God jul!

Då var det redan jul igen då. Med en riktigt kluven känsla inför denna årets största helg känns det ändå rätt befriande att promenera runt i ett nära folktomt och nästan kusligt Göteborg efter att klockan redan slagit tre. Jorå, en helig tid för Sverige och svenskarna. Jag minns när jag var liten och vi alla skulle till kyrkan som började klockan 16 men blev med åren blev julbönen senarelagd till klockan 17 istället så alla skulle hinna se klart Kalle Anka och hans vänner. Eller var det snarare så att fler skulle komma till kyrkan tro? Och än tommare blir det fram på eftermiddagen och kvällen. Endast en och annan tomte ses skynda mellan kvarteren.

Jag är uppvuxen i ett hem fyllt av måsten och fasta traditioner som blev särskilt starka just vid jul. Samma pynt på samma plats på samma tid, år efter år efter år. Och detsamma gällde baket och maten. Det finns en viss charm i t ex att bara baka en sorts kaka eller bröd just vid jul. Det blir ju något att längta efter. Men alla dessa exakta rutiner kan liksom gå i stå också. Ingen glädje, ingen kärlek, ingen gemenskap. Mest bara stress, måsten, mycket irritation och intet utrymme för spontanitet och galenskap. Jag har några rester kvar av dessa djupt rotade mönster men de blir mindre och mindre för varje år. Skönt. Men samtidigt känns det lite sorgligt att inte något alternativ liksom är tillåtet. Jag känner mig mest som en paria. Och det blir jag som mest påmind om under årets absolut största familjeprotektionisktiska helg.

Och trots allt önskar jag er ändå alla julfirare, ickefirare, arbetande, semestrande, födelsedagsfirande, ensamma, storfamiljare, fattiga som rika, studerande, sjuka som friska, ledsna som glada människor en riktigt fantastiskt god jul och härliga dagar fram över!



Vi ses snart igen!