Lecce, pasta och middagsgäst

 

 

Gah, det går verkligen undan här! Vill så gärna få ner allt på pränt innan jag blandar ihop alla maträtter, råvaror, utflykter, besök och vyer som upplevs. Det är som en orkan av intryck och vinden lär inte bedarra än på några dagar.

Började denna tisdag med den nu sedvanliga joggingturen. Men precis när jag var tillbaka, alldeles runt husknuten, sprang jag av outgrundlig anledning vilse. Seriöst? En dag som denna då vi hade "fri" förmiddag och bestämt oss för att åka på utflykt på egen hand. Nåja. Det blev en extra lång (och välbehövlig!) joggingtur denna förvånansvärt något varmare morgon.
Snabbfrulle bestående av kaffe, banan och en näve hasselnötter. Sen bar det av, med ett mindre snabbgående tåg, till Lecce, en av de större städerna i Apulien.

Vi hann bara med en promenad i den gamla stadsdelen, så vad gäller italiensk shopping har jag ingen som helst aning. Däremot fanns här fullt av historia. Vad sägs om att ha rester av en amfiteater från romartiden mitt i stan? Inte fullt så gammalt men ändock några hundra år på nacken har också den särpräglade barockarkitekturen i stan - Il Barocco Leccese. Många katedraler var under restaurering, med hjälp av EU-pengar.

Duomo di Lecce (byggt 1659-70), med sitt 54 m höga klocktorn,
Campanile (byggt 1661-82) är den högsta byggnaden i Salento

Vi åt lunch i Lecce innan tåget gick tillbaka till Spongano. Bruschetta med tomat och rosmarin och så den numera klassiska bondbönspurén och kokt cikoria. Hrm, var inte direkt det bästa haket i Lecce vi hittade.

Njae, inte särskilt imponerad

Men vad gör väl det med värsta tjusiga middagen väntar till kvällen. Men först jobba! Klockan fyra var det nämligen dags att samlas i köket igen. Pasta stod på programmet idag. Faktiskt det enda vi alla gjorde tillsammans. Annars lagade vi oändligt många rätter i mindre "matlag".
En näve durumvete och en skvätt vatten. Sen var det bara att knåda ihop degen tills den blev lagom torr men ändå väldigt seg och smidig.
Förmodligen är jag den enda svensk som fortfarande inte gjort just egen pasta så det var permiär för mig. Och då så gör vi orechietter. Va f*n!? Vet ni hur svårt det är att göra pasta? Seriöst, jag ska aldrig mer göra pasta.

Vi delade deg med varandra, knådade lite till, svor en del, sen fick pastan ligga
och vänta på ett bord tills det var dags att koka den. Det vill säga ett par
minuter innan den skulle ätas.

Det är nästan overkligt hur god middag en kan ha en vanlig tisdagskväll. Den började med bubbel och panelle. Sen antipasti på rester från tidigare middagar och lite annat gott. Bland annat vita bönor med fritterade salviablad, sjukt god linssallad och så de spröda, gröna färska bondbönorna och tärnad pecorino (lagrad fårost).
Sedan fortsatte kvällen med mer mat och en skaldjurshistoria som jag hoppade över. Vad jag däremot inte hoppade över var romanescosåsen av alla romanescosåser. To die for. I kid you not.
Ni som hängt med Miss Meisters mat några år vet att jag älskar rostad paprika och också gjort en del paprikasåser genom åren. En favorit är t ex den rökiga. Romanescosåsen går också bra att leka lite med smaksättning men glöm för allt i världen inte mixa i mandlar!

Jisses, nu blir ni väl proppmätta bara av att läsa om all mat som serverades. Men det var inte slut än. Billy och jag rockade i köket i eftermiddags och gjorde en rackarns god parmigiana di melanzae.  Josåatte. Den blev faktiskt riktigt god. Recept? Nä, det fick vi aldrig.
Kvällen till ära hade vi en middagsgäst också. Gino L. DiMitri, lärare vid ett institut i Maglie. Han berättade bland annat om olivträden och hur en fördande sjukdom de drabbats av håller på att förstöra olivoljeproduktionen i landet. 

Och som om världen inte vore liten nog så nämner Gino plötsligt Ilva Beretta.Vad, hur och varför han kom in på henne vet jag inte (han pratada och berättade en massa saker under heeela middagen) men världen krympte lite just då. Vem hade anat. Allas vår Ilva. Eller ja, "min" Ilva i alla fall. Kvinnan jag är evigt tacksam för över att Miss Meisters mat kom till liv.


Så, vad hände med pastan då?
Den glömde jag helt av att fota! Slurp sa det så var den slut :-)

På återseende snart igen!

* * *

Inlagda grönsaker

Som vanligt åt jag inte mycket av det resten av familjen gjorde, t ex mackor med bredbar leverpastej och ättiks(smörgås)- eller saltgurka. Jag skydde inlagda grönsaker som elden när jag var liten och det kom att ta lång tid innan jag föll för nyss nämnda inlagda gröna skönhet. Minns inte exakt när, var och hur men vi fick Bostongurka till falukorven i bamba, som jag lärde mig gilla men om inte förr så var det först som tjugoåring, då jag bodde i USA, som mina smaklökar för inlagd gurka fick sig en riktig puff. Lustigt nog kallas de rätt och slätt för pickles, ungefär som att vi skulle säga "inlagda" oavsett vad för grönsak det gäller, och var standard på bästa mellanmålet - baloney sandwich. Väl hemma igen lärde jag mig så småningom även att gilla leverpastej, gärna på en knäckemacka, och saltgruka.

Som vegetarian är det väldigt sällan jag äter salt- och/eller smörgåsgurka. Tror jag fortfarande förknippar inlagd gurka med leverpastej, hamburgare och annan köttstinn mat. Blir det något så helst de små minigurkorna cornichons (kan varken uttala eller komma ihåg namnet på), vilka får agera snack snarare än att använda på smörgås eller i maträtt.

Inlagd rödlök kryddad med ingefära och svartpeppari några och chili i resten.

Trots att jag aldrig gillat sill, inte ens före jag valde vegetarisk diet, gissar jag sill är den vanligaste råvaran som läggs in i Sveirge. Gurkor och rödbetor på delad andraplats. Eller? Kanske är det till och med gurkorna på förstaplatsen? Vem har inte skaffat sig västeråsgurkor, krondill och senapsfrön i slutet av sommaren för att "pickla" sin egen gurka?

Det är enkelt att lägga in rödbetor. Lika enkelt att lägga in t ex rödlök som i burkarna på bilden. Lite skrattretande är det att läsa på nätet det är "ljuvligt gott", "fantastiskt tillbehör" osv angående det som inte allt för längesedan ansåg vara något kufar, miljönissar och annat löst folk höll på med. Det vill säga att lägga in grönsaker. Nu är det äntligen okej, ingen dömer dig längre, så har du inte gjort själv än är det bara att sätta igång och ge dig hän. Perfekt sätt att spara höstskörden hela vintern lång eller varför inte ge bort som present.

Rödbetor behöver kokas och de går det bra att göra i själva lagen. Andra grönsaker som inte behöver kokas (t ex gurka, blomkål, zucchini, svamp, kål, lök m.m.) är bara att skiva/strimla och lägga i burkar. Krydda. Koka upp lagen och häll, ända upp till kanten, över grönsakerna i burkarna. Skruva på locken ordentligt.
Låt svalna och förvara i skafferiet. Oöppnade. Öppnad burk är bäst att ha i kylen.

LAG

1 del ättika

3 delar vatten 

ungefär lika många dl socker som vatten

ev kryddor

* * *