Sanna och Hannu

Sanna, Hannu och kaprisbusken

Till min stora förvåning är det tydligen många i min omgivning som varken känner till Sanna eller Hannu, de två gnistrande pärlorna som stått bakom det italienska matresearrangemanget. Som mat- och odlingsintresserad önskar jag förstås fler ska hitta fram till dem. Ja, för det är just pärlor de är!
Tillsammans har de gjort boken Syditaliens kök och skafferi (Bonnier Fakta, 2014), vilken matresan utgick ifrån.

Men vilka är de då, Sanna Töringe och Hannu Sarenström? Jag ska i sanningens namn erkänna att Sanna varit okänd för mig ända fram till för ett par år sedan då Gunnel Carlson, hon från STV:s Gröna rum ni vet, gjorde en miniträdgårdsserie om drömmen om Italien. Där "mötte" jag Sanna för första gången. Hannu å andra sidan "mötte" jag redan i ovan nämnda trädgårdsprogram för en herrans massa år sedan, då han under flera år var krönikör i programmet. Han talade fort, passionerat och kröp liksom nästan igenom tv-rutan och rakt in i mitt lilla trädgårdshjärta.
Just nu visas den allra första säsongen av Gröna rum, från 1996!, i STV:s Öppet arkiv så passa på att få dig en liten bit svensk trädgårds-tv-historia.

Hannu är inte karln med solbrillor i pannan, ovanför de vanliga brillorna
utan han i vit t-shirt. Med solbrillor i t-shirthalsen.

Under åren har Hannu skrivit trädgårdsböcker och på senare år även kokböcker. Flera av er har säkert stött på honom på bokmässan eller i helt andra sammanhang. Kanske någon till och med varit hemma hos honom och hans mathelger? Om inte så finns det några få platser kvar en helg i augusti. Skynda, skynda! Om jag förstått saken rätt finns snart en rykande het kokbok ute så håll ögonen öppna, Sköna, gröna sommar finns snart i en bokhandel nära dig!

Sanna är författare och journalist som bland annat skrivit både trädgårds- och kokböcker. Och faktiskt ett par barnböcker! Så var det ju det där med drömmen och huset i Italien. Lyllos dem som fått chansen att hyra det en vecka eller två!
Sanna säljer också olivoljor. Hon har en alldeles egen olivoljebutik och har du tur kan du handla henner olivoljor, oliver och annat gott i en fysisk butik där du bor.
Vi fick smaka på flera olika sorter under resan. Så har du inte redan som jag, ett litet sortiment olika olivoljor hemma, så tycker jag du ska ta tillfället i akt och handla en flaska eller två av Sanna. Olivoljor to die for!

Här har ni bara fått ett pyttelitet smakprov på Sanna och Hannu av mig. Nu är det upp till dig läsare att lära känna dem mer. Du kommer inte ångra dig!

Tack, Sanna och Hannu,
för en rackarns bra resa!

* * * 

Mattidningar eller inte mattidningar. Det är frågan.

Nästan på pricken för ett år sedan* damp det ner en tidning i min postbox. En ny mattidning. Lite mindre och bredare i formatet än de flesta andra A-4-stora mattidningarna. Dessutom i den allt mer moderna matta kvalité och raka motsatsen till glättat papper. 
Al Dente. Italiensk matlagning på riktigt. Såg lovande ut. Men alltså, inte för att jag är en mattidningskonsument av rang (jag och Elle mat & vin har ett förflutet och hade jag bara haft råd kan jag lova att det drällt av div utländska matmagasin* omkring mig) men det var nog den sämsta mattidning jag läst. Reportagen, berättelserna och texterna som sådan var väl ok. Tilltalande bilder och det finns en del recept i tidningen.

Men så spretig. Som namnet på tidningen avslöjar handlar den såklart om italiensk mat men det finns inget tema, ingen röd tråd och så var det plötsligt påskmat (?). I juli.* Reportage från Italien, veckomatsedel, frukost, reportage, påskmat, italiensk mat i Italien, soppor, italiensk mat i Sverige, grytor, you name it, allt finns med. Och trots alla rubriker och bilder får jag ändå känslan av tomhet när jag kommit igenom den. Vad detta allt? Kan dessvärre inte riktigt sätta fingret på vad som saknas för det var definitivt mindre av reklam och annat störande som de flesta andra tidningarna är fullproppade av.
Hur mycket jag än tilltalades av formatet, påminner en del om Jamie Magazine, och intentionen om att sprida enkel och traditionell italiensk matlagning sprang i alla fall inte jag och ville ha nästa nummer.

Aptiten är i princip lika med noll och lusten att laga mat tryter. Förvisso behöver jag knappast fler recept och mer inspiration än vad jag har att bläddra i här hemma (oändligt många olagade recept överallt) så kanske var det senaste veckans extrema längtan till Lyon och Frankrike* som fick mig att tänka på den italienska maten. Eller så var det något annat jag snappat upp i förbifarten på någon blogg eller på teven som gjorde att denna tidning ploppade upp i minnet. Kanske skulle jag hitta lusten igen. Dock inte av denna tidning. Kan inte heller hitta mer om den annat än att fyra nummer gavs ut förra året.

Läser du mattidningar? Vilken är då din favorittidning?

***

* Som t ex Vegetarian Living, Jamie Magazine, Vegetarian Times,  Veg News, 

*Det står inget annat datum på tidningen än nr 1-2012 och så här i efterhand har jag förstått att tidningen gavs ut före påsken.
*Påbörjad 18 juli 2013 

Mina smultronställen

Tack, Victoria för smultronsticklingarna!

Sommaren är ju den tid de flesta (som har ett arbete) har semester. Och aldrig letas det smultronställen som nu. Jag har varken semester eller ekonomi att ge mig ut på utflykter så mina smultronställen är istället matlagningsprogram och kokböcker.
Långt innan matbloggarnas tid fanns ett och annat matlagningsprogram på tv som jag roades av. Vem minns inte Floyd, suputen som reste världen runt och flyttad in både främmande mat och vin i våra vardagsrum. Om de visats idag vet jag inte om jag uppskattat dem lika mycket som då men en favorit var de brittiska radarparet Clarissa Dickinson Wright och Jennifer Paterson i Two Fat Ladies. Med rödlackerade naglar, smycken och gud vet vad, använde de mer fingrar än redskap i maten. Det är något vi aldrig skulle se bland kända tv-kockarna idag. Där används skedar, gärna sköljda i vatten mellan gångerna. Och ja, inget ont om det,  hygien i köket är a och o (som om jag inte visste det!) men ibland tycker jag ändå det är befriande att se kockar använda fingrar. Ja till och med hela händerna, och då inte bara i bröddegen utan även i matlagningen. Däremot har jag idag lite svårt för allt för mycket ringar och dinglande armband på folk som har händerna i maten.

Som ni vet är Jamie Oliver en av mina större inspiratörer när det kommer till matlagning. Jag har sagt det förr och säger det igen men jag tycker det är befriande att se hur han handskas med maten och inte är han rädd för att använda de redsakp som finns nära till hands, oavsett de är gjorda för ändamålet i fråga eller ej. För att vara en icke-vegetarian tycker jag dessutom hans recept är tillräckligt intressanta för att locka en vegetarian som jag. Och när jag tänker tillbaka är det nog just brittiska matlagningsprogram som har haft störst inverkan på mig och inspirerat till mitt växande intresse för att både odla och ta mig an matlagningsutmaningar i köket. Dock måste jag säga att trots det enorma utbudet av diverse matlagningsprogram är det förvånansvärt lite vegetarisk matlagning. Grönsaker ses fortfarande i stor utsträckning endast som tillbehör och sallader är något för folk som "tänker på vikten".


Förra sommaren visades Det søde liv på svt, ett danskt program med konditorn Mette Blomsterberg som bakade och bakade den ena godsaken efter den andra. Ett program helt i min smak men dessvärr är sötsaker något jag måste ägna väldigt begränsad tid åt. Så de är inte utan att jag blev glatt överraskad då jag upptäckte serien som svt visar i sommar.
Just nu* visas nämligen Det goda livet med Hugh Fearnely-Wittingstall (en brittisk produktion med orginaltitel River Cottage). Han är också en av dem som odlar själv, liksom Jamie Oliver, och gärna går ut och plockar färska grönsaker och krydder till sina matlagningsprogram. Dock är han som de flesta andra tv-kockar en karnivor av stora mått som ger sig ut på jakt och fiske, så jag har inte följt hans program på väldigt länge. Därför blev jag både glad och exalterad då jag upptäckte att serien som nu visas handlar om enbart vegetarisk mat! Jorå, Hugh utmanar sig själv och har alltså gjort en hel programserie fylld av grönsaker och rotfrukter. Dock inte helt vegan för där förekommer både ägg och diverse mejeriprodukter. Men allehanda döda djur slipper vi i alla fall.
Programmet visas på fredagar kl 18:15 och repriserna är på helt knäppa tider. Jo, det är faktiskt obegripligt varför repriserna är lagda på lördagar och söndagar på tider som klockan 05:10, 22:45, 03:05, 23:10 osv. Tyvärr visas Det goda livet inte i svtplay så det gäller att boka sin tv-tid på fredagarna ett par veckor framöver.

Och som om att programmet inte var nog har Hugh såklart gjort en kokbok med enbart vegetariska recept.
Jag tror sannolikt att River Cottage Veg Every Day! skulle falla Miss Meister i smaken. Väldigt mycket så.


Vad har ni för smultronställen? Och kanske hittar ni dit även under andra tider på året än just sommaren?

***

Ursprung: 29 juni 2012