Agriturismo och vintertomater

Vintertomater

Måndag. Regn. Mulet.
Agriturismo Le Stanzie. Promenad i området. Kort på Maj som tar kort på svart orkidé.
Vintertomater en masse
99 % egen tillverkning av maten de serverar.
Eva berättare om Hildegard (av Bingen)
Vansinnigt god mat!! Och så en lagerbladslikör efter maten. Tjena så god den var!!
Gallipoli. Västkusten. Standpromenad, vackra fasader. Mäktigt hav. Blåst.
Skaldjursinköp i hamnen
Middag i stora rummet. Skaldjurstjossan. Jag rester från söndagen plus fritterade auberginebollar.

Ja, så här kan minnesanteckningarna se ut för en dag i Italien. Det är vansinnigt mycket vi hinner med under en dag. Många intryck att smälta. För att inte tala om alla maträtter att hålla reda på!

Vintertomater vid entrén

Idag gjorde vi bland annat ett besök på fantastiskt vackra Le Stanzie, en så kallad agriturismo. I Italien är det samma som en lantbrukgård och ett slags turistboende. I princip all mat som serveras där är egenproducerad (och ekologisk?). Le Stanzie var så vansinnigt fin och bilderna gör definitivt inte platsen rätta. Lunchen vi fick där var nog bland det godaste jag ätit.

Precis när vi skulle slå oss ner vid bordet vinkades vi in till en annan del av restaurangen. Ett otroligt vackert gamaldags kök med öppna spisar. Överallt i taket hängde klasar av gula pomedores - vintertomater. En tomatsort något besk i smaken jämfört med de röda tomater vi är vana vid men väldigt, väldigt god. Där bjöds på en starter. En slags soppa/gyta som dessvärre hade kött i sig så det blev inget för mig. Men. Vad var det i den där soppan egentligen?
Svarta kikärter! Minsann, det visste jag inte ens att det fanns.

Väl tillbaka vid bordet börjad så matfrossan. Skålar bars in med än det ena än det andra. Några med kött i men tillräckligt många med bönor och linser så ingen risk att gå hungrig därifrån! Stekt bröd, vita bönor (fava) och cikoria. Bonbönspuré och stekt bröd. Vintertomater. Flera ostsorter. Pèttole (fritterad deg?). Och mycket mer.
Jag skrev, åt och drack, skrev lite till, åt, glömde skriva ner hälften, åt, drack och lyssnade till E som berättade om tyska Hildegard von Bingen, född 1098, och hennes bravader. Hildegard har bland annat skrivit böckerna Hildegards kök - råd och recept för ett liv i hälsa och Hildegards örtabok - förebygg och hela.
Sen var det dags för efterrätt. Apelsin, rå fänkål och likör! Kanske bland de godaste likörer jag smakat var Allorino - lagerbladslikör.

Tack för maten!
 

* * *

Näringslära, inget för blandkostare och karnivorer?

Förra helgen roade jag mig med att gå igenom kokböcker jag samlat på mig med åren. Än så länge har jag inget färdigt material att redovisa (eftersom jag har en förmåga att göra små forskningsprojekt med allt jag funderar kring) men kan avslöja att jag tittat särskilt på detta med kostråd och näringslära.

I vegetariska kokböcker finns inte sällan omfattande texter om näringslära, en hel del kostråd om vad tänka på som vegetarian, flera hävdar till och med (felaktigt!) att kosttillskott är ett måste, mer info om t ex kryddor, örter och enskilda råvaror och förvånansvärt nog saknas liknande avsnitt i så kallade vanliga kokböcker.

Med tanke på att de flesta av våra så kallade välfärdssjukdomar, t ex hjärt- kärlsjukdomar och diabetes, drabbar främst köttätare framför vegetarianer borde varendaste en av kokböcker innehålla näringslära. Höga blodfetter i sig leder nödvändigtvis inte till hjärtinfakt, kärlkramp eller stroke men är en riskfaktor, precis som högt blodtryck, rökning, för mycket stillasittande, diabetes m.m. För att minska risken att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar kommer en långt med förändrade kostvanor och mer motion.

 Ät alltså mer frukt och grönt, plus motionera mera. 

Mindre av allt annat.

Önskar just dig en grön mars, 

årets kanske bästa månad!

* * *

Ännu en yogamåndag

Bild lånad från Flickr, AmandaD_TX's yogaset (kolla in fler positioner där!)

Med undantag från de månader då bästa yogaläraren Caroline (har skrivit om henne tidigare) var utomlands samt några ändringar i sommarschemat har jag nu i ett par år tränat yoga på SATS närapå varenda måndagsmorgon. Redan klockan 7:15 kör vi igång. I praktiken betyder det att jag måste vara på gymmet senast 10 min före klassen startar (för att få ut min biljett) vilket i sin tur innebär att jag går hemifrån 20-40 minuter innan dess, beroende på om jag tar cykeln dit, går eller joggar.
Nyligen ändrades tiden till 7:00 så nu ringer klockan 5:45 varje måndag. Inte konstigt att jag har svårt att sova natten mellan söndag och måndag! Ligger oftast vaken hela natten men ibland händer det. Som inatt. Jag sov hela 4,5 timma! Bara det gjorde att joggingturen gick som en dans och redan 6:40-ish studsade jag in i receptionen på SATS.

För varje måndag har Caroline valt ett särskilt tema, någon del av kropp och sinne, som vi jobbar extra med. Saker/tankar vi ska bli av med eller annat vi istället borde bjuda in i våra liv. Det är obeskrivligt skönt att starta veckan på detta vis. Hade jag haft pengar skulle jag inte tveka en sekund att ta del av Caroline och YogaYum's andra klasser och workshops. Följ Yoga Yum på fb så du själv kan ta del av info om kommande klasser!

Hur mörkt och blött det än är, hur lite jag än sovit (om ens något alls) och hur grinig jag än kan vara en måndagsmorgon, så fortsätter jag sätta klockan på ringning och ger mig ut genom ett till synes folktomt Göteborg. Bara för att jag kan.
För dem som sedan ska vidare till jobb/skola bjuder SATS dessutom på frukost! Det ni. Kan ni förstå vilken bra måndag en kan ha om en tränar där.

Själv joggar/promenerar jag numera hemåt och idag blev det en rackarns god smoothie till frulle. jomenvisst. Sista burken sparad mango jag hade i frysen, från i somras, och bokstavligt talat solsken i en liten ask. Eller ja, nästan i alla fall. Tänk om mango kunde växa och bära frukt här i Sverige ändå.
Jag mixade pakistansk mango, avokado, macapulver, chiafrön och en skvätt mandelmjölk. Bättre start på veckan än så här blir det nog inte.

 Önskar er alla trevlig måndag och en skön sista februarivecka. Snart är mars här, årets första vårmånad, och innan vi vet ordet av det dansar vi runt midsommarstången! 
* * *

Grön måndag

I femton år har mina kostval blivit ifrågasatta. Oavsett det handlar om att inte äta djur (typisk kommentar på det: men fisk* då?) eller avstå från ägg och mejeriprodukter. Till skillnad från vad en skulle kunna tro, att de skulle ge med sig med åren och min vegetariska kost skulle vara lika vanlig och accepterad som animaliskt, är det snarare tvärtom.
Är mer ifrågasatt än någonsin tidigare.
I tidningar, på TV, i div. sociala medier och inte minst bland mina medbloggare så lobbas det stenhårt för kött, mejeriprodukter och allt fler fullkomligt rasar över köttfria alternativ.

Ledsen i ögat blir jag över det. 

 

* * *

*fisk är ett djur sist jag kollade i facit.

Bilden är för övrigt nerladdad från fb där den nyligen fladdrade förbi i flödet.

En skänk från ovan

Obs att programmet på bilden är från 2011

Njae, kanske inte bokstavligen från ovan. Men nästan. Från ca 70 mil nordost kom tidigare i veckan ett lite bidrag som gjort att jag hängt en del på filmfestivalen i veckan. Festivalen som av någon anledning tagit det internationellt klingande namnet Göteborg International Film Festival. Att försöka sig på att göra någotsånär kvalificerat val bland de i runda slängar 500 filmer som visas under årets upplaga är omöjligt. När valen trots allt är gjorda upptäcker en att flera filmer redan är utsålda och då är det bara att börja pussla om igen.

Omslag 2014 - av Pussy Riot

Osten på översta bilden minns jag inte längre namnet på. Inte heller har jag bloggat om den eller ens påbörjat inlägg (vilket många gånger fungerar som anteckningsblock). Kanske för att den egentligen inte var så god eller för att filmfestival är rätt så begränsat. Det året var jag inte heller på någon film och som tvångsplacerad, utan några som helst goda framtidsutsikter, goffade jag ost. 

Den hade i alla fall tranbär i sig och konsistensen var lite som mittemellan en mjuk hårdost och en hård mjukost. Det var då. Nu är nu. Har aldrig ätit eller ens velat äta den igen. Trots ett och annat bakslag lever jag idag till största delen utan ost. Mår så mycket bättre. Intentionen inför 2014 är att fortsätta undvika ost så mycket det går. 
Om detta nu var twitter skulle jag tagga med #giff #hälsa #måbra #träning #vegan

Trevlig helg!

* * *

Drömfabriken slår till

Förresten, lyssnade på Vinter i P1 häromdan och jag säger bara Fredrik Lindström. Lyssna bums!
Läs gärna också boken Lyckliga i alla sina dagar, av Nina Björk, vilken han bl. a. refererar till i programmet.
Har försökt klistra in en ljudlänk av programmet här men vet inte om det är blogger som trilskas eller vad? Resten av inlägget kajkar ur hela tiden. Raderna hoppar sig och jag blir inte klok på hur göra så det fungerar som det var tänkt.

Med tanke på allt han pratar om fylls huvudet av funderingar kring just julen, värmen, överflödet, ensamheten, givmildheten, tvång, orubbliga traditioner och allt det motsägelsefulla som nu råder. Tankar om välgörehet. Julen - tiden på året då de flesta har spenderbyxorna på. Samtidigt som de fattigaste och ensamaste blir än mer fattiga och ensamma. "Familjen" tar huvudrollen. Märkligt nog är det dem som har mest och flest som skriker högst, "pengar spelar ingen roll - famljen betyder allt".

Yeah, right.

Som om de ens visste hur det var utan.

Keep smiling.

Precis som Nina Björk skriver i sin bok är jag (om än motvilligt) indoktrinerad av vår tids förmodligen största drömfabrik - Disney - och drömde mig på juldagen bort till en annan värld, helt bortanför min krassa verklighet, med hjälv av min absoluta favoritklassiker från 1950. En dröm ger åt tanken vingar. Den blir verklig då, säger Askungen.  
Vill ni förresten veta en hemlis?

Drömmar säljer. 

Drömmar säljer stort. 

***

Träningens helande kraft, del 3

Imaginär bild av min (soon to be) tvättbräda ;)

När detta inlägg postas är jag i full fart och lyfter vikter så musklerna först gråter och sen skrattar resten av dagen. Jorå. Varje lördag kl 10:15 står vi, ett 30-tal träningsglada hurtbullar, redo att göra helgens första marklyft. En timma senare och otaliga upprepningar av benböj, utfall, axelpress, frivändning, push-up, biceps curl m.m. springer jag in till nästa sal, kastar mig upp på spinningcykeln och trampar på ytterligare en timma. Sen är både kropp och knopp alldeles mjuk och lugn.

Jag älskar mina lördagar. Trots att jag tränar under veckan är lördagarna speciella och jag kan för ett par timmar släppa verkligheten. Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag skulle överleva mitt fattiga och arbetslösa liv utan träning. Den ger mig möjlighet att göra mig av med frustration och ilska över sakernas tillstånd men träningen ger mig också fullt av energi. Fråga mig inte hur, vad eller varför men både kropp och själ mår så mycket bättre när jag får träna. 
Efteråt blir det att cykla hem till varmt bad, mat, städ och tvätt. Gärna lite gott vin också. Inte helt otippat kan det bli en tidigt kväll isäng. Är oftast rätt sliten efter veckans alla sömlösa nätter, tidiga morgnar och oändligt tröstlösa jobb med att söka jobb.
Funderar förresten att ändra svar på gamla välkända gåtan Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren? Det skulle lika gärna kunna vara jag.

Fast när det gäller träning och hälsa börjar det äntligen hända någonting. I somras kunde jag intensifiera min träning på allvar. Efter återhämtningen (från årets andra operation) under sept -okt. har jag kört på för fullt. Idag, nästan på pricken tre år efter skadan, är jag på god väg tillbaka iform. Till och med finformen jag hade innan jag drog över Atlanten för snart em år sedan.
Att skadan nästan läkt och sällan gör sig påmind, så att jag kan köra på nära 100 % igen, är naturligtvis en anledning. En annan är den att jag bättrat mig på matfronten. Äter närapå helt veganskt igen. Guud, så min har kropp längtat. Hur mycket jag än vill stoppa ost i min mun så pallar kroppen verkligen inte mejeriprodukter. Det var längesen jag lämnade filmjölk, keso, crème fraîche och blaskiga latte därhän men har haft svårt att helt avstå från smör och (dessert)ost. Trots alla sömnlösa nätter känner jag mig piggare och friskare än på länge i kroppen.

Guess who's vegan?

Det skulle behövas en veckas blogginlägg, minst, för att rada upp alla kosttips av just mejeriprodukter (och kött!) jag fått då jag ojat mig över att jag inte gått ner i vikt, trots matdagbok, kaloriräkning flera timmars träning varje vecka. Som om att det inte går att gå ner i vikta utan animalisk föda (den mat som till mångt och mycket gjort oss tjocka från början).
Ska erkänna att jag nu känner mig extra stolt över vad jag åstadkommit med hjälp av kolhydrater och grönsaker :) Och jag är inte färdig än. Även om jag inte har några som helst intentioner att bli som Frank Medrano i filmen ovan ;)

Trevlig helg!

***

Träningens helande kraft, del 2

"Mitt träd" 1 okt 2013,
ett minne blott i gråa novembermörkret

Så var det mer träning. Uppförsbacken jag mötte efter konvalescensen (från årets andra operation) är sedan länge avklarad. Ta mig tusan om jag inte också börjar få tillbaka benmusklerna från den gamla goda Taekwon-Do-tiden. Har dessutom vågat mig på ett par joggingrundor. Igen. Till skillnad från alla tidigare gånger har skadan inte gjort några nämnvärda ljud ifrån sig. Än.

I del 1 skrev jag bl. a. om att jag ofta stöter på patrull angående hur mycket jag tränar. Sanningen är den att jag, efter konstens alla regler, fokuserar jag på det jag har. Nämligen träningen. Tror inte jag haft sinnet i behåll, eller ens levt idag, om jag inte tränat. Då jag knappt innehar några vuxenpoäng* att tala om så fyller träningen ett stort hål. Det är genom den jag får energi. Genom svett och flås får jag utlopp för mycket frustration och ilska över saker jag inte själv har någon kontroll över. Med träningen kan jag för en timma eller två glömma allt annat omkring mig och bara fokusera på att manövrera min kropp. Saknar dock Taekwon-Don oerhört mycket.

Att sparka på säck eller tjock mits är otroligt effektivt för välbefinnandet och riktigt humörhöjande. Även om det tog många år, kom jag till och med att gilla sparringen. Det känns knappast naturligt för mig att slås men som med det mesta i livet blir en bättre på just de en övar på.
I Taekwon-Do är det omöjligt att tänka på annat än just Taekwon-Do. Så mycket teknik på alla sätt och vis. För att inte tala om vilken kroppskontroll som krävs. Bland annat för att inte skada medtränarna men främst för att göra teknikerna så perfekt som möjligt. Ett tul är lite som en dans, med bestämda steg och rörelsemönster, knutna händer eller öppna (knivhand) och till och med bestämda vinklingar på händer och fötter. Det går verkligen inte att ha tankarna på annat håll samtidigt. Jag har (tack och lov) med mig mycket av samma koncentration när det kommer till träning på gym och i de gemensamma klasserna.

Genom träningen får jag möjlighet att uppleva känslan av att gå framåt. Känslan av att utvecklas. Jag lär mig hela tiden nya saker. Resultatet av träningen, som t ex kondition och muskler, är färskvara och kräver ständigt underhåll. Vid mer eller mindre ofrivilliga uppehåll blir det därför till att börja om på nytt igen, vilket emellanåt känns rätt så tradigt. Som att stå och stampa på samma plats. För att inte fastna på samma plats och tröttna hittar jag alltid nya utmaningar. Det kan vara att orka jogga uppför långa trappor, lyfta tyngre, göra fler burpees på en minut än veckan innan för att inte tala om att klara av att stå länge i Bakasana (kråkan) i yogan. 

Biomekanisk spark. Bild lånad från ITF Europe

Jorå, sakta men säkert börjar det gå åt rätt håll igen. I flera år har jag inte kunnat träna fullt ut, vilket är oerhört frustrerande. Men i höst har jag alltså kunnat lägga på mer vikter, gå på de lite tuffare passen än tidigare och så har jag de senaste veckorna också joggat ett par gånger/v. Jag kommer aldrig bli som min nya idol, Frank Medrano, men kanske, kanske kommer jag kunna göra en twimyo bandae dollyo chagi (bilden ovan) och andra goa sparkar igen.

För dem som har jobb, djur, barn, partner osv sticker det väl i ögonen och det kan säkert vara svårt att förstå, särskilt då uppfattningen om att jag har eoner av ledig tid att fördriva med allehanda latmansgöromål är vida spridd. Som att jag har tid att göra allt alla dem med jobb, barn, familj m.m. aldrig hinner göra. Åtminstone inte regelbundet.
Du är mer än välkommen att byta tillvaro med mig.
Det är bara att logga in dig, med ditt BankID, på kontrollmyndigheten (som egentligen heter något annat) och där minutiöst redovisa din senaste månads jobbaktivitet. Var, när, hur.

För varje hundra jobb du söker följer hundra nej. Har du tur får du meddelandet: Tack för visat intresse men vi har valt att gå vidare med annan sökande. Du kommer bli utskrattad av rekryterare, ifrågasatt varför du söker ditten och datten av vissa, precis som andra kommer ifrågasätta varför du inte fokuserar på ett område. Misstankar om att du har ett riktigt uselt CV och egentligen är en av de mest underliga människorna som absolut ingen vill ha att göra med lurar ständigt runt hörnet.
Utöver detta kommer du också få all (o)möjlig kritik för dig som person, för din bakgrund, dina utbildningar och tidigare jobb, för ditt val och vilja att förbättra för dig själv för att bli frisk samt ständigt få höra hur enkelt allt är, bara du vill. Tillräckligt. Mycket.
Det är bara att...
...göra si eller så.
Så välkommen du, att testa på hur det är att leva som arbetslös i dagens Sverige.

 ***

*Saker/tillstånd i livet som idag räknas mer till ett så kallat vuxenliv än vad ålder gör, t ex barn, jobb, partner, kreditkort, huslån, bil osv. 

Ett ljus i mörkret

I tisdags släppte Livsmedelsverket en rapport (pdf) om hur mycket maten vi äter påverkar miljön. Inte en dag försent om ni frågar mig. För inte kom det väl som någon överraskning att den största miljöboven när det kommer till råvaror är djur och andra animaliska produkter som ost och ägg. I pressmeddelandet skriver Livsmedelsverket att ändrade matvanor skulle kunna halvera växthusgasutsläppen, samtidigt som vi också skulle få i oss mer av olika viktiga näringsämnen jämfört med idag. 

Sällan lägger jag mig i vad andra människor äter, så länge jag själv slipper äta djur. Det var ett medvetet beslut jag tog för över ett decennium sedan, långt innan bloggen fanns. Med åren lär jag mig mer och mer om både vegetarisk matlagning men också om världens matproduktion, djurhållning och dess förhållande till miljön. Skrämmande nog, trots att vi blir mer och mer medvetna om världen, miljön och inte minst vår egen hälsa, så ökar både ost- och köttkonsumtionen. Och det i rasande fart.
Sedan 1970-talet har ostätandet fördubblats. Köttkonsumtionen har samtidigt ökat med drygt 50 procent. Störst och snabbast ökning skedde dessutom under 2000-talets första decennium. När detta förs på tal idag skriker karnivorerna sig hesa, kom inte här och kom, och minsann om inte de anser sig ha rätten att äta så mycket kött de bara orkar med. Och sen lite till. Fick de välja skulle väl alla grönsaker dessutom utrotas helt och hållet.

Nä.
Jag har ingen lust längre.
Att vara snäll och förstående.
När det kommer till vår överdådiga matkonsumtion.

***

...Uthållighet...

Sedan ett par månader tillbaka pågår en tämligen utdragen och till synes svårtlöst omställning av min kost. Jag återkommer med jämna mellanrum till dilemma kring min vikt(ökning). Trots att jag i mångt och mycket besitter en avundsvärd uthållighet saknas den helt när det kommer till min diet. På senare år, särskilt efter skadan jag drog på mig efter en av mina hittills största bedrifter i livet, så har jag lagt på mig lite mer fettvalkar än någonsin tidigare. Trots att jag tränar hyfsat mycket så har jag ändå svårt att hålla måtten. När det efter flera månader av ansträngning händer något med kroppen och centimeterna runt stuss och mage börjar minska "tillåter" jag mig att äta lite/mycket av det som jag i slutändan mår dålig av.
Knappt hinner jag blinka innan jag lagt på mig igen.
Med råge.

Så kontraproduktivt att jag skäms ögonen ur mig.

Inte utan att jag tror jag ska få stryk, skäll eller att självaste Norman ska komma jagande med kniven i högsta hugg...

Bild lånad från tripadvisor.com då jag uppenbarligen var helt upptagen 

av annat än att fota händelsernas centrum under rundturen på Universal Studios. 

Jag vet precis vilka de värsta bovarna är. Naturligtvis är det just dem som är allra svårast att låta bli.
Smör, ost och övriga mejeriprodukter. Med dem följer bröd, kex, rån, i viss mån vin, hembakat och sötsaker i allehanda form. Och så nötter. Att de just nämnda produkter ställer till det för mig har inget annat att göra än med det faktum att jag inte klarar av att äta i begränsad mängd.
Inget fel på maten i sig alltså. För en vegan är t ex nötter en alldeles utmärkt fettkälla och innehåller förhållandevis mycket protein men de är oerhört energirika. Exempelvis innehåller 50 g valnötter (ca en stor näve) drygt 300 kilokalorier (kcal). Det är lika många kcal som en stadig frukost bestående av fiberhavregryn, linfrön, äpple och blåbär innehåller.
Jag är bara inte sån som klarar att knapra i mig tio små nötter och sen känna mig nöjd.

Matvete, mangold, nektarin och paprikasås

Som allra bäst mådde jag då jag höll mig till veganmat. Då även helt utan vad jag kallar fuskkött och andra låtsasprodukter som "liknar" animalisk mat (oftast äckligt värre). Alltså äter jag hellre potatis, rotsaker, bönor och linser en masse samt i stor utsträckning bli hel- och halvfabrikat. Så länge jag inte har smör i kylskåpet så bakar jag heller inga bullar och kakor.

No, no. Dock kommer jag fortsätta posta lördagsgodis,
för det finns mycket i lager bland utkasten.

Nu börjar jag dock bli lätt uppgiven. Då jag efter operationen tidigare i år kom igång igen med träningen har jag hållit igen och avstått av en hel del av de värsta bovarna men absolut inget yttre resultat på kroppen. Inte en ynka centimeter vill försvinna. Inte en enda cellulit. Jag vägrar acceptera att jag är två storlekar större än vad jag i princip varit ända fram tills för fyra år sedan. I tre månader har jag minskat på mitt totala kaloriintag, sett till att inte "råka" äta extra mellanmål jag inte behöver, i princip inte druckit alkohol (med undantag för ett par gånger) och som sagt, ökat tid och intensitet på träningen.

Av ovan beskrivna situation har jag svårt att riktigt hitta bra upplägg för bloggposter och det blir ingen kontinuitet. Jag äter ingen annan särskild diet än den vegetariska men allt är rätt så avskalat och nästintill tråkig. Vissa dagar är maten bara något nödvändigt ont. Jag gillart inte. Inte alls. För jag vill kunna äta vad jag vill. Utan förbehåll. Men som sagt, jag har ingen karaktär och mår dåligt, förutom precis i ätandets stund, både fysiskt och psykiskt när jag så att säga tänjer på gränserna för mycket.
Så nu gäller det att jobba på vad som en gång satt i ryggmärgen:

Artighet

Ärlighet

Uthållighet

Självkontroll

Okuvlig anda

Tae Kwon!

Tack och lov för njurar och lever!

morot- och grönkålsris med avocadoolja

Rensa, rena, töm och och starta om. Ständigt detta överflöd. Ständigt denna kamp med balansen. Det är inte utan att jag skäms över vad jag utsätter min kropp för genom allt jag äter och dricker. Jag vet vad jag ska äta och inte minst vad jag ska undvika att stoppa i mig för att må bra och ha balans. Men. Verkligheten ser annorlunda ut än kunskapen inne i huvudet mitt. Eftersom jag dessutom är usel på att "dra ner på" sötsaker/ost/vin/etc så blir jag tvungen att inta en mer återhållsam och rigid kosthållning för att bryta den negativa matspiralen jag allt som ofta fastnar i och hjälpa  mina organ att ta hand om och rena mig inifrån som sig kroppen bör.

När jag startade Miss Meister' mat med mera... gjorde jag reklam för vad jag ansåg vara mest angeläget och loggor med tillhörande länkar prydde högermenyn; KRAV, Fairtrade (dåvarande Rättvisemärkt) och Rädda Barnen. Miss Meister i ett nötskal. Då matbloggandet fortfarande inte riktigt skjutit i höjden, vilket det gjorde vid 2008-2009, hördes röster från när och fjärran med åsikter om hur bloggar skulle se ut, både estetiskt och innehållsmässigt (vilket märkligt nog fortfarande pågår) och efter ett tag föll jag för grupptrycket och rensade upp lite på sidan. Men det betyder inte att jag slutade äta krav- och rättvisemärkt mat. Utöver det så tar jag även bland annat kinesisk kostlära och Ayurveda (indisk "livskunskap") till min hjälp och går in på djupet med råvaror och dess egenskaper.

Så här skrev jag redan 2007 om min favoritbok när det kommer till mat och kosthållning:

Maten som stärker ditt immunförsvar - Kirsten Hartvig, Prisma 2002 är min absolut mest använda kokbok. Då jag för en del år sedan knappt kunde röra mig på grund av värk överallt tvingades jag bland annat se över min kost och idag har jag lärt mig ett helt annat sätt att se på maten än tidigare. Likt den kinesiska kostläran ser jag mer till matens egenskaper, näring och hur jag kan använda den för att hålla mig friskare helt enkelt. Boken är full av fakta kring livsmedel som gynnar vårt immunförsvar, den beskriver vanliga åkommor som exempelvis förkylning, allergier, huvudvärk och reumatism och förslag på vad man kan äta för att hindra och/eller lindra besvären. Dessutom finns där en mängd recept på frukostar, smårätter, soppor, huvudrätter, sallader, efterrätter, juicer och örtdrycker.

Grönkålen, som sjunger på sista versen nu, innehåller bland annat vitamin A, C, E, K B2, B3 och B6, kalcium, magnesium, fosfor, järn, zink, fibrer och protein. Grönkålen anses skydda mot bakteriella och virala infektioner, hjärtsjukdomar och cancer. Dess immunstärkande profil är således antiallergen, anticancer, antioxiderande, avgiftande och immunstimulerande.

Morötter innehåller vitamin A och K, folat, kalcium mangan, fosfor, krom, järn, zink, karoten och fibrer och dess immunstärkande profil är främst anticancer, antioxiderande samt välgörande för hud och ögon. Morötter sägs stödja immunsystemet, underlätta sårläkning och kan också användas för att behandla kroniska virusinfektioner samt motverkar bildandet av cancerceller och kan skydda mot hjärtsjukdomar.

Avocado är full av energi och dess immunstärkande profil anses bidra till skyddet mot vissa cancerformer, förhindra svampsjukdomar och stabiliserar blodfetterna. Den innehåller bland annat vitamin E, K, B1, B2, B3, B5 och B7, folat, potassium, zink, karotenoider och fibrer och är alltså antioxiderande.


Önskar dig god hälsa!

***

Hur går det ihop?

Trots att samhällsvetenskap alltid varit mitt starkaste ämne i skolan var jag dessvärre så dum att jag inte förstod var göra av kunskapen och halkade således över på annat. Jag ångrar inte mina erfarenheter men tycker det är oerhört sorgligt att jag slösat bort mer än halva mitt liv på annat. För det där annat har aldrig rotat sig. Aldrig lett någonvart. Jag har inget att "falla tillbaka på", ingen yrkestitel, ingen gedigen erfarenhet/kunskap om något särskilt område. Bara lite bra på att fixa lite här och lite där. När jag för över tio år sedan hittade tillbaka till samhällsvetenskapen och satte mig själv på universitetet igen gjorde jag det med intentionen att på allvar arbeta med vad jag anser är intressant och bland det viktigaste man kan ägna sig åt. Men nu är det ju kört. Jag har halkat efter livet över 20 år. Svårt att varken ta igen eller ens komma ikapp.
Hur som helst är mänskliga rättigheter numera som ett filter i allt jag tar mig för, till och med matbloggandet.

På Svenska FN-förbundet hemsida står att läsa:

De mänskliga rättigheterna täcker in många delar av en människas liv. De syftar till att alla människor ska få möjlighet att leva ett drägligt liv och inkluderar regler om människors möjlighet att överleva, inbegripet föda och husrum, om människors rätt till sina innersta tankar och trosuppfattningar, om skydd för familjen, frihet från tortyr och slaveri, om rätt till utbildning, yttrandefrihet och att delta i landets styrelse.

Den 10 december 2013 är det 65 år sedan FN antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Artikel 1 lyder som följer: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Längre ner i förklaringen, under artikel 25.1 står det att: Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll. Nästan tjugo år efter den allmänna förklaringen kom till stånd upprättades två konventioner; FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR) samt FN:s konvention om ekonomiska, social och kulturella rättigheter (CESCR). I den sistnämnda konventionen finns fler artiklar om rätten till "adekvat livsstandard" vilket således inkluderar mat, kläder, bostad och and to the continuous improvement of living conditions.

Ibland får jag intrycket av att ingen bryr sig men faktum är att så många människor världen över kämpar för att utsatta, mindre bemedlade, sjuka och hemlösa ska få ett drägligare liv. Inte minst dem själva. För att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Mitt huvud är i princip ockuperat, dag och natt, av världens orättvisa strukturer och jag vill så innerligt hitta en bra ventil för mig att hantera och kanalisera allt som snurrar därinne.
Så hur går det ihop? Att en del människor gör tvärtom? Som väljer att ha det sämre än nödvändigt. Det för mig absolut obegripligt. Som självmant väljer att utnyttja systemet. Som väljer att leva på och vara beroende av andras givmildhet och välvilja.

Totalt obegripligt.


XXX

Fragment ur en matbloggares liv

Såhär ser det ut. Överallt. Nerklottrade ingredienser, staplade på varandra. Man hittar det i min närhet på kuvert, papperslappar, i gamla anteckningsböcker och ja, till och med i ett och annat tidningshörn.
Som jag skrev tidigare så freestylar jag och höftar för det mesta när jag lagar mat vilket kanske inte är den bästa egenskapen för att driva en användbar matblogg. I min iver att då skriva ner allt jag slänger i så har det slagit mig att jag då oftast glömmer skriva datum. Kanske oviktigt i sig men då bilderna, tack och lov, automatiskt taggas med datum, så blir receptklottret utan datum och bilder svårare att para ihop.
Mycket grönsakshack och röror blir det så det är inte alltid den uppenbara råvaran på bilden som är grejen med just den rätten utan det är snarare kryddningen som kan vara avgörande. Eller som ovan, en bit mango i något som jag gissningsvis blandade ihop med stavmixern. Kanske blev det en god sås till ugnsrostade rotsaker eller något gott pålägg på en skiva surdegsbröd. Vem vet? En sak vet jag i alla fall. Jag hittar inget jag skrivit ner som inte smakat bra. Det slänger jag bort med detsamma. Problemet är snarare att jag försvårar det tidsödande arbetet med att dela med mig av vad som pågår i Miss Meister's kök.

Alla noteringar, utrivna tidningssidor, förpackningar med mera verkar dessutom föröka sig så fort jag vänder bort blicken. Kommer jag någonsin komma ifatt mig själv?

Lever med förhoppningen att någon gång få energi att beta av högarna som växer så det knakar. Så mycket mat, så många ingredienser, flera intressanta matproducenter att skriva om samt stora problem med odling, bekämpningsmedel, och usla villkor för så många av världens bönder. Det finns ingen ände på det. 

***

Ursprung: 19 juli 2012

Orange - en signalfärg*

Näst efter lila och röd är orange min favoritfärg. Enligt wikipedia är orange den färg som utlöser mer kontrovers än någon annan färgton. Och för att orange avviker från de flesta av naturens egna färger är det också en signalfärg. Undrar så vad som en gång fick moroten att bli orange. Och så liksom brinner det i trädtopparna under hösten, som dessutom min favoritårstid, och är då orange mest överallt. Vet inte om det är en tillfällighet eller vad att jag gillar orange.

Jag har en orange tunika, i runda slängar tio år gammal tror jag, som jag bar mycket i vevan runt Fotbolls-EM 2000 då Nederländerna gjorde bra ifrån sig. Varför just Nederländerna undrar ni. Det är mat det handlar om här och inte fotboll juh. Ja såklart, men nu råkar det vara så att det nederländska fotbollslandslaget inte bara bär orange kläder på hemmamatcher utan kallas även för Oranje. Det var inte bara en kommentar jag fick om att jag förmodligen hejade på just Nederländerna. Trots att landets flagga är röd/vit/blå är orange inte bara landslagets färg utan även lite av en nationens färg i Nederländerna.
Hur som helst så har jag alltid haft fäbless för färgstarka kläder. Dessvärre bär jag de sällan utanför hemmets mörka vrå. Känner mig alltid så utklädd. Jag önskar ibland att jag bodde i ett annat land, i en annan värld, där samhället var mer tillåtande för olikheter och var rädda om varandra och varandras väl istället för att frysa ur, mobba, utöva maktmissbruk till höger och vänster och utnyttja andra människor enbart för egen vinnings skull.

Tillbaka till färgen ingen. Det är så intressant hur en och samma färg kan ha så olika innebörd beroende på var i världen man bor. I till exempel Kina och Japan står orange för kärlek och lycka medan det här i väst, eller ja snarare inom Kristendomen, står för dödssynden frosseri. Enligt hinduismen representerar den orange färgen det andra chakra: Sacral Chakra/ Svadhisthana. Och visst uppfattar vi ändå orange här som en signalfärg. Vägkornona vid vägarbeten är orange liksom många arbetskläder för t ex byggjobbare, grävare och vägbyggare. Och Telia, eller Televerket som det hette. Vem minns inte deras orange bilar? För ett år sedan fick jag tillskott i min färgglada slevfamilj. En orange sådan.
Trots att alla grönsaksröror gärna har en tendes att bli bruna och ofotogenique så är grönsaker ändå tacksamma hjälpmedel till färgrika måltider. Här är några färgglada exempel från Miss Meister's mat: Orange mat på en grön måndag Mat av bara farten, Pimento ensalada, Morötter och färsk koriander, Edamamebönor och rostad paprika och Stekta mixade tomater.

Denna orange slev från Rosti Mepal, som av en händelse är ett holländskt företag, är en av mina nu sammanlagt tio melamineslevar av olika färg och storlek. Någon (obs ej matbloggare) tyckte en gång att jag hade för många slevar. För att jag orimligtvis kan använda så många. Well, för oss som inte har semester behövs ett annat ljus i tillvaron. Förra sommarens investering var således denna slev för 39 kronor på Järnia.

 ***

*Ursprung: 28 juli 2011

Freestyling i Miss Meisters kök

Det är inte mitt fel att de inte hade några lila skor till mina fötter

Nu ska man ju varken ha fötterna på bordet, än mindre uppe på spisen, men i helgen gjorde jag slag i saken och investerade i mitt livs dyraste skor. En skulle kunna tro det var ett par stövlar eller kanske vinterkängor, med tanke på priset alltså, men det är faktiskt bara ett par joggingskor. Väl hemma blev jag som värsta fyraåringen. Ville typ sova med dem på fötterna, och spatserade omkring med dem hemma ända tills imorse.

Löpning är inte mitt val av sport på något sätt och har egentligen aldrig sett mig själv som någon som joggar. Faktum är att jag trots allt sprungit fler mil än jag kan föreställa mig. Efter skadan för över ett och ett halvt år sedan är det löpning, förutom Taekwon-Don då såklart, som jag saknar väldigt mycket. Eller ja, egentligen saknar jag över lag att kunna röra mig mer obehindrat, att stretcha, bända och böja på kroppen som vanligt. Trots att jag med undantag av ett par månader i början av 2011 på ett vis har tränat så är själva övningarna och intesintet inte ens i närheten av vad jag gjorde innan skadan. Löpning är bland annat en sak jag inte kunnat ägna mig åt.
Så, imorse tog jag, och mitt tydligen avundsvärda löpsteg, premiärrundan med mina nya älsklingar. Som mumma för fötterna! Det vart tredje gången sedan midsommar jag lagt den korta rundan på dryga 5 km under mina fötter. Min förhoppning är att kunna göra det en gång i veckan. Plus att fortsätta med spinning och det lite annat jag redan gör på gymmet. 

Nog om detta och över till maten. Jag så att säga freestylar väldigt ofta i köket. Trots att jag älskar kokböcker är jag så tacksam att jag inte är någon receptslav. Jag höftar hej vilt. Både vad det gäller ingredienser och kryddning. När jag tog bilden ovan fanns endast strimlad rödlök och stavar av ca 1/2 zucchini i stekpannan och vattnet till fettuccinen höll på att koka upp. Det hela slutade med en hel del citronsmak samt den söta, men syrliga balsamicovinägern på fikon (bland annat därför den bruna och något oaptitliga färgen på maten). Okej, innan ni lyfter era förmanande fingrar angående innehållet så ja, jag vet! Den innehåller både det ena och det andra (t ex färgämne, modifierad stärkelse, sulfiter, förtjockningsmedel mm) men även solen har sina fläckar. Jag bor varken på landet eller känner någon bonde som kan förse mig med allt jag behöver i matväg, har heller inte råd eller utrymme att safta, sylta, syra, salta alla grönsaker och frukter och göra precis allt från grunden.
Men.

Jag äter varken kött, fisk eller mittemellan, cyklar året runt, återanvänder plastpåsarna till bullar och frallor jag har bakar, har alltid egen matlåda med mig, källsorterar och försöker undvika både hel och halvfabrikat så långt det går med mera. Men nä, det blir inte rätt hur jag än gör för hur jag än vrider och vänder på mig så sitter ändå rumpan där bak.

Zcucchinistimlor med rödlök och linser

1 port

200 g zucchini
1/2 rödlök, medelstor
ca 1/2 dl kokta belugalinser (eller andra små linser)
olivolja
1-2 vitlöksklyftor 
zest och saft från 1/2 citron
1/2-1 tsk dijonsenap
1-2 tsk fikonbalsamico (Crema di Balsamico Fikon)
salt
svartpeppar
chili
ev kokande pastavatten

ca 40 g torr fettuccine, fullkorn


Koka upp vatten till pastan och koka fettuccine eller annan pasta som faller dig i smaken.
Strimla den röda löken och fräs i olivolja. Tvätta och skär under tiden zucchinin i smala stavar och fräs sedan tillsammans med rödlöken. Skala och riv i 1-2 vitlöksklyftor.

Tvätta citronen och riv zest av halva vilken saften också pressas ur. Klicka i lite dijonsenap och rör om i stekpannan. Börjar det bli för torrt och löken bränner lite i kanterna så sänk värmen ett snäpp och tillsätt en skvätt av pastavattnet, som vid detta laget förmodligen kokar för fullt. Rör i de redan kokade linserna. Kan uteslutas om man så vill. Mina råkade finnas kvar i kylen från tidigare i veckan så de åkte med av bara farten. Ja, det är ju lite så det blir när man som jag freestylar i köket.

Salta och peppra. Krydda ev med chili och som pricken över i:et så ringla över lite fikonbalsamicokräm.
Häll av pastavattnet och lägg upp pastan på tallrik. Toppa med flingsalt och en liten skvätt olivolja. Servera med de stekta grönsakerna.

Smaklig spis!

Premiärrundan

Vi ses där ute i spåren!

***

Frukostflingor

SATS bjuder på frukost efter morgonyogan

Det är i dagarna ett och ett halvt år sedan jag drog på mig en för mig förödande skada*. Taekwon-Do som varit en stor del i mitt liv, och förmodligen den största orsaken till att jag hållit näsan över vattenytan, under under åtta år rycktes undan av mer eller mindre bara en spark i luften. Det var en tung insikt att kroppen inte längre fungerade som den skulle. Nästan ännu tyngre är att varken klubbchefen eller mina gamla instruktörer en endaste gång hört av sig och undrat hur det är med mig, vad som egentligen hänt eller om jag ska komma tillbaka igen.
Den första tiden märktes inte så mycket förändring med kroppen då jag var i mycket god fysisk form när skadan skedde. Men ganska snart började jag bli bredare i omfång och klädesplagg efter klädesplagg blev lämnade att värma hyllorna i garderoben. På grund av den allt mer begränsade fysiska aktiviteten är detta nog den allra största utmaningen hittills jag haft vad gäller att manövrera kroppen, utöver min kraftiga ledvärk jag levt med under många år, att både hålla mig i form och dessutom minska i omfång. Det går väldigt trögt kan jag säga.

I Taekwon-Do lär man sig tidigt de fem målen; Artighet, Ärlighet, Uthållighet, Självkontroll och Okuvlig anda (ja, jag vet, ett ålderdomligt uttryck som handlar om att aldrig ge upp). Jag ska villigt erkänna att jag inte under alla år som aktiv Taekwon-Doutövare behövt anstränga mig så mycket vad gäller uthållighet och okuvlig anda som nu. Det finns saker som jag å ena sidan rent fysiskt kan klara av, t ex en joggingrunda, men smärtan, särskilt efteråt, och risken att förvärra skadan och minska förutsättningarna för en så bra läkning som möjligt, har gjort att jag avstått från den aktiviteten. Å andra sidan finns det aktiviteter och övningar som är och har varit stört omöjliga att göra på grund av den omedelbara och intensiva smärtan i baken och låret. Att sitta i spagat till exempel. Eller bara en så enkel sak som att stå med raka ben och knyta skorna.


Hur som helst. Under vårterminen har jag i alla fall börjat få tillbaka smidigheten och en del av vigheten och kan delta i både klasser som Bodybalance och yoga. Mina absoluta favoritpass (och något jag även tränade parallellt med Taekwon-Do). Inte bara för att man får bända, vända och vrida på sig utan också för instruktören, Caroline M. Smith, är något utöver det vanliga. På måndagar bjuder dessutom gymmet på frukost efter yogan (som börjar 7:15!). Härom veckan fick vi dessutom ta med smakprover på müslin du ser på bilden ovan. Det var flera år sedan jag handlade färdigblandad müsli (eftersom jag oftast äter gröt och dessutom blandar egen müsli) men jag föll för den och köpte faktiskt ett eget paket. Mycket god och gott med lite variation. Äter müsli med bl. a färsk frukt, linfrön och sojayoghurt.
Så i helgen flög storhetsvansinnet över mig igen och jag handlade ännu en för mig oprövad sort - cacao - av samma tillverkare. Smakar mest godis och funkar absolut inte som frukost för mig men väl snacks eller efterrätt tillsammans med färsk mango och turkisk yoghurt.

Vad äter du själv till frukost? Någon särskild favorit?



Smaklig frukost!

***

* Efter många rundor och extremt mycket nonchalans inom sjukvården i Västra Götalandsregionen - vilket för övrigt är under all kritik!!! - kom det till slut fram (nära ett år efter att jag börjat söka hjälp), att det lossnat små muskeltrådar av semitendinosus (en av de tre hamstringsmusklerna) vid infästet på sittknölen. Enligt läkaren drabbas endast 1% av elitidrottare i explosionssporter som t ex kampsport, hockey och fotboll av detta. Går inte att operera. Läker inte heller ihop igen utan lämnar en kraftig ärrbildning i muskeln. Förhoppningsvis kan man återfå full rörlighet igen.  

 

Dags att börja dricka kaffe igen tro?

Btw, precis när jag började bläddra i Vagabonds matnummer 2012 så slogs jag av denna annons från Moccamaster. Så himla typiskt att jag slutade med kaffe för 10 veckor sedan. Jag har länge suktat efter en sådan. För ett par år sedan då jag gjorde ännu en av alla praktiker så hade de en moccamaster där som jag bryggde kaffe i till alla som kom på kurs. Aldrig att jag fått så mycket beröm för gott kaffe som då. Jag lämnar äran helt åt Moccamastern.

Kan definitivt föreställa mig en lila ögonsten i mitt kök - ännu hellre i ett större kök än mitt med endast en ca 40 cm arbetsbänk. Som sagt, kanske är det bara en tidsfråga innan kaffet åter är min ständiga följeslagare mitt i livet.


På återseende!

***

Ost med kokos- och passionsmarmelad

Förra veckan råkade jag se mig själv i spegeln på ett träningspass och upptäckte något jag inte sett på väldigt länge. Väl hemma igen var jag tvungen att ta fram måttbandet och dra på trissor om baken inte var precis under 100 cm! Minus fem till och jag kommer kunna kränga på mig de sex par jeans som bara ligger där och dräller på en hylla i garderoben. Om magen vill hänga med på tåget så kommer jag också kunna klä mig åter i alla t-shirst som även de ligger på hög i garderoben.

Genast firade jag detta med ost. Ja, det är min stora last och det allra mest motsägeslsefulla beteende jag har. Så självdestruktivt och helt jäkla onödigt och dumt. Men det är som en drog. All mat som jag lägger på mig av och som i slutändan gör att jag mår dåligt, har jag som allra svårast att låta bli. Jag och onda cirklar är riktigt tighta (o)vänner.
För det var ju detta med osten. Det är snart ett halvår sedan jag slutade (igen!) att äta ost. Midsommaraftonen, var närmare bestämt sista dagen. Dock med några få undantag vilka har varit under senare delen av hösten. I samband med Skördefesten hade jag köpt en bit svart Hommage (hård vällagrad getost) som jag bland annat använde till oststängerna. En tråkig lördag då jag tyckte synd om mig själv och ja, någon gång mer har det blivit. Främst ser jag ändå ost som mitt lördagsgodis.

Midsommaraftonen och sista osten på flera månader:
en speciell färskost med smak av timjan
(getterna äter en massa timjan och så får mjölken smak av örten)

På resan besökte jag en gammal vän och hennes nya familj då vi festade loss på ett par varianter; svart hommage, crottin de chavignol och en reblochon (har jag för mig det var), alla inhandlade i en ostbutik inne i Hötorgshallen. Gillar M:s ostbricka med de fina knivarna som fanns i en låda i själva brickan. Särskilt den lilla ostyxan. Till osten åt vi fina rågkex och finn crisp och en fikonmarmelad från Saltå Kvarn. Musms!

Och ost som jag är väldigt väldigt svag för fick mersmak så när jag kom hem från resan var det svårt att hålla sig ifrån den och en lördagsförmiddag efter träningen så blev det helt enkelt en sväng förbi Hugo Ericson i Saluhallen. Och som jag skrev om nyss vad gäller min ibland ohämmade egenskap att vilja prova allt nytt jag ser så fick jag med mig en burk av den mest underbart goda marmeladen också. En mild getbrie till den och lördagen var räddad!


I januari stänger ytterligare butiker inne i Saluhallen. Till skillnad från första etappen av renoveringen så kommer ingen paviljong finnas på torget för de drabbade handlarna. Så alla ni som har möjlighet, passa på att handla så mycket ni bara kan nu av era favorithandlare i Saluhallen. Det kan till och med vara sista gången för en del kommer att försvinna vi återöppnandet.


Trevlig (ost)helg!

***

Hur var det nu med 100 spänn

När jag en dag reflekterade över hur i mitt tycke jag fick mycket mat och kryddor för 100 kronor kan jag lova att motsatsen är som på bilden ovan. Det var lite för 100 spänn. Men visst, Brämhults är inte den billigaste butiken i stan och vill man ha gott kaffe på morgonen så kostar det en del. Som så många kaffemärken är Lavazza varken ekologisk eller Fairtrade-märkt men visst är det svårt att syssla med kaffe idag utan att visa upp sin goda sida av myntet. Gott kaffe är det hur som helst.
För en del år sedan då jag började plugga internationella relationer var jag inte särdeles populär då jag efter rasten/lunchen hade min ständiga följeslagare på bänken. En stor svart kaffe från 7-eleven. Inte PK att handla på 7-eleven. Första gången jag handlade en sådan kostade den 11 kr och gick upp en krona med jämna mellanrum. Innan skolåren var slut hade priset höjt till 15-16 kr. Nu vet jag inte men kostar över 20 kr. Som student kan jag lova att jag heller köpte en sådan än rävgift i liten plastmugg från kaffemaskinen på skolan. Trots att den tillslut skvätte ut rättvisemärkt kaffe. Den höll ju dessutom hela eftermiddagen! Och inte minst för att det var gott kaffe. De har - hade då i alla fall - kaffe från Lavazza.


Önskar er alla många goda koppar kaffe hela dagen lång!

***