Dags för Cyberkocken!

Då var det dags för cyberkocken igen! Skaparen av Anne's food vann titieln april månads Cyberkock - dom dessutom var den stora jubileumsversionen - och är därför värd för maj månads omgång av cyberkocken. Det ryktas om en nationaldagsversion den här gången. Tiden för detta spännande evenemang äger rum mellan fredag den 1:e juni till och med den onsdag den 6 juni. Läs mer här. Eller här.

Pintogryta

I morse visade termometern på något över 10 grader och regnet smattrade på fönsterblecket. Det är svårt att tro att jag i lördags satt utanför i solen och fikade så länge att jag brände mig i pannan. Och igår fick vädret fnatt och det var över 20 grader men såg inte ens skymten av någon sol. I vanliga fall brukar jag inte störa särskilt mycket av mulet och kulet väder. Kan tycka det är riktigt trevligt ibland. Med gott samvete kan jag stanna inne och pyssla och pula med lite vad jag vill. Men nu? Nu är maj månad snart är över och jag har fortfarande en liten tunn tygbit snurrad runt halsen och cyklar ogärna iväg utan vantar. Nu kan till och med jag längta efter sol och värme. Har ju svårt att hålla ånga uppe och ta mig för något vettigt och konstruktiv. Så idag är jag glad att jag har färdiga matlådor i frysen :)

Trots att jag är ensam i hushållet lagar jag ofta mat i lite större mängd som jag sen fryser in. Dock har det blivit lite mindre av den aktiviteten på senare tid nu när matlådor inte längre är lika aktuellt då jag varken har jobb eller skola att gå till. Häromdagen gjorde jag en större variant av min Pintogryta. Pintobönor, som också kallas spräckliga bönor, vars fläckar försvinner efter kokningen är rosabruna till färgen och anses vara energigivande och kolesterolsänkande. Pintobönor håller huden, slemhinnor och muskulaturen i gott skick och hjälper även nervsysstemet att lindra stress. Vad kan väl passa bättre än pintobönor en sådan här dag?

Jag köper sällan färdiga bönor på burk utan kokar istället själv. Oftast i en större mängd som jag fryser in i hundragramsportioner. Jag lägger bönorna i blöt på kvällen och låter de stå över natten så kan de kokas på morgonen efter i en stor kastrull fylld med nytt och fräscht vatten. Av någon anledning brukar jag koka pintobönorna lite för länge så de blir lite för mjöliga och då använder jag de i varma lite grytiga rätter hellre än i en kall sallad. Beroende på känslan för dagen äter jag grytan – eller snarare ”röran” – som den är eller så kokar jag ris, bulgur eller pasta och serverar till. Ibland räcker det bara med en skiva gott bröd. På så sätt kan jag ju dryga ut pintogrytan och den räcker fler dagar.

Och kan ni tänka – nu när jag just är färdig med inlägget har solen tittat fram och min termometer visar 20 grader. Bäst att skynda ut!

Pintogryta

2-4 pers

200-250g pintobönor, förkokta
1 gul lök
250-300 g rotselleri
1 morot
2- 2 ½ dl grönsaksbuljong
2-3 lagerblad
8 hela svartpepparkorn
olja
salt
(grovmalen svartpeppar)


Blötlägg bönorna dagen innan och låt dem koka färdigt innan du börjar med denna rätt. Har du redan bönor i frysen så använd dom, väl tinade. Strimla löken och fräs i olja på medelvärme i en stor kastrull. Skär rotsellerin i stavar och blanda i och låt fräsa med löken. Riv under tiden en morot grovt och lägg i kastrullen. Tillsätt därefter grönsaksbuljongen. Börja med 1 ½ - 2 dl och tillsätt mer vid behov.

Detta är inte direkt en gryta utan skulle lika gärna kunna göras i stekpannan. Tycker bara det blir en mjällare smak på grönsakerna och rätten får en lite krämigare konsistens i kastrullen än om den görs i stekpannan. Och dessutom brukar buljongen alltid utebli i stekpannan vilket får mig att ta till soja/havregrädden. Och den kan man ju vara lite sparsam med.

Lägg i lagerbladen och svartpepparkornen. Låt stå en stund och puttra på låg/medelvärme. Vänta med bönorna och tillsätt dem allra sist och stäng samtidigt av plattan. Låt kastrullen stå kvar på eftervärmen, gärna med lock och förbered ditt val av tillbehör. Ta gärna ur svartpepparkornen innan servering (de vill man ogärna råka tugga sönder). Salta och peppra eventuellt om buljongen och pepparkornen inte gett tillräcklig smak.

Smaklig spis!

Till mamma!

Tulpanfrossa




Kramar till dig!

Kashmiri gobi – indisk blomkål

Det har inte blivit riktigt som jag tänkt mig med bloggandet. Trodde jag skulle få tillbaka matlagningsinspirationen igen och skriva ner mer recept. Men det har på något sätt visat sig få omvänd effekt. Kanske är det för att jag upptäckt en helt ny värld fylld av matbloggar varav den ena hela tiden överträffar den andra. Eller är det kanske för att jag i stort sett dagligen lagar mat till en person. Och allt som oftast består den maten av pasta med diverse grönsakshack till. Ibland lagar jag mat i större mängd som jag sedan fryser in. Portionsvis. (Fast det blir allt mindre matlagning av det slaget nu för tiden när jag varken har jobb eller skola att gå till). Eller är det helt enkelt ekonomin som sätter stopp för mina annars kulinariska utsvävningar och inköp av diverse spännande ingredienser…

Hur som helst – faktum kvarstår – jag lagar ju mat varje dag. Så det får bli till att rycka upp sig. Så vad passar väl annat en mulen och blåsig dag som denna än Kashmiri gobi. En indisk blomkålsrätt. Receptet har jag hämtat ur en av mina absoluta favoriter i kokboksdjungeln. Tyvärr är jag själv inte ägare till den men har en superdupergranne som gärna lånar ut den till mig med jämna mellanrum. Boken heter World food café (2000) och innehåller recept och på vegetarisk mat från hela världen samt matkultur och reseskildringar i matens tecken av paret Chris och Carolyn Caldicott.

I boken står det att Kashmiri gobi är ett nordindiskt sätt att koka blomkål, med cashewnötter och cayennepeppar. Blomkålen serveras med en aromatisk tomatsås. Jag ska påpeka att jag modifierat följande recept på så sätt att jag inte använt matberedaren. Istället fräste jag alltsamman (utom blomkålen och tomaterna) i kastrullen. De grovt hackade tomaterna tillsatte jag efter en stund och sist i med den brynta blomkålen. Nöden har ingen lag så det fick bli lite rostade sesamfrön över istället för cashewnötterna och jag hoppade även över russinen. Russin som jag mycket väl kan leva utan.

Kashmiri gobi – indisk blomkål
4-6 pers

1 stor gul lök
4 vitlöksklyftor
1 bit skalad färsk ingefära, ca 5 cm
3 medelstora tomater
6 msk olja
1 tsk mald gurkmeja 1 tsk cayennepeppar
1 tsk mald kanel
½ tsk mald kryddnejlika
1 tsk malda kardemummafrön
4 lagerblad
1 tsk socker
1 tsk salt

Till garnering:
30 g rostade cashewnötter
30 g russin

Kör lök, vitlök, ingefära och tomater i en matberedare. Hetta upp oljan i en tjockbottnad gryta och bryn blomkålen tills den börjar få färg och mjukna, ta sedan upp den. Stek tomat- och lökpurén tillsammans med gurkmeja och cayennepeppar i 3 minuter. Tillsätt därefter kanel, kryddnejlika, kardemumma, lagerblad, socker och salt. Lägg tillbaka blomkålen i blandningen, rör om väl och låt den bli genomvarm. Garnera med rostade cashewnötter och russinen och servera. Gärna tillsammans med kokt ris av något slag. Apelsinris exempelvis som jag ska lämna recept på längre fram eller ris med röda linser.

Smaklig spis!

Schackrutor

Det har varit en regnig och blåsig tid här ett tag. Jag har spenderat allt för mycket tid inomhus. Har ju sett fram mot våren. Av flera skäl. Bland annat för att synen av knoppar som brister, blommor och sköra löv som bara våren bjuder på är så lockande. Njuter fortfarande nyhetens behag av min kamera och har varit riktigt sugen på att lära mig mer om den uti solen. Men tyvärr har det varit dåligt med det. Viner inte snålblåsten runt knuten så har det varit mulet och regnigt. Därför har det istället blivit en del bakning av på senaste tiden. Och att det blivit just bakning har inte bara med vädret att göra. Skulle ju in princip kunnat ägna mig åt mer kvalificerad matlagning men sinnet har varit lika tungt och gråmulet som majvädret hittills. I det tillståndet faller jag fortare än kvickt in i bakningens värd.

Denna bakomgång resulterade bland annat i klassiska gamla schackrutor. Har inte bakat sådana på år och dagar så det var lite som att börja om igen. Kakorna blev helt ok och jag tog dem med till vår lilla odlarträff i helgen. Nu hade jag tur och kakorna blev där uppskattade. Det är annars inte alltid lätt att veta vad man ska bjuda på i dag. Trots att jag själv gillar nyheter och gladeligen, på stående fot, smuttar espresso vid något av stans alla små slink-in-caféer så har jag lite svårt för allehanda trender ändå. Alltså att det blir så kategoriskt på något sätt. Vem dricker ens bryggkaffe idag? Och skulle nån våga bjuda på annat än en biscotti (ve o fasa för den som äter mer än en)? Men visst - less is more - så en lite chokladbit till kaffet är helt ok jämfört med alla JÄTTEbullar, JÄTTEmuffinsaroch JÄTTEkakor som finns överallt. Kanske är den italienska kafétrenden snarare ett ställningstagande mot JÄTTARNA ... och då är jag den första att skriva under på "fram med småkakorna igen"!

Jag letade fram receptet i ICA Förlaget Sju sorters kakor (1994) och här följer det:

Schackrutor ca 50 st

4 ½-5 dl vetemjöl
1 dl socker
200 g margarin eller smör

smaksättning:
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao

Hacka samman mjöl, socker och matfett. Dela degen mitt itu. Blanda den ena delen med vaniljsocker och den andra med kakao. Rulla ut degen i 4 jämna längder. Lägg en ljus längd bredvid en mörk i 2 lager. Tryck till helt lätt. Lägg längderna kallt en stund. Skär 3-4 mm tjocka skivor. Lägg dem på smord plåt eller bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen på 200°C i ca 10 minuter.

Smaklig fika!

Missa inte att se Leila Lindström i hennes nya bakprogram på onsdagarna framöver!

Har ni sett?

Fick ett mail igår om att någon länkat till ett av mina recept på sin sida. Det visade sig vara självaste Nyfiken Vital. En webbtidning jag själv ofta besöker för tips, idéer och framförallt om grönsaker och örters innehåll och dess egenskaper. Blev lite glad och tänkte bara dela med mig av nyheten. Och inte nog med det. Vem tror ni inte jag hittade när jag skulle kolla sidan? Jo, Eva från Nässelblom & Choklad fanns också med bland kronärtskockrecepten :) Gratulerar oss med varsin blomma!

Stadsutflykt

Solen sken från en klarblå himmel och trots att vinden ven ordentligt om knuten var det bara att bara att ge sig iväg ut. På grund av en nästan sömnlös natt var morgonen och förmiddagen extra trög och väl ute, med kameran i högsta hugg, vad skådar i väster? Kolsvarta moln och det var bara en tidsfråga innan regnet åter skulle falla över stan. Som om inte det var nog tog batterierna slut i kameran... Men lite tur ska man ju ha i livet. Jag sprang på en kompis där i regnet och vi slank in på ett av stans alla kaféer. Där stannade vi tills det slutat regna - ungefär två och en halv timma senare :)


Några bilder blev det trots allt och undra om inte Eva från Nässelblom & Choklad har någon idé om vad man kan använda de här söta och lite nötaktiga fröna. För det är väl frön, eller? Är jag i Slottsskogen eller Skatås brukar jag i alla fall smaska lite på dom, bara sådär a naturell. Eva som förövrigt är en flitig bloggare om diverse ingredienser från våra trädgårdar, diken och naturen omkring oss har en massa tips och idéer om vad man kan göra med det mesta gröna omkring oss. Själv har jag svårt att hittat ställen mitt i stan där exempelvis nässlor är ok att plocka. Det växer en massa i diken och väggrenar men känns inte helt lockande att plocka med sig därifrån.



En vanlig syn igår eftermiddag, när regnet upphört, som fick mig att undrade om det inte snöat på sina ställen...

Stekt sparris med rostad vitlök

För att pigga upp mig lite och påminna mig om att våren faktiskt är trots att termometern inte stigit över 10 grader på ett par veckor så lagade jag mig lite färsk sparris till middag. Tror visserligen den var från Spanien och till skillnad mot de bleka, skrynkliga och träiga varianten som legat i hylla ett tag var dessa istället gröna, stora och alldeles krispiga. Har ingen grillpanna så det fick bli den vanliga stekpannan som visst var lite för liten för sparrisen vilken jag då delade på mitten. Till sparrisen åt jag färsk pasta och tärnad rökt tofu som jag fräst upp, i samma stekpanna. Har hittat en god getost som är av den hårda sorten som jag ofta använder i maten. Jag glömmer bara hela tiden av vad den heter. Ska återkomma med det. Den är lite gulaktig i färgen, torr och smular lätt vilket gör att den passar utmärkt som alternativ till parmesan för den som inte äter ost gjord på komjölk.

Stekt sparris med rostad vitlök

4-5 gröna sparrisstjälkar
1-2 vitlöksklyftor, skivad
olivolja
havssalt

Stek sparrisen i olivolja och rosta samtidigt den skivade vitlöken. Sparrisen ska få lite färg och vitlöksskivorna får gärna bli lite bruna och krispiga. Lägg upp på fat och riv hård getost över (går säkert lika bra med parmesan). Servera med kokt färsk pasta och något rökt av något slag.

Smaklig spis!

Rödbetor med rosmarin och stensalt

Regnet fortsätter gäcka oss och det känns som rena rama hösten både ute och inne. Och med det usla ljus som råder är det svårt att få bra foton. Vinden ven utanför och strax efter jag tagit några bilder brakade ovädret loss. Ljusfläcken i bilden är en av de tända kökslamporna och det suddiga är regnet på fönsterrutan. Hua. Tur att jag inte behövde ge mig ut.




Istället skalade jag några rödbetor som i sällskap av lite olivolja, några kvistar färsk rosmarin och grovt stensalt åkte in i ugnen som stod på nästan 200 grader. Alltsamman fick stanna kvar där inne i värmen i ca 40 minuter tror jag (kan ha varit lite längre då jag hann glömma av maten en stund). Till rödbetorna åt jag en sojakorv som fick ligga med i ugnen en stund på slutet och ett par skivor bröd. Kanske inte det mest kulinariska man kan tänka sig men det räcker gott för mig i alla fall som lunch/middag mitt i veckan.


Stensaltet är för övrigt något annat jag inhandlat från min nya favoritaffär Ekostore. Havssalt är ju annars saltet, gärna i flingform, som mer eller mindre är ett måste i var mans kök nu för tiden. Men på påsen står det att saltet är ”naturbelassenes undbehandeltes Seteinsalz”och märket är av tyska Erntesegen ”fine naturkost”. Det låter i alla fall som ett bra salt. Att det dessutom är ekologiskt och biodynamiskt odlat…hrm…hur odlar man stensalt?

Äh, såklart odlar man inte salt – eller natriumklorid som vårt livsviktiga mineral också heter – utan det framträder genom avdunstning eller annan form av förångning av saltvatten. Saltet framstår då i så kallad lös form. En svårare förklaring verkar vara hur stensaltet, som bryts i stora saltgruvor, bildas. Läs mer om det här hos Tunabygdens geologiska förening i Borlänge. För den mer tekniskt intresserade ger Kemikalieinspektionen en beskrivning av mineralen natriumklorid.

Doft i natten

Gör här ett första försök med denna typ av disponering för mina bilder. Inspirerad av allas vår Ilva! Med hjälp av hennes pictobrowser kunde jag åstadkomma detta :) Är inte helt nöjd, det vill sit inte riktgt, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att ändra. Saknar också den lilla inforutan längst i högra hörnet...det löser väl sig med tiden kan jag tro...som det mesta brukar göra :)

Müsli

Det har varit ett par regniga, blåsiga och kalla dagar och jag har helst velat stanna under täcket. Visserligen är det inte bara vädret som tynger sinnet. Ibland är livet tungt ändå. Matlusten och kreativiteten har inte riktigt infunnit sig så jag har passat på att göra min egen müsli. Det är ett fasligt massa hackande av nötter och det tar en stund. Men på något sätt tycker jag det kan vara lite av en meditation att stå vi köksbänken och låta händerna jobba. Kanske därför jag bakar så mycket… ;)

I den ganska nyöppnade Ekostore här i Göteborg består sortimentet i affären till stor del av tyska varor. Det är kul och en liten utmaning att läsa på paketen och försöka lista ut vad allt är. Nu kanske man inte tänker på tyska språket som en kul och underhållande grej i första hand men som på den påsen gryn/flingor av märket Spielberger (ja, inte visste jag att han hade eget matmärke ;) ) jag nyligen inhandlade står det: 4-Korn-Flocken Hafer-, Gersten-, Weizen- und Roggenflocken på framsidan. Någon som kan tyska? Vad kan Gersten vara tro? Innehållet i påsen ingår i alla fall i denna omgångens blandning av min müsli.

Det är inte alltid jag har exakt samma ingredienser och exakt samma mått. Den här blandningen blev i runda slängar hela 5 liter! (jo, jag blandade allt i min glöggsättarspann) Det är snarare delar som avgör blandningen. I grundreceptet (hämtat från Kirsten Hartvigs Maten som stärker ditt immunförsvar som just nu finns på aktion hos tradera) ska det vara vetekli som jag för tillfället bytt ut mot kruskakli. Det är en grövre variant på vetekli. Har även använt havrekli tidigare. Men det är väl så det är att man trixar lite här och där med de flesta recepten. Man lägger till, drar ifrån, byter ut och så vidare. Kanske har man inte alla ingredienserna hemma och gör utan eller tar vad man har istället. Denna müsli har havregryn som bas vilken jag helt byter ut eller blandar upp med fiberhavregryn och dinkelflingor eller andra grynsorter. Det samma gäller nötsorterna och beroende på mängden sparar jag det nöthacket som blir över för att använda till exempel på efterrätter eller i gröten.

Müsli

9 dl (3 delar) havregryn
6 dl (2 delar) fiberhavregryn
6 dl (2 delar) blandade gryn/flingor

2 dl vetegroddar
2 dl kli
2 dl linfrön
2 1/2 -3 dl solrosfrön
2 1/2 - 3 dl hackade nötter (t ex hasselnötter, paranötter, valnötter, cashewnötter och mandel)

Hacka först alla nötter och blanda sedan allt i ett stort kärl av något slag. Tillsätt gärna lite hackad torkad frukt efter smak eller russin om man nu gillar sådana. Naturligtvis har jag även gjort denna müsli i betydligt mindre mängd. Men den håller ju länge. Och det är dessutom smidigt att bara ta ett par matskedar av den till skuren färsk frukt och sojayoghurt till frukosten. Det går även utmärkt att använda en matsked eller två av blandningen tillsammans med havregrynen som kokas till gröt. Riv ett sött äpple i och en klick honung så har du ännu en frukost (eller kvällsmat) klar!

Smaklig Spis!

Cyberkocken avgjord!

Redan i helgen var cyberkockens jubileumsomgång avgjord och här kommer äntligen resultaten från mig. En stor applåd och gratulationer till vinnarna! Anne vann med sitt bidrag Kanapé på rökt lax, jordgubbar och fänkål med sichuanpeppar och saltat sesambräck. Hon kammade också hem vinsten i orginalitetskategorin. Kinna däremot vann, med knapp marginal till Anne, Folkets val och delade första platsen i presentationskategorin med Anne. Mer om resultaten och de olika bedömningarna kan ni läsa om här.

Glöm inte rösta!

Vill bara påminna om Cyberkockens jubileumsomgång. Röstningen pågår för fullt. Det finns så många som åtta fantastiska bidrag att välja mellan hos Ilva. Det är bara ett par klick härifrån så är det klart! Ett varningens finger bara - det kan vara lite svårt att välja då samtliga bidrag får det att vattnas i munnen. Kul att se vad det kan bli av med från början bara 4 ingredienser; fänkål, sesam, lax och bär av något slag. Sätt fart på fingrarna och klicka er röst!

1 maj med Jan Eliasson!

Härliga maj är äntligen här! Och idag på månadens första dag kan jag tipsa alla som bor i göteborgstrakten att ta sig till Götaplatsen vid fyratiden. Jan Eliasson är årets 1 majtalare i Göteborg. Som förespråkare för mänskliga rättigheter kan jag kan varmt rekommendera alla att lyssna till honom. Han är för mig en stor inspiratioskälla för fortsatt arbete och engagemang för en bättre värld. Jag tror, liksom Eliasson, på multilaterala lösningar på dagens globala problem. Tillsammans kan vi förändra, förbättra och skapa en gemensam värld där alla på jorden får plats att leva och utvecklas.


Ut i vårsolen med er!