timjan (torkad backtimjan) (eko)
chiliflingor
salt
svartpeppar (eko)
olivolja (eko)

Linser behöver, till skillnad från bönor, inte ligga i vatten innan kokning så finns inte redan kokta linser över i kylen så går det fort att koka någon deciliter. Lite beroende på sort förstås men de behöver oftast inte koka mer än 10-20 min.

Skala moroten och fortsätt hyvla den med potatisskalare. Tvätta och skär sellerin (på tvären) i strimlor.
Blanda först linser och selleri i en bunke. Vänd i citronjuicen och olivolja. Salta, peppra och krydda efter smak. Nej, jag lämnar inga exakta kryddmått här för någon gillar mer sälta, en annan mer chili, en tredje mer örter osv. Samma sak gäller för olivoljan men se upp för att inte göra salladen allt för oljig.
Blanda till sist i moroten.

Oavsett det är kalla eller nykokta linser går salladen att äta meddetsamma men gör sig också bra om den får stå och dra åt sig smakerna en stund.

Smaklig spis!

* * *

onsdag 8 april 2015

Bara Bra mat i Majorna

Av en slump (?) fick jag syn på en relativt nyöppnad butik i Majorna, i Rollands frukt och grönt's gamla lokal. De har även en butik i Olskroken (vet ej hur länge den funnits där) samt en nätbutik. Började klicka mig runt och fick snabbt syn på mitt favoritmärken på fullkornspasta, La BIO IDEA. Bäst av allt, de har min älsklingspasta! Jo, inte mycket roligare än makaroner (och spaghetti). Tidigare handlade jag dem på Gröna boden i Vasastan men de slutade ta in dem och har bara icke-fullkornspasta (vilket jag ytterst sällan äter) av samma märke. Köpte till och med med mig ett par påsar hem från Goodstore i Stockholm senast jag var där.
Vad annat att göra nu än att kasta mig på cykeln och snabbt göra mitt första besök.
Så.
Jag säger bara.
BaraBraMat

BaraBraMat - En organisk handelsbod. Kanske blev jag bara nostalgisk men det kändes lite som att vara tillbaka på Lazy Acres i Santa Barbara. I mindre format. Grymt skön stämning. Skulle kunna spendera en hel dag där och bara njuta av musiken, kaffedoften och all god mat som pryder hyllorna.
Hann inte kolla färskvarorna men helt klart värt (flera) återbesök. Någon som varit där? Som känner till utbudet och kvaliteten på frukt och grönt också?

* * *

Related Posts with Thumbnails