Konservburkar och Dulce de leche

Så märkligt ändå. Samtidigt som jag upplever det som att livet knappt ens börjat än så fylls huvudet allt mer på med "gamla minnen". Bleknande minnen av f.d. vänner, kraschade relationer,  plugg, resor, konserter...men herre gud, jag hade ju faktiskt ett liv en gång! Vad hände egentligen?

Kunskapskanalens programserie Världen visar ikväll (måndag 21 jan 2013) avsnittet Raviolins världsturné och genast vandrar mina tankar att vandra iväg till konservburkar. Upp ur minnet dök en vän som i princip åt all sin mat ur konservburkar. Så försöker jag dra mig till minnes vad jag själv åt och lagade för mat, exempelvis då jag flyttade hemifrån till min första egna lägenhet. Stapelvara bland konservburkarna var då, tro det eller ej, tonfisk i vatten (ja, jag skäms. jag visste inte bättre då.), majs, tomatkross och såklart ananasringar och mandariner. En och annan soppa på burk slank nog ner men annars var det pulversoppa och Blå Band som gällde. Märkligt när jag tänker på det nu, att jag inte ens tänkte på att koka egen soppa annat än när det handlade om spenatsoppa.
Idag finns i Miss Meisters skafferi nästan alltid en eller ett par konservburkar innehållande kokosmjölk och tomater, hela som krossade. Det sistnämnda är dock något jag så att säga återupptagit. Under många år kom inte en konserverad tomat över min tröskel. I övrigt är det krasst med just konserver.

En sak jag lärde mig tidigt var att akta mig för skadade konservburkar. Det betydde att innehållet kunde vara dåligt. Om det har med Bisfenol eller andra kemikalier att göra vet jag inte men jag lärde mig också att aldrig lämna kvar mat i en öppnad konserv. Således häller jag än idag alltid över det eventuellt kvarvarande innehållet i glasskål eller plastburk vilken jag sen förvarar i kylen.

Vad som då förbryllar mig är vad som händer när man kokar sin egna Dulce de leche? Det känns som rena höjden för avfällning av kemikalier där inne i burken. Mitt första och hittills enda försök (gjort den 18 jan 2012) blev inte vad jag hade hoppats på. Etiketterna lossnade fort från burken i det kokande vattnet men gissar att jag i all hast roffat åt mig en burk osötad kondenserad mjölk. Det hade med andra ord inte hjälpt hur länge jag än kokat den eftersom det är sockret som bidrar till att den tjocknar.

Hur som helst, kom ihåg att återvinna konservburkarna! De är gjorda av bl a aluminium och bauxit, vilket aluminium utvinns från, är en bristvara. Fördelen med att återvinna metaller, särskilt aluminium som är en så kallad kretsloppsmetall, är att de går att återanvända om, och om, och om, och om, och om, och om, och om igen. Och igen, och igen, och igen...

***