Matvete

Påsken närmar sig och jag tänkte bara tipsa litet om något grönt, skört och vårigt som gör sig lite varstans i hemmet. Fyll redan idag en eller flera små skålar, krukor eller burkar av något slag (gärna något som duger som prydnad i sig) med jord. Täck sedan jorden med matvete. Vattna och lägg en pappskiva över. Duscha matvetet med vattenspruta ett par dagar och låt pappen ligga kvar tills matvetet gror och små gulgröna strån börjar sticka upp. Tag då bort pappen och låt vetet växa. På en vecka har du små söta "grästuvor" att pynta påskbordet med eller varför inte ta med som gå-bort-present till påskens alla fester och bjudningar. Lyckans ost du också har en råsaftcentrifug. Då kan du ju nämligen göra juice på allt det gröna, gräsliknande matvetet!


Bilden är tagen av Abby Powell alias "abbytrysagain" och är hämtad från: http://www.flickr.com/photos/abbytrysagain/436598648/

Cyberkocken!

Dags att cyberkocka igen! Fram till måndag lunch är det bara att mixa, trixa, hacka, koka, blanda, jäsa, baka och skriva! Den här gången är det Annette, i sitt franska kök, som håller i trådarna och la redan i onsdags ut de valda ingredienserna vilka den här omgången således är som följer:

citron
chorizo eller annan köttkorv
kronärtskocka
bröd

Vad är passar väl bättre nu till påsk än den gula citronen och brödet? Och som den vegetarian jag är får jag visst byta ut de animaliska produkterna till något annat. Visserligen finns ju sojakorven men den är långt ifrån lika kryddig och god som chorizon (ja, det fanns en tid före vegetarianismen då jag åt det mesta i köttväg!). Få se vad det kan bli. Hos Anette kan du läsa lite mer om vad cyberkocken går ut på och hur det går till.

Ska ta mig en tur till den nyöppnade Ekostore här i stan. Är övertygad om att hitta något riktigt smaskens där som jag kan använda. Kanske är det också nu dags att göra slag i saken och baka bröd av allt dinkelmjöl som stått i mitt skafferi ett tag. Har letat recept och upptäckt att bröd bakat på dinkel ofta har en ganska lång jästid, gärna över natten. Hur kul jag än tycker det är att baka har jag svårt för det här med allt som ska göras dagen innan. Jag hinner liksom tappa lusten över natten. Fast det finns ett recept som är värt att pröva förstås. Kalljästa frukostbullar funkar i alla lägen. De passar utmärkt den där sovmorgonen som äntligen är här, den låååånga frukosten som faktiskt existerar emellanåt eller varför inte bara en vanlig dag värma ugnen och grädda medan de övriga morgonsysslorna utförs? Vips så får du nybakade frallor till frukost!



Åsa´s kalljästa frukostbullar

50 g jäst
5 dl kall mjölk
röres först ihop och tillsätt sedan
1 ägg
1 dl sirap
50 g margarin eller smör
1/2-1 tsk salt
mjöl tills det blir en deg

Rulla degen till små bullar och lägg på en pappersklädd bakplåt med ca 2-3 cm mellanrum. Ställ plåten i kylskåpet och låt stå i 12-14 timmar (över natten). Tag fram och pensla med ägg och strö vallmofrö och/eller sesamfrön över. Själv gör jag några av varje och använder helst blå/svart vallmofrö. Grädda i ung som är 200-225 grader varm tills de fått färg. Tar ca 25-30 minuter. Brukar nog bli runt 12 ganska stora frukostbullar


Smaklig frukost!


Bilden är hämtad från: http://www.flickr.com/photos/83551948@N00/434096312/
och tagen av Joanie alias "im Tulips"

Födelsedagsfesten

Oj, oj, oj vad tiden rusar iväg! Och inte har jag gjort några inlägg på tok för länge. Satt fullkomligt fastklistrad vid datorn i en veckas tid och fixade och trixade med denna blogg. Överväldigad av tekniken fick jag nog och har varit väldigt restriktiv med mitt datoranvändande ett tag. Men nu skall jag försöka ta mig i kragen och fortsätta lite mer regelbundet. Trots att jag i stort sett lagar mat varje dag är det svårt att skriva ner recept. Så ofta tar jag vad som finns hemma och följer inget riktigt något särskilt recept. Inspirerad av en del kokböcker och andra recept jag kommer åt blir det till slut någon slags blandning av allt. Det tar förmodligen tid att lära sig skriva ner recepten ordentligt och förhoppningsvis kommer det gå mer på rutin om ett tag.

Jag ställde i alla fall till med födelsedagsfest i helgen och bjöd in vänner på mat och dryck. Efter ett kanske kanske på tok för stort antal timmar i köket, fyllda av hackande, filéeande, kokande, blandande och bakande, blev gästerna väldigt nöjda, glada och framför allt mätta! På bordet fanns bland annat Tabbouleh, Quesadillas, bröd, avokadoröra, hummus, frukt, ost och gönsaker. Och till la grande finale bjöd jag på självaste cyberkockefterätten; parfait med chiliblodgrape. Ja, just det cyberkocken. Det var ju så det hela började. Ilva har en riktig superduper mat- och fotoblogg som man bara kan förlora sig i. En dag i grådisiga februari var just en sådan dag då jag drömde mig bort till ett vackert Italien och liksom riktigt förlorade mig i hennes Aglio e olio. Då fick jag plötsligt syn på och läste mer om cyberkocken och vad det egentligen handlar om (och låt er inte förföras av den smaskiga apelsinchokladkakan som bara råkar finnas i samman inlägg). Så spännande tyckte jag. Vid det tillfället hade jag inte den blekaste aning om att jag helt på egen hand skulle kunna klara av att "skapa" en alldeles egen blogg utan kontaktade Ilva som tog mig under sina vingar och publicerade mitt bidrag på hennes blogg. Tusen tack igen, Ilva, för att du gjorde det! Responsen fick mig att ägna många, många timmar framför datorn för att till slut få till stånd denna blogg. Nu är det bara så att jag inte äger någon form av tjänlig kamera (endast en gammal trasig sak, laddad med filmrulle, ligger i nån byrålåda och skräpar) vilket gör denna matblogg något tråkig måste jag erkänna. Men håll till godo! Det skall komma bilder här vad det lider. Så länge kan jag locka med fantastiska bilder av Ilva på hennes Aglio e olio. Det är så man vill försvinna rakt in i fotona som är läckra, inspirerande, underfundiga, vackra och ja, det finns ingen ände på adjektiv som kan beskriva hennes bilder. Eller varför inte gå direkt till flickr där det finns tusentals bilder av bland andra ilva-sableye att bläddra runt i.

Kvällen som i övrigt var glad, uppsluppen och ganska pratig, blev helt tyst för ett tag. Ja, det blev verkligen knäpptyst när alla serverats varsin tallrik med efterrätt. Jag tvekade en stund och undrade för mig själv vad som gått snett... tittade på när de alla under tystnad åt upp och skrapade sina tallrikar... Puh, smaksättningen av parfaiten vilken jag bytte ut från kokoslikör till fläderblomssaft funkade tydligen alldeles utmärkt! En annan sak som också fick mig att tveka under kvällen var en rätt som jag egentligen "misslyckades" med men som snarare blev favoriten på bordet. Hade tänkt mig en kall rätt med marinerade kidneybönor men hittade inget bra recept. Däremot hittade jag ett på Provensalska Kidneybönor vilket kanske inte riktigt skulle passa till mitt annars lite heta tema med chili, ost och koriander. Blev sådär nöjd och tänkte även att bönorna skulle smaka bäst varma. Men döm om min förvåning när det mer eller mindre sa slurp och fatet var tomt! Med lite manipulering och ändringar i det ursprungliga receptet blev det till slut så här:



Heta Kidneybönor

2 msk solrosolja (eller annan neutral olja)
2 små skivade rödlökar
2 skivade vitlökar
2 burkar (à 400 g) kidneybönor
1 strimlad zuccini
4 hackade tomater
lite vatten
hackad färsk koriander
salt och peppar efter smak

Sautera lök och vitlök försiktigt i olja i 2 minuter. Tillsätt bönor, zuccini och tomater och låt sjuda i 2 minuter. Då tomaterna ger ganska bra med vätska kan man vid behov tillsätta lite vatten bara. Tillsätt rikligt med hackad färsk koriander, salta och peppra efter smak. Stäng av plattan och låt pannan stå kvar på plattan och sjuda. kan serveras både varm, ljummen och funkar också kall.


På bordet fanns även världens enklaste avocadoröra som passar till det mesta; som tillbehör, dipp eller varför inte på en skiva bröd bara. Beroende på hur många som skall äta, mosa med hjälp av en gaffel en eller flera mogna avocados. Låt gärna några större bitar finnas med. Salta och peppra efter smak. Klart! Det skadar inte heller om man eventuellt tillsätter lite olja av neutral smak samt några stänk färskpressad citron.


Smaklig spis!


Bilden ovan på Kumquats är tagen av Jocelyn Stewart alias Bjorkish och är hämtad från: http://www.flickr.com/photos/bjorkish/432899426/in/pool-fruits/

Kryddiga kikärter med haricots verst och khichuri

Det sägs att våren är här. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt har känt våren idag. Dis och dimma har legat tung över stan och kvicksilvret ville aldrig krypa över 4 grader. Jag har i tankarna vandrat iväg till varmare breddgrader i hopp om att hitta en liten gnutta energi. Fast är det verkligen sol och värme som ger energi? Kan man inte hitta energi på annat sätt? Jag brukar ju faktiskt få värsta energikicken på hösten när de första värmeljusen skall tändas. Och kanske lite senare när stormarna viner, då får jag hur mycket som helst gjort. Men såklart får det gärna vara varmare och behagligare ute än nu fast mest saknar jag nog ljuset om dagarna. Den fortfarande ganska lågt stående solen som skickar sina strålar, rakt in i lägenheten, som lämnar solkatter i taket och förvisso synliggör en och annan dammråtta. Ja, snart är väl solen ändå här.
Hur som helst kom jag idag i alla fall på ett recept jag inte använt på länge. För några år sedan fick jag två små ganska tunna och enkla böcker i present. Energy - Mat för liv och hälsa och Energy - Dryck för liv och hälsa av Nic Rowley och Kirsten Hartvig, utgivna av Bra Böcker 2001. Som titlarna avslöjar är böckerna fyllda av superläckra energigivande recept både vad gäller mat och dryck. De innehåller råd om hur man får ut mesta möjliga energi och vitalitet ur en vegetarisk kost och visar hur vi kan anpassa vår föda till jordens naturliga rytm. Nyckelorden är ekologisk och färsk och vid rätt årstid! Energy - Dryck ger även ett komplett juiceprogram för att hålla energinivån uppe, avgifta kroppen och få tillbaka livsglädjen. Jag kan inte låta bli att citera och dela med mig av de två inledningarna i böckerna:

Mat: Den här boken handlar om att maximera näringsvärdet i allt vi äter så att vår livskvalitet blir bästa möjliga. Mat för liv och hälsa skrevs i övertygelsen att hälsosam mat bör vara smaklig och färgrik med spännande arom och intressant konsistens, och med vetskap om att alla kan höja livskvaliteten genom att förbättra kvaliteten på kosten"

Dryck: Grunden för den här boken är den äldsta och mest genomgripande av de naturmecicinska idéerna - att en välnärd kropp är nyckeln till ett friskt liv. Om vi lär oss att få ut det bästa ur färska, ekologiskt odlade frukter och grönsaker och kombinera dem till mättande och stärkande drycker kan vi snabbt förbättra kvaliteten på vår kost och påtagligt minska mottagligheten för sjukdom.

Ja, det är två riktiga kanonböcker. Kan bara inte förstå att jag fortfarande inte har en riktig mixer och/eller en råsaftcentrifug. Kanske skall det stå på min önskelistan istället för en kamera? Då jag för första gången lagade kryddiga kikärter använde jag, mot bättre vetande, vanlig kummin - den som vi bland annat använder främst i bröd. Under åren har jag förstått att det i översättningen av många engelsktextade kokböcker gärna blir bara kummin där det istället skall vara spiskummin. Med tanke på rättens övriga ingredienser och sammansättning skulle jag kunna tänka mig att så är fallet även här. Jag har vid senare tillfälle prövat samma recept med malen spiskummin istället för kummin men måste faktiskt erkänna att jag gillar kikärterna med vanlig kummin. Kikärterna har jag för övrigt blötlagt och kokat istället för att använda färdiga på burk.


I brist på både energi och solsken hoppas jag denna kraftlunch kan sätta fart på tillvaron. Följande energirecept är beräknat för 4 personer och innehåller bland annat järn, kalcium, magnesium och zink samt C- och E-vitaminer. Maträtten anses vara allmänt välgörande för kroppen. Så vad väntar ni på? Sätt igång och laga:


Kryddiga kikärter med haricots verts och khichuri

2 msk olivolja
1 tsk malen kummin
1 tsk malda korianderfrön
2 finhackade vitlöksklyftor
1 hackad lök
450 g kokta kikärter
6 skållade och hackade tomater
2 msk finhackad färsk persilja
1 tsk timjan
en nypa chilipeppar
1 tsk färsk, riven ingefära
1 dl vatten eller grönsaksbuljong/fond
havssalt och peppar

Hetta försiktigt upp oljan i en stor kastrull eller wokpanna (själv använder jag min traktörpanna). Tillsätt kummin, koriander, vitlök och lök. Fräs under omrörning i 3-4 minuter och häll sedan i kikärterna och resten av ingredienserna. Koka upp och låt sjuda i ca 15 min. Vatten kan efter hand tillsättas vid behov. Krydda efter smak och servera tillsammans med ångokta haricots verts och Khichuri (basmatiris kokt tillsammans med röda linser)


Smaklig spis!

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Nässelblom & Choklad! Jag tänkte anta utmaningen och gör därför följande inlägg. Så här går utmaningen till. Den utmanade skriver sex egendomliga saker om sig själv samt en beskrivning av reglerna. Vidare skall sex andra bloggare utmanas. Viktigt är att kommentera i de utmanades bloggar att just de är utmanade och att de kan läsa mer på ens egen blogg för mer information. Glöm inte heller lista de du utmanar i din blogg. Liksom Nässelblom & Choklad skriver är det lite svårt eftersom man själv inte riktigt tycker man har konstiga eller egendomliga saker för sig. Men håll till godo, här kommer några av mina små egendomligheter:

# Gömmer choklad för mig själv i hopp om att jag skall glömma av att jag har den i skåpet (vilket faktiskt har hänt, om än väldigt sällan)
# Sätter lökar, rensar ogräs och odlar egna kryddor på min odlingsplätt på gården och njuter varje vår av att se knopparna brista (fast jag bor i lägenhet mitt i stan)
# Blir irriterad på folk som går på cykelbanan och inte flyttar på sig när jag plingar. Kan till och med ibland tänka fula tankar om dom.
# Tittar hellre på någon samhällsdebatt än Melodifestivalen.
# Tar lite längre tid än de flesta andra att göra mig klar och komma iväg från en plats till en annan (vilket ofta får andra att pusta och stöna lite väl högljutt).
# Föredrar mat- och trädgårdsböcker framför en deckare av exempelvis Lisa Marklund

Ett litet krux med denna utmaning är att jag inte har sex andra bloggare att utmana… Vet inte vad det får för konsekvenser… Förhoppningsvis inga. Jag har i alla fall delat med mig av några små egendomligheter jag dras med :)

Jag utmanar: Anders/Rymdninja, Tina/Tintelin Magnus/i Amsterdam /.../ och tre till

Rivna Rödbetor med pepparrot

Så här i gränslandet mellan vinter och vår kan det vara lite svårt att få till det ordentligt med frukt och grönt. Jo, jag håller med, det mesta finns att få tag på året runt i våra butiker. Till och med de mest exotiska varianterna. Jag så till och med färsk sparris (grön) i mitten av januari. Man kan lätt förvillas och luras av alla grönsakers glans och vackra färger, men smaken finns inte riktigt där. En del frukter är nästan omogna inuti. Värst är Papayan som utanpå verkar riktigt saftig och mogen men är rutten inuti och inte går att äta alls. Nästan likadant är det med en av mina favoritråvaror - Rödbetan. Den borde man väl bara äta på sensommaren och hösten då den är som allra godast. Men just för att rödbetor är så goda vill jag äta dom året om. Rödbeta (Beta vulgaris rubra) är antiinflammatorisk, avgiftande och immunstimulerande. Det sägs att rödbetan prisades högt i antikens Grekland och enligt legenden åt Afrodite rödbetor för att bevara sin skönhet. Vad mer behövs för att vilja äta rödbetor året om?

Tyvärr kan de vara lite träiga och tråkiga nu bara men det får man stå ut med. För att få en lite saftigare rödbetssallad går det bra att blanda upp den med rivet äpple. Pressa också i lite citron eller varför inte en apelsin. Jag brukar äta den på knäckebröd som mellanmål eller en lättare lunch. Som extra piff på salladen blandar jag oftast i lite malen kanel. Den håller några dagar i kylskåpet.


Rödbetssallad med pepparrot

3 medelstora rödbetor, grovrivna
3-5 syrliga äpplen, grovrivna
1-2 msk pepparrot, riven
pressad citron eller apelsin
ev lite salt efter smak

Skala och riv rödbetorna samt äpplena. Mängden på äpplena beror lite på rödbetornas storlek. Salladen blir riktigt saftig och god om det är ungefär lika mycket riven mängd av de båda råvarorna. Blanda samman i en bunke och tillsätt den rivna pepparroten. Det kan tyckas vara lite i överkant med 2 matskedar pepparrot. Den distinkta och ibland starka smaken roten har gör att den naturligtvis kan tillsättas efter smak. Pressa över lite färsk citron eller apelsin och salta ev, även det efter smak. Färdig att serveras!

Internationella Kvinnodagen

Vad innebär denna dag egentligen? Är det meningen att kvinnor skall på med nylonstrumporna och högklackat, eller är det just raka motsatsen som gäller? Hur bejakar vi vår kvinnlighet egentligen? Är det att raka, plocka och trimma kroppshåret, lägga en klanderfri make-up, fixa frillan i en timma och dessutom klä oss minimalt? Fast det är snålblåst, regn och några minus ute? Eller får vi strunta i det? Låta bli att sminka och raka oss, sätta upp håret i en svans eller två och kränga på oss regnbyxor och gummistövlar när vädret så kräver? Är vi mindre kvinnliga då? Varför? Såklart får vi göra vad vi vill men det är så lätt att hamna i fack. Tyvärr ska det börjas så tidigt som möjligt - redan innan vi är födda. Barnkammaren får olika färg beroende på om du är pojke eller flicka. På de stora kända klädkedjornas barnavdelningar finns en tydlig och markant gräns mellan vad som är flick- och pojkkläder. Denna separation följer oss hela livet. Kanske blir den en aning svagare och mindre markant lite längre upp i åldrarna men på det stora hela får vi dras med detta genom livet.

Dagen är fylld av debatter på olika håll och platser med det gemensamma temat om kvinnor och kvinnors ställning i samhället. (O)jämställdhet vad gäller löner, arbete i hemmet, "kvinnojobb", platser i styrelser och andra chefspositioner både inom näringslivet, politiken och den offentliga sektorn. Åter till frågan jag ställde i början - vad skall jag egentligen göra av denna dag? Hur kan jag bidra till ett mer jämställt samhälle? Räcker det att prata och diskutera denna problematik en dag om året? Eller är det bara en illusion? Den ojämlika relationen mellan kvinnor och män i samhället kanske inte existerar? Kanske finns den bara i våra kvinnliga hjärnor? Och då finns den ju egentligen inte - eller hur? ;)

Nä, självklart är jag ironisk nu. Jag menar absolut inte att trivialisera vad jag anser är ett oerhört problematisk fenomen i vårat samhälle. Vad som skrämmer mig mest är att så många "upplysta" och medvetna kvinnor och män fortsätter att upprätthålla detta så att säga tillstånd som råder. Vi har all chans i världen att förändra och förbättra för ett schysstare samhälle för alla individer som finns och lever i det. Särskilt genom våra barn och hur vi uppfostrar dem och hur förskola, skola, idrotts- och föreningslivet osv agerar och förhåller sig till en förändring av rådande normer. Så vad har vi att förlora? Låt det inte bara vara ämnet för dagen! Våga ta chansen!

Werner Vögeli är död

Werner Vögeli är död. En mästerkock och stor inspirationskälla för många med mig har gått ur tiden. Jag skulle egentligen göra ett helt annat inlägg nu men fick precis syn på nyheten. Werner Vögeli hann visserligen bli 77 år men det är på tok för tidigt för denna folkets kock. Senast i augusti förra året lyssnade jag med glädje och stort intresse på Vögelis sommarprat i Sveriges Radios Sommar i P1. Och kan ni tänka er - mannen har lagat mat till 42 Nobelmiddagar! Vem kan mäta sig med det egentligen?
För mig stod Werner Vögeli för bra kvalitet hela köket igenom. Framförallt vad det gäller råvaror men även matens väg till munnen via tallriken såklart. Han utgick ofta från kanske ibland lite enkla och inte alltid så flashiga råvaror men däremot av superb kvalitet. Själv försöker jag i min matlagning välja ekologiska rot- och grönsaker så gott det går. Naturligtvis också så färskt det går att få tag på och så lite hel- och halvfabrikat som möjligt. Något som Vögeli verkligen kunde bemästra var menyer. Särskilt de av det festligare slaget. Lyckans ostar är ni som har boken Hovtraktören Werner Vögeli Festmat från Stockholms slott. Tja, kanske är det inte målet i livet att fixa käk för kungafamiljen men boken bjuder på en hel del smarrigt och mycket inspirerande för ens egna kulinariska resor. Att konstruera och sätta ihom menyer är för mig ett område där jag har mycket mer att lära. Men varför krångla till det mer än nödvändigt - det går lika bra med selleri!


Här följer ett recept av Vögeli själv som även finns på SR:s sida Sommar i P1 som jag länkat ovan. Bilden på Werner Wögeli är även den hämtad därifrån.

Werner Vögelis recept på
frukostbrödet Emmentaler-fläta:

Ett kilo vetemjöl
150 gram osaltat smör
2 ägg
1 matsked salt
2 teskedar socker
40 gram jäst en halv liter standardmjölk och
uppvispad äggula att pensla med

Värm mjölken så den blir ljummen. Smula jästen i en bunke och häll mjölken över. Tillsätt smör, socker, salt, ägg och bland allt väl. Häll i mjölet, och bland till en deg. Låt degen jäsa under en duk cirka en timme.

Dela degen i tre delar. Rulla sedan ut var och en till cirka 70 centimeter långa rullar. Fläta samman dem och lägg på en ugnsplåt, täckt med ugnspapper och låt jäsa under duk en timme.

Pensla med uppvispad äggula och grädda cirka 35-40 minuter, i varmluftsugn i 190 grader eller i vanlig ugn i 220 grader.

Äntligen tillbaka, med upphottad havregrynsgröt

Ha, så typiskt att när jag precis tagit mod till mig och starta denna blogg, då lyckas jag först blockera mig själv från mitt eget googlekonto i två dagar och på den tredje dagen hade jag plötsligt inget bredband... Men idag fungerar äntligen allt som det ska.

Som bekant har bokrean startat och det är näst intill omöjligt att komma hem efter en tur på stan utan en enda bok. Har man bestämt sig för en eller två blir det snarare fler böcker, och andra dessutom än de man tänkt sig, som man packar upp ur papperspåsarna väl hemma igen. Årets kokbok blev Citrusköket av Caroline Hofberg (text) och Tina Axelsson (foto), Prisma, 2004. Visst är boken inte pinfärsk, men ibland kan det vara svårt att hinna (och framför allt att ha råd med!) uppdatera sin samling och får då passa på under bokrean. Den innehåller först lite kort citrusfakta och är sedan indelad i kapitel om kött & kyckling - fisk & skaldjur - desserter - bröd & kakor och avslutas innan receptregistret med kapitlet I glas & på burk. Bilderna är vackra och maten ser så läskande god ut. Mycket gult, värme och citrus fyller sidorna. Det är så att man längtar till sommaren...

Det för mig osökt in på det gråa dassiga vädret vi får dras med just nu. Här har snön regnat bort och det är blött, grått och tråkigt ute. Visst kan man skymta våren ute då snödropparna blommar och både krokus och tulpanerna redan börjat sticka upp ur jorden. Men ruggigt som det trots allt är passar väl en god krämig havregrynsgröt som start på dagen. För att piffa upp den annars ganska anspråkslösa vardagsgröten blandar jag i lite dinkelflingor och linfrön tillsammans med fiberhavregrynen. När den kokat färdigt blandar jag i ett rivet äpple och låter en tesked honung smälta på toppen. Vid speciella tillfällen använder jag min lilla dyrgrip; krav märkt honung smaksatt med anis från Rigabergets Bigård i Hjo. Idag är ett sådant speciellt tillfälle!


Upphottad havregrynsgröt

3/4 dl havregryn (helst av fibervariant)
1/4 dl dinkelflingor
ca 1 msk linfrön
2 1/2 - 3 dl vatten
salt
1 rivet äpple
1 tsk honung


Tycker även denna gröt passar utmärks som avslutning på dagen också. Gärna tillsammans med en kopp te och någon nyinköpt kokbok eller annan trevlig läsning som sällskap i soffan ;)