Resan som äntligen blev av

Det slog mig just att jag aldrig tidigare flugit över Alperna. Det var strålande väder och utsikten från planet var minst sagt hissnande. Lite läskigt ändå att jag tog dessa bilder, då vi häromdan hörde om den tragiska olyckan med tyska planet som kraschade.
Helt ovetenskapligt och mer av karaktären lösryckt antagande (efter en del googlande förstås) antar jag det en ser är i krokarna kring Kitzbühel och den österrikiska nationalparken Hohe Tauern.

Nu är ju detta först och främst en matblogg. Vegetarisk dito dessutom. Resan till Italien var en uttalad matresa och tanken var från början att föra en slags matdagbok. Men resan var överväldigadande på så många sätt att jag inte hann med att dokumentera allt. Jag som började så bra.

Utresan:

Tidig frukost hemma med gröt och kaffe.
Banan och mini-Froosh smoothie innan säkerhetskontrollen på Landvetter.
Fruktsallad och Brämhults blåbär- och hallonsmoothie i Köpenhamn.
På flyget mellan Köpenhamn och Rom var det vegetariska alternativet så kallat flatbread pizza, mexican style. Som en pizzabit fast med polarkaka istället för pizzadeg. Typ. Hyfsat god. Men allt är som ni vet relativt.

Väl framme i Rom blev det som bekant (pga strejken alltså) en 5-timmarsresa med tåg till Brindisi istället för det bokade flyget. Eftersom vi inte visste om det fanns bistro el. dyl. på tåget köpte vi med oss mat och dryck från centralen. Det blev så originellt som en vegetarisk quesadilla med ruccola, tomat och ost.

Sen vaknade jag och det var sol, lördag och jag fick nypa mig i armen för att förstå att det inte var en dröm.

Hemresan

Kaffe, en banan och ett päron.
Vatten
Vin i VIP-launchen på flygplatsen i Rom
Flatbread pizza på planet Rom-Köpenhamn
Gah, sjukt hungrig på flygplatsen i Köpenhamn!
Macka med tomat och mozzarella och mer vatten på Kastrup.

Så vart det ju all mat däremellan.

Med all sannolikhet kommer fragment från resan hänga med i bloggen en bra tid framöver och förhoppningsvis kommer jag få fatt på ordentliga recept att dela med mig av.
Men för nu är resan över. Så brutalt och kylslaget att vara hemma igen. Värre än värsta käftsmällen.

Saknar er redan, La Familia.
* * *

Dis, dimma och indiansommar

Precis när jag börjat njuta av hösten så är det plötsligt sommar igen. Det är förvisso inte helt ovanligt med sommarvärme under hösten. Brittsommar är ett begrepp som funnits länge i Sverige men det verkar mer röra sig om varmt väder i början av oktober, runt Brittadagen den 7:e. Nurå? Nu när det varit varmt redan i september, kan vi kalla det indiansommar då istället? Äh, jag vet inte. Faktum är att dis och dimma ligger tjockt här på västkusten och ger en alldeles speciell känsla. Jag tycker det blir lite tystare, lite läskigare och spänningen ligger på lur hela tiden. Alldeles ljummet är det också. Måste erkänna att jag då tycker det är lite tråkigt att jag åkt dit rejält med halsfluss och förkylning. Hela veckan har gått i soffans tecken och jag är fortfarande kass och vaknade med feber idag. Har inte proppat i mig så här mycket tabletter på säkert 10-15 år så nu vet jag inte riktigt om jag då förvärrar och drar ut på eländet eller om det hjälper.

Blixten gick på utan att jag märkte det och fångade dimman i luften

alldeles utanför det vidöppna fönstret.

I morse då jag gick upp såg det ut så här utanför köksfönstret. Nu, fem timmar senare, har dimman skingrats något och soldiset är ett faktum. Någon blå himmel syns dock inte än. Jag vill så gärna gå ut på promenad och njuta av det som eventuellt kan vara det sista stilla ljuva vädret innan hösten drar igång på allvar. Som lugnet före stormen. Men vet ni, jag har fastnat i en bok så jag tänker lägga mig i soffan igen, ta en till tablett, och vända tillbaka till den spännande historien igen...



Hoppas ni alla får en lugn och härlig första oktoberhelg!

***

Välkommen vackra dag!

Ett par meter upp från mitt köksfönster rotar sig detta vackra träd.
En dag, den där som man alltid väntar på då man ska få tid över, så ska jag göra något trevligt med alla mina årstidsbilder på detta träd.*
Allra bäst gillar jag det när det är helt kalt och grenverket tecknar sig mot en knallblå vinterhimmel. Eller mot en rosaskimrande vårhimmel. Då tar det inte heller så mycket ljus från mig här inne. Bilden är tagen i går men det är lika soligt, kallt och stilla idag, den 1 september. Ska detta bli hösten tro då det plötsligt händer.


* Ser ni den lilla vita fläck där uppe till höger om trädtoppen där den går ner igen för att möta trädet framför? Månen.

Vi ses snart igen!

Det kommer dröja en stund innan jag är uppe på toppen igen och tittar hem. Dagen efter jag gjorde förra inlägget åkte jag till Oslo för en jobbintervju. Innan jag ens hunnit på bussen hem igen var jobbet mitt om jag ville ha det. Jag svarade jag utan att egentligen tänka efter och visste inte heller direkt vad jobbet skulle innebära. Som bekant har jag ju gått utan (betalt) jobb en väldigt lång tid. Jag har haft en del timmar här och några där samt jobbat mycket ideellt. Men nu är det alltså ett jobb på heltid som gäller. Inget jobb för alltid. Bara drygt fyra månader men ändå! Det ska bli superspännande och jag ser verkligen fram emot att få komma på plats.

Ja, så var det ju det med platsen. Visst kan man tro att det då är i Norgen, men icke. Snart bär det iväg till Santa Barbara, CA i stora landet väster ut. Därav det abrupta bloggstoppet. Jag som faktiskt hade kommit igång igen lite med bloggandet. Jag hoppas såklart fortsätta blogga och dela med mig om hur det ser ut på matfronten där. Kanske dröjer det ett litet tag till innan jag är på plats och så men håll ut! Snart ses vi igen :-)