Ett fall att följa.

Vi översköljs varje dag i media om oroligheter, krig och konflikter, vare sig de är i terrorismens namn eller inte. Latinamerika är i en del av välden som inte verkar vara inkluderad i den svenska omvärldsbevakningen. Erik Halkjaer, redaktör för tidskriften Latinamerika, skriver i artikeln När en världsdel prioriterades bort att bevakningen av Latinamerika i svenska medier är undermålig. Även Patrik Svensson, medarbetare på kulturredaktionen för Sydsvenskan, poängterar den bristfälliga rapporteringen från Latinamerika och skriver i sin artikel Bananer i uniform följande:

Det som finns i mediearkiven motsvarar väl ungefär en tusendel av vad som skrivits om diskussionerna kring förnyandet av ett sändningstillstånd för en tv-station i Venezuela. Vad det gäller omvärldsbevakning är Sverige verkligen en bananrepublik ibland.

Jag är långt ifrån journalist, utrikeskorrespondent eller annan mediearbetare men erkänner att jag bidrar till den världsledande positionen Sverige har som bananätande nation. Jo, som ickeproducerande land av bananer äter vi hela 1 procent av världsexporten vilket motsvarar nästan 20 kilo bananer per person och år. Tänker därför ägna en annars mulen och ganska trist söndag till ett längre, och mer annorlunda inlägg än vad jag brukar, om terrorism, mord, korruption, rättegångar och bananer.


Är vi då en bananrepublik som Svensson påstår för att det är märkligt tyst här i Sverige om finansieringen och upprätthållandet av högermilisens paramilitära grupp AUC i Colombia? Kanske kan jag hålla med honom i det.

Tidigare i år läste jag detta inlägg och skickade genast ett protestbrev via Labour Start till Chiquita. Omedelbart kom ett standardsvar jag inte är ensam om att ha fått från Mr Rodrigez som där hävdar sig ha den "rätta" fakta angående fallet. Vad däremot inte alla fått är arga mail från en PR-byrå i Sverige vilket bland andra Syrran och Matälskaren fått. Det får mig att undra över det omskrivna bananföretagets egna så kallade "Core Values" i vilka de bland annat påstår:

• We Conduct business ethically and lawfully
• We treat people fairly and respectfully
• We foster individual expressons, open dialogue and a sense of belonging
• We act responsibly in the communities and environments in which we live and work

Även Patrik Svensson har fått brev från samma PR-firma som Syrran och Matälskaren fått från och menar därefter på att något är ruttet. Mån tro har denna PR-byrå andra värderingar än sin arbetsgivare?


I dagens G-P kan man läsa att Chiquita än en gång anklagats för att betala paramilitära grupper för att "skydda" företaget. I mars tidigare i år erkände Chiquita i domstol att de betalt 1,7 miljoner dollar till AUC (Autodefensas Unidas de Colombia), en av Colombias största paramilitära grupper, och blev dömda till böter på 25 miljoner dollar. I juni i år blev Chiquita stämda för 173 mord. Vad som nu är intressant är rättegången som den 9 juli i år startades mot kolföretaget Drummond vilka anklagats för bland annat tortyr, kidnappning och mord. Detta naturligtvis med hjälp av AUC som är en terroriststämplad organisation enligt amerikanska myndigheter. Det är den första i detta slag av rättegång mot ett amerikanskt jättebolag. I en artikel hos Bloomberg.com kan man läsa:

The trial is the first of a U.S. company under the act, airing evidence of corruption, payoffs, and torture. Drummond denies the allegations, saying in a statement that the company and its executives didn't have ``any involvement with the murder of the three labor union leaders."

Rättegången för fallet Drummond, vars stämningsansökan lämnades i mars 2002, kommer bland annat pröva samma lag som används för stämningen av Chiquita. Det gemensamma i dessa fall är främst brott begångna mot fackligt engagerade arbetare. Enligt reporten David Voreacos på Bloomberg.com säger advokaten Terry Collingsworth från International Rights Advocates (IRAdvocates) att detta är:

"...the very first trial of any corporation on the merits for human rights violations under the Alien Tort Claims Act/.../It would have a tremendous deterrent effect on other companies to be able to show they will be brought to justice if they commit egregious human rights violations.''

Terry Collingsworth och hans kollegor inom IRAdvocates, ett projekt av International Labor Rights Fund (ILRF), arbetar med att få multinationella företag att följa internationell lag om mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter. De verkar för och skapar verktyg för att genom så kallad "rule of law" få storföretagen att upprätthålla deras annars ganska tomma påståenden kring företagens sociala ansvar (CSR). Alien Tort Claims Act (ATCA) gör det möjligt för ickeamerikanska medborgare att inom U S A's rättsväsende ställa amerikanskaner till svars för brott mot internationell rätt. Budskapet till storföretagen är helt enkelt att det inte är acceptabelt att profitera genom brott mot mänskliga rättigheter. IRAdvocates vill med deras egna ord:

...challenge platitudes about social responsiblity and contribute to eliminating the corporate practice of imposing human rights violations on others.

Informationen om IRAdvocates är hämtad här, där du också hittar mer om liknande fall de är involverade i. De flesta av fallen är ännu inte avklarade. En del är långt ifrån rättegångsdags. Andra är under förhandling eller väntar på beslut.

Så vad blir då svaret på frågan om Sverige ibland är en bananrepublik eller inte? Jag har inget enkelt svar. Kanske är en av anledningen till att bevakningen känns torftig, och med all rätt kritiserad, att det tar så lång tid. Processerna menar jag. I fallet med kolföretaget har det till exempel tagit över 5 år att komma till rättegång. Vi som vill att allt ska gå fort, fort, fort. Servera mig genast! Kör fortare! Resultat ska komma på studs. Prestera prestera å det snaraste, annars är du inget att ha. Hur ser vårat samhälle ut egentligen? Har vi ingen uthållighet längre? Kan vi inte se längre än näsan räcker? Kan vi inte tänka större än vårat ego? Kan vi inte se bortom i morgon?

Trots allt så återstår ändå frågan om varför det är så tyst kring finansieringen av paramilitära grupper vars verksamhet upprätthålls av multinationella företag? Hur är det möjligt? Är det vad som menas med globalisering? Ekonomisk globalisering? På vilka grunder tar sig företagen rätt agera utifrån något som liknar en egen världsuppfattning - liksom separerad från människor och våra liv. Skulle man kunna tänka sig se globaliseringen som något annat än exploatering och utnyttjande av resurser i form av människa och natur världen över? Kanske beter sig Sverige oftare än vi tror som en bananrepublik. Men vem är jag ens tycka och tänka och än värre skriva kring dessa frågor...

Konstigt. Nu är jag nog lite sugen och tror det är dags att äta en banan - KRAVmärkt såklart!