Fresker i Otranto, vinprovning och mera regn

Varje morgon

Så var onsdagen över. Hur kan det redan vara sista dagen imorn, vi som hade en så lång och härlig vecka framför oss. Gah! Kan vi inte stanna över helgen också? Jag är långtifrån färdig med Italien!

Fresk i kryptan, domkyrkan i Otranto

Idag ösregnade det mest hela dagen. Den planerade utflykten till stora matmarknaden blev tyvärr inställd. Efter en lite längre frukost än vanligt styrde vi kosan österut, mot Otranto och dess berömda domkyrka - La Cattedrala di Otranto, dedicata a Santa Maria Annunziata - från 1068. Mycket har hänt där under dess nära 1000-åriga historia. 
Dessvärre kom vi mitt i en mässa av något slag, verkade inte vara särskilt munter sådan, och kyrkan var full av uniformsklädd polis och militär. Besökte blev därför väldigt kort och knappt något fotograferande för min del. Varken på det fantastiskt vackra mosaikgolvet, de inglasade dödskallarna (från 1480 då turkarna slaktade 800 kristna i Otranto) eller det otroligt praktfulla taket.
Endast ett par nere i kryptan.
Och vilken krypta sen! Så vansinnigt vacker. Så stämningsfull. Alla pelarna (hann inte räkna antalet) var olika formade med räfflor, små figurer och diverse utsmyckningar. Flera fresker fanns till beskådning och så...plötsligt fick vi bråttom upp och ut igen. Trots mitt ickereligiösa liv hann jag sjunga med i ett par Gloria in excelsis Deo innan jag lämnade kyrkan och traskade på ute i regnet igen.

Hur kunde de missa det vidöppna barskåpet på Enoteca?

Inte ens italiensk glass lockade i regnet.

Efter en minst sagt blöt promenad bar det av till Vini Menhir Salento för lunch och vinprovning. Det var riktigt flott där och vinerna var mycket goda. Maten höll dock inte riktigt den standard intrycket av butiken/restaurangen gav. Eller vad sägs om en tallrik ost till huvudrätt? Allt var ekologiskt och förrätterna förvisso mycket bättre. Men. vid det här laget börjar jag nästan bli trött på bönpurén med cikoria/rabe och den fantastiskt goda parmigiana di melanzane, aubergine med tomatsås och mozzarella. Det är nämligen de två rätter jag i princip ätit varje dag sedan i lördags. De andra icke-veggisarna fick fisk som nog föll dem i smaken.

De tre vinerna, av såklart lokalt odlade druvor, vi fick smaka var: 

SALE, IGP Salento (50 % Fiano Minutolo, 50 % White Malvasia)

Quola 29 (100 % Primitivo)

PASS-O (100 % Fiano Minutolo)

Mer om dem hittar ni här. Vi hittade en lapp där med namnet på en svensk importör av deras viner men hittar inget vin alls på deras hemsida.

Lulliga under fötterna handlade vi vin och pasta i deras shop innan det bar iväg med bussen igen. Väl hemma var det dags att åter inta köket. Det vankades pizza, pittole och gud vet vad. Billy, min partner in crime, och jag gjorde den berömda bondbönspurén (med överkokt cikoria) som blev riktigt fluffig och god. Onsdagsvkvällen till ära fick vi underhållning på hög nivå av självaste Anders Granström (som ju råkar vara gift med Sanna, ena halvan av vår researrangör) och så bjöds det på finvin från Menhir Salento.

Om några timmar är vi på det igen!

 * * *

Hannu och jag för hela slanten

Bild (c'est moi) tagen och lånad av Megane

Ho, ho! Här är jag. Still going strong.
Än har jag inte trillat av pinn.Även om jag så sakta sjunkit in i en tung period. Frånvaro av träning gör mig på riktigt uselt humör och jag är stel. Har fått ont i ett knä och ena armbågen. Kroppen värker som aldrig förr.
Så. För alla som har (negativa) åsikter om huruvida jag bara tränar och tränar jämt så kvarstår faktum att jag mår minst hundra gånger sämre av den påtvingade vila jag nu genomlider.

Hannu och Patrik in action, ännu en bild tagen av Kristiina

Det var inte utan att jag blev superglad i helgen då jag fick följa med självaste fotografen ovan och hennes J, på utflykt till Gunnebo slott. Jorå. Där var matmarknad (Jordens mat) och underbara Hannu Sarenström (Hannus blogg) både lagade mat och höll föredrag. Så hann vi med en guidad tur i kryddträdgården också.
Tack K och J för en skön söndag!

Faktum är att jag har bilder i datorn från nästan exakt fem år sedan då jag var där, på Gunnebo slott, med kameran i högsta högg. Föll då för en (bland så många andra) vacker växt i kryddträdgården vars bild jag döpt till "Asparagus bean". När jag nu googlar namnet har jag svårt att tro det är samma bland annat då dem på bilden snarare kröp längst marken än slingrade sig högt upp och bladen är olika.
Fin var den hur som helst. Oavsett namn.

Föreläsningen Hannu höll om vårlökarna (som det nu är hög tid att trycka ner i jorden) var precis i samma anda som hans krönikor på den tiden, i trädgårdsprogrammet Gröna rum för hundra år sedan, då jag föll pladask för honom. Men så kände jag igen den ena bilden efter den andra och anekdoterna kändes inte heller de helt obekanta. Ganska snart insåg jag att föreläsningen var precis som tagen ur hans bok Vårkänning (Prisma, 2000), vilken var en av de första trädgårdsböckerna jag skaffade mig då jag blivit med odlingslott.
Bilderna nedan är mina egna och till och med från min odlingslott, 2010. I våras såg jag tyvärr inte röken av dessa krokus. Som så mycket annat var de puts väck.

 

 

Tänk att vi har samma favvislökar i jorden, Hannu och jag ;-)

 

Nu är det inte långt kvar. Bara dryga 6 mån ;-)

Vår bästa tid är nu...

***