Första dagen på resten av livet

Miss Meister's mat behöver en nytändning. Har gång efter annan funderat på att lägga ner allting men hela tiden är det något som lockar och drar mig tillbaka hit. I all hast lovade jag stort inför 2014.
Intention är att satsa på än mer grönt och faktiskt tydligare av en pro-vegan-blogg. Det får vara nog nu med det allmänna gnället från kreti och pleti när vegomat kommer på tal.

Jag har tröttnat på alla okunniga, fördömmande kommentarer kring vegetarianism och vegansk mat.
Jag har tröttnat på hur större delen av den så kallade träningsvärlden hävdar att animaliskt protein är den enda och rätta vägen för vältränad kropp och hälsa.
Jag har tröttnat på hur allt för många av dem med insikt i att socker till stor del bidrar till bl. a. fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andra så kallade välfärdssjukdomar samtidigt vägrar äta potatis, morötter, böner och linser osv för "de innehåller ju så mycket socker" snarare än att rikta in sig på den verkliga boven - överätandet; det allt för höga kaloriintaget av kött, fett och inte minst glukossirap som i princip finns i alla halv- och helfabrikat som överhuvudtaget finns att köpa.

Under hösten har jag letat och letat (på nätet) efter uppgifter om personer som drabbats av fetma m.m. just på grund av att de ätit för mycket grönsaker och frukt men hittar ingenting. Tips mottages gärna.

Jag, en robot?

Med tanke på min alltmer ansträngda tillvaro måste jag lämna en reservation om att jag eventuellt inte kommer klara av att hålla vad jag lovat. Det är så ofantligt tidsödande att blogga och dessutom helt beroende på tillgång av teknisk utrustning som t ex kamera, dator och diverse mjukvara. Så för min som amatör och hobbybloggare, utan ekonomiska medel att rusta upp, hopar sig tvivlen.
Tiden får utvisa.
Nu är det i alla fall 2014 som gäller.

På återseende!

Inte ett enda nyårslöfte!

Välkomna till ett nytt år! Till ett nytt årtionde. För er som inte hunnit än i all stress och press, som jultider oftast innebär, är det väl nu dags för bokslut. Reflektion och eftertanke kring året som gått. Och just för starten för ett nytt decennium kanske till och med en sammanfattning av hela tio - 10 - år görs. Mycket har hänt både i mitt lilla liv och ute i stora världen. För 10 år sedan arbetade jag som förskollärare och hade börjat ett för mig nytt yrkesliv. Intet jag anade att det skulle komma att gå bakåt i livet. Jobb. Sjukdom. Nya studier. Träning. Arbetslöshet. Ideellt arbete. Bloggande :-) Arbetslöshet. Gratisarbete. Utanförskap. Tillfälligt jobb. Arbetslöshet. Ännu mer utanförskap och en otrolig apati på livet. Dock med flera nyfunna vänner, framförallt genom bloggandet, som inspirerar, stöttar och skickar glada tillrop då och då. Så än tänker jag inte ge upp.


Världen har upplevt terrordåd, mord på vår fantastiska dåvarande utrikesminister Anna Lindh, bombdåd, stormen Gudrun och andra naturkatastrofer, krig, krig, pandemi, interna krig och konflikter och ja jösses - tar det aldrig slut? Och visst har det varit framgångar också under åren. Nya stjärnor har fötts, fredsavtal som slutits, nya rekord har satts, fler har fått Nobelpriset, och bästa skivan...

ehum... Tellings from solitaria med Embee med bl a spåret Embee for President. (hittar den varken på YouTube, Spotify eller på MySpace) Såklart rockar också hela Looptroop vidare och erövrar världen! Och så ska vi inte glömma P!nk heller förstås med låtar som Trouble, Family Portrait, Dear Mr President, Stupid Girls och hela hennes senaste album Funhouse, som är min ständiga följeslagare :-) Oh, nej - det är ingen idé att fortsätta med musiken. Det finns ju hur mycket som helst och det är ett omöjligt projekt för mig att ens försöka mig på att göra en slags topplista. Det finns ändå tillräckligt med toner, takter och musikstilar där ute som klingar tillfredställande i öronen på var och en av oss.


I år blir det absolut inga nyårslöften. Hahaha, jag läste just vad jag skrev för ett år sedan och det enda jag lovade mig själv var att inte tröstäta så mycket - och herre jösses! Jag har tröstätit som aldrig förr! Så mycket till den grad att jag ätit mig ur hela min garderob. Fick köpa ett par nya byxor i somras som fortfarande är de enda jag kan ha på mig utanför hemmets dörrar. Fy tusan. Så det blir inget mer med nyårslöften för min del!

Men en sak är säker, 2010 better watch out - here I come!