Så här kan det gå...

...om man är en svenska som bor i Italien och bloggar på engelska :) Intervjuad av Culinate, stor matsite vars filosofi är att om man lever bättre genom att äta bättre, och stort fotojobb för en kanadensisk redaktör. Man kan aldrig så noga veta vad som kommer hända i framtiden. Kul är det i alla fall att det går bra för Ilva. Ilva som inte bara förgyller mina dagar med fantastiska foton med underfundiga texter utan hon är också den bidragande orsaken till att jag själv kom till liv som bloggare :) Kolla in och läs intervjun här.


Själv blir det lite stillastående här vad gäller bloggandet då bokmässan pågår för full. På återseende snart :)

Ordlös onsdag

Snacka om balans!

Se hela bildgalleriet hos Nejma

Pimpinella anisum - Anis

Det var ett tag sedan jag skrev om en så vansinnigt god lemoncurd jag gjort med inspiration från Ilva i Italien. I första försöket kryddade jag med färsk dragon men då äggvitan koagulerade och curden blev full av vita små klumpar var den inget att spara på. Den var ju trots allt väldigt enkel att göra och så god - jo jag smakade ju på ändå - å det var bara att pröva igen. Nu hade jag naturligtvis slut på den färska dragonen så det blev istället till att leta bland kryddpåsarna i skafferiet.


I början av juli i år när inlägget gjordes var det inte långt kvar tills min mamma skulle komma hit. Jag tänkte hon skulle få smaka på den och se om hon kunde känna vilken krydda jag valt. Därför blev smaksättningen då i inlägget hemlig utifall hon skulle läsa bloggen innan hon kom hit och fick smakat. Men som några av läsare redan listat ut är den hemliga kryddan anis eller Pimpinella anisum som den så fint heter på latin. Först stötte jag anisfröna i en mortel vilket funkade bra. Men då lemon curden är väldigt len och slät i sin konsistens anväder jag istället färdigmald anis då den är finare än vad jag lyckas åstadkomma i morteln.


Så - nu finns inga hemligheter längre :) Kanske inte helt otippat att jag använder både anis och dragon en hel del i köket. De båda har en dragning åt lakrishållet i smaken. Och lakrisgodis är mitt absoluta favoritgodis - förutom choklad förstås. Men tro inte att jag för den skull gillade hostmedicinen som sas skulle smaka lakris... Däremot lade jag vantarna på en supergod honung med smak av anis förra året och har sedan dess letat och letat efter samma sort. Har väntat på Bondens egen marknad och efter flera lördagar av besvikelse hoppade jag högt när plötsligt en lördag det stod en burk honung med anis och nästan ropade på mig! Glad i hågen cyklade jag hem igen och...ni kan förstå att jag blev besviken då jag satte skeden i munnen och - det smakade stjärnanis! Hur fel blev inte det då? Det är visserligen en mycket vacker krydda och har en typ av lakrissmak men den är inte ens släkt med anisörten och jag använder dom inte alls på samma sätt. Det finns dock de som hävdar att smaken är densamma. Det gör inte jag. Tycker den är lite starkare och kan lätt bli bitter i smaken. Än är det tid kvar på bondens egen marknad och min jakt fortsätter :) Jag ska nog hitta den till slut!




Bilden är inte min utan hämtad från Botanical.com - A Modern Herbal en ekektronisk variant av boken A Modern Herbal av Maud Grieve (1931).

Gröna bönor och lök i balsamicovinäger

Måste ju säga att det inte händer så mycket spännande i köket nu såhär i restriktionstider annat än att jag flera gånger förvånats över vad för mat jag fryst in utan att sätta lapp på burken. Förstår inte hur jag tänker när jag tror att jag ska komma ihåg vad jag fryser in. Erfarenheten säger ju precis tvärtom! Än så länge går det absolut ingen nöd på mig men jag måste verkligen hålla mig för att inte köpa något som helst onödigt i affären och i stället faktiskt äta det jag redan har hemma. Frukt och till viss del grönsaker köper jag förstås men fortfarande finns pasta, ris och nudlar kvar samt diverse linser och bönor att blötlägga och koka. Det är inte klokt vad mycket man staplar på sig ändå i skafferiet. Härom dagen köpte jag en kålrot som hör och häpna höll på att gå igenom till priset av grön paprika! Ja, kan ni tänka er en kålrot för dryga 40 kr!! Nej tack! En för nio kronor känns mycket bättre i min plånbok :)


Det känns förstås inte lika angeläget att laga mat nu utan det är mer som något nödvändigt ont. Fast någonstans tycker jag ju om att laga mat och vill att den ska se god ut men framförallt smaka gott. Så för det mesta är det såklart inte något större fel på smaken utan snarare är det så att maten inte alltid ser lika smakande ut. Förmodligen kan bero på för att jag mestadels tillagar diverse grönsaker, skurna i bitar, hackade, strimlade eller rivna, i stek- eller traktörpannan och som sedan äts tillsammans med pasta, quinoa, bröd eller eventuellt ris. Inte så mycket variation på det planet. Men trots det ska jag försöka ta mig samman och faktiskt lägga ut en del av det jag kokat ihop ändå. Det måste finnas fler än jag med tunn plånbok som lagar mat till en person.


Gröna bönor och lök i balsamicovinäger
1 port

1 gul lök
100-150g gröna bönor, frysta
olivolja
1/2-1 pressad citron
balsamicovinäger
havssalt
svartpeppar, nymalen


Strimla löken fint och fräs i olivolja. Tillsätt de tinade bönorna. Pressa över saften från en halv eller hel citron (beror lite på hur saftig citronen är och hur het din stekpanna är). Tillsätt även ganska mycket balsamicovinäger och låt fräsa och puttra på medelvärme en stund. Salta och peppra efter smak. Servera tillsammans med sojakorv eller gourmetburgare och quinoa.


Smaklig spis!

Deli Bean

Trots att jag ätit tofu i närmare 10 år är jag egentligen usel på olika tillagningssätt av tofu. Tofu är en färskostliknande produkt gjord på koagulerad sojamjölk som sedan liksom ost formpressas. Variationerna på tofu är många. Några är så lösa och lena och påminner nästan om brulépudding i konsistensen. Andra är fasta och lite stummare och funkar utmärkt att steka eller bara tärna och blanda i salladen. Det finns också olika smaker som exempelvis rökt eller marinerad men vanligast är nog ändå den naturella tofu. Dock gillar jag den rökta tofun som sätter lite piff på maten. De sorter av rökt tofu jag hittat är ganska fasta i konsistensen och funkar att steka eller använda kall som den är.




Nu hade jag turen att träffa på Sajuri Flohr - Göteborgs alldeles egna tofutillverkare, och hennes Deli Bean som producerar färsk ekologisk tofu, på matmässan Interfood. På Deli beans hemsidan finns en hel del läckra recept på hur man kan använda tofu i matlagningen. Och där finns också recept på sötsaker man kan anväda tofun i som t ex pannkakor, kladdkaka, glass och smoothies. Jag med förkärlek till smoothies var bara tvungen att pröva denna kombination. Men nu var jag så hungrig att jag slurpade i mig den innan jag ens hann komma ihåg att fota den! Hur som helst hade jag i en halv avokado, ca 80 g färsk tofu från Deli Bean, ca 1 dl hallon... hrm... det var någotn mer... jo, vätska! Ja, man får ta vad man har och nu "slösade" jag faktiskt en lite flaska fruktjuice från Saltå kvarn av sorten "Fruktkick". Och gott blev det! En riktigt kickstart på dagen må jag säga :)


Smaklig spis!

Ordlös onsdag

Än finns det hopp om livet




Dagens galleri finns här

Bokfemman

Nu föll det sig så att jag redan för en vecka sedan hittat till Malins Bokfemma och efter som v 37:s tema var kokböcker tyckte jag det var en baggis ;) Men ack, hur skulle jag kunna välja bara 5? Efter en del resonerande med mig själv hade jag i alla fall veckans bokfemma klar och hade sedan planer på att fota, skriva om dom och fixa ett inlägg.... och inte vet jag hur sju dagar kan gå sååååå fort!


Det hände lite oförutseende grejer här hemma förstås redan vid lunchtid på måndagen och sedan kom den ena överraskningen efter den andra som liksom satte veckan på ändan så att säga. Men nu är det en nu vecka, nya utmaningar och nya saker att lösa. Bokfemman kom helt enkelt av sig. Nytt tema för Bokfemman denna vecka är det såklart men jag presenterar förra veckans val här i alla fall.


Bonniers nya kokbok, mitt exemplar tryckt 1989, ska inte underskattas. Jag använder den i första hand för det grundläggande som till exempel stek- och koktider för grönsaker och fisk. samt gradantal för ungsbak och så vidare. Grunder för såser, stuvningar, gratänger och annat finns där och ett recept som jag använder allra mest från boken är på rödkål. Och det är så gott att det går att laga ofta - inte bara till jul :) Så den används inte för inspiration och roliga recept precis men om man mot all förmodan glömt hur man gör en enkel vit sås är den toppen att ha till hands.


Jamie Oliver - Den nakna kocken, också den en bok från Bonniers, översatt till svenska och tryckt 2001. Tror det är den första av Jamies kokböcker. Som så många andra fastnade även jag framför tv:n och fänglsades av honom när han klämde den ena citronen efter den andra med händerna, bakade bröd rakt på bänken och till råga på allt slickade sina fingrar - i TV! ;) Och till skillnad av en del andra matfantaster måste jag säga att jag gillar hans sätt att laga. Hans passion för maten, ingredienserna och smaker. Egentligen använder jag inte så många recept från boken utan snarare hans attityd till maten och dess tillagning. Det ska vara enkelt och inte alltid på pricken rätt och man FÅR använda händerna! Citronen har fått en större och självklarare plats i mitt kök nu i alla fall.


Maten som stärker ditt immunförsvar - Kirsten Hartvig, Prisma 2002 är min absolut mest använda kokbok. Då jag för en del år sedan knappt kunde röra mig på grund av värk överallt tvingades jag bland annat se över min kost och idag har jag lärt mig ett helt annat sätt att se på maten än tidigare. Likt den kinesiska kostläran ser jag mer till matens egenskaper, näring och hur jag kan använda den för att hålla mig friskare helt enkelt. Boken är full av fakta kring livsmedel som gynnar vårt immunförsvar, den beskriver vanliga åkommor som exempelvis förkylning, allergier, huvudvärk och reumatism och förslag på vad man kan äta för att hindra och/eller lindra besvären. Dessutom finns där en mängd recept på frukostar, smårätter, soppor, huvudrätter, sallader, efterrätter, juicer och örtdrycker.


Det näst senaste tillskottet i kokbokssamlingen är under valnötsträdet - Anna Bergenström och Fanny Bergenström, Trio Förlag, 2006. Ja jösses! Vad säger man? Inspiration, inspiration, inspiration! Den ligger på nattduksbordet, eller snarare mitt nattygsbord, så jag kan drömma sött och gott hela natten :) Till skillnad från deras tidigare bok, Kärlek, oliver och timjan som var indelad i teman som frukost, grönt, bröd, olika råvarugrupper, picknick osv har de i denna bok istället valt enskilda ingredienser som till exempel tomater, citrus, örter, chili, ingefära, vanilj, choklad, päron m. fl. Det är naturligtvis Fannys fantastiska fotografier som är en högst bidragande orsak till att man längtar och vill ställa till med matfest i dagarna tre! Fast det är naturligtvis helt ok att börja i liten skala och jag lovar att ingen kommer bli besviken på vad ni än prövar från boken!


Annas kakbok - också den av Anna Bergenström (med foto av Fanny Bergenström) Semick bokförlag, 2000 fick jag ett år som julklapp. Och vilken julkapp! Bästa receptet på lussebullar jag testat. Natuligtvis är gamla hederliga Sju sortes kakor från ICA bokförlag flitigt använd men Annas kakbok knappar igen mer och mer :)




En bonusbok jag inte kan lämna hän i sammanhanget är det allra senaste tillskottet i familjen - World Food Café 2 - Easy vegetarian recipes from around the globe av Chris och Carolyn Caldicott, First Frances Lincon edition 2006. Jag har med ljus och lyckta försökt få tag på deras första bok; World Food Café, men utan resultat. Den verkar vara slut precis överallt. För alla er som har ett sådant exemplar ska ni skatta er lyckliga! Så, när jag för några månader sedan fick nys om en uppföljare till den hade spanats på stan fanns inget annat att göra än att norpa ett ex å det snaraste! Den är dock på engelska men för alla oz finns motsvarande g angivna. För övrigt är jag övertygad om att varje teaspoon och tablespoon är lika små som stora på engelska som på svenska ;) Dessertspoon å andra sidan - är väl något lite mittemellan kan jag tro. Inte nog med att det är en bok endast fylld med vegetariska rätter, fantastiska foton utan innehåller även lite historia och reseskildringar från parets alla platser de besökt och maträtter de smakat. Det är definitivt en bok som kommer bli flitigt använd i mitt kök i alla fall!



Smaklig läsning!

Lördagsgodis

Så var det lördag igen. Är du sugen på något gott? Men vet inte riktigt vad du ska baka? Kaffe är en underskattad ingrediens i sötbaket tycker jag och det finns en hel del man kan använda kaffet till i baket. Varför inte blanda i en skvätt starkt kaffe i smeten till vanliga chokladbollar. Rulla dom sedan i pärlsocker. Enkla mandelskorpor får lite extra piff med fint malda kaffebönor som blandats i smeten. Och varför inte även röra ner malt kaffe i botten på en cheesecake. Banankakan är ett måste vad gäller att blanda i starkt kaffe.

För mer inspiration och läckra recept föreslår jag att du tar en till på Brazilian Linda där Linda sammanställt alla bidrag till veckans Lördagsgodis. Veckans ingrediens är just kaffe :)


Smaskig Spis!

Stekta kantareller

I början av augusti var jag på min första kantarelljakt. Fick med mig lite kantareller hem, mest som smakprov, och det blev helt enkelt till att steka med lök i smör. De fick ligga i stekpannan ganska länge så de skulle förlora sin "gummighet". Jag gillar svampsmaken men har svårt för själva konsistensen på svamp. Efter en tur runt i Tasteline, där det ena receptet efter det andra blev mer och mer avancerat och innehöll också fler och fler ingredienser, blev det till slut inget märkvärdigare än stekta kantareller. Och jag blev positivt överraskad av vad jag åstadkommit. Nu menar jag inte att det skulle vara något dåligt med recepten på Tasteline, snarare tvärtom. Det är en aldrig sinande källa av inspiration, recept och annat mat- och drycknyttigt att förlora sig i. Ibland funkar det dock lika bra att göra det lite enklare för sig.


Då jag nu för tiden lever under en väldigt ansträngd budget blev jag extra glad när jag nyligen en eftermiddags gick förbi min granne som satt ute och rensade en himlans massa kantareller. Vill du ha lite kantareller med dig hem Åsa, frågade han. Om jag ville! Inte för att svamp är min favvismat nu då men inte säger man väl nej till lite nyplockade guldgula kantareller :)


Som novis på svampområdet (förutom champinjoner kanske) blev det till att göra om det förra lyckade försöket som efter putsning och delning av kantarellerna stektes i torr stekpanna innan smör hackad schalottenlök och en hackad vitlöksklyfta tillsattes. Kantarellerna smakades av med salt och lite svartpeppar. Efter en ganska lång stund i stekpannan var det dags för servering. En skiva rågsurdegsbröd, lätt rostad i samma stekpanna som kantarellerna nyss varit stekta i, så brödet liksom får suga åt sig än mer av svampsmaken, duger alldeles gott och väl att lägga kantarellerna på. Vips så är kvällsmaten färdig :)


I torsdagens pappersupplaga av Göteborgs-Posten (13/9) fanns en del recept och förslag på vad man kan göra med kantarellerna. Finns tyvärr inte på nätet i skrivandets stund och är osäker på om det kommer komma så därför förkortar jag ett här recept, något som definitivt verkar mer än tillräckligt gott för att pröva. Minilasange med kantareller, chèvre och spenat : Hel färsk spenat som ska fräsa lätt i olivolja, blandas med ricotta, chèvre och lite färskriven parmesan. Därefter tillsätts riven muskot, vitlök salt och svartpeppar. Kantarellerna stekes för sig i lite smör samt saltas och peppras. Färska lasangeplattor lägges på plåt. De stekta kantarellerna bredes på varje platta (4 om det är till 4 port) sen en ny platta på och bred över ostblandingen, ny platta osv. Översta lagret en lasangeplatta som får en hög med riven parmesan över sig. In i ugnen på 175 grader i ca 40 minuter. Klart! Servera med grönsallad.



Smaklig Spis!

Lubb

Har i veckan skrivit om mitt besök på Interfood och den fantastiskt goda mat jag åt där. Under Ordlös Onsdag nu i veckan valde jag en bild på menyn som bidrog till frågor om lubb. Det är alltid kul att kunna bidra till förkovring vad än det kan handla om men rör det sig om mat är det än roligare tycker jag.

Lubb - Brosme brosme - är en saltvattenfisk, trivs på djupt vatten och som enligt Wikipedia är den enda art i ordningen torskartade fiskar med en enda ryggfena. Nu är jag ingen biolog men en liten förklaring ska göras då det kan vara förvirrande att i en del fakta hittar man att lubben tillhör lakefiskarna och i andra att det är en torskfisk. Nu är det ju så att i ordningen torskartade fiskar finns 10 familjer varav lakefiskar (Lotidae) är en - under vilken lubb tillhör- och torskfiskar (Gadidae) är en annan familj.

Lubben är lite knubbig och kompakt och köttet som är fast kan påminna om hummer. Den kan väga 15-20 kg och bli över 1 meter lång. Vanligen är dock 1-5 kg och ca 60-80 cm lång. Hos Svensk fisk kan man hitta en massa mer information och matnyttigheter om våra fiskar.

Hos WWF å andra sidan hittade jag dock information om djuhavsarter som bör undvikas. Däribland fanns just lubb listad. De skriver att:

Fisket är idag i princip oreglerat. Det föreligger ett förslag från EU-kommissionen till reglering av antalet båtar som fiskar på djuphavsarter, men inget beslut har fattats och motståndet från flera länder är kraftigt (framför allt Irland och Frankrike). Redan under år 2000 var Internationella havsforskningsrådets (ICES) bedömning att de flesta djuphavsarterna fiskas “utanför säkra biologiska gränser”. Dessutom får man i trålfisket bifångster av andra djuphavsarter som man inte använder och som dör av tryckförändringen under lyftet av trålen.

Djuphavsarterna är dåligt kända, men man vet att de generellt växer mycket långsamt, blir sent könsmogna och föder få ungar åt gången. Till exempel atlantisk soldatfisk blir inte könsmogen förrän runt 35 års ålder.

Förmodligen är denna fisk riktigt god som det mesta man bör undvika :) Hittar ingen information hos Krav och kan tänka mig att denna fisk fortfarande är ganska ovanlig. På en sida som inte verkar vara uppdaterad på många år står dock att lubben kanske har det läckraste köttet av alla nordiska torskfiskar men är inte av större ekonomisk betydelse i Sverige. Hur det är med den saken idag vet jag inte. Svensk fisk skriver också att den av många anses vara en delikatess.


Bilden är tagen från Svensk fisk - Våra fiskar.