Varje morgon |
Fresk i kryptan, domkyrkan i Otranto |
Dessvärre kom vi mitt i en mässa av något slag, verkade inte vara särskilt munter sådan, och kyrkan var full av uniformsklädd polis och militär. Besökte blev därför väldigt kort och knappt något fotograferande för min del. Varken på det fantastiskt vackra mosaikgolvet, de inglasade dödskallarna (från 1480 då turkarna slaktade 800 kristna i Otranto) eller det otroligt praktfulla taket.
Endast ett par nere i kryptan.
Och vilken krypta sen! Så vansinnigt vacker. Så stämningsfull. Alla pelarna (hann inte räkna antalet) var olika formade med räfflor, små figurer och diverse utsmyckningar. Flera fresker fanns till beskådning och så...plötsligt fick vi bråttom upp och ut igen. Trots mitt ickereligiösa liv hann jag sjunga med i ett par Gloria in excelsis Deo innan jag lämnade kyrkan och traskade på ute i regnet igen.
Hur kunde de missa det vidöppna barskåpet på Enoteca? |
Inte ens italiensk glass lockade i regnet. |
De tre vinerna, av såklart lokalt odlade druvor, vi fick smaka var:
SALE, IGP Salento (50 % Fiano Minutolo, 50 % White Malvasia)
Quola 29 (100 % Primitivo)
PASS-O (100 % Fiano Minutolo)
Mer om dem hittar ni här. Vi hittade en lapp där med namnet på en svensk importör av deras viner men hittar inget vin alls på deras hemsida.
Lulliga under fötterna handlade vi vin och pasta i deras shop innan det bar iväg med bussen igen. Väl hemma var det dags att åter inta köket. Det vankades pizza, pittole och gud vet vad. Billy, min partner in crime, och jag gjorde den berömda bondbönspurén (med överkokt cikoria) som blev riktigt fluffig och god. Onsdagsvkvällen till ära fick vi underhållning på hög nivå av självaste Anders Granström (som ju råkar vara gift med Sanna, ena halvan av vår researrangör) och så bjöds det på finvin från Menhir Salento.
Om några timmar är vi på det igen!
* * *
* * *
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar