Mandelbiskvier med blåbärssmak

När jag är sjuk så åker nyponsoppan fram. Ja, jag tappar verkligen matlusten men är ändå hungrig. Ingenting smakar särskilt mycket så jag lägger inte ner tid på kryddor och nya smakinnovationer. När jag dessutom som nu har ont i halsen är det mest flytande näring, varm som kall, som lockar. Men hur kul är det med nyponsoppa egentligen? (och nä, jag har inte varit ute och skördat nypon för att koka min egen soppa). Inte särskilt kul. Den behöver definitivt piffas upp med något.

Trots att jag åt glass i måndags är det inget som ingår i min kostcirkel och jag skulle gå upp sisådär en 5 kg på en vecka om jag bara åt det jag verkligen hade lust med för stunden. Så det är uteslutet. Keso i nyponsoppan är också en mellanmålskombination jag ätit många gånger förr men nu för tiden håller jag mig borta från så många mejeriprodukter som möjligt. När jag var liten fick vi ibland också små mandelbiskvier i. Konstigt nog var det den enda gång vi åt just dessa biskvier. Det var längesedan jag såg dem och säkert ser påsen likadan ut idag. Vet inte vem som tillverkar dem men påsen var iaf blå med gul text.
Tänker att det borde gå att baka egna små mandelbiskvier. Hittade inget recept som föll mig i smaken men mina misslyckade macarons i mindre format påminner ju om biskvierna. Det var bara att skrida till verket.



Mandelbiskvier med blåbärssmak
ca 30-40 st

100 g mandelmjöl/riven mandel
100 g florsocker
ev 2 msk blåbärspulver
1 äggvita (stort ägg)

Blanda de torra ingredienserna. Vispa äggvitan hård, ev med lite strösocker i, och blanda sedan ihop med de torra ingredienserna. Det blir en ganska fast massa, som mandelmassa helt enkelt. Rulla små bollar av ca 1 tsk massa och lägg på bakplåtsklädd plåt. Grädda i 200 grader ca 8 minuter. Mina blev större än vad jag tänkt mig och kunde nog nästan halverat bollarnas storlek. Dessutom var det fortfarande för sega i mitten och längre tid i ugnen hade jag bränt dem så en mindre storlek är att rekommendera.

Servera i en tallrik med nyponsoppa.


Smaklig spis!

***

Smoked almonds

Visst är detta en matblogg i första hand men det kommer ibland inlägg med annat innehåll än just mat. Och nu när jag är på främmande plats, och inte har någon särskild resedagbok, kommer det bli inlägg om staden, växterna, eventuella resor och annat som väcker mitt intresse här. Har intentionen att hålla mig mest till mat förstås. Börjar därför med hitresan.

Måndagen den 26 januari bar det iväg. Bytte flyg på Schiphol, Amsterdams fantastiska flygplats. Tyvärr var planet från Sverige så mycket försenat att jag fick lägga benen på ryggen och rusa genom plattformarna. Jag hann som tur var med planet men såklart inte mitt bagage.

Det första jag blev bjuden på under den långa flygturen var de godaste mandlarna jag smakat! Smoked Almonds - rökta mandlar. Jamen hör på namnet - kan de vara annat än goda mandlar? Nääää....tänkte jag först. Så jag var ju bara tvungen att köpa en burk när jag väl var på plats. Nu är ju såklart mandlarna inte rökta, men väl rostade och smaksatta med rökt hickory. Måste säga att de tyvärr var lite för mycket liquid smoke - hickorysmak. Med andra ord lite för artificiell i smaken.
Efter att jag slutat äta kött är det faktistk just det där rökta salta som jag kan sakna som mest. Knaperstekt bacon, salami, grillad korv osv. När jag för några år sedan hittade rökarom på flaska trodde jag köket mitt skulle få ett litet uppsving. Men så blev det inte och flaskan med Try me's Hickory, liquid smoke, som ska innehålla "Flytande koncentrerat av hickoryextrakt som ger en förstärkt rök/träkolsgrillad smak på alla typer av råvaror.", har blivit stående. Dock gillar jag fortfarande Santa Marias BBQ Mesquite.

Kanske är den lika tillgjord som rökaromen på flaska? Vad vet jag. Och inte gör det saken bättre efter läsning av Mats-Eric Nilssons inledning i Den hemlige kocken... Vad är det egentligen i den där röksmaken???


See ya!