Lecce, pasta och middagsgäst

 

 

Gah, det går verkligen undan här! Vill så gärna få ner allt på pränt innan jag blandar ihop alla maträtter, råvaror, utflykter, besök och vyer som upplevs. Det är som en orkan av intryck och vinden lär inte bedarra än på några dagar.

Började denna tisdag med den nu sedvanliga joggingturen. Men precis när jag var tillbaka, alldeles runt husknuten, sprang jag av outgrundlig anledning vilse. Seriöst? En dag som denna då vi hade "fri" förmiddag och bestämt oss för att åka på utflykt på egen hand. Nåja. Det blev en extra lång (och välbehövlig!) joggingtur denna förvånansvärt något varmare morgon.
Snabbfrulle bestående av kaffe, banan och en näve hasselnötter. Sen bar det av, med ett mindre snabbgående tåg, till Lecce, en av de större städerna i Apulien.

Vi hann bara med en promenad i den gamla stadsdelen, så vad gäller italiensk shopping har jag ingen som helst aning. Däremot fanns här fullt av historia. Vad sägs om att ha rester av en amfiteater från romartiden mitt i stan? Inte fullt så gammalt men ändock några hundra år på nacken har också den särpräglade barockarkitekturen i stan - Il Barocco Leccese. Många katedraler var under restaurering, med hjälp av EU-pengar.

Duomo di Lecce (byggt 1659-70), med sitt 54 m höga klocktorn,
Campanile (byggt 1661-82) är den högsta byggnaden i Salento

Vi åt lunch i Lecce innan tåget gick tillbaka till Spongano. Bruschetta med tomat och rosmarin och så den numera klassiska bondbönspurén och kokt cikoria. Hrm, var inte direkt det bästa haket i Lecce vi hittade.

Njae, inte särskilt imponerad

Men vad gör väl det med värsta tjusiga middagen väntar till kvällen. Men först jobba! Klockan fyra var det nämligen dags att samlas i köket igen. Pasta stod på programmet idag. Faktiskt det enda vi alla gjorde tillsammans. Annars lagade vi oändligt många rätter i mindre "matlag".
En näve durumvete och en skvätt vatten. Sen var det bara att knåda ihop degen tills den blev lagom torr men ändå väldigt seg och smidig.
Förmodligen är jag den enda svensk som fortfarande inte gjort just egen pasta så det var permiär för mig. Och då så gör vi orechietter. Va f*n!? Vet ni hur svårt det är att göra pasta? Seriöst, jag ska aldrig mer göra pasta.

Vi delade deg med varandra, knådade lite till, svor en del, sen fick pastan ligga
och vänta på ett bord tills det var dags att koka den. Det vill säga ett par
minuter innan den skulle ätas.

Det är nästan overkligt hur god middag en kan ha en vanlig tisdagskväll. Den började med bubbel och panelle. Sen antipasti på rester från tidigare middagar och lite annat gott. Bland annat vita bönor med fritterade salviablad, sjukt god linssallad och så de spröda, gröna färska bondbönorna och tärnad pecorino (lagrad fårost).
Sedan fortsatte kvällen med mer mat och en skaldjurshistoria som jag hoppade över. Vad jag däremot inte hoppade över var romanescosåsen av alla romanescosåser. To die for. I kid you not.
Ni som hängt med Miss Meisters mat några år vet att jag älskar rostad paprika och också gjort en del paprikasåser genom åren. En favorit är t ex den rökiga. Romanescosåsen går också bra att leka lite med smaksättning men glöm för allt i världen inte mixa i mandlar!

Jisses, nu blir ni väl proppmätta bara av att läsa om all mat som serverades. Men det var inte slut än. Billy och jag rockade i köket i eftermiddags och gjorde en rackarns god parmigiana di melanzae.  Josåatte. Den blev faktiskt riktigt god. Recept? Nä, det fick vi aldrig.
Kvällen till ära hade vi en middagsgäst också. Gino L. DiMitri, lärare vid ett institut i Maglie. Han berättade bland annat om olivträden och hur en fördande sjukdom de drabbats av håller på att förstöra olivoljeproduktionen i landet. 

Och som om världen inte vore liten nog så nämner Gino plötsligt Ilva Beretta.Vad, hur och varför han kom in på henne vet jag inte (han pratada och berättade en massa saker under heeela middagen) men världen krympte lite just då. Vem hade anat. Allas vår Ilva. Eller ja, "min" Ilva i alla fall. Kvinnan jag är evigt tacksam för över att Miss Meisters mat kom till liv.


Så, vad hände med pastan då?
Den glömde jag helt av att fota! Slurp sa det så var den slut :-)

På återseende snart igen!

* * *

Ärtpesto och ricotta - en lyckad kombination

Som jag skrev igår har jag lagat mycket mat under förra månaden. Dessvärre har tiden inte räckt till att blogga om det. Nu hoppas jag kunna beta av alla de påbörjade inläggen. Först ut blir ett som följde efter det att jag mixat min ärtpesto. Den fjärde och sista rätten av den färska pastan jag inhandlade för en tid.
Jag skar alltså den sitsta biten pasta i strimlor och kokade som om de vart fettuccine.
In i ugnen åket en liten form fylld med skivade cocktailtomater, olivolja, flingsalt och svartpeppar toppat med en blandning av 2 matskedar ricotta och 1 1/2 matsked ärtpesto. Grädda i 200 g i ca 8 minuter. Garnera vid servering med några finstrimlade färska basilikablad.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 8 sept 2012

Rödbetslasagne

 

När man lever i och sköter om ett enkvinnashushåll är det inte alltid helt lätt att planera maten. Det blir alltså inte oväntat samma mat under en period. I alla fall om man gör som jag och kokar flera deciliter kikärtor åt gången. Trots att det sen inte blir en och samma rätt av dem så är en sak i alla fall säker. Det blir mycket kikärter påföljande dagar efter storkoket. Samma sak om jag t ex köper en bit tofu eller halloumi. Till skillnad från de ovan nämnda bönorna, som jag även portionsvis fryser in, är tofu och ost färskvara som jag ogärna fryser in. Dessutom är mängden i förpackningarna ofta tillräcklig för två, tre portioner till mig. Inte sällan har jag dessutom storartade planer vid själva inköpstillfället och senare visar det sig att tiden inte räcker till att få klart allt inom rimlig tid.

Om jag t ex köper en burk kokosmjölk på 400 ml måste jag laga något som behöver just 400 g eller helt enkelt fixa fler rätter som alla behöver mer eller mindre kokosmjölk. Varför inte hellre köpa miniburkar (165 g) av kokosmjölk då, undrar ni säkert. Nä, för att kilopriset är det dubbla mot burken på 400 ml. Däremot, om jag nu köper en kokosmjölk modell större men inte använder allt är risken stor att den hinner bli sur och åker ut i slasken, så skulle den mindre burken vara mer ekonomisk. Så för en enkvinnashushåll med i princip obefintlig ekonomi spelar val av produkter roll.
Detta är bland annat en av orsakerna till att jag sällan handlar färsk pasta. Men ibland faller jag för frestelsen och då blir det till att vara uppfinningsrik och göra olika rätter av samma sorts pasta.

Först ut var den snabba och enkla grönsakslasagnen. Sen blev det samma rätt en gång till. Tredje rätten blev en rödbetslasagne. Enligt förpackningen på den färska pastan ska lasagnen tillagas 20 minuter i ugnen men då med den klassiska béchamlsåsen. Jag föreslår dock att koka den platta pastan ett par minuter först för att sedan laga klart lasagnen i ugnen.

Rödbetslasagne med ricotta
1-2 port

3-4 kokta rödbetor
4 st lasagneplattor
olivolja
125 g ricotta 
flingsalt
svartpeppar
2-3 tsk Heureka! - Grekisk blandning från Herbaria (kryddor som ingår är bland andra rostad lök, paprika, oregano, vitlök, timjan, kummin, rosmarin, spiskummin m fl. Se mer om Heureka! och övriga kryddor i serien Medelhavsköket)



Koka lasagneplattorna ett par minuter. Skiva den redan kokta rödbetan i halvcentimetertjocka skivor. Blanda salt, svartpeppar och övriga kryddor med ricottan. Häll av vattnet och täck den olivoljedressad botten av en ugnsfast form med två av lasagneplattorna. Lägg sedan i rödbetsskivorna och bred över den kryddiga ricottan. Täck alltsammans med de två sista pastaplattorna. Ringla olivolja på toppen och grädda i ugnen på 200g i ca 10 minuter.

Servera omgående. Gärna tillsammans med en linssallad eller varför inte med en sallad av tomat, avocado och ärtskott.


Smaklig spis!

***

Ursprung: 7 september 2012

Snabb och enkel grönsakslasagne

Enligt Ayurveda ska jag i princip inte äta något av allt det jag tycker är supergott och gärna, och utan att blinka, stoppar i mig. Inte för att den mat jag bör äta, för att kroppen ska må bra och fungera på allra bästa sätt, inte är god men det där med kaffe, heta kryddor, nötter, yoghurt och annat gott är bara för mycket för min kropp. Klarar inte av att ta hand om allt och behöver mer svalt och lugnande. Mycket grönsaker (ho ho, vilken tur att jag är vegetarian!), örter och de flesta frukter. Periodvis håller jag mig ganska strikt till Pittavänlig mat, tränar och mår, hör och häpna, som allra bäst då. Vikten har jag heller inte då några problem med och känner mig allmänt stark och i god from.
Så, det är knappast en överdrift att påstå det är ett av mina största mysterier detta varför jag ständigt envisas med att äta sötsaker, ost, bröd, chili, ingefära, nötter och balja kaffe så det nästan sprutar ur öronen. Trots att hjärnan vet bättre, finns det något i mig som struntar i allt och bara äter. Oftast med till synes god aptit.

Vit pasta hör heller inte den till rekommenderad kosthållning. Ändå var det precis vad jag stoppade i matkorgen när jag skulle fylla på med färskvaror hemma efter Stockholmsresan. Jag skulle promt ha färsk pasta. Jag som annars äter enbart fullkornspasta, vilket kan vara svårare att hitta bland den färska pastan, fick alltså hjärnsläpp. Hur som helst blev rätten väldig god ändå. Dessutom fylld med enbart grönsaker så blev jag riktigt nöjd med resultatet.

Enkel grönsakslasagne
2-3 port

350 g kokt blomkål
100 g kokta edamamebönor
ca 10 cm purjolök (från vit och grön sida)
2-3 vitlöksklyftor
olivolja
salt
svartpeppar
ca 2 dl béchamelsås

färska lasagneplattor (2 st till varje port.)

en näve cocktailtomater/port.
färsk basilika
avocadoolja eller god olivolja

Putsa och skär blomkålen i buketter och koka i ca 3-5 minuter. Gör du som jag och spar tid, disk och energi, så koka edamamebönorna i samma kastrull. Lägg då i dem efter att blomkålen kokat ca 2 minuter. Häll över i durkslag och låt rinna av ordentligt.
Strimla purjolöken och finhacka vitlöksklyftorna. Stek i olivolja tills löken mjuknat och börjat ta lite färg. Ställ åt sidan.
Gör béchamelsåsen. (jag gör min på en klick smör, nästan 1 msk mjöl och sen mjölk tills den har lagom lös konsistens + salt och peppar).
Blanda den nu avrunna kokta blomkålen och edamamen med såsen, tillsammans med den frästa löken. Krydda med salt och svartpeppar.

Har du pastaplattor så beräkna två plattor per portion. Den pastan jag hade som ett enda långt brett band vilket jag skar 15-20 cm stora bitar av. Koka den färska pastan i ca 3-4 minuter. 
Skär under tiden cocktailtomaterna i små skivor och riv eller strimla ett gäng färska basilikablad.
Häll av vattnet från pastan och lägg en pastaplatta på en tallrik. Fyll halva pastaplattan med blomkålsröran. Vik över resterande hälft. Toppa med tomater, basilika, flingsalt och avsluta med avocadoolja eller en riktigt god olivolja.
Servera omgående!



Smaklig spis!

***

Paprika- och kaprisfräs

Efter besöket på matmässan Passion för mat var jag sugen på italiensk mat. Kanske var det för allt prat om salsiccian hos Eriksons Chark som fick mig in på de tankarna eller så var det bläddrandet i Jamie Olivers 30-minute meals. Hur som helst fastnade jag för en Toscansk sallad.

överst: inställning för glödlampa

mitten: auto/makro/utan blixt
nederst: auto men blixt

Nu var jag lite snabb och hällde i hela fänkålsfrön i lökfräset. Eventuellt skulle jag torrostat dem först och sedan mortlat innan jag kryddat löken och paprikan. Men resultatet blev supergott ändå. Sen tog jag helt enkelt resten av kaprisen som fanns i burken. Är man ingen stor fan av kapris kan två matskedar bli lite i kraftigaste laget så en matsked räcker gott och väl.
Dadelbalsamicon bidrog till att nästan karamellisera löken och paprikan och inte minst till att balansera den salta kaprisen. Tippar att det fungerar lika bra med vanlig balsamico. Dock är den inte riktigt lika söt som dadelbalsamicon så tillsätt i så fall någon nypa socker.


Paprika- och kaprisfräs
1 port

1 lång röd paprika
1 schalottenlök
2 vitlöksklyftor
olivolja, KRAV
1/2 tsk fänkålsfrön
oregano, torkad KRAV
1-2 msk kapris, små
flingsalt
svartpeppar, nymalen KRAV
1-2 tsk dadelbalsamico
färsk koriander


Tvätta och strimla den långa röda paprikan och finhacka löken medan oljan värms upp i stekpannan. Låt fräsa några minuter tillsammans med fänkålsfröna. Hacka under tiden en till två matskedar kapris grovt. Lägg i stekpannan med de övriga ingredienserna. Peppra och ringla över dadelbalsamico. Låt allt koka ihop och liksom gotta sig någon minut i stekpannan innan servering. Eftersom kaprisen är salt får man ha lite fingertoppskänsla med flingsaltet. Kanske behövs det inte alls eller så ta bara lite i taget och smaka av i omgångar.

Servera med fullkornspasta och ett glas rött.
Och jag lovar er att det smakade minst hundra gånger bättre än vad det ser ut som på bilderna!


Smaklig spis!

***

Tomatsås med stora vita bönor och koriander

Förr var krossade tomater mer eller mindre en stapelvara i Miss Meisters kök. Kanske var det i vevan då jag minskade på djurköttet som även krosstomater minskade för numera är det väldigt sällan jag använder burktomater. Men ibland händer det att jag köper en burk. Särskilt om jag ska göra vegobolognese, sojakorv stroganoff eller som nu, en simpel tomatsås med stora vita bönor. Och så massor av färsk nyhackad koriander. Det är ingen hemlighet att jag hellre kombinerar tomat och koriander än med basilika, vilket för övrigt är en krydda jag nästan aldrig använder. Så, trots att jag äter förhållandevis mycket pasta, är en klassisk tomatsås alltså inte min melodi. Jag gissar dock att det skulle gå bra att byta ut koriandern i receptet nedan mot basilika.

Här skulle jag gärna vilja ta upp en diskussion om skillnaden mellan dessa stora goda vita bönor (Phaseolus vulgaris) och det goda limabönorna (Phaseolus lunatus), även kallade smörbönor. Jag tycker det är svårt att hitta limabönor och brukar därför istället köpa stora vita bönor. Det är förresten i stort sett den enda bönan jag inte köper torr och kokar själv, vilket jag gör med kikärter, kidneybönor, pintobönor, belugalinser, svarta bönor m fl. Vilka bönor föredrar ni? Och framförallt, var hittar ni limabönorna någonstans?


Tomatsås med stora vita bönor och koriander
1 port

1/4 gul lök
2-3 vitlöksklyftor
1 liten burk krossade tomater (Mutti)
1 dl stora vita bönor, ekologiska (Zeta)
olivolja KRAV
flingsalt
svartpeppar, nymalen KRAV
oregano, torkad KRAV
massor av färsk koriander
*

Skala och finhacka löken och vitlöksklyftorna. Fräs på medelvärme i olivolja. Tillsätt krossade tomater och den torkade oreganon. Låt puttra nån minut. Tillsätt de redan kokta stora vita bönorna, salt och peppar. Hacka så mycket koriander du vill och sen lite till. Rör i koriandern precis innan servering.
Till denna tomatsås ätar man naturligtvis ihop med fullkornsspagetti.


Smaklig spis!


* Edit: Uppenbarligen är det också paprika med i såsen vilket syns på bilden, så finhacka ca 1/2 lång röd paprika och fräs tillsammans med löken innan du häller i de krossade tomaterna.

***

Makaronilåda med grönkål och rotsaker

Så var det ju detta med matlådornas ändlösa värld. Jag har haft matsäckar, frukt och lunchlådor med mig så länge jag kan minnas. Det började redan i låg- och mellanstadiet då jag tränade gymnastik. Eftersom jag då bodde på en ö och träningen låg i stan så blev det väldigt långa kvällar och båtresan hem dög utmärkt som kvällsmatsresa. Kanske är det också de långa pendlingsresorna, med både båt och spårvagn, under gymnasiet som gjort att jag snabbt lärde mig ha vatten och frukt med i väskan, oavsett vad jag skulle göra. När jag på senare år började plugga på Pedagogen, som då låg utslängd som på måfå långt ute i ingenstans, var min standardlåda en 2-liters blå BigPack-burk. Men som den vän av Tupperware jag är dröjde det inte länge innan jag var en stolt ägare av mitt första 4-pack av deras rektangulära 4-decilitersburkar. En perfekt storlek för mina lunchlådor.

Att inte bara förvara maten i lådor utan även äta ur dem sitter som i ryggmärgen. Jag ska villigt erkänna att jag inte är särskilt angelägen om att hälla över innehållet på tallrik innan den värms i mikron på de diverse arbetsplatser jag vistats. Även om alla inte håller med, så går finfint att äta ur lådan. Spar ju dessutom både tid och inte minst disk = bra för miljön väl? ;-) Så nu, exakt två månader senare från det jag skrev denna post, får ni ett förslag på bra "lådmat".


Makronilåda med grönkål och rotsaker
4 port

120 g fullkornsmakaroner
200-300 g grönkål
2 stora morötter
1 stor palsternacka
1 bananschalottenlök
olivolja
1/2 stor burk kokosmjölk
flingsalt
svartpeppar
ost

Koka makaronerna. Skölj och riv grönkålen i bitar. Den tjocka och lite trådiga stjälken går t ex att förvälla tillsammans med makaronerna eller spara till annan måltid. Skala och riv morötterna och palsternackorna grovt. Hacka löken. Häll olivolja i botten på en ugnsfast form och täck med grönkålen. Fortsätt sedan att "bygga" lådan med den hackade löken och sen rotsaksrivet. Salta och peppra. Toppa med de kokta makaronerna (vilket naturligtvis går att göra i förväg) och häll över kokosmjölken. Vill du ha ost så är det nu du avslutar med ca 1 dl grovt riven svart hommage.

Grädda i ugnen på ca 200 grader i ca 20 min. Låt svalna och lägg sedan i matlådor.
Eftersom jag uppenbarligen inte har det goda minne jag ibland inbillar mig, t ex att jag ska komma ihåg vad det är jag fryser in och i vilken låda. Haha, vem lurar jag egentligen? För att minimera risken att jag tar med mig en tunn soppa istället för den tänkta bönröra med pasta, så märker jag helt enkelt lådorna med en bit maskeringstejp/frystejp på vilken jag skriver ner innehållet i respektive låda. Inte världens mest innovativa påhitt men som sagt, det hjälper definitivt till att hindra mer eller mindre katastrofala missöden. Jag menar en burk med krossade tomater till lunch är ingen hit. Särskilt inte då det ska tränas på kvällen.
Lådorna ställer jag först in i kylen några timmar innan de åker in i frysen.


Smaklig spis!

***

Spagetti Carbonara - vegovarianten

Efter en härlig eftermiddag med besök på matmässan Passion för mat i Eriksbergshallen blev jag sugen på kött. Kan ibland sakna det rökta salta köttet eller en riktigt god och kryddad salami. Eller njae, inte riktigt men faktum är att det var mycket kött på mässan och jag har trots allt ätit kött under större delen av mitt liv. Nu är det förstås väldigt länge sedan och än är jag inte riktigt redo för kött. Tänker mig att jag vilken dag som helst kommer börja äta kött igen men lika fort som tanken kommer så försvinner den igen. Kanske kommer jag aldrig någonsin börja äta kött igen.

På väg hem från mässbesöket och turen med Älvsnabben gick jag in på ICA (ett vansinnespåhitt och inget att rekommendera att göra som vrålhungrig!) och då jag strök omkring vid frysdisken och försökte hålla fingrarna borta från glassen fick jag syn på de vegetariska fuskköttprodukterna. Tärningar á la Bacon. Måste bara testa.* Spagetti Carbonara blir ju sig inte riktigt lik utan de stekta baconbitarna till annars. Dessa fuskköttprodukter är inget jag är någon större förespråkare för men det händer att jag ibland handlar ett paket sojakorv eller sojaköttbullar att ha i frysen. Bacontärningarna innehåller, liksom de flesta av Hälsans Kök's sojaprodukter, äggvitepulver och är således inget för veganer (eller äggallergiker för den delen) att äta. Tyvärr.



Spagetti Carbonara - vegovarianten
1 port

40 g torr spagetti (fullkorn)
5-8 färska champinjoner
1/2 dl fuskbacon (Tärningar á la Bacon - Hälsans Kök)
olivolja
1 ägg
1/2 dl havregrädde
flingsalt
svartpeppar
2 skivor torkad tomat (i olja)
oregano


Koka spagettin enligt anvisningar på paketet. Putsa champinjonerna och stek i olivolja tills de börjar få färg. I med lite fuskbacon. Behöver inte tina för det är så små bitar ändå. Ägget kan såklart uteslutas, liksom jag gjorde med osten. Men annars så gick jag på en snabbis idag. Kläck alltså ägget och skakade ihop med lite havregrädde, salt och svartpeppar och rör sedan ner i den kokta och avrunna spagettin.

Lägg upp spagettin i botten på en stor tallrik och toppa med den stekta svampen och fuskbaconet. Avsluta med hackad torkad tomat och lite oregano (eller basilika vilket jag visst inte hade i kryddlådan). Klart!


Smaklig spis!


*Betyget på Tärningar á la Bacon - sådär. Överraskande gott men ändå ingen större hit.

***

Tortellini med svamp och bladspenat

Med blixt o utan. Det gråa i bilden överst är bara ånga från den varma maten

Vem har inte stekt hel eller delad sparris i olja, vitlök och salt? Nä, jag tänkte väl det. Alla har säkert gjort det både en och flera gånger. Det är utmärkt snabbmat tycker jag. En bit stekt tofu till och middagen är klar. Lika enkelt är det att fräsa upp lite svamp i smör/olja och smaksätt med hackad vitlök och salt. Koka till det tortellini, t ex spenat- och ricottafylld, enligt förpackningen. Hacka alltså en klyfta vitlök och fräs tillsammans med en stor näve skivade champinjoner i olivolja och/eller smör. När allt är klart så är det bara att blanda i ett par nävar ordentligt sköljd babybladspenat. Smaka av med flingsalt, god olivolja och ev svartpeppar.


Smaklig spis!

Spenatpastasås med rostad paprika

Spenat är något jag gillat sedan jag var liten. Då jag växte upp var det faktiskt ganska ovanligt för barn att äta t ex stuvad spenat, spenatsoppa osv. I bamba var det t ex en sällsynt ingrediens. Jag älskade potatis, stekt falukorv och stuvad hackad spenat! Och mammas spenatsoppa var tillsammans med jordärtskockpurésoppa den godaste soppan. Så fick jag så lyxigt med kokt ägg i också.
Idag använder jag hellre färsk bladspenat som bas i sallader än t ex isbergssallat och andra sallatssorter. För inte allt så längesedan lagade jag en i min smak supergod spenatsoppa och nu använde jag den idén som bas för en enkel pastasås. Då jag dessutom haft ett par matlagningsgalna helger det senaste hade jag en rostad paprika liggande i kylen som bara skrek på mig att bli använd och uppäten! (jo, det händer faktiskt att min mat ryter till mot mig ibland när den känner sig orättvist behandlad och bortglömd. En del bryr sig inte alls och bara sätter igång att mögla i det tysta). Ja just ja, fänkålen också! Den idén fick jag av Pipopp som pratar på :-)



Spenatpastasås med rostad paprika
1 port

100 g hackad spenat (går bra med frusen)
1/2 gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta
olivolja
1/2 - 1 dl vatten (alt mjölk)
ev 1/3 av gelégrönsaksfonden (vad tusan ska kallas den - "fond du chef"?)
1/2 - 1 rostad paprika
1 tsk fänkålsfrön, rostade och mortlade
örtsalt
svartpeppar


Rosta fänkålsfröna i torr stekpanna och mortla sedan. Finhacka löken och bryn i lite olivolja. Riv eller hacka vitlöken fint och bryn tillsammans med den gula löken. I med spenaten, vattnet och ev lite grönsaksfond. Låt puttra i hop. Salta och peppra. Strimla/hacka den redan rostade paprikan och vänd i på slutet.
Servera med kokt fullkornspasta.


Smaklig spis!

Morotsjuice med ingefära

Idag är det två veckor sedan jag vaknade med halsont och alldeles matt och ynklig. Hade ingen aptit alls men var ändå hungrig. Det blev att ta till råsaftcentrifugen och köra ner hela 5 morötter, en tumstor skalad ingefära och en kvarts citron. Det ni! Det var en perfekt frukost den dagen. Kände mig nästan som en raw foodist ;-) Idag, två veckor senare har förkylningen släppt ganska bra men alltså, näsan rinner och jag har hostat mig igenom ett antal nätter sedan dess. Jag kan inte begripa varför det sitter i så länge?

Av den rest som blev kvar efter juicen, dvs fruktköttet från citronen och ytterst fint rivna morötter och ingefära blev det dagen efter en pastasås. Hackade en halv gul lök som jag stekte i olivolja, rev ner en vitlöksklyfta (som konstigt nog blev alldeles blå ??) och färsk ingefära, innan jag tillsatte röda linser, krossade tomater, vatten (så det inte kokade torrt för mycket), salt, svartpeppar och oregano.


Trots att jag alltid tvättar frukten och grönsakerna och det inte alltid behövs, så skalar jag morötter, rödbetor, ingefära, tar bort pinnen och kärnor från äpplen osv innan jag kör ner dem i råsaftcentrifugen. Dels för att slippa den lite jordiga och ibland unkna bismaken det ger, men också för att kunna ta tillvara på resten bättre. Den är allt annat än grovriven och det kan vara lite mosigt nästan men det är ju mat!

Just nu är jag också för trött och okoncentrerad för att ta reda på varför vitlöken blev blå! säkert har det hänt förut men inte vad jag kan minnas just nu. Är det någon som vet får ni gärna dela med er av den kunskapen :-)

Stekta röda tomater och halloumi

Jag förstår inte hur det kan bli så många bilder att ha reda på? Det är så svårt att rensa, namnge och att bestämma mig för någon bild överhuvudtaget. De är ju egentligen inte bra alls. Jag knäpper ju bara med kameran och hoppas det ska bli något som blir bra och användbart. Inte har jag något bildredigeringsprogram heller och förstår inte riktigt hur jag ska använda de funktioner som redan finns i datorn. De flesta bilder blir naturligtvis kassa men det är så svårt att riktigt se ordentligt för samtidigt ser jag hur det var där, just när jag tog bilden. Det är som en slags imaginär bild i huvudet, som jag inte kan förmedla genom bilderna, som ändå på något sätt syns när jag tittar på mina bilder. Hrm, låter det invecklat? Jag tror nog ni flesta som själva fotar, bara sådär på en höft, förstår vad jag menar.


Enkel och färgglad mat för ännu en grå dag. Lockar med lätt (förutom osten) mat från i somras då jag egentligen skulle steka gröna tomater som jag inte hittade just den dagen. Så, man tager vad man haver, och gör något gott av det! Fungerar alltså lika bra en ruggig höstdag då det annars är lätt att bli lurad av kylan och mörkret och äta lite för mycket av det goda.


Stekta röda tomater och halloumi

tomater
fullkornspasta
halloumi
olivolja
flingsalt (Obs! Tänk på att osten är väldigt salt)
svartpeppar
färsk timjan

Koka pasta. Tvätta och skiva under tiden tomaterna. Stek på medelvärme i olivolja. Jag som inte har någon grillpanna (vilket ofta syns vad gäller halloumi) steker jag osten i vanlig stekpanna. Smakar förmodligen lika bra som i grillpanna, men får då inte de tjusiga grillränderna. Salta och peppra. Var lite försiktig med saltet bara för halloumiosten är väldigt salt. Servera med färsk timjan på toppen.



Smaklig spis!