Groddandet som kom av sig

Kanske minns någon att jag tidigare i våras prisade groddandet. Jag gick ut hårt med bockhornsklöverfrö och vart helsåld. Fick hybris och satte igång flera glasburkar. Med mungbönor och allt. Den böna som sägs vara enklast och förmodligen allra vanligaste att grodda.
Det kom att sluta i en smärre katastrof. Livet sjöd och bubblade i burkarna men det blev väl lite för mycket av det goda och möglet var snart ett faktum.
Så jag la ner groddandet för en stund.

Bättre gick det då med broccolifröna jag fick på min födelsedag. Mest tack vare den finurliga lilla mackapär som följde med fröna.
En liten groddlåda.
En genomskinlig plaslåda med "lock" som ett finmaskigt nät. Ungefär en matsked broccolifrön spreddes ut på "locket" och fick sig en vattendusch två gånger om dagen. Det tog inte särskilt många timmar innan de började grodda, bara något dygn eller två. Det finurliga med denna anordning är att rötterna sträcker sig ner mot vattnet i den genomskinliga lådan och skotten sträcker sig upp mot ljuset.

Sen var det bara att klippa av skotten och krydda maten. Tusen tack för den Kristiina! En riktig toppenpresent och redan välanvänd.

* * *