Groddandet som kom av sig

Kanske minns någon att jag tidigare i våras prisade groddandet. Jag gick ut hårt med bockhornsklöverfrö och vart helsåld. Fick hybris och satte igång flera glasburkar. Med mungbönor och allt. Den böna som sägs vara enklast och förmodligen allra vanligaste att grodda.
Det kom att sluta i en smärre katastrof. Livet sjöd och bubblade i burkarna men det blev väl lite för mycket av det goda och möglet var snart ett faktum.
Så jag la ner groddandet för en stund.

Bättre gick det då med broccolifröna jag fick på min födelsedag. Mest tack vare den finurliga lilla mackapär som följde med fröna.
En liten groddlåda.
En genomskinlig plaslåda med "lock" som ett finmaskigt nät. Ungefär en matsked broccolifrön spreddes ut på "locket" och fick sig en vattendusch två gånger om dagen. Det tog inte särskilt många timmar innan de började grodda, bara något dygn eller två. Det finurliga med denna anordning är att rötterna sträcker sig ner mot vattnet i den genomskinliga lådan och skotten sträcker sig upp mot ljuset.

Sen var det bara att klippa av skotten och krydda maten. Tusen tack för den Kristiina! En riktig toppenpresent och redan välanvänd.

* * *

Groddar och polenta

Snabbt och enkelt mellanmål:
Dagen-efter-polenta och bockhornsklövergroddar.

Premiär för mina bockhornsklövergroddar! Förvånansvärt milda i smaken och en annan har fått mersmak. Här ska definitivt groddas mer framöver. Fast först ska jag nog odla skott istället. De är mildare i smaken än groddar, som ju drar åt det beska hållet (även om just dessa var ovanligt milda för att vara groddar), och fina att toppa varma grönsaksröror och soppor med. Eller som här, på resterna av polenta som fått ligga på ett fat i kylen över natten.

Världspremiär för mina groddade bockhornsklöverfrö.

För tricket med groddar är att blanda dem med andra grönsaker. Som i en sallad, inte i varsin hög på tallriken. Företrädesvis med morötter, paprika och andra grönsaker och rotfrukter som går åt det söta hållet. Det tar lite udden av beskan. Dessutom gäller det att äta upp groddarna omgående då de blir allt beskare för varje dag som går.
Mungbönor verkar vara den absolut vanligaste bönan att grodda (och att köpa). I Miss Meisters skafferi råkar det nu finnas "moths", vilka tillhör samma släkte som mungbönor och adzukibönor (har ingen aning om vad de kan tänkas heta på svenska, andra namn är t ex matki och dew beans), så de får bli mina försöksbönor att grodda.

Trots att polenta fått sig ett uppsving på senare år har jag väldigt lite erfarenhet av att både äta och laga polenta och har svårt att både beräkna portioner eller få ett jämt resultat. Recepten skiljer sig åt och jag använder alltid mer vatten/buljong än angivet. Garanterat får jag också över och då smetar jag ut den på en tallrik och låter stelna. På det blir det alltså en "ny" rätt dagen efter.

Hur gör ni andra lägenhetsinnehavare, utan balkong eller särskilt stora och odlarvänliga fönsterplatser, när det kommer till hemodling?

* * *

Groddar som gror

Det händer grejer med mina bockhornsklöverfrö som börjat få små "svansar". De har också flyttat ut ur garderoben och bor numera i diskstället. Kanske är det bara jag eller så har människan det så att säga medfött men jag har alltid fascinerats av detta att så och följa frön som gror och växer. Visst är det något speciellt med att vattna och pyssla om frön och följa med hur de med full livskraft spricker och liksom vecklar ut sig till gröna skönheter.

Jag har fortfarande kvar en av mina favoritböcker som liten, Linneas årsbok (Andersson och Björk, Prisma, 1982) ur vilken jag nog gjort precis allt Linnea gör i den. Förutom maskroskransar, lönnlövkronor, tändsticksaskbyråer och pressade växter så gjorde jag t. ex. min egna "trädgård". Det vill säga att jag på en liten bricka sådde frön i rader och sektioner med små gångar emellan så det skulle se ut lite som ett minigrönsaksland. Minns också hur vi odlade krasse på läskpapper.
Läskpapper förresten, är det någon som använder det idag? Minns inte var vi fick tag på sådant papper ens.

Det där med att odla, pyssla och titta på naturen (titel på ännu en favoritbok; Maja tittar på naturen  av Andersson och Svedberg, Rabén & Sjögren, 1983) har tack och lov inte försvunnit med åldern. Minns ni mina mangokärnor? De tog sig till slut.
Dessvärre har jag problem med tripsar, vilka trots ihärdigt sköljande och diskmedelstvättande förstör närapå varenda växt jag har. De gav sig på de nya bladen på den finaste av de två mangoplantorna. Har inte hjärta att slänga den för växten i sig lever ju och jag gissar det kommer växa fram fler blad fram i vår. I och för sig lär plantan bli precis som avokado, lång, gänglig och inte riktigt göra sig i mitt torra och dunkla inomhusklimat.

I år har jag flera små odlingsprojekt på gång men hittills verkar det gå trögt. Tror jag kan ha det lite för kallt här inne. Har ju ingen sval källare att använda mig av så det bådar i och för sig gott för mitt absolut första övervintra-perlargon-och-plantera-sticklingar-projekt.

* * *

Att grodda eller inte grodda?

Det började med alfalfagroddar. Men sin beska och annars ganska smaklösa framtoning tog det ett tag innan jag tog dem till mig. Minns ni den så kallade "salladsbuffén", i matsalar och lunchrestauranger,  bestående av skurna grönsaker, burkmajs, burkananas och så alfalfagroddar. Eventuellt fanns keso och majonnässtinn pastasallad och inga bönor i sikte.
Jodå. Jag åt dem. Groddarna. Tyckte aldrig de var särskilt tilltalande. Kanske är det anledningen till att jag aldrig brytt mig om att grodda själv. Dessutom är utbudet numera större, i alla fall i butikerna, och med lite tur går det att hitta både solros- och ärtskott, vilka är mildare i smaken än groddar.  

Nu innehåller groddar en hel del protein, fibrer, vitaminer och mineraler så det skadar inte att försöka öka mängden groddar i maten. Dessutom behövs ca 300 g alfalfagroddar för att få i sig 100 kilokalorier (kcal), en ansenlig mängd jag inte med bästa vilja i världen skulle få i mig till lunch.
Efter allt mitt prat om bockhornsklöver häromdan så har jag startat min allra första groddning. Av bockhornsklöverfrön såklart. Att glasburkar med tunna "tyglock" behövs vet jag. Och att de ska sköljas flera gånger om dagen men blir inte riktigt klok på var burkarna bäst ska placeras. En del påstår att de första dagarna ska stå mörkt och varmt. Andra ljust och varmt. Gärna så varmt som 20-25 grader. Hoppsan, jag som trodde de skulle stå i kylen.

Ljus och varm plats finns inte i min lägenhet som håller härliga 17-18 grader. Däremot är det av okänd anledning supervarmt i garderoberna i sovrummet så burkarna får väl flytta in där ett par dagar. Fast allra först ska fröna få ligga i blöt över natten.

* * *

Ännu en ugnsbakad aubergine

 Vet inte vilken gång i ordningen jag postar ugnsbakad aubergine men det är i alla fall långt ifrån lika många gånger som jag ätit dem. Så gott. Så enkelt. Den sköter sig alldeles själv i ugnen. Passar bra som (hyfsad) snabb måndagsmat, om en inte har rester kvar från helgen vill säga. Utmaningen med den ugnsbakade auberginen är att hitta på varianter av "topping" och eventuellt andra tillbehör.
Receptet här idag är något jag gjorde för två månader sedan, då vi var mitt i sommaren. Jag slog så att säga två flugor i en smäll och toppade auberginen med groddmixen, av mungbönor och soltorkade tomater, som jag gjort tidigare.


Ugnsbakad aubergine med böngroddsröra
1 port

1 aubergine
1 vitlöksklyfta
olivolja

1 ask mungbönsgroddar (ca 100 g)
2-3 bitar soltorkade tomater
1-2 tsk kapris
olivolja
flingsalt
timjan
oregano
eller andra örtkryddor av egen smak
ev rostad paprika

Skölj och halvera auberginen. Skär skåror i grönsaksköttet och lägg halvorna med skalsidan nedåt i en ugnsfast form. Riv en vitlöksklyfta och peta ner i skårorna. Krydda och ringla över en god skvätt olivolja. Ugnsbaka i 200 grader i 30-40 minuter.
Mixa under tiden ingredienserna till den råa groddröran.
Oftast arbetar jag i köket efter devisen "man tager vad man haver" så har du lite rostad paprika liggande hemma så mixa i den. Örtkryddor går över lag fint ihop med tomat enligt mig så krydda gärna efter egen smak. Kanske en skvätt pressad citron också.
Mängden olivolja beror på. Groddarna ger en förhållandevis blöt röra så det behövs inte så mycket olja till röran.
Ta ut aubeginhalvorna ur ugnen och lägg över på tallrik. Klicka över bönröran och servera omgående.  Kanske också med en skiva knäckebröd till.

Smaklig spis!

***

Röd paprika med curry och koriander

Äntligen kommer färgerna tillbaka till mig. Det kan förstås vara solljuset som gör jobbet men maten ser i alla fall mycket färggladare och aptitligare ut nu för tiden. Det är ingen hemlighet att fotograferande inte är någon av mina starkare sidor så när solen tittar fram gäller det att snabbt fixa ihop något och sen knäppa några gånger.

Min favoritkrydda, förutom koriander, är dragon. Fransk dragon. Tätt följt av fänkål, anis och bockhornsklöver. Ja ni ska veta att jag tidigare inte brydde mig så mycket om smakbeskrivningar av kryddor, utan mest bara om jag gillade smaken eller ej. Kopplingen mellan min fäbless för lakrits (godis) och att dessa kryddor ligger på topp är väl inte direkt någon slump. Kanske inte heller att curry är min favoritkryddblandning. Trots att jag brukar rosta hela kryddfrön i torr stekpanna först och mortla dem, så använde färdigblandad currykrydda emellanåt. Det är guld värt att ha på lut i skafferiet när det ska gå riktigt fort.


Färgglad lunch med paprika, curry och koriander
1 port

1/2 röd paprika
1 dm purjolök
en näve böngroddar
olivolja
pressad lime
flingsalt
svartpeppar
curry, färdigblandad
1-2 msk havregrädde
koriander, färsk

Skölj och strimla purjolöken grovt. Strimla paprikan ganska tunt. Fräs tillsammans i olivolja tills paprikan är mjuk. Pressa över en lime, salta, peppra och krydda. Vänd i de färska böngroddar på slutet. Servera med fullkornspasta.


Smaklig spis!

***

Sallad med ärtskott

Kan inte begripa hur fort året gått. Tycker inte det var längesedan jag satt här och lovordade de goda tomaterna i olika färger och former och nu är det snart dags igen. Efter en lång, kall och isig vinter blev det plötsligt sommar. I alla fall känns det så. Jag har missat våren. Den enda tiden på året jag har det ljust här hemma i lägenheten är just under mars/april. Då solen strävar allt högre upp på himlen och till och med når över takåsarna på andra sidan gården. och då löven på alla träd inte slagit ut än. En solig och het sommardag är det ganska skönt förstås att slippa den gassande solen från lunchtid och resten av dagen. Men nu. Jag hinner inte med.

Rabarberna den 1 maj 2011

Tulpanerna har skjutit upp för fort ur jorden och är alldeles taniga och blommorna ser nästan lite missväxta ut. Jag missade de svullna mörkröda rabarberknölarna, med skrynkliga blad som just börjat veckla ut sig, till att de plötsligt är vadhöga plantor med blad redan stora som dasslock. Hann inte klippa ner vinrutan som redan fått nya skott men ser helt ranglig och gles ut nu. Krokusen är sedan länge utblommad och nu även scillan. Dessutom har det vackra kungsängsliljorna nästan blommat ut också. Som sagt det går alldeles för fort för att jag ska hinna med.


Men plötsligt så hände det. Äntligen sol i köket. Färgsprakande mat. Och en sallad jag längtat så efter. Det hinner jag i alla fall med nu. Kall sallad med söta goda tomater, mangoldskott och avokado om man har tur att hitta en fin och ätbar. Solsalladen på bilden innehåller:

röda mangoldskott
avocado
cocktailtomater
ärtskott
koriander
flingsalt
hallonvinäger

Smaklig spis!

***

Snittar med böngroddsröra och ost

Plockmat, smörgåsbord, snittar, buffémat och små förrätter är inte min starka sida. Inte är det särskilt motiverat att äta för en person så det blir nästan aldrig av att jag prövar vingarna på det området. Det blir lätt lite för mycket mat om man säger så. Men jag jobbar på det. Testar en sak i taget och äter det som lunch eller som förrätt/snack till helgen då jag brukar äta och dricka lite mer och lite mindre nyttigt än under veckan. Har aldrig bakat egen pumpernickel utan köper färdiga små runda. Finns i större fyrkantiga skivor också som går lika bra att använda. Skurna i mindre bitar förstås. Men visst, är du en hipp surdegsbakare så varför inte pröva själv? I så fall får du gärna höra av dig och berätta hur det blev :)

Böngroddsröran i sig är rå som i raw food men inte brödet och osten. Håller som bäst på att lära mig mer om rå mat och funderar på mjölk och mjölkprodukter som t ex ost. Kanske opastöriserad ost kan räknas som rå mat? Troligtvis inte eftersom det är en produkt som kommer från djuren. Tror inte heller vanlig honung räknas som rå mat heller då t ex agavesirap står högt i kurs när det kommer till sötningsmedel.



Rå bönröra

100-180 g mungbönor, groddade
3 bitar soltorkade tomater (i olja)
flingsalt
1/2 tsk oregano
1/2 tsk dragon
chili explosion
1-2 tsk kapris (valfritt)

Skär tomatbitarna i lite mindre bitar och lägg tillsammans med övriga ingredienser i mixern. Kör tills allt är blandat men inte helt till en för slät massa. Klicka ut bönblandningen på pumpernickel och servera med bubbel. För ostätare gör naturligtvis sig även en bit välsmakande ost en god förtjänst på snittarna. Taleggio, Monte Enebro eller varför inte en bit Stamsjö Grevé.

Louis Bouillot Crémant de Bourgogne Brut (nr 7688)


Trevlig helg!

***

Den gröna mellandagsmixen

Har ni hört - bukbakfylla! Vilket underbart ord. Eller egentligen är det ju helt äckligt. När man tänker på innebörden alltså. Uppkörd, svullen, gasig, halsbränna och ja, de flesta av oss har säkert någon gång varit just bukbakfull. Visst är vi väl alla mer eller mindre bukbakfulla nu efter jul- och nyårshelgen och de dignande julborden lockar inte lika mycket längre. Kanske råder det till och med massbukbakfylla uti landet. Nu behövs lättare mat och framför allt lite mindre portioner. Jag är ingen fan av diverse dieter, viktminskningspreparat och pulvershakes utan tror på en välbalanserad kostsammansättning, innehållande proteiner, vitaminer och alla näringsämnen vi behöver OCH såklart både fett och kolhydrater.

Säkert är det många som gjort nya fåniga nyårslöften som att börja träna, sluta röka, rensa i röran och allt det vanliga var och varannan hasplar ur sig mellan nyårsnattens alla champangeskålar. Men hur blir det egentligen sen då? Vem kollar kontraktet? Vem kvalitetssäkrar dina nyårslöften? Och visst får man väl nästan hålla i sig när tanken på hur mycket pengar alla gym tjänar på alla årslånga bindningar av autogiroinbetalningar från människor som utnyttjar sitt kort till fullo i januari, hyfsat ofta i februari, kommer igång i mars för att sedan mer eller mindre gå upp i rök. På samma sätt som hundra tusentals kronor...

Det är ju väl känt att vi inte bara äter med munnen utan även ögonen. Färgsprakande mat lockar oftast mer än brun och grådassig gör. Särskilt nu under vintertid tycker jag det är viktigt att tänka på färgen i maten. Och tur har väl jag att datorn är full av gamla bilder, och i bästa fall även recept, som liksom aldrig blev av då som jag istället kan använda nu :) Här en ljummen sallad daterad 28 dec 2007. Den är både av det lättare slaget och en färgklick för ögonen. God till lunch eller som en lättare middag.


Den gröna mellandagsmixen

en bit strimlad purjolök
4 blad av ett kinakålshuvud, strimlade
1/2 gurka, i tunna skivor
ett par nävar mungbönor
några gula cocktailtomater KRAV, i halvor
olivolja KRAV
flingsalt
svartpeppar KRAV
chili, gärna chipotle för att få lite rökig smak

Börja att fräsa purjolöken och när den blivit lite mjuk så i med kinakålen. Krydda. Stek en stund. Skär gurkan i tunna skivor eller hyvla lite längre skivor på snedden. Vänd i de resterande ingredienserna, ta av plattan och servera.

Evas gröna linsbiffar

Men dra på trissor! Det var det godast jag ätit på länge :) Jag har gjort linsbiffar för första gången! Ja, det kan ju tyckas som att jag bort gjort sådana för länge sedan. Jag har bland annat gjort rödbetsbiffar, morotsbiffar, falafel men aldrig linsbiffar. Receptet är hämtat från Eva på hennes blogg Nässelblom & Choklad. Måste ta tillfället i akt att poängtera alla mumsiga recept det finns bland alla bloggare. Jag har ibland svårt att hinna med egna recept och försök i köket då jag har fullt upp att pröva alla andras recept! Man blir ju bara så sugen. Det är kul att få idéer och inspiration från så många. Att kanske hitta nya sätt att tillaga "gamla" ingredienser. Det är annars lätt att bara slänga ihop något av bara farten.


Nu föll det sig så att när jag skulle till att blanda ihop allt och börja forma själva de små biffarna upptäckte jag att jag hade varken maizenamjöl eller potatismjöl hemma. Hrm, konstigt. Trodde det alltid fanns i mitt skafferi. Oftast flera paket då det aldrig verkar tar slut och jag ändå köper nya paket. Måste ha åkt ut i somras då jag efter en mindre incident av ruttnade rödbetor vars saft täckte nästan en hel hylla storstädade hela skafferiet.


Hur som helst så var min "smet" av gröna linser och hirs ganska stabbig så jag gjorde utan något mjöl alls (blev en aning smuliga och nästan porösa när de svalnat så jag rekommenderar att inte utesluta lite stärkelse i dom). Stekte sedan biffarna i endast olja. Har ingen fläkt här och stekoset kan bli näst intill olidligt när jag använder smör. Det blev en del biffar som man får passa på, så det kan ta en stund. Men det var absolut värt! Servera till kokta grönsaker med bönor och quinoa och rårörda lingon.


Smaklig spis!

Kokta grönsaker med groddar och quinoa

Som vegetarian har jag framförallt lärt mig tycka om, och är numera en ganska flitig användare av, böner och linser av alla de slag i min matlagning. Dessutom har grönsaksmängden ökat markant. Och den har inte bara ökat utan jag har även lärt mig tillaga grönsaker på ett annat sätt än tidigare. Då huvuddelen av mitt näringsintag består av frukt och grönsaker är det viktigt att stora delar av den är varm. Att skära en tomat, några grukskivor och kanske riva en morot till maten är väl ingen konst. Men att komponera en middag där huvudrätten ska vara "grön" kräver en del. I alla fall för mig. Med åren går det naturligtvis lättare. Och jösses vad mycket nya grönsaker jag prövat med åren. Som auberginen till exempel. Hua. Jag tyckte den var superläskig första gången jag smakade på den. Kanske var den inte tillagad ordentligt eller så var det bara smaklökarna som fick sig en utmaning. Idag är det mer eller mindre vardagsmat för mig. Funkar alltid ihop med lök, tomat och lite örter. Den kan grillas, stekas, gratineras och marineras. Den funkar lika bra i stora skivor som finhackad i vegfärsen.


Det är inte alltid jag vet vad jag ska göra med en ny grönsak när jag är i affären. Men det brukar lösa sig väl hemma ändå. Ibland kan jag sitta långa stunder och bläddra i kokböcker för att få inspiration. Det kan sluta med att jag kombinerar ett par eller flera recept. Eller så får smaksättningen bestämma. Alltså, jag låter "suget" styra vad det ska bli för mat. Det kan vara örter, curry, spiskummin, koriander, rökt, citron, ingefära och så vidare. Samma ingredienser, hackade och frästa i stekpannan kan få helt olika resultat beroende på hur jag för dagen väljer att krydda. Idag blir det dock bara till att värma rester från igår :)



Kokta grönsaker med groddar och quinoa
2 port

2 morötter
100-150 g blomkål
böngroddar
röd quinoa
solrosolja
havssalt
svartpeppar


Skala och skär morötterna i ganska tjocka slantar. Skölj och rensa blomkålen som skärs i grova buketter. Koka upp en kort stund. Låt inte grönsakerna bli för mjuka! Häll av vattnet och tillsätt lite solrosolja. Ställ tillbaka kastrullen på plattans eftervärme och blanda i 1-2 dl röd quinoa (färdigkokt) och böngroddar i önskad mängd. Salta och dra några varv med svartpepparkvarnen. Klart!


Smaklig spis!