Konservburkar och Dulce de leche

Så märkligt ändå. Samtidigt som jag upplever det som att livet knappt ens börjat än så fylls huvudet allt mer på med "gamla minnen". Bleknande minnen av f.d. vänner, kraschade relationer,  plugg, resor, konserter...men herre gud, jag hade ju faktiskt ett liv en gång! Vad hände egentligen?

Kunskapskanalens programserie Världen visar ikväll (måndag 21 jan 2013) avsnittet Raviolins världsturné och genast vandrar mina tankar att vandra iväg till konservburkar. Upp ur minnet dök en vän som i princip åt all sin mat ur konservburkar. Så försöker jag dra mig till minnes vad jag själv åt och lagade för mat, exempelvis då jag flyttade hemifrån till min första egna lägenhet. Stapelvara bland konservburkarna var då, tro det eller ej, tonfisk i vatten (ja, jag skäms. jag visste inte bättre då.), majs, tomatkross och såklart ananasringar och mandariner. En och annan soppa på burk slank nog ner men annars var det pulversoppa och Blå Band som gällde. Märkligt när jag tänker på det nu, att jag inte ens tänkte på att koka egen soppa annat än när det handlade om spenatsoppa.
Idag finns i Miss Meisters skafferi nästan alltid en eller ett par konservburkar innehållande kokosmjölk och tomater, hela som krossade. Det sistnämnda är dock något jag så att säga återupptagit. Under många år kom inte en konserverad tomat över min tröskel. I övrigt är det krasst med just konserver.

En sak jag lärde mig tidigt var att akta mig för skadade konservburkar. Det betydde att innehållet kunde vara dåligt. Om det har med Bisfenol eller andra kemikalier att göra vet jag inte men jag lärde mig också att aldrig lämna kvar mat i en öppnad konserv. Således häller jag än idag alltid över det eventuellt kvarvarande innehållet i glasskål eller plastburk vilken jag sen förvarar i kylen.

Vad som då förbryllar mig är vad som händer när man kokar sin egna Dulce de leche? Det känns som rena höjden för avfällning av kemikalier där inne i burken. Mitt första och hittills enda försök (gjort den 18 jan 2012) blev inte vad jag hade hoppats på. Etiketterna lossnade fort från burken i det kokande vattnet men gissar att jag i all hast roffat åt mig en burk osötad kondenserad mjölk. Det hade med andra ord inte hjälpt hur länge jag än kokat den eftersom det är sockret som bidrar till att den tjocknar.

Hur som helst, kom ihåg att återvinna konservburkarna! De är gjorda av bl a aluminium och bauxit, vilket aluminium utvinns från, är en bristvara. Fördelen med att återvinna metaller, särskilt aluminium som är en så kallad kretsloppsmetall, är att de går att återanvända om, och om, och om, och om, och om, och om, och om igen. Och igen, och igen, och igen...

***

Hönan eller ägget?

Svårt att riktigt minnas när det var men jag har sett ett par avsnitt på TV som Jamie Oliver gjort om kyckling/äggindustrin. Fragment av programmet ploppar upp i tid och otid i huvudet och jag vill så gärna dela med mig av det till er. I den matfrossartid (julen) som vi nyss lagt bakom oss var det extra aktuellt då mina tankar kretsade en hel del kring vår matindustri. Hur mycket jag än gillar mat och prövar gärna nya smaker och smakkombinationer, blir glad för roliga frukter och grönsaker och så vidare, så kan jag inte bortse från det faktum att mat ändå är ett hett ämne vad gäller miljö, resurser och det faktum att det finns alldeles för många människor på vår jord som inte får tillräckligt med mat för att överleva medan andra bokstavligen äter ihjäl sig.

Och nu har jag rotat klart i det. Här kan ni läsa mer om Jamie's Fowl Dinners Which comes first - the chicken or the egg? I programmet berättar Jamie om hur efterfrågan av billig mat påverkar djuren, och även slutprodukten, på ett negativt sätt och han använder sig av just kycklingar och ägg som exempel.



Se första programmsnutten här och klicka dig sedan fram på Youtube för de resterande delarna.

Under min tid som vegan åt jag såklart inte ägg. För övrigt är jag en periodare när det kommer till just ägg. Bakar hellre bullar och mjuka kakor med ägg snarare än "äggersättning" (består till största delen av stärkelse) men avstår helt från omelett, pannkakor och så vidare. Just nu är jag förvisso inne i en äggätarperiod men vi får se hur länge den varar denna gången. Undviker trots allt en hel del rätter med ägg i och försöker hitta varianter att tillaga till exempel grönskaks- och /eller linsbiffar utan ägg.

Viktigast av allt är ändå att försöka ha koll på och ta reda på så mycket det går om produktionen av äggen vi äter. Eller ja, inte bara produktionen utan hela kedjan från tillverkning och fram till butiken. Är det något vi stödjer? Är det så vi vill att vår mat ska produceras? Är det verkligen någonting vi vill äta?

***

Hur svårt kan det vara?

Det börjar bli lite pinsamt att kalla sig bloggare nu. Jag får bara inte ihop det. Ska inte skylla på tidsbrist för jag sitter faktiskt här framför datorn en till två timmar på kvällarna. Det är nog snarare något som liknar koncentrationsproblem. Har svårt för att fokusera och koncentrera mig på en sammanhållen och bra text. Skriver och skriver men det blir mest rappakalja. Igår höll jag på i två timmar för ett stackars inlägg mer rotsaksplättar och rårörda lingon. Men ack, det lär dröja lite till innan det är dags att klicka på "publish post"

Nu vill jag bara ta tillfället i akt och dela med mig av några kloka ord jag nyligen råkade snubbla över. I bloggen Trimstrams fastnade jag så för ett inlägg om att vara snäll som bloggförfattaren Åsa (bara det är ju värt en eloge) skrivit. Jag kan inget annat än att hålla med hennes påstående: Man måste vara snäll mot varandra. Och hur svårt kan det vara? ...

En parentes i julstöket

Titta vad jag hittade! En bloggintervju! Mitt i allt julbak, julkortspyssel och knäckkokande, städande och skrubbande skadar det inte att påminnas lite om verkligheten. Nja, nu är väl inte denna bloggintervju av det mest exklusiva slaget men gästen är det i allra högsta grad. Först ut var nämligen självaste Jan Eliasson. Tänker ta tillfället i akt och skryta lite om att jag själv fått ett brev med avsändare UN Office of the President of the General Assembly. Brevet är signerat av reservoarpennornas man Jan Eliasson :) Jo, han är ju lite av en idol måste jag säga. Och även en av bloggintervjuarna verkar också imponerad av Eliasson och vad han gjort, och inte minst gör idag då han som FN:s särskilde sändebud i Darfur arbetar för att få ett slut på konflikten och för att fred ska råda i området. Det borde finnas fler som Jan Eliasson på vår jord!

Så alla ni bakom pappersstjärnorna och innanför de frostsprayade fönstren, stanna upp en stund, ta en liten paus i allt julstök (fika gärna under tiden på en kopp rättvismärkt kaffe) och reflektera över hur det står till i världen. Kanske kan ni uppskatta julen, värmen, maten, sällskapet och så vidare lite mer än att bara gnälla över hur stressigt allt är över jul. Behöver du verkligen göra allt du gör? Behöver du handla allt du handlat? Behöver du resa och flänga runt hela helgen?







Trevlig paus!