tisdag 30 september 2014

Bondbönor med pumpafrösalt

Säsongen sjunger redan på sista versen och de färska bondbönorna lyser allt mer med sin frånvaro. Har du turen att ha några kvar kan jag bara gratulera och ge tips om att bemöda sig med pilljobbet att efter kokningen ploppa den mjälla gröna supergoda bönan ur det lite hårdare bönskalet (som naturligtvis är ätbart). Om du inte har bondbönor så går det lika bra med edamamebönor.
Smaksätt med den godaste olivoljan, lite torkad dill och blandningen mixade pumpafrön och örtsalt. Servera med kokta sobanudlar (bovetenudlar). Minns inte längre hur jag fick idén att göra pumpafrösaltet men det blev så bra att jag nu gjort det igen. Denna gången rostade jag fröna först och tog lite mindre salt i.
 
 

Pumpafrösalt

2 dl pumpafrön (t ex Kung Markatta)
1/2-1/3 msk örtsalt

Rosta pumpafröna i torr stekpanna. Häll sedan fröna och saltet i en mixer och kör på fullt tills allt påminner om ströbröd. Tar cirka en minut. Förvara pumpasaltet i burk med tätslutande lock. Pumpasaltet kan med fördel strös över sallader, användas som smaksättning till pastan/färska bönor/ stekt sparris med mera.
Det är bara att smaka dig fram!

Smaklig spis!

* * * 

måndag 29 september 2014

Jag vill ha, jag vill ha, rotemos till midda'

Varifrån kommer egentligen ordningen på veckomenyn ifrån? Ni vet korv på måndag, fisk på tisdag, kött(färs) på onsdag, soppa på torsdag, kött på fredag, fisk på lördag och naturligtvis den lite finare söndagssteken, plus efterrätt, som avslutar veckan. Ända sedan jag var liten har denna form, i grova drag, legat till grund för maten hemma, bambamaten och alla restauranger (företrädesvis dem som serverar lunch) och jag ser ingenting idag som verkar rucka på den ordningen.
Som vegetarian är det självklart att frångå ordningen men kommer på mig själv att då och då falla in i mönstret. Särskilt vad gäller soppa på torsdagar.

Dock inte igår. Då var det söndag och dagen efter ett hejdundrande bröllop jag hade äran att delta i och dagen gick i långsamhetens tecken. Kan inte direkt skryta med någon flott söndagsmiddag för det blev inget annat rotmos.

Rotmos
2 port

2 medelstora morötter
2 medelstora potatisar
lika mycket kålrot som potatis
vatten

salt
svartpeppar
dill 
ev fett av valfritt slag (olja/smör)

Skala och tärna kålroten. Koka i ca 20-30 min. Skala och slanta morötterna och lägg i de kokande kålrotstärningarna efter ca halva tiden. Tvätta och tärna även potatisen och lägg i strax efter morötterna.
Häll av eventuellt resterande vatten och mosa allt med potatisstöten. Krydda och rör ev. i en klick smör på slutet.

Servera omgående med t ex lätt kokta haricots verts, edamame eller vaxbönor.

Smaklig spis!

* * *

måndag 22 september 2014

På förekommen anledning

För ett par veckor månader sedan mumsade jag, lätt salig, i mig ett gäng härligt guldgula pakistanska mangos. Inte mindre än två lådor, visserligen något mindre än tidigare år, fulla med ljuvligt goda frukter. Som bekant har Indien, en av världens största exportörer av bl. a. pakistansk mango, exportförbud av just den nyss nämnda frukten. Förra veckan hörde jag dessutom nyheten på sr om en ny fruktad art av bananflugor med mördarinstinkt som "skördar" all frukt i sin väg.
Lådorna jag köpte var stadigare än vad jag sett tidigare och för hålen satt ett slags nät. På varje mango satt även en klisterlapp med texten:
FREE FROM FRUIT FLY
Hot water treated mangoes at 48 C for 65 minutes
with 46,5 c pulp temperature.
Med tanke på mitt vurmande för denna guldklimp årets tredje nummer av matmagasinet Hunger känner jag mig extremt snuvad på konfekten i år. För sorgligt nog har jag haft svårt att hitta dessa godbitar igen. Prövade en liten raring, från Brasilien, som jag hittade på Hemköp som inte föll mig i smaken. Så köpte jag en låda igen på Hung Fat Trading Asian livs på Östra Hamngatan, av annan producent än tidigare. Men det är något vajsing med den. Inte alls goda. Trådiga är de också.

Inser att det bara är att vänta ännu nio långa månader på nästa säsong och våga hoppas på godare honungsmangos.

* * *

fredag 18 juli 2014

Smultronskörden som växte

Kanske krävs en förklaring, kanske inte, men faktum är att jag försummat både Miss Meister's mat och andra matbloggar ända sedan i våras. Det var aldrig meningen. Tiden har bara varit knapp. Beslut har tagits och mycket jobbigt snurrar runt i skallen. Ingen större fara på taket men bloggandet har alltså blivit lidande. Liksom den tänkta fröodlingen. Liksom odlingslotten.

Smultronen har däremot gottat till sig ordentligt (dvs fått vara ifred från giriga fingrar). Årets skörd var dubbelt så stor som den förra året. I lilla skålen ligger även tre jordgubbar. Jo, det är pyttiga snarare än gigantiska sluntron. Eller är det helt enkelt en annan slags smultron? 

Har tidigare trott det är en slags smulgubbe jag har men nu är jag nästan helt säker på att det är Fragaria "Pink Panda", rosensmultron. Tyvärr äter gråsuggorna och sniglarna upp de stackars små bären innan jag hinner norpa dom. Det blir sällan någon bärskörd att tala om. Däremot blommar de fint i rosa i början av säsongen.

Nu väntar jag bara på att krusbären ska mogna ordentligt. Vad har ni själva för ätbara bär i era trädgårdar/odlingar/på balkongen?

Trevlig helg!

* * *

torsdag 17 juli 2014

Ett hungrigt tillkännagivande

Tidigare i våras blev jag kontaktad av en journalist som ville skriva en artikel om mig och mitt nörderi vad gäller pakistansk mango. Inte för vilken mattidning som helst utan mitt favoritmagasin Hunger - för den goda maten. Vad göra? Var detta kanske ett skämt? När ska tv-teamet kring Dolda kameran hoppa fram och avslöja bluffen?
Ingen bluff.
Men det var ingen bluff. Kul. Jag visste något ingen annan visste och såg fram emot resultatet. Intervjun var ett långt samtal över telefonen. Fick frågan om varför jag fastnat så för pakistansk mango, även kallad honungsmango. Jag berättade om första gången jag stötte på den, vilket jag även skrivit om i bloggen, om mamma som alltid köpte hem och prövade ny mat, oavsett råvaror eller hel/halv-fabrikat, om pappa som tog med sig papaya och mango hem från sina resor i asien osv. Jag berättade om hur jag påverkats av både mammas nyfikenhet och hennes matlagning (det är inte för inte jag lagar min egen mat!), om hur jag fortfarande är nyfiken på nya smaker, även om det idag nästan är uteslutande råvaror framför hel- och halvfabrikat och därför sällan tvekar på att testa nytt. Inte minst pratade vi om hur jag älskar frukt. Jag har alltid frukt med mig i väskan, vart det än bär hän. Om jag måst välja mellan frukt och grönsaker skulle jag nog till och med bli frukerian!

Journalisten frågade om recept, jag mailade.
Han bad mig beskriva hur den pakistanska mangon smakar. Eftersom jag nu avskyr crème brûlée (vem kom egentligen på att det skulle stavas så tetigt?) minns jag inte att jag liknade mangon vid det. Men visst, konsistensen är något annat än den "vanliga" mangon och smälter liksom i munnen. Smaken något mer intensiv och både sötare och fruktigare på samma gång.
Överlag handlade samtalet om passion för frukt, om mamma och att jag som liten ofta smakat och framförallt tyckt om mat som inte var så vanliga på den tiden.

Hur som helst, tre veckor senare dök en fotograf upp, något tidningen visst missat upplysa mig om. Sjukt trött och stressad, av anledningar jag inte kommer gå  in på närmare, tog jag emot bästaste Maja Kristin Nylander i mitt kök till vad som skulle komma bli den mest absurda fredagseftermiddag jag varit med om. Trots att hon är stans grymmaste fotograf är jag närapå oigenkännbar (vilket flera vänner och bekanta även bekräftat). Vid tillfället hade jag inte fått läsa texten, som ju journalisten naturligtvis lovat mig, och jag kunde inte för mitt liv förstå tanken med den extremt underliga vinklingen.
Fokus låg nämligen på mina mangoplantor.
Som ni kanske minns planterade jag förra året ett par mangokärnor. Två plantor tog form. Jag blev ombedd att göra konstiga miner och se undrande ut, lite frustrerad och otålig ut över att de växter så dåligt.
Eh, varför? Att plantorna ens finns kvar beror på att de inte stendött och jag har svårt för att göra mig av med levande växter.
Själv skrattade jag bara hela tiden och kunde inte hålla minen. Det var så absurt! Jag citerar mig själv: Eftersom mangoträden trivs i mer tropiska regioner är knappast mitt inomhusklimat eller utanför i odlingslotten så optimalt för att odla mango men lite levande grönt i fönstret skadar aldrig. Alltså, jag förväntar mig definitivt inte att plantorna ska växa upp till stora mangoträd. Hur kan detta ens vara en bra illustration till intervjun tidigare?
Eftersom jag aldrig fick något exemplar av tidningen från Hungerredaktionen med den färdiga artikeln har det tagit lite tid innan jag hunnit knata iväg och köpa mig ett eget ex. Låt mig säga som så att jag blev besviken och närapå gråtfärdig över resultatet. Säkert en kul artikel för den som inte alls känner mig men helt missvisande i annat fall. Känner varken igen mig på bild eller i text. Varför blev det så? Det blev bara pinsamt, missvisande och ja, inte alls en kul grej.
Men hey, jag bjuder på det.*
Jag vet inte men kanske var det den lilla detaljen att den pakistanska mangon har en så kort säsong och inte ens finns att få tag på i mitten av april fick de hitta på något annat än jag som äter mango (jo, de förslog jag skulle ta en vanlig mango för det är väl ingen som ser skillnaden - eller?).
Efter att ha stått i träda i vinter har båda plantorna nu i vår och sommar fått fart och nya blad har vuxit ut. Men de är fula, tar plats och kommer snart åka ut.

Av nyss nämna anledning(ar) kommer jag inte republicera bild och text så vill du se och läsa är det bara att knata iväg till närmaste återförsäljare och norpa ett eget exemplar av det fantastiska matmagasinet Hunger #3 2014.

* * * 

* För den nyfikne så har jag varken betalat för artikeln, fått betalt, eller fått recept eller ens bloggnamn nämnt i tidningen.

onsdag 16 juli 2014

Frittata mitt i veckan

Plötsligt händer det.* En spontan matbloggsträff. Yay! Älskar att träffa mina medbloggare i verkliga livet. Längtar redan till nästa gång vi delar med oss och får smaka på varandras mat!
Jag hade både tidsbris och hjärnsläpp och lider dessutom allmänt stor brist på inspiration nu för tiden. Tur att kylen i alla fall var hyfsat välfylld.

Förmodligen saknas en och annan cell där inne i skallen men då jag ska på matbloggsträffar och när andra ska få äta min mat gör jag ofta saker jag aldrig tidigare gjort. Så även denna gång. I sista minuten blev det en frittata. Då jag inte har någon stekpanna som går att ställa i ugnen fick jag göra en abrovink och skuffa över frittatan på en plåt och grädda klart de sista 10 min i ugnen.
Slutet gott, allting gott.
Frittata med spenat och bondbönor
6 pers

1 schalottenlök
100-150 g färsk spenat
ca 1 1/2 dl kokta (och skalade) bondbönor
4 medelstora potatisar, kokta
ca 2 dl riven ost (Präst+Herrgård)
6 ägg
2 dl havregrädde
olivolja
salt
italienska salladskryddor
chili
paprika
svartpeppar
örtsalt
1-2 msk torkad ramslök

Har du inte redan kokat bondbönor och potatis så börja med det. Det går naturligtvis att använda oskalade bondbönor men det är den innersta illgröna bönan som är allra godast.

Riv osten.
Mosa den kokta potatisen lätt med en gaffel och krydda med örtsalt och torkad ramslök. Blanda med den rivna osten.
Vispa ägg och havregrädde lätt med en gaffel och krydda med salt, salladskryddor, chili, paprika och svartpeppar. Ställ åt sidan.
Skala och hacka löken. Skölj den färska spenaten och skär/riv i bitar (om den är av den större sorten). Hetta upp olja i en stor stekpanna (företrädesvis en som kan stå i ugnen)och fräs löken tills den blir genomskinlig. Lägg i spenaten och låt den "smälta".
Fördela potatis- och ostblandningen i stekpannan och stek någon minut innan äggblandningen hälles över.
Stek frittatan 5-10 minuter på medelvärme.
Eftersom det är en frittata modell större kan det vara bra att vicka lite på stekpannan då och då och liksom få äggsmeten ner i botten. Börjar den bli klar i botten men fortfarande blöt i mitten så avsluta det hela med 5-10 minuter i ugnen på 180-200 grader.

Låt den svalna lite och "sätta sig". Servera sedan ljummen tillsammans med en grönsallad. Går lika bra, om inte bättre, att spara i kylen till dagen efter. Perfekt att skära i portionsbitar och ta med till en av sommarens alla picknickar.

Smaklig spis!

* * *

* plötsligt och plötsligt, sanningen är den att det nu hunnit gå en månad sedan detta hände.  

fredag 27 juni 2014

Lila fredagssmoothie

Snabbfrukost så här på veckans sista vardag. Oftast blir mina smoothies ganska beige men idag slängde jag i blåbär som låg i frysen och vips fick frukosten bästa fredagsglansen, i form av färgen lila. Eller ja, fredagsglans och fredagsglans, lila funkar a l l a dagar i veckan om du frågar mig :) 

Lila fredagssmoothie
1 port

1 avokado
1 apelsin
1/2 dl blåbär
1 msk ärtprotein
1 msk chiafrön
1 tsk kakaonibs
hasselnötmjölk, till lagom konsistens
ev lite kokosvatten för lösare smoothie

Skala och och skär både avokado och apelsin i bitar. Lägg alla ingredienser i mixerglas och kör med stavmixer till lagom konsistens. Brukar börja lite tjockare och späda lite på slutet om jag tycker den blir för tjock.

Tyvärr räcker inte tiden till idag att hälla över i finglas, fota osv så håll till godo med denna lila fredagssmoothie direkt ur mixplastglaset.

Trevlig helg!

* * * 

tisdag 24 juni 2014

Äntligen här igen!

Som jag väntat. Nästan ett helt år har gått sedan sist. Den pakistanska mangon, eller honungsmango om du så vill, är äntligen tillbaka.
I år var lådan anmärkningsvärt mindre än föregående år, ca 2 kg istället för ca 3 (fast till samma pris - de är minsan inga dumma handlare). Nytt märke också. Frågade inte i butiken men med tanke på importförbudet av indiska varor har de kanske behövt hitta nya leverantörer i år. Jo jag vet att den pakistanska mangon sannolikt kommer från Pakistan men faktum är att den även odlas i Indien, vilka är en stor exportör av så kallade exotiska frukter till Europa. Som tur är odlas den även i Kina och andra länder i sydostasien liksom i Brasilien m. fl. i de tropiska och subtropiska delarna av världen. Hoppas nu kungen av frukterna kommer förgylla livet ett par veckor framöver.

Smaklig mango! 

* * *

onsdag 18 juni 2014

Hemmagjord Catch-up (obs inget göteborgsskämt!)

Så var det tomatsåsen jag kokade till den heta Jamaican jerk tofu jag gjorde häromsistens. Receptet är hämtat ur samma kokbok och inte bara var det första gången jag lagade mat med Schotch Bonnet (den extremt heta chilin) utan även med muskotblomma.Trodde först det skulle vara svårt att få tag på men tacka vet jag Santa Maria som har det mesta en kan tänka sig i sitt sortiment.
Muskotblomma ser ut lite som 80-talets populära potpurri. Faktum är att det egentligen inte är någon blomma utan är själva höljet till den mer välkända muskotnöten.

Såsen med det vitsiga namnet Negril Tomato Catch-up (skulle kunna vara en göteborgare som kommit på namnet) blev riktigt god och tillsammans med Jamaican jerk tofu kändes väldigt mild i smaken. God även att ha till pasta, på färska gröna bönor, på en bit bröd osv. Håller i kylen någon vecka eller två. 

Negril Tomato Catch-up
ca 2 dl

ca 500g mogna tomater
2 msk rapsolja
1 rödlök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackad
2 gröna chilifrukter, finhackad
1 tsk mald koriander
1 tsk paprikapulver
1/2 tsk mald ingefära,
1/2 tsk mald kanel
1/2 tsk mald nejlika
1/2 tsk mald muskot(nöt)
1/2 tsk mald muskotblomma
1/2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar, nymald
1 matsked muscovadosirap

Kör tomaterna snabbt i mixern och ställ åt sidan så länge. Fräs rödlöken och vitlöken i upphettad olja tills löken är mjuk och genomskinlig. Se till att den inte blir brun. 
Tillsätt de finhackade chilifrukterna och kryddorna. Fräs allting i någon minut eller två.
Vänd i tomathacket, salt, peppar och muscovadosirap. Rör om och låt koka upp. Sänk sedan värmen och låt såsen sjuda i ca 15 minuter eller tills tomatsåsen reducerats till en fastare sås. Gör såstestet och se om den fastnar på baksidan av en sked.
Servera tillsammans med Jamaican jerk tofu.

Smaklig spis!

* * *

tisdag 17 juni 2014

Till enkelhetens lov



I helgen lagade jag ett gäng matlådor för veckan och kan än en gång konstatera att jag älskar koriander. Det var inte tanken men innan jag var klar med maten hade alla tre olika rätter fått sig en rejäl dos färsk koriander. Så även en enkel kvällsmat efter en varm och svettig dag. För att piffa till korianderna blandade jag i avokado, tomat och lite kryddor.

Koriander med grönsaker

1 port

1 avokado
1 tomat
olivolja
färsk koriander
flingsalt
Santa Marias Coriander & Chili

Skär tomat och avokado i skivor/bitar. Lägg på fat. Ringla över olivolja. Krydda och avsluta med en näve färsk koriander. Enklare än så här blir det inte.

Smaklig spis!

* * *

Related Posts with Thumbnails