Smakfilosoferande

I väntan på att jordgubbarna (eller är det kanske smulgubbar) ska växa passar jag på att smakfilosofera lite.
Vad är det som gör att vi människor väljer si eller så? Vad är det som gör att vi uppfattar färger olika? (eller i alla fall beskriver de olika som t ex att så många beskriver rosa som lila, grått som rosa, beige som grått eller grönt osv). Och framförallt - vad är det som gör att vi gillar och ogillar olika maträtter, smaker och konsistenser på råvaror, örter och kryddor? Om det nu är någonting som är gott - varför gillar inte alla det då? Och allt äckligt och osmakligt (för det finns det) borde juh inte finnas då - eftersom ingen skulle tycka om det! Jag lärde mig nyss att barn har många fler smaklökar, vilka består av tusentals smakceller, än vuxna och det skulle vara orsaken till att de föredrar "snäll" mat. Inga större utmaningar för sinnescellerna alltså. Sinnescellernas uppgift är att skicka information till hjärnan om vi ska svälja maten eller helt enkelt spotta ut den. Men vi lär ju oss äta och gilla fler saker allt eftersom vi blir äldre. Vi så att säga "mognar" och utvecklar vår känsla för smaker. Varför?


Ni har säkert alla lärt er att smakcellerna på tungan är indelade i olika fält för respektive smaker som sött, surt, salt och beskt. Men om det tivstar dock de lärde. Dessutom har en femte smak - umami - gjort entré vilket säkert inte är någon nyhet för er alla matbloggare. Jag har inte riktigt förstått den smaken och har svårt att urskilja den. Den sägs vara själva köttsmaken, glutaminsyror, eller helt enkelt smak av protein. Trots att jag inte äter kött ska umamismaken tydligen finnas i soja, torkad svamp och lagrad ost.


Hur som helst. Frågan kvarstår. Varför upplever vi smaker på maten så olika?


Någon som vet?