Rödbetslasagne

 

När man lever i och sköter om ett enkvinnashushåll är det inte alltid helt lätt att planera maten. Det blir alltså inte oväntat samma mat under en period. I alla fall om man gör som jag och kokar flera deciliter kikärtor åt gången. Trots att det sen inte blir en och samma rätt av dem så är en sak i alla fall säker. Det blir mycket kikärter påföljande dagar efter storkoket. Samma sak om jag t ex köper en bit tofu eller halloumi. Till skillnad från de ovan nämnda bönorna, som jag även portionsvis fryser in, är tofu och ost färskvara som jag ogärna fryser in. Dessutom är mängden i förpackningarna ofta tillräcklig för två, tre portioner till mig. Inte sällan har jag dessutom storartade planer vid själva inköpstillfället och senare visar det sig att tiden inte räcker till att få klart allt inom rimlig tid.

Om jag t ex köper en burk kokosmjölk på 400 ml måste jag laga något som behöver just 400 g eller helt enkelt fixa fler rätter som alla behöver mer eller mindre kokosmjölk. Varför inte hellre köpa miniburkar (165 g) av kokosmjölk då, undrar ni säkert. Nä, för att kilopriset är det dubbla mot burken på 400 ml. Däremot, om jag nu köper en kokosmjölk modell större men inte använder allt är risken stor att den hinner bli sur och åker ut i slasken, så skulle den mindre burken vara mer ekonomisk. Så för en enkvinnashushåll med i princip obefintlig ekonomi spelar val av produkter roll.
Detta är bland annat en av orsakerna till att jag sällan handlar färsk pasta. Men ibland faller jag för frestelsen och då blir det till att vara uppfinningsrik och göra olika rätter av samma sorts pasta.

Först ut var den snabba och enkla grönsakslasagnen. Sen blev det samma rätt en gång till. Tredje rätten blev en rödbetslasagne. Enligt förpackningen på den färska pastan ska lasagnen tillagas 20 minuter i ugnen men då med den klassiska béchamlsåsen. Jag föreslår dock att koka den platta pastan ett par minuter först för att sedan laga klart lasagnen i ugnen.

Rödbetslasagne med ricotta
1-2 port

3-4 kokta rödbetor
4 st lasagneplattor
olivolja
125 g ricotta 
flingsalt
svartpeppar
2-3 tsk Heureka! - Grekisk blandning från Herbaria (kryddor som ingår är bland andra rostad lök, paprika, oregano, vitlök, timjan, kummin, rosmarin, spiskummin m fl. Se mer om Heureka! och övriga kryddor i serien Medelhavsköket)



Koka lasagneplattorna ett par minuter. Skiva den redan kokta rödbetan i halvcentimetertjocka skivor. Blanda salt, svartpeppar och övriga kryddor med ricottan. Häll av vattnet och täck den olivoljedressad botten av en ugnsfast form med två av lasagneplattorna. Lägg sedan i rödbetsskivorna och bred över den kryddiga ricottan. Täck alltsammans med de två sista pastaplattorna. Ringla olivolja på toppen och grädda i ugnen på 200g i ca 10 minuter.

Servera omgående. Gärna tillsammans med en linssallad eller varför inte med en sallad av tomat, avocado och ärtskott.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 7 september 2012

Ärtpesto à la Miss Meister

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i basilika. Varken torkad eller färsk. Och desstuom, med tanke på denna horribla upplevelsen, är klassisk pesto således inget som finns i Miss Meisters kök. Vad det egentligen är med smaken av basilikan jag inte gillar har jag aldrig kommit på. I övrigt både gillar jag och använder de flesta örter och kryddor som går att få tag på här i Sverige. I sommar har dock något förändrats. Förvisso inte i nivå med min stora kärlek men jag äter basilika som aldrig förr.

I samband med att jag försöker tömma frysen (inte helt okomplicerat då jag hela tiden lagar mat till nya lunchlådor att frysa in) fanns en öppnad påse med ett gäng ihjälfrusna ärtor i. Så. Vad annat att göra än ärtpesto. Resultatet blev en illgrön och smakrik pesto. Till saken hör den att en annan är av det mindre konservativa slaget och använde mixern, istället för morteln som brukligt är, för ändamålet i fråga. Dessutom ingick varken vitlök, pinjenötter eller parmesan. Så om det nu blev en pesto i ordets rätta bemärkelse är väl en sanning med modifikation. Hur som blev jag väldigt nöjd med mitt matalster. 
Den stora frågan var bara: Vad göra av den?

Ärtpesto
drygt 1 dl

150-200 g frusna ärtor
bladen av nästan en hel kruka basilika
1- 2 msk olivolja
flingsalt
1 tsk tomatvinäger

Koka de frusna ärtorna i någon minut eller två. Häll av vattnet och pytsa över dem i mixern. Knipsa av basilikabladen med hjälp av tummen och pekfingret och lägg dem tillsammans med ärtorna. I med flingsalt, knappt en matsked olivolja och tomatvinäger. Mixa tills allt blivit en slät och fin röra. Lite beroende på mängden ärtor så varierar även mängden olivolja. Bättre att hälla i lite i taget än för mycket redan från början. Smaka av. Tillsätt eventuellt lite svartpeppar också.

Smaklig spis!

***

Matfest i Göteborg

Tiden rusar ovanligt fort nu. Jag är knappt ens hemma utöver några stackars få timmar per dygn, vilka jag företrädesvis spenderar sovande. Matlådorna sinar i frysen och jag missar den ena tvättiden efter den andra. Undrar när den där semestern ska komma då jag ska "ta tag i hemmet". Inte är det idag i alla fall. Idag är det stora matbloggsdagen i Göteborg där Mitt Kök går av stapeln idag. Vinnaren av Stora matbloggspriset ska avslöjas och i eftermiddag kommer jag få det stora nöjet att delta i en matbloggarträff, innehållande workshop, mat och mingel.


På återseende!

***

Snabb och enkel grönsakslasagne

Enligt Ayurveda ska jag i princip inte äta något av allt det jag tycker är supergott och gärna, och utan att blinka, stoppar i mig. Inte för att den mat jag bör äta, för att kroppen ska må bra och fungera på allra bästa sätt, inte är god men det där med kaffe, heta kryddor, nötter, yoghurt och annat gott är bara för mycket för min kropp. Klarar inte av att ta hand om allt och behöver mer svalt och lugnande. Mycket grönsaker (ho ho, vilken tur att jag är vegetarian!), örter och de flesta frukter. Periodvis håller jag mig ganska strikt till Pittavänlig mat, tränar och mår, hör och häpna, som allra bäst då. Vikten har jag heller inte då några problem med och känner mig allmänt stark och i god from.
Så, det är knappast en överdrift att påstå det är ett av mina största mysterier detta varför jag ständigt envisas med att äta sötsaker, ost, bröd, chili, ingefära, nötter och balja kaffe så det nästan sprutar ur öronen. Trots att hjärnan vet bättre, finns det något i mig som struntar i allt och bara äter. Oftast med till synes god aptit.

Vit pasta hör heller inte den till rekommenderad kosthållning. Ändå var det precis vad jag stoppade i matkorgen när jag skulle fylla på med färskvaror hemma efter Stockholmsresan. Jag skulle promt ha färsk pasta. Jag som annars äter enbart fullkornspasta, vilket kan vara svårare att hitta bland den färska pastan, fick alltså hjärnsläpp. Hur som helst blev rätten väldig god ändå. Dessutom fylld med enbart grönsaker så blev jag riktigt nöjd med resultatet.

Enkel grönsakslasagne
2-3 port

350 g kokt blomkål
100 g kokta edamamebönor
ca 10 cm purjolök (från vit och grön sida)
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
salt
svartpeppar
ca 2 dl béchamelsås

färska lasagneplattor (2 st till varje port.)

en näve cocktailtomater/port.
färsk basilika
avocadoolja eller god olivolja

Putsa och skär blomkålen i buketter och koka i ca 3-5 minuter. Gör du som jag och spar tid, disk och energi, så koka edamamebönorna i samma kastrull. Lägg då i dem efter att blomkålen kokat ca 2 minuter. Häll över i durkslag och låt rinna av ordentligt.
Strimla purjolöken och finhacka vitlöksklyftorna. Stek i olivolja tills löken mjuknat och börjat ta lite färg. Ställ åt sidan.
Gör béchamelsåsen. (jag gör min på en klick smör, nästan 1 msk mjöl och sen mjölk tills den har lagom lös konsistens + salt och peppar).
Blanda den nu avrunna kokta blomkålen och edamamen med såsen, tillsammans med den frästa löken. Krydda med salt och svartpeppar.

Har du pastaplattor så beräkna två plattor per portion. Den pastan jag hade som ett enda långt brett band vilket jag skar 15-20 cm stora bitar av. Koka den färska pastan i ca 3-4 minuter. 
Skär under tiden cocktailtomaterna i små skivor och riv eller strimla ett gäng färska basilikablad.
Häll av vattnet från pastan och lägg en pastaplatta på en tallrik. Fyll halva pastaplattan med blomkålsröran. Vik över resterande hälft. Toppa med tomater, basilika, flingsalt och avsluta med avocadoolja eller en riktigt god olivolja.
Servera omgående!



Smaklig spis!

***

På resande fot genom livet och tårarna

För en vecka sedan stod jag på Stockholms central med tårarna brännande bakom ögonlocken. Det var, liksom idag, en regnig söndagseftermiddag och jag var ovanligt tidigt ute. Hann till och med se två tåg ge sig iväg hem innan det var dags för min avgång. Längst hela perrongen trängdes pussar, kramar och vinkningar. Avskeden mellan kärlekar och vänner verkade aldrig vilja ta slut. Visst var jag extremt trött och på gränsen till att klappa ihop men blev plötsligt så vansinnigt sentimental. Inte direkt sorgsen utan mer rörd på något sätt. Det var som att kroppen blev ett enda stort känslopaket.
Jag har aldrig uppfattat mig själv som någon som har särskilt svårt med avsked (även om oftast är tråkigt att lämna något roligt och upplevelserikt bakom mig så gillar jag ändå själva resandet) men vad som hände med mig denna söndag vet jag inte. Livssituationen? Världens orättvisor? Den olidliga längtan efter kärlek och värme? Känslan av att hela tiden vara fel och missanpassad?
Gråten ville inte ge med sig.

Väl på tåget då jag lyssnade på ett par av årets sommarpratare jag inte hunnit med tidigare gick det inte att hålla tårarna borta. Jag lät dem rinna nerför kinderna och tackade mig själv för att ha bokat fönsterplatsen. Den ena sommarprataren var Ison Glasgow, ena halvan av Ison & Fille, med årets bästa låtlista. Den andra var före detta matbloggaren Lotta Lundgren, numera känd från tv. Har ni missat dem kan jag starkt rekommendera er att lyssna. Programmen finns tillgängliga på webben i ett par veckor till. Så finns de naturligtvis att ladda ner som mp3 eller poddversion också. De programmen är dock utan hela låtar men vill du ändå hör dem i sin helhet löser du det genom Spotify.
Av outgrundlig anledning kategoriserar jag sommarpratarna som bra om jag lipar när jag lyssnar. Såklart finns de bra program utan att de för den skull slår an på känslofröken Meisters ömtåliga gråtsträngar. Det är bara något extra med dem som helt oförberett påverkar en så att tårflödet inte går att hålla tillbaka.

Utsikt från tågfönstret i Skövdetrakten

Vanligtvis välkomnar jag hösten. Jag tror minsann att augusti, september och oktober är mina absoluta favoritmånader på året, så därför är jag förbryllad över min ovanligt starka gråtmildhet. Igår hade jag till exempel en riktigt härlig morgon och förmiddag. Vi pumpsugna överraskades med svängiga zumbasteg till uppvärmning. Klockan var 10:15. På det efterföljande spinningpass låg jag bättre till i puls än på flera veckor.
Hur jobbigt träning än kan vara så infinner sig ett obeskrivligt välbehag efter passet. Väl hemma och mitt i den lugna lördagsstädningen brast jag ut i storgråt.
Vad är det som händer?
Jag är inte helt ovan vid detta då jag under många år levt med sömnlöshet, stress, värk, misslyckande, press, ensamhet och extrem trötthet som genererat tårar i överflöd. Men det är en del nu som är förändrat från då.  All gråt är inte nödvändigtvis en reaktion på sorg och smärta men den plötsliga gråten är alltid jobbigare än den som kommer i direkt anknytning till något jag lyssnar på (som ovan), läser eller ser på tv-program/film etc. Vad är det egentligen som gör att en så plötsligt och oförberett brister ut i hejdlös gråt?
Är jag ensam har jag inte så ont av det annat än att det lämnar en ganska vemodig och ibland melankolisk eftersmak som dröjer sig kvar allt för länge. Det gör mig illa till mods. Hösten är ju min favorittid på året.

***

Avokadoolja med stjärnstatus

Nyligen slank jag in i en av favoritbutikerna när det kommer till oljor, vinäger och diverse smaksättare i köket. Jo, det är alltså Olivolja etc i Haga. Kanske var det inte den bästa idén av alla att gå dit en lördag vid lunchtid, direkt efter två timmars hård träning. Men så var fallet. En hel del kronor fattigare lämnade jag butiken och väl hemma blev jag minst sagt överraskad då ja slog upp min nyinköpta avocadoolja i stekpanna. Texten på flaskan uppmanade nämligen till att skaka flaskan innan användning. Ovanligt och inget jag vanligvis gör med oljeflaskor men eftersom detta nu var min allra första avocadoolja följde jag således uppmaningen. Och se där! Fullt med stjärnor rann ut tillsammans med oljan. Stjärnor av avocadoblad.

Eftersom jag aldrig smakat just avocadoolja tidigare är det svårt att riktigt avgöra smaken eller ens jämföra med annat. Jag föll dock pladask och om den inte vore så dyr skulle jag använda den varje dag. I (frukt)salladen. På kvällsmackan. Till pastan. Ja, just nu kan jag inte komma på någonting den inte skulle kunna gå att använda till.

Oljan innehåller enbart avocado och blad från avocadoträdet. På deras hemsida (obs lite jobbig flash-variant) beskrivs kort hur oljan framställs:

"After washing the carefully selected avocados, seeds and rinds are thrown away. Using cold extraction technology, extra virgin oil is obtained by centrifugation at a maximum temperature of 40 degrees Celsius.

This process ensure the quality of the oil which, by not being subjected to high temperatures, maintains all its nutrients, aroma and almond-like flavor."

Passar alltså bra in i kategorin "raw food" som inte får hettas upp i över 42 grader Celsius men har en kokpunkt på hela 225 grader så den fungerar varm också.
Har du själv smakat avocadoolja? Vad tyckte du om den? Berätta gärna om dina erfarenheter och smakupplevelser av avocadoolja.

***