Ledsen för den glesa och minst sagt sporadiska uppdateringen. Hade storartade planer för bloggen i år. Siktade in mig på rekord i antal blogginlägg. Ser inte så bra ut längre.
Sanningen är den att jobbsökandet tar musten ur mig.
Det har nu gått ett år sedan jag slutade på Göteborgs universitet. Trodde naturligtvis det faktum att jag jobbat, även om kort och tillfälligt, skulle bättra på chansen att få nytt jobb. Men ack vad jag bedrog mig.
Letar jobbannonser och skriver jobbansökningar in absurdum. Jag har varken spikrak bakgrund eller lång erfarenhet av ett och samma jobb så det gäller att "spela på alla strängarna". Jag är trots allt inte ett oskrivet blad. Varje ansökan skrivs om för att passa just DET jobbet.
Men.
Jag duger ändå aldrig till.
Var på intervju senast i somras. Har sökt nära 100 jobb sedan dess men får bara nej efter nej efter nej. Sammanlagt är jag snart uppe i 250 jobbansökningar. Bara i år.
Vafan, liksom.
Var det såhär livet skulle bli?
Men, men. Jag ställde mig hur som helst på vågen idag och dra på trissor om den inte visade på under 60. En fröjd för själen. Sedan skadan för exakt tre år sedan, efter jag blivit Boosabum, har min vikt varit bland de tyngsta av laster. Jag har inte råd med nya kläder och måste således dras med det som finns i garderoben. Utbudet har med andra ord begränsats oerhört mycket på grund av min, i mina mått, kraftiga viktuppgång.
Ta mig tusan om det inte börjat hända grejer i höst. Kan träna på riktigt bra igen. Utan nämnvärd känning av skadan.
Korsar fingrar och tår att kroppen ska hålla så jag åtminstone kan ha något kul i tillvaron. Utan träningen skulle jag förmodligen försvinna bort i någon grå, geggig och extremt apatisk tillvaro.
Tills nästa gång
xoxo
Sanningen är den att jobbsökandet tar musten ur mig.
Det har nu gått ett år sedan jag slutade på Göteborgs universitet. Trodde naturligtvis det faktum att jag jobbat, även om kort och tillfälligt, skulle bättra på chansen att få nytt jobb. Men ack vad jag bedrog mig.
Letar jobbannonser och skriver jobbansökningar in absurdum. Jag har varken spikrak bakgrund eller lång erfarenhet av ett och samma jobb så det gäller att "spela på alla strängarna". Jag är trots allt inte ett oskrivet blad. Varje ansökan skrivs om för att passa just DET jobbet.
Men.
Jag duger ändå aldrig till.
Var på intervju senast i somras. Har sökt nära 100 jobb sedan dess men får bara nej efter nej efter nej. Sammanlagt är jag snart uppe i 250 jobbansökningar. Bara i år.
Vafan, liksom.
Var det såhär livet skulle bli?
Men, men. Jag ställde mig hur som helst på vågen idag och dra på trissor om den inte visade på under 60. En fröjd för själen. Sedan skadan för exakt tre år sedan, efter jag blivit Boosabum, har min vikt varit bland de tyngsta av laster. Jag har inte råd med nya kläder och måste således dras med det som finns i garderoben. Utbudet har med andra ord begränsats oerhört mycket på grund av min, i mina mått, kraftiga viktuppgång.
Ta mig tusan om det inte börjat hända grejer i höst. Kan träna på riktigt bra igen. Utan nämnvärd känning av skadan.
Korsar fingrar och tår att kroppen ska hålla så jag åtminstone kan ha något kul i tillvaron. Utan träningen skulle jag förmodligen försvinna bort i någon grå, geggig och extremt apatisk tillvaro.
Tills nästa gång
xoxo
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar