Gott slut!

Så var året tjugohundrafjorton till ända. Trots att här bloggats lika lite som 2009 (då jag tagit min kappsäck till andra sidan Atlanten) så har året varit fyllt av trevligheter på matfronten. Många roliga och ytterst smakfyllda matbloggsträffar, så var det koppningen, ett besök på den imponerande gröna restaurangen Hans im Glück i Flensburg, brödbakning utöver det vanliga och mycket mer. Äntligen fick jag också en mycket efterlängtad tillökning i kokboksfamiljen (bl. a. Plenty More, The vegetarian Flavor Bible, Pulse, Det godaste jag vet m fl.). 

Även Matrepubliken fick tillökning i år. Vem vet, kanske kommer vi se Lilla Matrepubliken, liksom Madériven blev Lilla Matdériven, inom en snar framtid. Dessutom ryktas det att en fantastisk kokbok från en av västkustens pärlor är på gång i vår. I övrigt har 2014 varit ett turbulent och extremt känslomässigt år. Misslyckande, ångest, politisk misär. besked om och bortoperation av en förvisso godartad tumör (vilket jag fick besked om först 2 mån efter operationen) och oerhört mycket filosoferande om livets mening fram och tillbaka.
Men året har även varit fyllt av mycket träning, blåmärken och bäst av allt så har jag träffat nya vänner. Känner på mig att 2015 kommer bli ett bra år.

Tack för att ni hängt med Miss Meisters mat, en allt mer haltande vegoblogg, Än är det inte dags att kasta in handduken, trots att var och varannan numera stoltserar med sina vegorätter. Kanske har jag gjort mitt som vego i den annars rådande köttdjungeln.

Önskar er alla ett fantastiskt

 gott och smakfyllt 2015!

* * *

Första dagen på resten av livet

Miss Meister's mat behöver en nytändning. Har gång efter annan funderat på att lägga ner allting men hela tiden är det något som lockar och drar mig tillbaka hit. I all hast lovade jag stort inför 2014.
Intention är att satsa på än mer grönt och faktiskt tydligare av en pro-vegan-blogg. Det får vara nog nu med det allmänna gnället från kreti och pleti när vegomat kommer på tal.

Jag har tröttnat på alla okunniga, fördömmande kommentarer kring vegetarianism och vegansk mat.
Jag har tröttnat på hur större delen av den så kallade träningsvärlden hävdar att animaliskt protein är den enda och rätta vägen för vältränad kropp och hälsa.
Jag har tröttnat på hur allt för många av dem med insikt i att socker till stor del bidrar till bl. a. fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andra så kallade välfärdssjukdomar samtidigt vägrar äta potatis, morötter, böner och linser osv för "de innehåller ju så mycket socker" snarare än att rikta in sig på den verkliga boven - överätandet; det allt för höga kaloriintaget av kött, fett och inte minst glukossirap som i princip finns i alla halv- och helfabrikat som överhuvudtaget finns att köpa.

Under hösten har jag letat och letat (på nätet) efter uppgifter om personer som drabbats av fetma m.m. just på grund av att de ätit för mycket grönsaker och frukt men hittar ingenting. Tips mottages gärna.

Jag, en robot?

Med tanke på min alltmer ansträngda tillvaro måste jag lämna en reservation om att jag eventuellt inte kommer klara av att hålla vad jag lovat. Det är så ofantligt tidsödande att blogga och dessutom helt beroende på tillgång av teknisk utrustning som t ex kamera, dator och diverse mjukvara. Så för min som amatör och hobbybloggare, utan ekonomiska medel att rusta upp, hopar sig tvivlen.
Tiden får utvisa.
Nu är det i alla fall 2014 som gäller.

På återseende!

Äntligen slut.

Stryker ett streck över 2013.
Ett helt jävla år till ingen nytta. Precis som hos de flesta andra matbloggare så lyser privatlivet igenom i bloggen, oavsett det handlar om restaurangbesök, fester, barn, husdjur, resor eller som för mig, min arbetslöshet och hur den påverkar livet.Så trots huvudinnehållet har med mat att göra summerar jag året och konstaterar torrt att jag hunnit med:
250 ansökningar
4 intervjuer
ca 150 nej. 
Resterande 100 tar jag som ett nej

Den kollektiva stigmatiseringen och förnedringen av arbetslösa gör knappast tillvaron bättre, det är som att varje dag ha en våt filt över sig. Som om det inte var nog är lämnar detta ekonomiskt ansträngda tillvaron ett stort tomrum vad gäller det mesta vad socialt liv heter. Ingen bio, inga restaurangbesök, inga resor, inga drinkar och dansgolv. Helt enkelt inget direkt umgänge att tal om. Jo, det är nämligen som så idag och allt socialt liv är avhängt pengar.
Men mat har jag haft råd med. Och ett par matbloggsträffar. Jag är extremt bra på att hushålla med mina resurser men det blir tyvärr inte mycket till utsvävningar. Födelsedagstillställningen lämnade t ex ett stort hål i plånboken.
Bättre ta det säkra kortet först. Så kommer det med all sannolikhet fortsätta bli; rätt torftigt och väldigt enkelt, här i Miss Meister's mat framöver.

Vem vet vad tjugohundrafjorton har för överraskningar att komma med.
Hoppas i alla fall Murphy håller sig så långt borta som möjligt.

Tack å hej för nu.

Ett riktigt toppenår i min matbloggsvärld

Ser ni solen där i mitten? Klockan är inte ens 3 på eftermiddagen

Är det vemodet som rullar in tro?
Det var som att en metafor för nyårsaftonen spelades upp framför ögonen

Sista dagen på året startade jag med ett närapå trippelträningspass. Först en timmes bodypump följt av ett extra långt cykelpass på 90 minuter. När allt var över tog jag en extra cykeltur ute i det fina vädret. Ja solen sken faktiskt och det var till och med minusgrader här i stan. Då jag på hemvägen cyklade längst kajen till älvmynningen höll vädret bokstavligen på att skifta ordentligt. Det var inte bara solen som gick ner utan dimman rullade i hög fart in över stan. Under de ca 30 sek det tog för mig att stanna cykeln, fiska upp mobilen, av med vanten och fått igång kameran, så hade solen hunnit flytta sig och täcktes dessutom av ännu tjockare dis än när jag först såg det. Inget väder som bådade gott inför eftermiddagens fyrverkeri.
Till middag blev det snabb och enkel mat i form av falafel, pasta och kokta grönsaker. Efterrätten däremot piffade jag till med syra, socker och het krydda. 

What a day!
Den bästa (och skitigaste) på länge.

Men nu, som för så många andra är det dags att summera året som gått. Det hade varit kul med en bildkavalkad men det senaste halvåret har min dator börjat trilskas mer än vanligt. Det går knappt att ladda ner bilder från kameran innan den får spel och stänger av sig själv. Att titta igenom och namnge dem är nästan som att spela roulett. Att då beskära och redigera är inte att tala om. Det är bland annat en av anledningarna att bloggen sackat efter en del under hösten.Och trots att 2011 på många sätt varit ett riktigt bottenår och jag känner mig totalt urlakad på allt vad duglighet heter så har mat- och bloggåret däremot varit helt fantastiskt!
I november 2009 träffade jag för första gången flera matbloggare irl och har sedan dess längtat efter att träffa dem alla igen. I november i år blev det äntligen verklighet och jag vart alldeles glad och uppfylld efter de sex intensiva och extremt sociala dagarna i stora staden. Och inte bara träffade jag Husmorderns (som inte bloggar så ivrigt längre men är lika förtjusande ändå), Griskindspatrik (vars musik förgyllt många kvällar och helger), Smaskens (4-barnsmamman med passion för mat och bakning som bland så mycket annat är hjärnan bakom de i Göteborg framgångsrika saffranskakorna), Kinnas blogg (som under året fått fart på den egen firma Fiduser) igen utan även Gittos mat (ja, självaste Margit som vann Stora Matbloggspriset 2011), Matälskaren (som jag också fick en hälsning av i mitt egna ex av årets stora matbok Matmolekyler) och Pipopp (som inte heller bloggar för tillfället men jisses så kul att träffa henne och vi fnittrade som om vi känt varandra länge och väl) för första gången på riktigt. Dessutom träffade jag helt oväntat och galet roligt en riktig pärla. Lotten. Vårt spishäng kommer jag minnas så länge jag bara kan. Hoppas det blir fler sådana i framtiden :)

Tro inte det tar slut här för jag hann också med att träffa bästa Anne igen, som jag träffat några gånger tidigare. Första gången var faktiskt hemma i Göteborg då hon var här på besök. Alltid lika trevligt att fika och promenera med dig! Nästa gång vi ses blir vi kanske fler i sällskapet ;-)
Och så var det en grej till. Lite off matbloggandet men jag har ändå bloggen att tacka för att våra vägar i cyberrymden en dag möttes. Aldrig hade jag kunnat drömma om att första gången vi träffades irl skulle bli en enda lång fika/prat/lunch/prat/prat/promenad/shopping/prat på sisådär tio timmar! :D Men vem är då denna fantastiska människa undrar ni. Jo mina vänner, det är Pia (som i skrivandets stund letar nya uppdrag för sitt frilansande) jag skriver om. Det är inte helt lätt att sammanfatta min och Pias relation men jag är i alla fall glad att den är så bra som den är.
 Allt detta skedde inom loppet av fyra dagar. De två resterande dagarna tillbringade jag på MR-dagarna. Sista kvällen i stan spenderade jag dessutom med min fd klasskamrat och hennes vänner. Inga bloggare att länka till men vi fyra åt pasta, delade på en flaska vin och smaskade prinsesstårta till efterrätt.
Jag önskar så att jag kunde resa till Stockholm lite oftare. Ni fattas mig och jag vill inte det inte ska ta ett eller flera år, till nästa gång vi ses.

Och som om allt det inte det var nog, det hände ju trots allt i mitten av november under en extremt koncentrerad period, så har jag under året fått nys om och träffat en hel hög - Trattoria, Megane, Plommonet, Tant russin, Matdériven, Matrepubliken, Mumsfillibaba, Hemma hos mig (eller ja, inte mig dårå utan hos en annan bloggerska), Beatas mat, Den perfekta prinsessan och Linda vars blogg Middagsbjudning jag inte kan länka till då varningslamporna sätter igång här i datorn - med matbloggare här i Göteborg. Några kände jag till via bloggen sedan tidigare men de flesta var för mig helt nya. Det började en försommareftermiddag på min gård, därefter följde lunchträff i ett soligt Haga då vi fick finbesök av Pickipicki-Tina. I höstas hade vi även skördefest hemma hos mig och alldeles innan jul hann vi med en julgodisträff, dock med lite grönt också.
Bäst av allt var ändå besöket på Bärby självplock med Kristiina. Trots regn och en hel del lera var det en fantastiskt underbar dag, förmodligen en av de allra bästa på hela året, som jag bär med mig långt där inne. Inte bara för den otroliga mängd råvaror (för en billig penning) jag kånkade med mig hem för, utan också för sällskapet som var det allra bästa tänkbara!

Tusen tack till er alla! Utan er vet jag inte vad som hade hänt men ni har betytt oerhört mycket för mig i år och jag hoppas verkligen vi får till fler träffar under 2012.

Önskar er alla ett gott och
riktigt smakfyllt år!

***

Tankar i nyårstider

Jag nu var julen över för denna gången. Bara ett hinder till - nyårsaftonen. De senaste åren har jag försökt sova vid 12-slaget. Tragiskt? Kanske det. Omöjligt? Ja. Alternativ? Bristfälliga för att inte säga obefintliga. Det är svårt att riktigt hitta sin plats i tillvaron. Att inte ha någon riktig "tillhörighet" i varken en familj eller kompisgäng har både för och nackdelar. Det är just vid tider som jul och nyår nackdelarna blir som allra synligast. Liksom på födelsedagen. Fast ibland är det inte alltid jag som har svårt för det, utan alla andra. De vet inte hur de ska hantera det faktum att jag inte ska hem till någon av mina föräldrar på jul t ex. Att jag inte har "tjocka släkten" att hänga med. Det finns liksom inte på deras världskarta. Åh, men nähä... ehum, god jul då. Tyst.

Detta är också ett fenomen jag funderar en del kring. Hur konservativa och traditionella många människor är - just vid större högtider. Och då menar jag inte med pynt och särskilda maträtter eller så utan snarare hur lite utrymme det finns för andra alternativ. Hur lite utrymme det trots allt finns i vårt fantastiska Sverige till olikheter. Hur lite vilja det finns att värna om varandra. Att ta hand om och stötta varandra när livet kanske är lite svårare än vanligt. Det är så lätt att lägga allt ansvar på just den svaga. Allt ansvar på just de ensamma. Allt ansvar på just de som är utanför. Allt ansvar på den som har det svårt.
"Om du bara ler så ler andra tillbaka" "Man får bjuda till själv juh" "Det blir vad man gör det till" osv. Känner ni igen det? Säkert har ni själva hört det av någon eller till och med sagt det till någon annan.
Men hörrni, när man ler och ler och ingen ler tillbaka, när man bjuder till kalas och ingen kan/vill/har tid att komma, när man bjuder in sig själv till fester och då behandlas som paria, när man sträcker ut sina händer, sin famn till vänner som har sorg och då blir avvisad - vad i hela världen ska man då göra??? När ska man någonsin duga och få vara med? Hur ska man göra för att duga? Det kan väl ändå inte bara vara pengar och jobb som räknas? För om du inte har varken det ena eller det andra är du ingen att ha. Va? Då kan man inte ha något vettigt innanför pannbenet, eller?


Jag förstår mig inte på den värld jag lever i. Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå. Det spelar ingen roll hur mycket jag gör. Hur lite jag gör. Hur mycket jag försöker eller hur lite jag försöker. Det vill sig inte riktigt


Jag önskar i alla fall alla er där ute som läser här ett riktigt gott nytt år. Fullt av framgångar och lycka med dock på ett balanserat sätt ;-)
Ett nytt årtionde är i antågande och jag hoppas sannerligen det blir bra mycket muntrare än det vi nu lämnar bakom oss. Terrordåd, mord, krig, naturkatastrofer och ja, kanske inte helt olikt de tidigare decennierna men nog borde det vara dags för lite mer omtanke och medmänsklighet nu för tusan! För hela vår jord!


På återseende 2010!