Dis, dimma och indiansommar

Precis när jag börjat njuta av hösten så är det plötsligt sommar igen. Det är förvisso inte helt ovanligt med sommarvärme under hösten. Brittsommar är ett begrepp som funnits länge i Sverige men det verkar mer röra sig om varmt väder i början av oktober, runt Brittadagen den 7:e. Nurå? Nu när det varit varmt redan i september, kan vi kalla det indiansommar då istället? Äh, jag vet inte. Faktum är att dis och dimma ligger tjockt här på västkusten och ger en alldeles speciell känsla. Jag tycker det blir lite tystare, lite läskigare och spänningen ligger på lur hela tiden. Alldeles ljummet är det också. Måste erkänna att jag då tycker det är lite tråkigt att jag åkt dit rejält med halsfluss och förkylning. Hela veckan har gått i soffans tecken och jag är fortfarande kass och vaknade med feber idag. Har inte proppat i mig så här mycket tabletter på säkert 10-15 år så nu vet jag inte riktigt om jag då förvärrar och drar ut på eländet eller om det hjälper.

Blixten gick på utan att jag märkte det och fångade dimman i luften

alldeles utanför det vidöppna fönstret.

I morse då jag gick upp såg det ut så här utanför köksfönstret. Nu, fem timmar senare, har dimman skingrats något och soldiset är ett faktum. Någon blå himmel syns dock inte än. Jag vill så gärna gå ut på promenad och njuta av det som eventuellt kan vara det sista stilla ljuva vädret innan hösten drar igång på allvar. Som lugnet före stormen. Men vet ni, jag har fastnat i en bok så jag tänker lägga mig i soffan igen, ta en till tablett, och vända tillbaka till den spännande historien igen...



Hoppas ni alla får en lugn och härlig första oktoberhelg!

***