1 kg tomater = 200 kcal Äta bör man, annars dör man. Äta gör man och ändå dör man. Människan lever längre än någonsin tidigare. Många faktorer spelar såklart roll. Tillgången till mat är sannolikt en av de dem. Men inte har den allt mer lättillgängliga enorma mängden mat gjort att medelåldern ökat utan också medfört att vi dör i förtid. På grund av att äter för mycket, för ensidigt eller helt enkelt för dålig mat.
Kanske är det många av er som någon gång i livet gått på en speciell diet. Eller fastat. Förhoppningsvis är det många som aldrig haft matrelaterade problem och heller aldrig behövt ägnat en tanke åt att valet av matintag kan ställa till det för hälsan. Jag minns att mina föräldrar någon gång fastade. De hade köpt en särskilt låda full med buljonger och teer och grönsaksjuicer. Jag försökte mig på att fasta för några år sedan, över en helg (och nej, det var inte på vin). Med hjälp av den magiska purjolökssoppan bröt jag ett för mig dåligt matmönster. Snart var jag på banan igen. Vad som hände sen och varför jag började växa på bredden igen vet jag inte riktigt. Livet, långvarig sömnbrist, gnagande i magen, flera månaders antibiotikakur, nej vem vet. Mitt dekadenta tröstätande ligger alltid och lurar kring varje hörn. Återigen är det dags att "ta tag i problemet". Och det med hjälp av bra och välbalanserad kost och träning. Absolut inga dieter för mig!
Ja, för mig är det ett problem. Jag blir ledsen, introvert och skäms över mig själv när midjemåttet växer. Trots att jag tycker det är bedrövligt med vår hysteriska fokusering på våra kroppar, får stora dåndimpen av några fettvalkar här och där, skriver löpsedlar om någons celluliter, vilket jag fullkomligt struntar i, så har jag så otroligt svårt för min egen kropp. Jag har hela min uppväxt fått höra hur tjock och ful jag är. Smeknamnet Ankröven (ja, jag hade ingen mage att tala om då) från mellanstadiet följde bland annat med upp i högstadiet. En sanning med modifikation. Att jag var svankryggig och hade/har en rumpa som är svår att dölja är sant. Att jag är ful är inte så mycket jag kan göra någonting åt. Inte heller att jag är blond, blek (vilket förvånansvärt många, som om jag inte visste det själv, har starkt behov av att påpeka) och fräknig med leverfläckar som varje år blir fler och fler. Men att jag skulle vara tjock? Ja jo, jag var lite knubbig som liten och har förvisso aldrig varit särskilt smal eller mager men heller inte överdrivet stor. Ändå har jag alltid kämpat med min vikt. Ändå ser jag mig i spegeln och skäms. De flesta kläder sitter så galet illa och inga plagg verkar vara proportionerligt sydda för min kropp. När varken vardagsjeansen eller finskjortan inte längre går att knäppa, när klänningen inte går över ryggen, när t-shirten rullar upp över magen finns inte mycket till självkänsla kvar. Och ändå, hur mycket jag än hatar att se ut som jag gör nu, så lyckas jag aldrig hålla måtten när jag väl nått dit. Fan så pinsamt. Jag som varken har jobb, barn, familj eller något som pockar på uppmärksamheten borde ju vara smal och vältränad som få.
Faktum är dock att vi som befolkning blir större och större. På tjugo år har andelen överviktiga och feta fördubblats och vad som är skrämmande är att andelen feta barn ökar. Att ha extra kilon med som barn gör det än svårare i vuxen ålder att bli av med dem. Men att införandet av en fettskatt skulle vara lösningen, vilket Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi menar, kan ändå inte vara en så bra idé. Läs ESO's pressmeddelande här (pdf). Personligen tycker jag det verkar lika uselt som idén med sockerskatt. Fasen, undervisa istället. Inför näringslära på schemat, öka idrottstimmarna i skolan, inför generösa friskvårdspengar som löneförmåner, bygg ut cykelbanorna, gör folk medvetna om att när, vad och hur mycket vi väljer att äta får konsekvenser. I värsta fall dödliga sådana. Risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer, ledskador, infertilitet, depression och ett förkortat liv ökar i takt med att vikten ökar.
Det är varken socker eller fett i sig som är dålig mat för oss människor. Däremot kan den mängden vi idag stoppar i oss, vilken innehåller långt mycket mer energi än vad vi lyckas göra oss av med, vara skadlig.
Som en liten påminnelse, inspiration och kanske en tankeställare tycker jag ni ska kika in på denna roliga illustration av hur 200 kalorier kan se ut i matväg.
Så hoppas jag också ni tar chansen att springa några km för BRIS idag. Förena nytta med nöje så att säga :) För varje kilometer får BRIS 100 kr (av butik och fastighetsbolag) och du själv får rabatt i sportaffären.
Var: Utanför Intersport på Avenyn
När: idag, 7 maj klockan 10-17
Ja, det gäller Göteborg alltså. Vet ej om samma event pågår i andra städer i landet. Vet att Stockholm redan sprungit så nu gäller det i alla fall att toppa de dryga 1152 km de sprang.
Vi ses!
***
