1 kg tomater = 200 kcal Äta bör man, annars dör man. Äta gör man och ändå dör man. Människan lever längre än någonsin tidigare. Många faktorer spelar såklart roll. Tillgången till mat är sannolikt en av de dem. Men inte har den allt mer lättillgängliga enorma mängden mat gjort att medelåldern ökat utan också medfört att vi dör i förtid. På grund av att äter för mycket, för ensidigt eller helt enkelt för dålig mat.
Kanske är det många av er som någon gång i livet gått på en speciell diet. Eller fastat. Förhoppningsvis är det många som aldrig haft matrelaterade problem och heller aldrig behövt ägnat en tanke åt att valet av matintag kan ställa till det för hälsan. Jag minns att mina föräldrar någon gång fastade. De hade köpt en särskilt låda full med buljonger och teer och grönsaksjuicer. Jag försökte mig på att fasta för några år sedan, över en helg (och nej, det var inte på vin). Med hjälp av den magiska purjolökssoppan bröt jag ett för mig dåligt matmönster. Snart var jag på banan igen. Vad som hände sen och varför jag började växa på bredden igen vet jag inte riktigt. Livet, långvarig sömnbrist, gnagande i magen, flera månaders antibiotikakur, nej vem vet. Mitt dekadenta tröstätande ligger alltid och lurar kring varje hörn. Återigen är det dags att "ta tag i problemet". Och det med hjälp av bra och välbalanserad kost och träning. Absolut inga dieter för mig!
Ja, för mig är det ett problem. Jag blir ledsen, introvert och skäms över mig själv när midjemåttet växer. Trots att jag tycker det är bedrövligt med vår hysteriska fokusering på våra kroppar, får stora dåndimpen av några fettvalkar här och där, skriver löpsedlar om någons celluliter, vilket jag fullkomligt struntar i, så har jag så otroligt svårt för min egen kropp. Jag har hela min uppväxt fått höra hur tjock och ful jag är. Smeknamnet Ankröven (ja, jag hade ingen mage att tala om då) från mellanstadiet följde bland annat med upp i högstadiet. En sanning med modifikation. Att jag var svankryggig och hade/har en rumpa som är svår att dölja är sant. Att jag är ful är inte så mycket jag kan göra någonting åt. Inte heller att jag är blond, blek (vilket förvånansvärt många, som om jag inte visste det själv, har starkt behov av att påpeka) och fräknig med leverfläckar som varje år blir fler och fler. Men att jag skulle vara tjock? Ja jo, jag var lite knubbig som liten och har förvisso aldrig varit särskilt smal eller mager men heller inte överdrivet stor. Ändå har jag alltid kämpat med min vikt. Ändå ser jag mig i spegeln och skäms. De flesta kläder sitter så galet illa och inga plagg verkar vara proportionerligt sydda för min kropp. När varken vardagsjeansen eller finskjortan inte längre går att knäppa, när klänningen inte går över ryggen, när t-shirten rullar upp över magen finns inte mycket till självkänsla kvar. Och ändå, hur mycket jag än hatar att se ut som jag gör nu, så lyckas jag aldrig hålla måtten när jag väl nått dit. Fan så pinsamt. Jag som varken har jobb, barn, familj eller något som pockar på uppmärksamheten borde ju vara smal och vältränad som få.
Faktum är dock att vi som befolkning blir större och större. På tjugo år har andelen överviktiga och feta fördubblats och vad som är skrämmande är att andelen feta barn ökar. Att ha extra kilon med som barn gör det än svårare i vuxen ålder att bli av med dem. Men att införandet av en fettskatt skulle vara lösningen, vilket Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi menar, kan ändå inte vara en så bra idé. Läs ESO's pressmeddelande här (pdf). Personligen tycker jag det verkar lika uselt som idén med sockerskatt. Fasen, undervisa istället. Inför näringslära på schemat, öka idrottstimmarna i skolan, inför generösa friskvårdspengar som löneförmåner, bygg ut cykelbanorna, gör folk medvetna om att när, vad och hur mycket vi väljer att äta får konsekvenser. I värsta fall dödliga sådana. Risken för hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer, ledskador, infertilitet, depression och ett förkortat liv ökar i takt med att vikten ökar.
Det är varken socker eller fett i sig som är dålig mat för oss människor. Däremot kan den mängden vi idag stoppar i oss, vilken innehåller långt mycket mer energi än vad vi lyckas göra oss av med, vara skadlig.
Som en liten påminnelse, inspiration och kanske en tankeställare tycker jag ni ska kika in på denna roliga illustration av hur 200 kalorier kan se ut i matväg.
Så hoppas jag också ni tar chansen att springa några km för BRIS idag. Förena nytta med nöje så att säga :) För varje kilometer får BRIS 100 kr (av butik och fastighetsbolag) och du själv får rabatt i sportaffären.
Var: Utanför Intersport på Avenyn
När: idag, 7 maj klockan 10-17
Ja, det gäller Göteborg alltså. Vet ej om samma event pågår i andra städer i landet. Vet att Stockholm redan sprungit så nu gäller det i alla fall att toppa de dryga 1152 km de sprang.
Vi ses!
***
4 kommentarer:
Jag blir så ledsen när jag läser om de tråkiga ord du fick höra när du var barn. Ingen ska behöva höra sådant. De bilder jag har sett på dig visar en snygg och trevlig tjej som jag aldrig skulle koppla ihop med de tråkiga beskrivningarna. Jag tror tyvärr att sådant man får höra som barn blir en "sanning" som det krävs enormt mycket att lämna bakom sig. Min minsta dotter har en klasskompis som är väldigt fräknig. Så började det en ny tjej i klassen som också var fräknig, vilken besvikelse för första tjejen. Hon ville vara den enda fräkniga tjejen. Hon tyckte att det var så speciellt och unikt. Du är unik och speciell! Dessutom är du smart, omtänksam, rolig och himla bra just som du är!
Nässelblom & choklad - nä, det är mycket man borde sluppit som barn. Det är alldeles för mycket som hänger med och så fylls det hela tiden på med nytt eftersom det är svårt att hitta "rätt" vänner och bekanta. Blir utnyttjad på så många sätt. Vet att man "ska" tycka att man duger som man är. Det är bara så svårt när det är så många nej och utfrysning från arbete, vänner och bekanta, ingen kärlek och allt det där. Det känns näst intill omöjligt att övertyga sig själv om att duga när så många faktorer eller "pusselbitar" i livet visar raka motsatsen.
och det där med fräknar, haha kanske är det andra tider nu för unga men mina har aldrig varit till någon fördel på något sätt! Snarare tvärtom. Men dom kan jag ju bara inte göra någonting åt - hur mycket jag än skulle vilja.
Nä, nu stoppar jag undan allt detta i någon av fickorna där inne i kroppen och tar tag i dagen. Fler jobb att söka!
Men hej, vänta nu. Jag håller med dig om fler idrottstimmar och kunskap. Och jag blir ledsen när jag läser vad du fick höra som barn, klart att sådant stannar kvar. Men sen har du en sak fel, helfel. Du är inte ful, du är jättefin!! Och jag vet, för jag har ju sett foto för sjuttom! Och apropå vad man tycker är fint och inte. Själv står jag framför spegeln och önskar att jag hade många fler fräknar än bara två fjuttiga!
Blogger strulade som bekant förra veckan (v 19) Nu har jag fyllt i svar och kommentarer, tillhörande detta tillägg, som finns i min mailbox:
Nässelblom & choklad - nä, det är mycket man borde sluppit som barn. Det är alldeles för mycket som hänger med och så fylls det hela tiden på med nytt eftersom det är svårt att hitta "rätt" vänner och bekanta. Blir utnyttjad på så många sätt. Vet att man "ska" tycka att man duger som man är. Det är bara så svårt när det är så många nej och utfrysning från arbete, vänner och bekanta, ingen kärlek och allt det där. Det känns näst intill omöjligt att övertyga sig själv om att duga när så många faktorer eller "pusselbitar" i livet visar raka motsatsen.
och det där med fräknar, haha kanske är det andra tider nu för unga men mina har aldrig varit till någon fördel på något sätt! Snarare tvärtom. Men dom kan jag ju bara inte göra någonting åt - hur mycket jag än skulle vilja.
Nä, nu stoppar jag undan allt detta i någon av fickorna där inne i kroppen och tar tag i dagen. Fler jobb att söka!
Kommentar från Tina:
Men hej, vänta nu. Jag håller med dig om fler idrottstimmar och kunskap. Och jag blir ledsen när jag läser vad du fick höra som barn, klart att sådant stannar kvar. Men sen har du en sak fel, helfel. Du är inte ful, du är jättefin!! Och jag vet, för jag har ju sett foto för sjuttom! Och apropå vad man tycker är fint och inte. Själv står jag framför spegeln och önskar att jag hade många fler fräknar än bara två fjuttiga!
Tina - Oh, jag tänkte faktiskt på dig när jag skrev här. Visst är väl du näringsfysiolog? Känner inte till riktigt hur det ser ut med maten i skolorna nu för tiden men det finns säkert en del att förbättra där. Men framförallt tycker jag det är tråkigt med alla idrottstimmar som försvunnit.
Och nädu, det där med fräknar är ingen rolig historia. Ömtåligt skinn och nästan alltid rödflammig. Aldrig blir man brun, tål knappt solen och med åren kommer lika många vita fräknar (eller pigmentfläckar eller vad det är).
Skicka en kommentar