Ta fast tjuven! Ta fast tjuven! Nu har hornen växt till sig ordentligt i pannan på mig! Nu är det inte direkt säsong för odling ute min odlingslott men jag brukar titta till den någon gång i veckan i alla fall. Det har blommat länge under hösten och jag åt till och med ett hallon från hallonbusken den 27 oktober i år. Idag upptäckte jag att min 5 år gamla rosmarin var jämnad med marken! Nån har alltså snott min fiiiina rosmarinbuske! Jag blir både ledsen och arg och det bubblar i mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har inte pengar att anlägga hela 15 kvm så det tar sin tid att få till det. Under 5 år har jag fixat, pysslat, odla och skött om kryddor, växter och blommor ute på min odlingslott.
Skiiiiiiiiiit! Kan jag inte få ha någonting kvar som är mitt??? (syftar bl a på cykeln som blivit stulen i omgångar) Jag som bekant vart bortrest i början av året missade jag början på säsongen men runt midsommar någon gång var det någon som helt resont grävt upp min lika gamla timjantuva jag hade. Sorgligt nog är jag till 99 % säker på att det är min granne, både i huset och som odlar på lotten bredvid mig. Jag hade, till skillnad från övriga jorden, en uppluckrad och mjuk plats där min backtimjan vuxit och grannen hade en nästan utblommad slokande nyplanterad planta... Ja vad gör man? Tar tillbaka den utan att säkert veta? Jag kunde inte med. Tänk om hon bara flyttat om blad sina växter, fått av någon annan eller ja, vad vet jag. Hon nekade såklart att det var min timjan som nu fanns på hennes plats. Nu växter det t o m Gurkört precis i den tuva jag tror är min. Det är bara jag som har Gurkört bland oss ca 15 odlare...
Bilden är tagen 10 maj 2008. I mitten lite till vä ser ni min rosmarin, omringad av bl a lerkrukskärvor. 
Så här såg det ut nästan på dagen ett år tidigare, 20 maj 2007. Där är rosmarinen lite tanigare och var lite torr. Jag trodde då den inte skulle komma igen... i vilket jag uppenbarligen hade fel!Detta låter säkert helt galet för de flesta av er - det är ju bara mat - men det gör liksom ont i hjärtat på mig när den inte finns längre. Hur elaka får människor egentligen vara? Att ta en kvist eller två kan jag stå ut med. Precis som med blommorna om våren och sommaren. Men att bara kapa allt? Gräva upp? En sjuk tant hade en sommar klippt av varenda blomställning på en hortensia där ute. Så (ursäkta språket) jävla egoistiskt och oförskämt!
Jag måste säga att dessa två, timjan och rosmarinen är näst efter rabarberplantorna mina favoriter. Det är de första kryddväxterna jag köpte till odlingslotten och de verkar trivas då de varje år växer och blir större. Jag skördar och använder de båda varje år. En jul var jag t o m ute och hämtade in färsk rosmarin till maten. Vilken lyx va! Jag är så stolt över min rosmarin som egentligen inte ska klara att övervintra utomhus i vårt klimat. Det är vanligtvis lite i kallaste laget för den. Men vi har ju inte överdrivet kalla vintrar här.
Jag har tyvärr ingen balkong så detta är mitt enda lilla andningshål och en plats där jag kan glömma annat jobbigt i livet för en stund. Det är en plats som trots mycket jobb och slit betyder väldigt mycket för mig. Tyvärr ser jag inte odlingslotten från fönstret vilket är lite tråkigt då jag har flera andras lotter precis utanför. Marken är något vår fastighetsägare upplåter till oss att odla på men allt bekostas av oss privat. Växter, redskap, frön, lökar, vinbär ja, allt som växer där ute har vi själva betalat för! Flera odlade köper även ny jord och lägger på, gödslar och grejar med allt som behövs för en frodig täppa.
Den godaste, godaste timjan som överlevt vintern och täcktes av snö i mars 2008. Timjan som också kan ha problem att överleva utomhus en längre och kallare vinter har hänt med sedan start. Den ser inte ut som vanlig timjan för den har nästan mer barrliknande blad så jag tror det är en Backtimjan. Men när den blommar verkar det vara en vanlig kryddtimjan. Men att den inte skulle användas i mat förstår jag inte? Det gör jag. Smakar mycket godare än den tunna trådiga varianten av färsk timjan man kan köpa i affärerna i alla fall.
Jag saknar dig redan!
6 kommentarer:
Så vackra bilder! Jag känner mig rasande, å dina vägnar. Jag begriper inte hur folk kan med at stjäla på det viset. Så fullkomligt skamlöst att bara gå och gräva upp det någon annan odlat. Ledsen och arg är vad jag blir av att läsa om detta.
Glömde skriva att det är intressant att rosmarinen överlevt, även om inte Göreborgsvintrarna varit mycket till vintrar de senaste åren.
Vi lämnade kvar två rosmarinplkantor i kryddlandet på vårt lantställe i Sörmland. Få se om de överlever vintern!
Annika - ja, jag begriper inte hur människor tänker när de gör så. De kan ju köpa egna i affären! Eller ta en kvist eller två till grytan hemma, men hela plantor?
Och ja, det är ju inte smällkallt här direkt ;-) Är dina plantor lite skyddade av andra växter och så kan de säkert klara sig. Hoppas det i alla fall!
Fy vad trist! Det är helt ofattbart hur folk tänker, någon kvist till husbehov går att acceptera, även om man helst vill att folk frågar - men att gräva upp hela plantan. Grrrrr, vad lågt. Man lägger ju ner både tid och pengar på att odla och har en plan för vad man vill ska finnas där. Klart skumt med din granne, men svårt när det inte går att bevisa. Vilken fin odling och vad roligt att kunna odla ute på gården, så skulle jag vilja ha det (minus kryddtjuvar förstås). Ha en bra vecka trots irritationen...
Nässelblom & choklad - ja, du, det är ju lite offentligt därute men det syns annars att det inte är fastighetsskötaren som fixar och grejar där. Att folk knycker lite här och lite där får man liksom räkna med men som sagt - att gräva upp plantor är lite fööör mycket för att hålla mitt sinne lugnt i alla fall.
Men, men nu är det ny vecka och livet rullar på. Jag upptäckte just att jag glömt gräva ner tulpanlökarna (ligger längst ner i skafferiet) men än är det ju plusgrader här så om det inte bara regnar hela tiden hinner jag kanske ut och gräva ner dom i veckan :-) Ska också sätta upp ett litet plakat i hålet där plantan stått i hopp om att tjuven kommer gå förbi där (antar att det inte är någon som bara råkat gå förbi en enstaka gång och grävt upp på vägen!), eller som kan se ut från sitt fönster/balkong.
Vilken fantastiskt fin odlingslott! Härliga bilder från en varmare säsong. Trist med stölder. Tyvärr är min erfarenhet att det kan vara knepigt i kolonilottsföreningar. Min mycket odlar-entusiastiska kollega E har nu sagt upp sin lott efter att ha blivit totalt utmobbad av tanterna i föreningen. Hemskt!
Förresten, påminn mig nästa säsong så ska jag skicka en stickling av en helt fantastisk grekisk oregano (vackert limegrön och den godaste jag smakat!)
Många odlarhälsningar från fröken Dill
Skicka en kommentar