Internationella Kvinnodagen

Vad innebär denna dag egentligen? Är det meningen att kvinnor skall på med nylonstrumporna och högklackat, eller är det just raka motsatsen som gäller? Hur bejakar vi vår kvinnlighet egentligen? Är det att raka, plocka och trimma kroppshåret, lägga en klanderfri make-up, fixa frillan i en timma och dessutom klä oss minimalt? Fast det är snålblåst, regn och några minus ute? Eller får vi strunta i det? Låta bli att sminka och raka oss, sätta upp håret i en svans eller två och kränga på oss regnbyxor och gummistövlar när vädret så kräver? Är vi mindre kvinnliga då? Varför? Såklart får vi göra vad vi vill men det är så lätt att hamna i fack. Tyvärr ska det börjas så tidigt som möjligt - redan innan vi är födda. Barnkammaren får olika färg beroende på om du är pojke eller flicka. På de stora kända klädkedjornas barnavdelningar finns en tydlig och markant gräns mellan vad som är flick- och pojkkläder. Denna separation följer oss hela livet. Kanske blir den en aning svagare och mindre markant lite längre upp i åldrarna men på det stora hela får vi dras med detta genom livet.

Dagen är fylld av debatter på olika håll och platser med det gemensamma temat om kvinnor och kvinnors ställning i samhället. (O)jämställdhet vad gäller löner, arbete i hemmet, "kvinnojobb", platser i styrelser och andra chefspositioner både inom näringslivet, politiken och den offentliga sektorn. Åter till frågan jag ställde i början - vad skall jag egentligen göra av denna dag? Hur kan jag bidra till ett mer jämställt samhälle? Räcker det att prata och diskutera denna problematik en dag om året? Eller är det bara en illusion? Den ojämlika relationen mellan kvinnor och män i samhället kanske inte existerar? Kanske finns den bara i våra kvinnliga hjärnor? Och då finns den ju egentligen inte - eller hur? ;)

Nä, självklart är jag ironisk nu. Jag menar absolut inte att trivialisera vad jag anser är ett oerhört problematisk fenomen i vårat samhälle. Vad som skrämmer mig mest är att så många "upplysta" och medvetna kvinnor och män fortsätter att upprätthålla detta så att säga tillstånd som råder. Vi har all chans i världen att förändra och förbättra för ett schysstare samhälle för alla individer som finns och lever i det. Särskilt genom våra barn och hur vi uppfostrar dem och hur förskola, skola, idrotts- och föreningslivet osv agerar och förhåller sig till en förändring av rådande normer. Så vad har vi att förlora? Låt det inte bara vara ämnet för dagen! Våga ta chansen!