Tomatlycka

Jag har ingen balkong eller trädgård där jag kan odla tomater så jag kunde helt enkelt inte motstå den dyra asken i affären fylld med blandad kompott av härliga tomater. Tyvärr följer här inget fantastiskt kulinariskt och nyskapande recept på dessa läckerheter. De inmundigades endast med flingsalt och en supergod ekologisk olivolja eller som det står på flaskan (tyska tror jag) Kalamata Olivenöl, vilket låter mer spännande än vanlig olivolja ju.

Jag kan inte riktigt sluta mitt smakfilosoferande. Tänker just nu på hur gott tomaterna smakade igår. Snålvattnet rinner till när jag tänker på de kommande rödbetorna som börjat gro ute i landet och hur gott de kommer smaka, alldeles nykokta med lite salt och riktigt smör som smälter över dom. Inte nog med att vi gillar olika saker, nu gillar vi visst olika saker olika tider på året. Hur knäppt är inte det då?
Det var inte länge sedan jag stod och kokade ihop palak paneer för första gången. Såååå många kryddor som blandades i den grytan ihop med spenaten, lök och tomat. Är våra råvaror verkligen så smaklösa under vintern och våren innan primörerna kommer att vi måste hotta upp dem med kopiösa mängder örter och kryddor? Jag menar på intet sätt att vi inte smaksätter primörerna, men inte alls på samma sätt som med vinterns kryddiga mustiga rätter. Varför smakar samma sak olika på olika tider på året? Är det något tokigt vi lärt oss tycka? Är vi liksom programmerade för det? Ja, frågorna slutar aldrig ploppa upp i huvudet. Svaren däremot verkar dra sig. Kanske någon av er som har en vettig (eller ovettig) förklaring :)