Oui, Chef!

Oui, Chef!

Som det har lagats mat i Miss Meisters kök under september men ack så lite jag hunnit med att blogga om den. Vart tog egentligen september vägen? Jag fick till och med förmånen och det stora nöjet att få skjuts av allas vårt goda Russin Kim för ett återbesök på Bärby självplock. Med mig hem hade jag bland annat sockermajs, fänkål, zucchini, kålrot och såklart en massa koriander. Så ja, det har lagats en hel del mat i Miss Meisters kök under september månad. Så har det varit mycket annat att stå i också. Tyvärr har dygnet bara 24 timmar och veckan endast sju ynka dagar, så därför är det mycket som får läggas åt sidan.
Och inte bara september månad som svischat förbi i ett enda huj. Jag kan inte för mitt liv begripa att det redan hunnit gå ett  h e l t  år sedan förra gången Bokmässan kom till stan. I år blev det knappt några timmar alls i kassan utan flängde istället mässan runt med bokvagn och passa upp på signerande författare. Alla av olika rang och manér. En av dem hann jag med att fånga på bild.

Årets skörd

Då och då händer det att jag skriver här i bloggen om mitt hur mitt matintresse har uppkommit och utvecklats genom åren. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har påverkats av tv-kockarna. Idag är jag inte alls lika imponerad och inspirerad av dem som för tio till femton år sedan. De är alldeles för många. Kan inte hålla reda på dem. Det är nästan att den ena knappt hinner svalna innan nästa höjer sig likt sockerkakssmeten i en 200-gradig varm ugn. Trots att Marcus Samuelsson varken vunnit Årets kock eller har egen finrestaurang här i Sverige, som de flesta andra storkockarna har, är han ändå en av de tyngre och mest välrenommerade svenska kockarna i mitt tycke. Han var nära nyss fyllda 20 då han blev kökschef på Aquavit i New York. Och han var en av alla de kockar jag minns med stor behållning och kommer fortfarande ihåg utomhusinslagen, i fyrans morgon-tv, från Brooklyn, NY, där han lagade till street food. Allra starkas minns jag hans olika såser han hade i de typiskt amerikanska plastflaskorna med spetsig pip.

Kommer jag någonsin till New York så kommer jag med all sannolikhet ta mig till Harlem och hans Red Rooster. Men innan det blir verklighet kanske ett besök på restaurang Norda Bar & Grill på Posthotellet Marcus är tillsammans med Jimmy Lappalainens hjärnorna bakom den restaurangen. Hemsidan är dock helt värdelös (utan några som helst menyer!) och vad jag luskat fram hittills sedan öppningen så är det inget ställe för en vegetarian att besöka. Men den ligger ca 20 minuters cykelfärd bort och är således ett bra mycket billigare alternativ än flyg till New York. 

För övrigt saknade jag emellanåt bästa drömlaget vid kassa 1 och 2 då jag stod ensam utanför en föreläsningshall och väntade på en eventuellt trevlig författare. Så var det stunder vissa jobbade och andra som... tja, låt oss säga att Bokmässan 2012 var minst lika rolig och givande som förra året. Inte minst då undertecknad fick en kram av självaste chefen när allt var över.


Tack för i år!

***