Pintogryta

I morse visade termometern på något över 10 grader och regnet smattrade på fönsterblecket. Det är svårt att tro att jag i lördags satt utanför i solen och fikade så länge att jag brände mig i pannan. Och igår fick vädret fnatt och det var över 20 grader men såg inte ens skymten av någon sol. I vanliga fall brukar jag inte störa särskilt mycket av mulet och kulet väder. Kan tycka det är riktigt trevligt ibland. Med gott samvete kan jag stanna inne och pyssla och pula med lite vad jag vill. Men nu? Nu är maj månad snart är över och jag har fortfarande en liten tunn tygbit snurrad runt halsen och cyklar ogärna iväg utan vantar. Nu kan till och med jag längta efter sol och värme. Har ju svårt att hålla ånga uppe och ta mig för något vettigt och konstruktiv. Så idag är jag glad att jag har färdiga matlådor i frysen :)

Trots att jag är ensam i hushållet lagar jag ofta mat i lite större mängd som jag sen fryser in. Dock har det blivit lite mindre av den aktiviteten på senare tid nu när matlådor inte längre är lika aktuellt då jag varken har jobb eller skola att gå till. Häromdagen gjorde jag en större variant av min Pintogryta. Pintobönor, som också kallas spräckliga bönor, vars fläckar försvinner efter kokningen är rosabruna till färgen och anses vara energigivande och kolesterolsänkande. Pintobönor håller huden, slemhinnor och muskulaturen i gott skick och hjälper även nervsysstemet att lindra stress. Vad kan väl passa bättre än pintobönor en sådan här dag?

Jag köper sällan färdiga bönor på burk utan kokar istället själv. Oftast i en större mängd som jag fryser in i hundragramsportioner. Jag lägger bönorna i blöt på kvällen och låter de stå över natten så kan de kokas på morgonen efter i en stor kastrull fylld med nytt och fräscht vatten. Av någon anledning brukar jag koka pintobönorna lite för länge så de blir lite för mjöliga och då använder jag de i varma lite grytiga rätter hellre än i en kall sallad. Beroende på känslan för dagen äter jag grytan – eller snarare ”röran” – som den är eller så kokar jag ris, bulgur eller pasta och serverar till. Ibland räcker det bara med en skiva gott bröd. På så sätt kan jag ju dryga ut pintogrytan och den räcker fler dagar.

Och kan ni tänka – nu när jag just är färdig med inlägget har solen tittat fram och min termometer visar 20 grader. Bäst att skynda ut!

Pintogryta

2-4 pers

200-250g pintobönor, förkokta
1 gul lök
250-300 g rotselleri
1 morot
2- 2 ½ dl grönsaksbuljong
2-3 lagerblad
8 hela svartpepparkorn
olja
salt
(grovmalen svartpeppar)


Blötlägg bönorna dagen innan och låt dem koka färdigt innan du börjar med denna rätt. Har du redan bönor i frysen så använd dom, väl tinade. Strimla löken och fräs i olja på medelvärme i en stor kastrull. Skär rotsellerin i stavar och blanda i och låt fräsa med löken. Riv under tiden en morot grovt och lägg i kastrullen. Tillsätt därefter grönsaksbuljongen. Börja med 1 ½ - 2 dl och tillsätt mer vid behov.

Detta är inte direkt en gryta utan skulle lika gärna kunna göras i stekpannan. Tycker bara det blir en mjällare smak på grönsakerna och rätten får en lite krämigare konsistens i kastrullen än om den görs i stekpannan. Och dessutom brukar buljongen alltid utebli i stekpannan vilket får mig att ta till soja/havregrädden. Och den kan man ju vara lite sparsam med.

Lägg i lagerbladen och svartpepparkornen. Låt stå en stund och puttra på låg/medelvärme. Vänta med bönorna och tillsätt dem allra sist och stäng samtidigt av plattan. Låt kastrullen stå kvar på eftervärmen, gärna med lock och förbered ditt val av tillbehör. Ta gärna ur svartpepparkornen innan servering (de vill man ogärna råka tugga sönder). Salta och peppra eventuellt om buljongen och pepparkornen inte gett tillräcklig smak.

Smaklig spis!