Brysselkål med rödlöksås

Det drar ihop sig för ännu ett bokslut och det är nog första året någonsin jag ätit så lite sött och fett över julen som jag gjort i år. Inga pepparkakor har jag ätit, inte bakat plattebröd och hör och häpna, inte heller en endaste lite ostbit har slunkit ner.
Däremot har jag haft både smör, mjölk och grädde hemma då jag bakat kakor åt andra samt hade tänkt göra saffranstryfflar. Det blev inga tryfflar så en dag använde jag både smör och grädde till en sås jag kokade. Den blev mycket god. Går att använda standardmjölk istället för grädde och mellanmjölk.
Kokade även senare en veganvariant av såsen men jag kan inte få till såsen lika bra. Den blir blaskig och näsan åt det gelestabbiga hållet med vatten istället för mjölk. Tror den skulle blivit perfekt med kastanjepuré. 

Inte det bästa sättet att sluta året med mejeriprodukter men jag tänker inte slänga bort ingredienser jag köpt. Lovar däremot stort inför 2014.
I Werner Vögelis bok Werners grunder finns receptet på löksås jag använde mig av men har använt mindre mängd av allt samt kryddat på mitt eget vis och alltså inte använt varken fläskflott, kalvfond eller köttsky, vilket Vögelie föreslår.

Rödlökssås à la Miss Meister
2 port

1/2 rödlök
knappt 1 msk smör
knappt 1 msk vetemjöl
1-2 dl mjölk
1/2 dl grädde
1 tsk whiskysenap
1/2-1 apelsin
salt
vitpeppar

Finhacka löken och fräs den mjuk i en klick smör i en kastrull, på svag värme. Strö över mjölet och rör om.  Tillsätt mjölk, lite i taget, och rör hela tiden om ordentligt. Låt såsen småkoka i några minuter och tillsätt mer mjölk allteftersom såsen tjocknar.
Rör i whiskysenap.
Skär bort apelsinskalet och skär minst hälften av apelsinen i små, små bitar. Rör ner i den småputtrande såsen. Häll gärna i ev apelsinsaften från skärbrädan.
Är såsen för tjock så tillsätt lite mer mjölk.
Är den för tunn så låt småkoka en stund till. Rör om då och då.
Smaka av med salt och vitpeppar.

Servera till långsamt ugnsrostad brysselkål och kryddiga sötpotatisklyftor.

Smaklig spis!

***

Ärtpesto och ricotta - en lyckad kombination

Som jag skrev igår har jag lagat mycket mat under förra månaden. Dessvärre har tiden inte räckt till att blogga om det. Nu hoppas jag kunna beta av alla de påbörjade inläggen. Först ut blir ett som följde efter det att jag mixat min ärtpesto. Den fjärde och sista rätten av den färska pastan jag inhandlade för en tid.
Jag skar alltså den sitsta biten pasta i strimlor och kokade som om de vart fettuccine.
In i ugnen åket en liten form fylld med skivade cocktailtomater, olivolja, flingsalt och svartpeppar toppat med en blandning av 2 matskedar ricotta och 1 1/2 matsked ärtpesto. Grädda i 200 g i ca 8 minuter. Garnera vid servering med några finstrimlade färska basilikablad.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 8 sept 2012

Rödbetslasagne

 

När man lever i och sköter om ett enkvinnashushåll är det inte alltid helt lätt att planera maten. Det blir alltså inte oväntat samma mat under en period. I alla fall om man gör som jag och kokar flera deciliter kikärtor åt gången. Trots att det sen inte blir en och samma rätt av dem så är en sak i alla fall säker. Det blir mycket kikärter påföljande dagar efter storkoket. Samma sak om jag t ex köper en bit tofu eller halloumi. Till skillnad från de ovan nämnda bönorna, som jag även portionsvis fryser in, är tofu och ost färskvara som jag ogärna fryser in. Dessutom är mängden i förpackningarna ofta tillräcklig för två, tre portioner till mig. Inte sällan har jag dessutom storartade planer vid själva inköpstillfället och senare visar det sig att tiden inte räcker till att få klart allt inom rimlig tid.

Om jag t ex köper en burk kokosmjölk på 400 ml måste jag laga något som behöver just 400 g eller helt enkelt fixa fler rätter som alla behöver mer eller mindre kokosmjölk. Varför inte hellre köpa miniburkar (165 g) av kokosmjölk då, undrar ni säkert. Nä, för att kilopriset är det dubbla mot burken på 400 ml. Däremot, om jag nu köper en kokosmjölk modell större men inte använder allt är risken stor att den hinner bli sur och åker ut i slasken, så skulle den mindre burken vara mer ekonomisk. Så för en enkvinnashushåll med i princip obefintlig ekonomi spelar val av produkter roll.
Detta är bland annat en av orsakerna till att jag sällan handlar färsk pasta. Men ibland faller jag för frestelsen och då blir det till att vara uppfinningsrik och göra olika rätter av samma sorts pasta.

Först ut var den snabba och enkla grönsakslasagnen. Sen blev det samma rätt en gång till. Tredje rätten blev en rödbetslasagne. Enligt förpackningen på den färska pastan ska lasagnen tillagas 20 minuter i ugnen men då med den klassiska béchamlsåsen. Jag föreslår dock att koka den platta pastan ett par minuter först för att sedan laga klart lasagnen i ugnen.

Rödbetslasagne med ricotta
1-2 port

3-4 kokta rödbetor
4 st lasagneplattor
olivolja
125 g ricotta 
flingsalt
svartpeppar
2-3 tsk Heureka! - Grekisk blandning från Herbaria (kryddor som ingår är bland andra rostad lök, paprika, oregano, vitlök, timjan, kummin, rosmarin, spiskummin m fl. Se mer om Heureka! och övriga kryddor i serien Medelhavsköket)



Koka lasagneplattorna ett par minuter. Skiva den redan kokta rödbetan i halvcentimetertjocka skivor. Blanda salt, svartpeppar och övriga kryddor med ricottan. Häll av vattnet och täck den olivoljedressad botten av en ugnsfast form med två av lasagneplattorna. Lägg sedan i rödbetsskivorna och bred över den kryddiga ricottan. Täck alltsammans med de två sista pastaplattorna. Ringla olivolja på toppen och grädda i ugnen på 200g i ca 10 minuter.

Servera omgående. Gärna tillsammans med en linssallad eller varför inte med en sallad av tomat, avocado och ärtskott.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 7 september 2012