Fast med bottenskrapet.

Jag såg den komma. Med ena foten innanför dörren till vad som kan vara världens största infektionshärd (aka förskola) och min största fruktan var ett faktum. Som fast i en bottentrål vevades jag sakta in i fördärvet. Men vad där? Ett stort hål i maskorna och jag såg min chans att bli fri. Men ack, jag vart för tjock och fortfarande fast med bottenskrapet.
Och med feber dessutom.

Jag har på alla tänkbara sätt ägnat över tio åt att bli frisk, slippa ledvärk och hitta en fungerande vardag för mig. Det har handlat om allt från klassisk (kinesisk) medicinsk sjuk- och friskvård och förändrad kosthållning till meditation, intellektuell förkovring, ett annat sätt att se på världen och en massa andra saker därimellan. Med åren har det givit resultat. Idag är jag ytterst sällan sjuk och min kropp blir starkare och starkare. 

Men.

Det händer såklart att jag blir förkyld. Då och då. När det händer får jag panik! Allt bagage rullar fram och knackar mig i ryggen. Det är som värken är värsta scouten och alltid redo att åter ta kroppen i besittning.
Gah!

This too shall pass.

* * *

Varning för känsliga!

Idag den 22 april 2009 befann jag mig som i
den värsta amerikanska sjukhusserien.

På tal om korvstoppning.* Ungefär vid den här tiden (läs: i början av december) förra året (läs: 2009) råkade jag på detta inlägg av Kristofer i hans blogg Mat och politik. Kristofer som för övrigt ,inte långt efter jag påbörjade denna berättelsen, skrivit ut boken Korv. Bloggposten (och bilden) förde mig osökt till ett nästintill traumatiskt minne från min tid i Santa Barbara.



Eftersom jag är vegetarian är jag förstås inte särskilt välbevandrad bland de allra största köttbloggarna vet jag inte men kanske diskuteras där mathantering, hygien, salmonella, campylobacter, binnikemask och andra typer av matförgiftning och parasiter. Det är något jag annars aldrig stött på under alla år jag läst matbloggar. Matrelaterade opassligheter, besvär och eventuella komplikationer lyser med sin frånvaro. Så håll i er nu, för här kommer information om något vi är väldigt förskonade ifrån här i Sverige.

***

Idag den 22 april, för tre år sedan befann jag mig som i den värsta amerikanska sjukhusserien. Jorå, av med kläder och på med en särk. Plastband runt handleden och varsågod och vänta. I ett rum med flera sängar. Och ja, det var bara ett skynke mellan oss patienter. Detta kan vara dagen som markerar ett före och efter viktökningen med efterföljande svårigheter att gå ner igen. Efter vad som då hände har jag ett inte helt problemfritt förhållande till mat. Inte minst vad gäller grönsaker. Ironiskt nog för en vegetarian kan tyckas.

En levande, men döende, Ascaris lumbricoides

Det är inte utan att jag höll på att svimma då jag en dag upptäckte vad som nyligen funnits inuti mig. En rundmask, Ascaris lumbricoides, på nära 15 centimeter. Det hela började dock långt tidigare. Intet ont anande om vad som komma skulle.
Det var påsk och och min kollega (tidigare beskriven här i bloggen med det fingerade namnet Erling) tog sig friheten till långledigt och stack till Brasilien. Det betydde lugn och ro för mig då jag skulle slippa ha honom snarkandes i soffan framför tv:n på högsta volym medan jag jobbade. Då de flesta studenter också var på resande fot tänkte jag passa på att göra en eller annan dagsutflykt (eftersom vi båda inte kunde lämna SB samtidigt) till närliggande vindistrikt osv. Då vår "firmabil", en Chevrolet Blazer, var allt för opålitlig för att ensam ge sig ut på långkörning hade jag hyrt en vanlig personbil. Erling reste på lördag morgon och natten till måndagen bröt "magsjukan" ut. Tack och lov att jag var ensam hemma. Men bye bye utflykter.
Påskhelgen kom och jag hade hämtat mig efter magsjukan och gav mig ut på min vanliga joggingrunda. Men jag hade svårt att andas och kände mig helt slut. Höll jag på att bli sjuk måntro?
Jajemän. Feber och allmänt hängig och till råga på allt tappade jag rösten. Plötsligt en dag då jag trots hesheten ändå var på bättringsväg hände det. Som tur var befann jag mig på skolan och fick ropat till mig min svenska vän och dåvarande kollega L, som för stunden hade undervisning, åkte med mig till akuten.


Ni som har hund eller katt har säkert fått er beskärda del av diverse inälvsparasiter. Även småbarnsföräldrar kan ibland råka ut för att deras barn fått springmask vilket är ganska så vanligt i Sverige. Någon kanske även har fått binnikemask men när det kommer till parasitic nematode worms även kallat "giant intestinal worms", i mitt fall spolmask, finns inte mycket att hämta hem bland svenska internetsidor. Däremot finns en hel del amerikanska sidor kring ämnet i fråga.

Beroende på om parasiten sätter sig på lungorna eller ej tar det lite olika tid för symptom att visa sig. Symptom som förenklat kallas Ascariasis just på grund av att symptomen uppkommer av rundmasken Ascaris lumbricoides. Det tar mellan 4-8 veckor innan ägget vuxit till sig till en parasit.
Symptom som visar sig kan vara hosta, svårt att andas, magsmärtor, illamående och diarré, blod i fekalierna, viktminskning, trötthet och inte minst då själva rundmaskarna kommer ut via ens utsöndrade ämnen från mun eller stjärt.

Klicka på bilden så kommer du till sidan där jag lånat bilden
samt hittar även där förklaringar till siffrorna.

I Santa Barbara fanns mycket organisk mat. Farmers Market varje tisdag och lördag i stan och såklart Lazy Acres som bara sålde organiskt odlad mat. Och inte var det bara jag som privatperson som handlade på t ex Farmers Market utan även en hel del restauranger i stan. Så min gissning är att jag själv eller någon på de få favoritställena jag ibland åt lunch på, slarvat med att skölja grönsakerna ordentligt.
Den mest sannolika orsaken är alltså att jag själv eller någon på de få favoritställen jag ibland åt lunch på, slarvat med att skölja grönsakerna ordentligt. Organisk odling i all ära men det hör sammanhanget till att gödsla med bland annat mänsklig latrin (=avföring och urin).

***

I Sverige är just denna parasit inte särskilt vanlig men förekommer flitigt i andra delar av världen. Men är vi överlag förskonade från matrelaterade komplikationer? Vad beror det på? För att vi har så rent vatten och håller god mathygien? Förmodligen är det så men vad händer då vi vill ha mer krav-märkt och organiskt odlad mat? Kommer vi se en ökning av inälvsparasiter här i väst?
Om det får framtiden utvisa.

Nu vet inte jag om min magsjuka, trötthet, feber och heshet bara var en ren tillfällighet eller om det hade något med parasiten att göra. Faktum kvarstod dock att jag under ett par veckor inte åt en enda grönsak efter sjukhusbesöket. Faktum är att jag inte var sugen på mat alls. När jag väl började äta blev det mest bröd och smör.
Sköljer numera allting minutiöst och har väldigt svårt för sallat och t ex färsk bladspenat, mangold och andra goda bladgrönsaker. För en vegetarian som i stort sett lever på endast grönsaker blev detta ett stort problem för min kosthållning. Men jag börjar bättra mig.

***

* Ännu ett utkast jag kommit av mig ifrån. Påbörjades i början av december 2010 och julen närmade sig med stormsteg varav hänvisningen till korvstoppningstider och julfejandet i filmsnutten.

Mera vatten

Trots att barns rättigheter är mitt fokus, och har varit sedan jag för snart femton år sedan fick FN:s barnkonvention i min hand (egentligen startade det långt innan dess, fast det förstod jag inte då när örfilarna fortfarande sved på kinderna), så kan jag inte släppa vattnet. Det må se ut som det gör i världen med orättvisor, krig, förödelse och utnyttjandet av människor som inte verkar ha några som helst gränser men ta mig tusan, utan vatten överlever vi inte på något som helst sätt. Smutsigt vatten och brist på sanitet dödar dessutom fler människor i sjukdomar än vad som faller offer för krigets vapen.

Kan ni tänka er att det finns fler människor på jorden har tillgång till en mobiltelefon än en toalett. Jag har skrivit det förut och skriver igen, varje 20:e sekund dör ett barn på grund av bristen på rent vatten. Diarré dödar fler barn under 5 år än AIDS, malaria och mässlingen tillsammans. Mer fakta om bad bristen på vatten ställer till det för oss människor går att läsa här på Water.org.

Jag fullkomligt älskar att bada, simma och hade jag bara kunnat hålla andan längre skulle jag inte ha någonting emot att spendera mer tid under vattenytan än över. Lite ironiskt dock med tanke på att min främsta uppgift nu för tiden är att hålla huvudet över vattenytan. Jag älskar att bada badkar, duscha och bara låta vattenstrålarna träffa huden i ett aldrig sinande flöde...
I perioder har jag tävling med mig själv. Den går till så att jag kortar ner min duschtid något så kolossalt. Det får bara ta ngr få minuter att tvätta både kropp och hår och naturligtvis stänger jag tex av vattnet medan jag tvättar håret. Efter ett visst antal superkorta duschar får jag ta mig ett härligt bad. Ibland glömmer jag av tävlingen och låter mig förföras av det underbart strilande vattnet på min rygg.
Mitt badkar är förhållandevis litet och vet inte riktigt hur många liter det rymmer. Tanken är dock hissnande att miljontals människor inte ens har tillgång till hälften den mängd vatten mitt lilla badkar rymmer. Och inte medräknat det vatten jag kokat te och kaffe av. Vattnet jag diskat i. Vattnet jag flera gånger spolat ner i avloppet. Vattnet jag tvättat händerna med. Vattnet jag borstat tänderna och sköljt munnen med. Vattnet jag tvättat kläderna i.


Det är en faslig lyx vi lever i med rent färskt och drickbart vatten - till och med i våra toaletter! Nu är det verkligen dags att börja tävla med mig själv igen.

Här finns fler inlägg jag skrivit om vatten och vikten av ha tillgång till rent vatten och sanitet.

***

Så var det så kallat påsklov då...

Min diet under ett par dagar....

... och som vanligt passar jag på att vara sjuk när alla andra är lediga och har
tid att resa, koppla av och umgås med vänner. Jag kan inte säga att jag är förvånad för det är inget ovanligt för mig. Redan när jag var liten och hade sportlov och påsklov och sånt i skolan (oj, vad länge sedan det var egentligen jag hade påsklov!!!) var jag ofta sjuk. Var det inte mässlingen så var det influensa eller magsjuka eller allt annat möjligt man kunde drabbas av. Och så har det fortsatt. Visserligen finns inte så många lov och ledigheter i min kalender längre men när det väl dyker upp en liten frist, några dagar med möjlighet till att komma bort - pang!

Kanske inte så konstigt då det för mig varit, är och kommer vara i några veckor till, otroligt mycket jobb, stress och press på att fixa allt och lära mig allt om alla möjliga saker här. Det är inte bara ett nytt jobb, en ny organisation jag ska lära mig, ny stad osv. Allt på en och samma gång. Mycket lärorikt och spännande! Det tråkiga är egentligen att det snart är slut ändå för det är ju först nu saker och ting börjar falla på plats.

Endast för barn?

Ja, alltså vad är nu detta undrar ni? Jag försökte mig på att hitta något i Resorb-väg, vätskeersättning ni vet, på en av alla drug stores som finns här. Jag hade kollat på nätet innan och hittat namn som Pedialyte, Rehydralyte, Infalyte, and Resol. Såklart hade jag inte skrivit ner dom utan litade blint på mitt fotografiska minne och vet att jag kommer veta vad det är när jag ser namnet. Det enda jag kom ihåg var Resol.
Mannen i kassan tittade konstigt på mig och sa att det bara finns till barn (Pedialyte; vilket såklart hörs på namnet pedi som i pediatrik - specialitet kring barns hälsa och sjukdomar).
Äh, det går nog bra till mig med sa jag. Men han var lite tveksam ändå och föreslog att jag skulle köpa vitaminvatten för att få en energy boost. Tack, men nej tack. Inte riktigt vad jag var ute efter.
Pedialyte finns i flera artificiella smaker som t ex grape-, fruit- och bubbel-gumsmak. Jag kände mig dock modig nog att välja den "smaklösa" sorten. Färdigblandad och allt. Bara att korka upp hemma och hälla i sig!


See ya!