Rödbetor med rosmarin och stensalt

Regnet fortsätter gäcka oss och det känns som rena rama hösten både ute och inne. Och med det usla ljus som råder är det svårt att få bra foton. Vinden ven utanför och strax efter jag tagit några bilder brakade ovädret loss. Ljusfläcken i bilden är en av de tända kökslamporna och det suddiga är regnet på fönsterrutan. Hua. Tur att jag inte behövde ge mig ut.




Istället skalade jag några rödbetor som i sällskap av lite olivolja, några kvistar färsk rosmarin och grovt stensalt åkte in i ugnen som stod på nästan 200 grader. Alltsamman fick stanna kvar där inne i värmen i ca 40 minuter tror jag (kan ha varit lite längre då jag hann glömma av maten en stund). Till rödbetorna åt jag en sojakorv som fick ligga med i ugnen en stund på slutet och ett par skivor bröd. Kanske inte det mest kulinariska man kan tänka sig men det räcker gott för mig i alla fall som lunch/middag mitt i veckan.


Stensaltet är för övrigt något annat jag inhandlat från min nya favoritaffär Ekostore. Havssalt är ju annars saltet, gärna i flingform, som mer eller mindre är ett måste i var mans kök nu för tiden. Men på påsen står det att saltet är ”naturbelassenes undbehandeltes Seteinsalz”och märket är av tyska Erntesegen ”fine naturkost”. Det låter i alla fall som ett bra salt. Att det dessutom är ekologiskt och biodynamiskt odlat…hrm…hur odlar man stensalt?

Äh, såklart odlar man inte salt – eller natriumklorid som vårt livsviktiga mineral också heter – utan det framträder genom avdunstning eller annan form av förångning av saltvatten. Saltet framstår då i så kallad lös form. En svårare förklaring verkar vara hur stensaltet, som bryts i stora saltgruvor, bildas. Läs mer om det här hos Tunabygdens geologiska förening i Borlänge. För den mer tekniskt intresserade ger Kemikalieinspektionen en beskrivning av mineralen natriumklorid.