Spröda ostpinnar

Plockmat är inte min grej. Förmodligen för att jag sällan har tillfälle att göra just plockmat och inte riktigt har rutin på det. I början av min laga-mat-själv-utan-mamma-karriär blev det ju till att skära till en himla massa grönsaksstavar och blanda Estrella:s dippmix med ett paket gräddfil. Åh fyyy vad äckligt, tänker ni men jag är övertygad om att ni själva i början av 90-talet i panik stod och vispade ihop dippen med en gaffel, just i samma stund gästerna ringer på dörren ;-) Nu blev jag, bara för att jag skrev namnet på en dipmixtillverkare, alldeles vansinnigt sugen på sourcreamchips, ostbågar, jordnötsringar och för att inte tala om sombreros. Ja, till och med en het och chilistinn gräddfilsdipp till morötterna som ligger alldeles ensamma kvar i kylen.

Lika lite rutin jag har på plockmat, lika lite bevandrad är jag vad gäller t ex torra kex, smörgåsrån, brödpinnar och annat bakat tilltugg. Men nu ska ni få höra. Det vankades skördefest här i veckan bland matbloggarna i Göteborg och soppan var ett säkert kort som jag redan bestämt mig för långt i förväg. Men dagen innan tillställningen fick jag för mig att jag ville ha något mer torrt att tugga på till soppan än bara den råa kålrabbin så jag slog till och mötte en av, ja kanske inte så starka dämoner som Ingmar Bergman skulle sagt, men väl mina tillkortakommanden. Jag bakade spröda ostpinnar! Det blev kanske inte mycket för världen men när jag gör saker jag inte brukar eller till och med för första gången är förväntningarna därefter och då är det så mycket lättare att bli positivt överraskad och jag tycker de blev Jag hittade ett recept i den som så många gånger förr använda kokboken under valnötsträdet av mor och dotter Bergenström.
I ursprungliga receptet ska det vara 3 dl riven ost men jag slog inte bara till utan även på stort och rev helt sonika ner mer ost. Använde dessutom den hårda getosten svart Hommage som jag helst byter ut mot den annars så vanliga parmesanen.


Spröda ostpinnar med svarta sesamfrön
ca 50 st

150 g smör, kallt och skuret i bitar
3 1/2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1/2 ägg till degen + 1/2 ägg att pensla med
3 msk vatten
1 tsk vinäger
3 msk svarta vallmofrön
3 msk svarta sesamfrön
paprikapulver
4 dl riven svart Homage (hård getost)


Riv osten grovt och ställ åt sidan så länge. Lägg smör, mjöl och salt i en matberedare och kör tills det är smuligt. Kläck ägget först och vispa lätt med gaffel så är det lättare att "dela" på hälften. Blanda hälften av ägget med vatten och vinäger och tillsätt i den smuliga smör- och mjölblandningen i matmixern. Kör tills det blir en deg av det hela. Dela i två bitar och kavla ut till en rektangel mellan bakplåtspapper.

Pensla med andra halvan av ägget. Pudra över paprikapulver och strö över svarta vallmofrön och eller svarta sesamfrön och toppa med den rivna osten. Skär/markera bitar men ta inte isär dem. I ursprungliga receptet ska detta räcka till 30 pinnar men jag gjorde mindre remsor, ca 7-8 cm långa och 1 1/2-2 cm breda.
Grädda i 180 grader i ca 20-24 minuter. Låt svalna på plåten och bryt försiktigt isär bitarna.

Servera till soppa, som tilltugg till vin eller helt varför inte ät några till frukost (dagen efter ;) )


Smaklig spis!

***

Svarta risnudlar med morötter och belugalinser

För några år sedan testade jag svart pasta. Den såg så läcker ut. Verkade vara ett kul inslag på mattallriken (och visst ser det läckert ut!) som annars har en tendens att bli rätt så brun, trots det stora innehållet av grönsaker. Men den var (och är väl fortfarande) färgad med "bläck" från bläckfiskar. Jag kan säga att jag åt den pastan bara två gång och aldrig mer. Den liksom växte i munnen på mig.


Men jag kunde inte riktigt släppa fascinationen över den svarta färgen. Så gissa om jag blev glad när jag fick syn på dessa nudlar på Gröna Boden. Jorå. De är risnudlar gjorda på svart ris (fast de mest ser ut som söta lakritsstänger!) Inga färgämnen där inte så lång ögat kan nå. Råkade koka två minuter för länge (är van vid fullkornspasta och glömde av mig) men annars var de toppegoda. Och bäst av allt, de blev nästan lite mer åt det lila slaget än svart i kokt tillstånd :)
För övrig är bilderna (förutom den ovan på nudelpaketet) tagna med nya Nokia N9, av vilken jag för närvarande är utsedd testpilot för. Den smarta mobilen med en 8-megapixelkamera med Carl Zeiss-optik. Nu är det bara så att min dator har gått och blivit osams med bildhantering, filmvisning och annat som får fläkten att rusa på högvarv, till och så att den bara lägger av. Därför har jag halverat bildstorleken för att ens kunna hantera och lägga upp bilder här utan att datorn ska svimma av utmattning. Har inte helt hittat rätt med kameran men det ger sig med tiden hoppas jag.


Svarta risnudlar med morötter och belugalinser
1 port

2 morötter
1/4 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit färsk ingefära
koriander, malen
svartpeppar
bockhornsklöver (rosta och mortla frön alt. färdigmalen)
olivolja/rapsolja
1/2 citron, pressad
sojasås (kinesisk)
100 g kokta belugalinser

Skala och slanta morötterna. Koka upp vatten och lägg i morotsslantarna. Låt koka ca 3 min. Föredrar ni riktigt mjuka morötter så koka dem naturligtvis längre. Koka upp vatten till risnudlarna och låt koka enligt förpackningen. Hacka under tiden lök, riv eller hacka vitlöken och ingefäran och fräs i oljan. Vad gäller kryddning brukar jag först torrosta några korn och frön i en stekpanna och sedan mortla. Om inte så använder jag redan malda kryddor förutom svartpepparn till vilken jag använder min finfina pepparkvarn.
Morötterna som runnit av i ett durkslag eller ångat av sig i kastrullen, läggs i stekpannan med löken och kryddorna. Tillsätt pressad citronsaft och sojasås. Vänd till sist i de redan kokta belugalinserna. Om ni som jag kokar en större mängd vid ett tillfälle och sedan fryser in i hundragramsportioner så är det bara att ta fram en burk och ställ den i varmt vatten medan allt det andra görs.
Vill ni så salta lite också. Jag tycker oftast det räcker med sojasåsen men det är såklart en smaksak. Jag saltar sällan kokvattnet för t ex potatis, pasta och grönsaker utan använder oftast flingsalt på slutet vid servering.



Smaklig spis!

***