Hemmagjord Catch-up (obs inget göteborgsskämt!)

Så var det tomatsåsen jag kokade till den heta Jamaican jerk tofu jag gjorde häromsistens. Receptet är hämtat ur samma kokbok och inte bara var det första gången jag lagade mat med Schotch Bonnet (den extremt heta chilin) utan även med muskotblomma.Trodde först det skulle vara svårt att få tag på men tacka vet jag Santa Maria som har det mesta en kan tänka sig i sitt sortiment.
Muskotblomma ser ut lite som 80-talets populära potpurri. Faktum är att det egentligen inte är någon blomma utan är själva höljet till den mer välkända muskotnöten.

Såsen med det vitsiga namnet Negril Tomato Catch-up (skulle kunna vara en göteborgare som kommit på namnet) blev riktigt god och tillsammans med Jamaican jerk tofu kändes väldigt mild i smaken. God även att ha till pasta, på färska gröna bönor, på en bit bröd osv. Håller i kylen någon vecka eller två. 

Negril Tomato Catch-up
ca 2 dl

ca 500g mogna tomater
2 msk rapsolja
1 rödlök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackad
2 gröna chilifrukter, finhackad
1 tsk mald koriander
1 tsk paprikapulver
1/2 tsk mald ingefära,
1/2 tsk mald kanel
1/2 tsk mald nejlika
1/2 tsk mald muskot(nöt)
1/2 tsk mald muskotblomma
1/2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar, nymald
1 matsked muscovadosirap

Kör tomaterna snabbt i mixern och ställ åt sidan så länge. Fräs rödlöken och vitlöken i upphettad olja tills löken är mjuk och genomskinlig. Se till att den inte blir brun. 
Tillsätt de finhackade chilifrukterna och kryddorna. Fräs allting i någon minut eller två.
Vänd i tomathacket, salt, peppar och muscovadosirap. Rör om och låt koka upp. Sänk sedan värmen och låt såsen sjuda i ca 15 minuter eller tills tomatsåsen reducerats till en fastare sås. Gör såstestet och se om den fastnar på baksidan av en sked.
Servera tillsammans med Jamaican jerk tofu.

Smaklig spis!

* * *

Rödkål, grönkål och vårdagjämning

Förra veckan gick verkligen i kålens tecken. Brysselkål. Blomkål. Rödkål och grönkål. Faktiskt, jag som trodde grönkålen var slut för säsongen. Så plötsligt dök den upp lite varstans bland de ekologiska mataffärerna. Det har bland annat blivit grönkål i frukostsmoothie och som dagens rätt, med rödkål och blodapelsin. Och vad passar väl bättre än grönkrispigt och färgglatt idag som inte bara är persiskt nyår utan självaste vårdagjämningen.

Jag gillar att steka råa grönsaker, grönsakerna som de flesta annars nog är mest vana att koka. Bra att tänka på är att de tar olika tid beroende på tjocklek och såklart vilken textur det ska vara. Om rödkålen tänker jag till exempel lite på samma sätt som med pasta, att den ska vara al dente.

Rödkål och grönkål till lunch
1 port

100 - 130 g rödkål
80 - 100 g grönkål (repad)
ca 10 cm purjolök
olivolja
1/2-1 apelsin (blod)
Coriander & Chili, Santa Maria
flingsalt (citron)

Skölj, strimla och fräs purjolöken i olivolja. Strimla rödkålen och låt fräsa tillsammans med löken, på medelvärme. Skölj och repa grönkålen. Riv eventuellt stora blad i mindre bitar. Vänd ner med övriga grönsaker i traktörpannan (bättre att använda här än vanlig stekpanna då grönsakerna blir nästan som lite ångkokade istället för stekta).
Skär skalet av en apelsin och skär i skivor/bitar. Som vanligt har storleken betydelse så en hel apelsin kan bli för mycket att blanda med kålen så ät hälften till efterrätt, spara till kvällsmaten eller morgondagens middag.

Krydda med Coriander & Chili, ännu en vansinnigt god blandning från Santa Maria (nej, jag är varken sponsrad eller har fått gratisprodukter skickat till mig). Som korianderälskare är jag naturligtvis partisk i bedömningen här och smakkombinationen vitlök, koriander, chili och lime/citron är knappast ovanlig i Miss Meister's kök så har du inte just nämnda krydda så går det bra att krydda med lite chilipulver, vitlökspulver (eller riven färsk vitlök), pressad citron och så färsk koriander på slutet.
Smaka av med salt och eventuellt svartpeppar.

När grönkålen blir varm får den först en annan nyans, mer åt det klargröna hållet. Ligger den i för länge börjar den sen tappa färg igen och blir mer grådassig. Så var vaksam och ta av från plattan medan grönkålen fortfarande är härligt klargrön.
Servera med kokta svarta risnudlar.

Smaklig spis!

* * *

Kumquats, pak choi och tofu med currysmak

En av mina favoriträtter som liten var mammas kokta höna med ris och currysås. Currykryddan vi använde var ingen annan än Kockens. Det skulle ta många år innan jag dekonstruerade den för att sen blanda ihop min egen curry. Det var först då jag upptäckte bockhornsklöver, vilket till stor del är kryddan som gör att jag gillar curry så mycket.
Bockhornsklöver var tills för bara några år sedan däremot inte helt lätt att hitta i butik. Min första påse (frön) köpte jag faktiskt på Indiska. De sålde kryddor i samband med lanserandet av kokboken Hurry Curry och 90 andra "indiska" recept (någon förresten som har den?) av Lotta Voltaire (2003 tror jag) och senare under 2005 när restaurangen Hurry Curry slog upp portarna. Torkad (färsk) bockhornsklöver hittade jag i den numera nerlagda indiska matbutiken, bara ett stenkast från mig. Finns också i malen form på Indian Food House på Hisingen.

Bockhornsklöver (fenugreek, methi), bild från wikipedia

Första och hittills enda gången jag fått tag på färsk bockhornsklöver var under bästa lördagsnöjet på Farmers Market i Santa Barbara. Tyvärr lite i längsta laget att resa dit igen för att handla men den var så vansinnigt god! Jag använde den i varm mat, i sallad, på mackan, ja, den smakade bra till det mesta. Inte heller var det några taniga och på gränsen till klena plantor, som t ex den krukodlade koriandern vi är vana vid här, utan rejäla buntar och av en kvalitet som inte lät den smälta bort vid första kontakten med stekpannevarma grönsaker.
Ni har förstås redan hajat grejen, bockhornsklöver alltså; en ört (färk eller torkad), en krydda (torkade frön) och till och med grönsak (i form av färska löv, groddar och så kallad microgreen).

lycka att laga mat på gasspis

Kumquats, pak choi och tofu med currysmak
1 port

2-3 kumquats
1 schalottenlök
olivolja
pak choi, två små knippen
100 g tofu, fast (naturell)
sojagrädde
salt
svarpeppar
curry
ev chili

Tvätta alla kumquats noga, gärna i varmt vatten, och skär i tunna skivor (ta bort eventuella kärnor). Skala och finhacka en scharlottenlök och fräs, i en skvätt olivolja, i stekpanna tillsammans med kumquatsen.
Skölj och strimla (grovt) två knippen pak choi och fräs tillsammans med lök och citrusfrukter.
Salta, peppra och smaksätt med curry.
Tärna fast tofu och stek tillsammans med grönsakerna och kryddorna i stekpannan. Tillsätt sojagrädde. Låt puttra nån minut och tillsätt färska bockhornsklöverblad - om du nu fått tag på sådana - precis i slutet.
Servera med fullkornspasta eller pasta tricolore.

Vad tror ni, går det att grodda bokhornsklöverfrön från påsen jag har hemma (inte den gamla från Indiska utan en av tyska märket Davert, inhandlad på Ekostore)?
Någon som testat?

Trevlig helg!

* * * 

Sätt lite krydda på tillvaron vetja

The Sound of Taste from Grey London on Vimeo.

Det faller sig inte helt enkelt, varken i munnen eller tanken, det att sätta krydda på tillvaron. Tycker det låter extremt amerikaniserat och kan inte riktigt relatera till vad det egentligen innebär. Trots att uttrycket kan handla om att göra tillvaron lite mer intressant, lite roligare eller till och med sexigare och utmanande så kan jag inte kan påstå mig använda det. Särskilt inte då jag tycker det oftast används ang. det sistnämnda, av främst (äldre) män, vilket lämnar bitter eftersmak.
Faktiska kryddor använder jag å andra sidan väldigt mycket. 

Smaker. Nyanser. Färger.
Ja, vad vore livet utan kryddor säg?

Videon ovan är en reklamfilm för ett brittiskt "kryddmärke". Hur cool som helst. Det är precis så det kan kännas i munnen när en smakar den där perfekt smaksatta rätten. Jag är glad det finns så många olika kryddor att få tag på idag. Frågan är bara när, var och hur kom människan på att först torka vissa växters frön för att sen använda i maten?
Det är knappast en hemlighet att mat, oavsett det är råvaror, örter eller kryddor, påverkar kroppen på olika sätt. Det har vi haft tusen och åter tusen år på oss att pröva oss fram till. Fast det är främst förknippat med själva reaktionen snarare än smakupplevelser. Vem har t ex inte släppt väder efter löksoppan eller kåldolmarna och vem har inte fått en svettdroppe i pannan av en het chiligryta?
Tänk om de går hand i hand? Att vi lärt oss vissa (smak)kombinationer för att de i grunden är bra för kroppen snarare än att de tilltalar gommen. Vi uppfattar ju ändå smaker olika, även om vi kan skilja på själva grundsmakerna. 
Men hur började allt egentligen?

För att inte tala om salt och svartpeppar. Varför kan vi inte närapå inte leva utan salt och svartpeppar? Eller ja, salt kan vi faktiskt inte leva utan men hur kom vi på det? Det fanns knappas en manual att klicka sig fram till på tiden det begav sig.
Tanken på att så många av de vanligaste kryddor jag använder är importerade grämer mig dock en del. Ta bara svartpeppar som exempel. Den går inte att odla i kalla Sverige utan växer bäst på långt mer varmare breddgrader. Eller chili, som förvisso går att odla här under rätta omständigheter, vilken trivs bäst långt borta i den latinamerikanska regionen. Och ingefära liksom svartpeppar växer i tropiskt klimat
Tur ändå att dragon, oregano, timjan, körvel, anis, mejram, basilika, fänkål, myntor med flera går att odla här i Sverige. För att inte tala om färsk koriander (även om jag allt som ofta saknar den mörka och kraftiga varianten som finns i USA). Tror nästan inte jag skulle vilja leva utan färsk koriander. 

Vilken krydda kan du inte leva utan?

* * *

Kryddig blomkål och sötpotatis

Jag har gjort det förr och kommer sannolikt göra det igen. Dock inte just den här kombinationen med blomkål och sötpotatis. Och kanske inte heller exakt samma kryddblandning och mängd. Men principen är densamma.

Det vill säga den att tärna några rotsaker och/eller grönsaker (potatis, blomkål, pumpa) och koka en kort stund så tärningarna blir mjuka men absolut inte kokar sönder. Rosta ett gäng kryddor i torr stekpanna och mortla. Hetta sedan upp olja i stor stekpanna och fräs de mortlade kryddorna. Tillsätt därefter de kokade och avrunna rot- och/eller grönsakerna och fräs tills det fått en gyllenbrun färg. Blanda eventuellt i ärtor eller färska bönor som ej behöver kokas innan.

Kryddor jag brukar blanda och rosta till liknande rätter är i första hand:

spiskummin
svart kardemumma
bockhornsklöver
fänkål
senapsfrön
svartpeppar

även följande kryddor är flitigt förekommande:

ajwain
anis
kryddpeppar
nejlika
och säkert några till som jag inte kommer på nu

Servera med en klick rysk yoghurt och krasse.

Smaklig spis!

***

Gåtan om "svart spiskummin" (black cumin)

Bild lånad från Wikipedia

Något som retar mig är att engelska cumin så ofta felaktigt översätts till kummin, vilket ju är en helt annan krydda, på svenska. Engelska cumin är inget annat än svenska spiskummin. Det borde vara mer eller mindre välkänt idag. Kan man tycka. Men icke. Senast i mitt nya favoritprogram (som för övrigt nu har ett alldeles för långt uppehåll pga OS2012) lyckas översättaren missa den lilla men ack så smakfulla detaljen. En annan sak som nu gjort sig påmind är att jag förra året kom över en för mig spännande krydda som jag kallar "svart spiskummin". Jo, för på påsen stod just black cumin som jag helt sonika översatt till "svart spiskummin". Nu hör till saken att black cumin ofta (felaktigt?) står som synonym till Nigella, Kalonji och hur många (andra felaktiga?) namn som helst det svarta fröet nu har, vilket faktiskt är helt andra frön än dem jag lagt beslag på. Det vetenskapliga namnet för mina "svarta spiskumminfrön" är Bunium persicum och är inte ens släkt med Nigella sativa.

Efter en djupdykning i frågan har jag således bringat någorlunda klarhet i namnförvirringen. Det är alltså två helt skilda kryddor, dock båda flitigt använda i främst indisk matlagning. Bland annat enligt wikipedia är kala zeera förmodligen det namn som givit upphov till förväxlingen med Nigella sativa. Kala zeera på både Hindi och Bengali översätts på engelska till black cumin men hänvisar av det senare till Nigellafrön. Och för alla er som är någorlunda bevandrade i indiska matlagning vet ju att den skiljer sig åt mellan väderstrecken i landet och vissa kryddor är mer lokala än andra. Min teori är därför att det främst är etymologi och den engelska översättningen som ställer till det. För efter än mer letande efter svaret på den till synes olösliga gåtan blev jag än mer förvirrad då black caraway plötsligt dök upp. Caraway är som bekant engelska för vanlig kummin och Bunium persicum var översatt till både black caraway och black cummin på en och samma gång.

Enligt växtportalen kallas Nigella sativa för svartkummin (ser koppling till engelska black cumin med "fel" översättning av cumin) på svenska och ingår i familjen Ranunkelväxter. "Svart spiskummin" ingår däremot i familjen Flockblommiga växter, vilket även kummin, spiskummin, koriander, dill, fänkål, palsternacka, persilja, morot, anis och många fler gör, och tillhör släktet Bunium = Jordkastanjsläktet. Där tar de svenska ledtrådarna slut.

Nä, jag vet inte om jag blev mycket klokare efter dagens kryddforskning. Vad jag vet är i alla fall att Nigella inte har något med varken kummin, spiskummin eller jordkastanjer att göra. Faktiskt lika lite som med lökfrön, vilket Nigella så ofta ses som liktydig med. Med detta avklarat är min "svarta spiskummin" alltså Bunium persicum och är, trots familjebanden, varken kummin eller spiskummin. Jag får helt enkelt skriva black cumin (och hänvisa till denna post) tills jag vet bättre. Kryddan hittade jag såklart, som så många andra godsaker, på Indian Food House på Hisingen i Göteborg.
Phew, snacka om att flera timmars grävande i kryddsläktet gör en hungrig! Tur att jag har grönkålsknyten kvar i frysen :-)

***

Bondbönor och färskpotatis

Bondbönornas tid är nu. Det är väl knappast en tillfällighet att jag postade i princip samma rätt, nästan på dagen, för fyra år sedan. Färska bondbönor är en delikatess tycker jag. Liksom så många frukter och grönsaker äter jag dem i stort sett bara under en begränsad period under året. Det är alltså nu högsäsong för mina begränsade perioder. För det är sällan jag äter bondbönor, eller favabönor som de också kallas (som finns torkade eller färdigkokta på burk) någon annan tid under året. De tillhör dessutom, liksom stora vita bönor, de torra bönor jag sällan kokar själv.

Att de är en delikatess beror inte bara på den goda smaken utan också för att behållningen är förhållandevis liten till den mängden - och priset - man får betala för. De skumgummiliknande ärtskidorna väger en hel del och är, till skillnad från en del andra gröna bönor, oätliga. Bondbönorna ska inte ätas råa då de innehåller lektin (ett protein) som kan ställa till det i magen. Se till att koka de färska bönorna ett par minuter innan användning i sallader, varmrätter, puréer eller vad du nu vill göra med dina bondbönor.

Eftersom det dessutom är säsong för färskpotatis så varför inte kombinera de två. Att rosta ett gäng kryddor, mortla och hetta upp dem i olivolja för att sedan steka kokt och skivad potatis i är något bland det godaste jag vet. Kryddblandningen varierar lite beroende på vad som finns tillgängligt eller vad jag är sugen på. Ibland dominerar spiskummin eller fänkålen. Eller vill jag åt den rökiga, lite tjärlika smaken och låter svart kardemumma dominera och ibland blir det mer hetta då chilin fått huvudrollen. Variationerna är många. Är det inte tid för färskpotatis smakar det lika gott med Ratte (Asperges/sparrispotatis), Cherie, Asterix,  eller annan fast och lite nötig potatissort.

Färska bondbönor med kryddor och färskpotatis

1-2 port

200-300 g kokt färskpotatis
200 g bondbönor (utan skidor = ca 800 g med skidor)
2-3 msk olivolja

4-5 kryddpepparkorn
2 kapslar svart kardemumma
1/3 tsk bockhornsklöver
1/3 tsk spiskumminfrön
1/3 tsk fänkålsfrön

flingsalt
svartpeppar

ev 1 vitlöksklyfta

Tvätta färskpotatisen ordentligt och koka i några minuter. Ta ur de ljusgröna bondbönorna ur de vadderade bönskidorna och koka även dem några minuter. Har man tid och lust kan man, liksom skållade mandlar, trycka ut den mjälla lilla bönan ur skalet. Dock är skalet ätbart och jag vart hungrig så det blev inget med det den här gången.

Rosta kryddorna i torr stekpanna och mortla. Hetta sedan upp olivolja i en rymlig stekpanna. Töm morteln med kryddorna i den heta oljan och häll över den kokta färskpotatisen. När potatisen fått en lite stekyta så tillsätt bondbönorna och låt fräsa ihop en kort stund. Gillar du vitlök så riv i en eller ett par klyftor redan innan potatisen åker i stekpannan och fräs med kryddorna en minut innan potatisen åker i. 

Smaka till sist av med salt och svartpeppar.

Hur gör ni?Äter ni bara den mjälla, söta och goda mitten av
bondbönorna eller gör ni som jag och slukar dem hela?

Smaklig spis!

***

Kryddiga frallor med kikärtsmjöl

Bröd är inte min starka sida och en helgen för inte allt för längesedan bakade jag till och med två omgångar. Först ut var Frukostfrallor med frön och på söndagen hade jag först tänkt baka källarfranska men då jag twittrat med Mat och tjat/Tjat om mat under lördagskvällen och fått tips om kikärtsmjöl i brödet så blev det en salig blandning och ett trevande brödbak. För ovanlighetsskull skrev jag ner allt och då frallorna blev goda måste jag såklart dela med mig till er. Att jag kryddade med "matkryddor" var egentligen inget genomtänkt utan blev mer ett misstag då jag samtidigt lagade mat och förvirrade mig lite där vid köksbänken. När kryddorna var doftade över degen jag höll på att röra ihop gick det liksom inte att ta bort dem igen så det fick helt enkelt bära eller brista. Och det bar.


Kryddiga frallor med kikärtsmjöl
ca 20 st

50 g jäst
2 tsk salt
50 g smör
5 dl mjölk
1/2 tsk spiskummin, malen
1/2 tsk koriander, malen
1/2 - 1 tsk oregano, torkad
2 dl kikärtsmjöl
3 dl rågsikt
5-6 dl Manitoba cream

Smält smöret och tillsätt mjölken. När fingervarm så häll över jästen (som smält tillsammans med saltet). Rör i kikärtsmjölet, rågsikt och kryddor. Tillsätt sedan ca 4 dl av Manitoba cream och öka på lite i taget tills degen är smidig och inte längre för klibbig.
Låt degen jäsa länge (men inte nödvändigtvis i så många timmar som jag gjorde då jag gav mig iväg till grannkommunen för att se finalerna i SM Taekwo-Do). I alla fall minst 1,5 timma. Dela degen i bitar och lägg på plåt. Låt jäsa i någon kvart eller så. Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i 7-10 minuter.
Servera till mjuk och krämig soppa. Gärna med ett fat god olivolja också.


Smaklig spis!

***

Svart kardemumma

Önskar ni kunde känna doften om ni sticker ner näsan i burken*

Som jag har påpekat tidigare finns det en och annan sak jag saknar vad gäller kött. Det är inte någon speciell del av ett speciellt djur eller så. Kan inte påstå att jag längtar efter en grillad kyckling eller kokt fisk heller för den delen. Däremot saknar jag ibland det där rökiga och salta smakerna. Som till exempel en skiva rökt nötrulle på rågmackan. Kanske lite knaperstekt bacon och ägg en seg söndagsmorgon och ni fattar såklart att salamin var min favorit framför andra korvar.
Jag har prövat en del smaksättare med åren men de faller mig inte riktigt i smaken. Men det finns en liten naggande god sak som jag kommit att älska i köket. Den är på intet sätt i närheten av den typ av rökighet och sälta jag beskrivit ovan utan något helt annat. Mer fyllighet och ja, nästan lite som tjära kanske. Tänker också på hur man beskriver röda vin med druvor som t ex Pinotage och Syrah.

Det är den svarta kardemumman! Jomenvisst. Den är inte alls som den gröna vi är vana att ha i bullar och kakor. En anekdot från över ett decennium tillbaka i tiden:

När jag fyllde 25 bjöd jag på fest till dukat bord, vilket var lite ovanligt då eftersom vi gärna hoppade över den delen och gick direkt på alkoholen ;-) Tyvärr har det väl egentligen inte hänt sedan dess heller. Av olika anledningar. Hur som helst hade jag ett vitt tema då och bjöd på ris, kokt fisk i svampsås som var smaksatt med kardemumma. Ingen hit bland gästerna men jag tycker det var ok. Kanske inte så konstigt heller att jag gillar det indiska köket och dess curry.

Tillbaka till nu.


Den svarta kardemumman är helt fantastisk. Svart kardemumma står ligger som en basgång genom hela rätten. Likt något som sätter tonen men inte tar över hela smakstycket. Den svarta kardemumman håller med andra ord takten och låter de övriga smakerna sticka iväg lite här och där och så kommer man hela tiden tillbaka till basen och nickar ikapp med sitt tuggande.

Tidigare har jag kokat ris, till exempel Kryddigt basmatiris, med en skurna och lätt krossade kapslar. Annars gäller det att ta ur alla små lite kletiga kärnorna, rosta dom i stekpannan och sen mortla. Blanda och rosta gärna tillsammans med bland annat spiskummin, koriander, bockhornsklöver, anis och svartpeppar. Variationerna är många. Det är bara att testa sig fram eller ta vad man känner för i stundens hetta. Jag bara inte för mitt liv kan minns nu, är var i hela fridens namn jag köpte dom! Jag behöver fler nu men vart ska jag ta vägen?



*Ledsen för det extremt ofokuserade bilderna men hade lite trubbel med kameran och knäppte lite på känn bara. Kapslarna är lite större än den gröna kardemumman men mycket skrynkligare.

Ta fast tjuven!!!

Ta fast tjuven! Ta fast tjuven! Nu har hornen växt till sig ordentligt i pannan på mig! Nu är det inte direkt säsong för odling ute min odlingslott men jag brukar titta till den någon gång i veckan i alla fall. Det har blommat länge under hösten och jag åt till och med ett hallon från hallonbusken den 27 oktober i år. Idag upptäckte jag att min 5 år gamla rosmarin var jämnad med marken! Nån har alltså snott min fiiiina rosmarinbuske! Jag blir både ledsen och arg och det bubblar i mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har inte pengar att anlägga hela 15 kvm så det tar sin tid att få till det. Under 5 år har jag fixat, pysslat, odla och skött om kryddor, växter och blommor ute på min odlingslott.
Skiiiiiiiiiit! Kan jag inte få ha någonting kvar som är mitt??? (syftar bl a på cykeln som blivit stulen i omgångar) Jag som bekant vart bortrest i början av året missade jag början på säsongen men runt midsommar någon gång var det någon som helt resont grävt upp min lika gamla timjantuva jag hade. Sorgligt nog är jag till 99 % säker på att det är min granne, både i huset och som odlar på lotten bredvid mig. Jag hade, till skillnad från övriga jorden, en uppluckrad och mjuk plats där min backtimjan vuxit och grannen hade en nästan utblommad slokande nyplanterad planta... Ja vad gör man? Tar tillbaka den utan att säkert veta? Jag kunde inte med. Tänk om hon bara flyttat om blad sina växter, fått av någon annan eller ja, vad vet jag. Hon nekade såklart att det var min timjan som nu fanns på hennes plats. Nu växter det t o m Gurkört precis i den tuva jag tror är min. Det är bara jag som har Gurkört bland oss ca 15 odlare...

Bilden är tagen 10 maj 2008. I mitten lite till vä ser ni min rosmarin, omringad av bl a lerkrukskärvor.

Så här såg det ut nästan på dagen ett år tidigare, 20 maj 2007. Där är rosmarinen lite tanigare och var lite torr. Jag trodde då den inte skulle komma igen... i vilket jag uppenbarligen hade fel!

Vid påsk förra året, som var ovanligt tidig, överraskades vi här i Göteborg av snö! Jorå, redan den 22 mars var det påskafton och på påskdagen snöade det. Bättre sent än aldrig ;-) Jag var tvungen att fota ute bland odlingslotterna där krokusen redan blommade för fullt. På bilderna nedan ser ni min rosmarin, hur grön och fin den var!

Detta låter säkert helt galet för de flesta av er - det är ju bara mat - men det gör liksom ont i hjärtat på mig när den inte finns längre. Hur elaka får människor egentligen vara? Att ta en kvist eller två kan jag stå ut med. Precis som med blommorna om våren och sommaren. Men att bara kapa allt? Gräva upp? En sjuk tant hade en sommar klippt av varenda blomställning på en hortensia där ute. Så (ursäkta språket) jävla egoistiskt och oförskämt!


Jag måste säga att dessa två, timjan och rosmarinen är näst efter rabarberplantorna mina favoriter. Det är de första kryddväxterna jag köpte till odlingslotten och de verkar trivas då de varje år växer och blir större. Jag skördar och använder de båda varje år. En jul var jag t o m ute och hämtade in färsk rosmarin till maten. Vilken lyx va! Jag är så stolt över min rosmarin som egentligen inte ska klara att övervintra utomhus i vårt klimat. Det är vanligtvis lite i kallaste laget för den. Men vi har ju inte överdrivet kalla vintrar här.

Jag har tyvärr ingen balkong så detta är mitt enda lilla andningshål och en plats där jag kan glömma annat jobbigt i livet för en stund. Det är en plats som trots mycket jobb och slit betyder väldigt mycket för mig. Tyvärr ser jag inte odlingslotten från fönstret vilket är lite tråkigt då jag har flera andras lotter precis utanför. Marken är något vår fastighetsägare upplåter till oss att odla på men allt bekostas av oss privat. Växter, redskap, frön, lökar, vinbär ja, allt som växer där ute har vi själva betalat för! Flera odlade köper även ny jord och lägger på, gödslar och grejar med allt som behövs för en frodig täppa.

Den godaste, godaste timjan som överlevt vintern och täcktes av snö i mars 2008.

Timjan som också kan ha problem att överleva utomhus en längre och kallare vinter har hänt med sedan start. Den ser inte ut som vanlig timjan för den har nästan mer barrliknande blad så jag tror det är en Backtimjan. Men när den blommar verkar det vara en vanlig kryddtimjan. Men att den inte skulle användas i mat förstår jag inte? Det gör jag. Smakar mycket godare än den tunna trådiga varianten av färsk timjan man kan köpa i affärerna i alla fall.

Jag saknar dig redan!

Kryddig potatissallad med bondbönor

Ibland får man bara till det. Sådär utan att det var riktigt meningen från början. Som jag skrev igår hittade jag äntligen färska bondbönor och i lördags hade jag också turen att ha några kokta färskpotatisar kvar i kylen från dagen innan. .Varmt var det och jag var hungrig som en varg och ville att det skulle gå fort med maten. Men trots det tog jag ändå mig tid till att rosta kryddor i en torr stekpanna, samtidigt som bönorna kokade, och dra på trissor, vilken doft! Den för mig nya mixen kryddor, absolut inga märkvärdiga, gjorde att jag blev positivt överraskad av mig själv - jo, konstigt nog blir jag det ibland - när doften slog emot mig när jag mortlade de rostade fröna. Mmmmm!
Ofta använder jag spiskummin, anis och korianderfrön i min matlagning, dessutom ofta tillsammans men då även ihop med andra kryddor. Och inte alltid tar jag mig tid att rosta och mortla utan använder redan malda kryddor. Fy skäms på mig själv. Jag måste verkligen rosta på mer!

Om det nu råkar vara någon där ute som hittar hit till detta inlägg och aldrig rostat kryddor och mortlat dom innan du blandat dem i maten - det får bli er uppgift i helgen! Ni kommer aldrig vilja ha något annat hädanefter!


Ljummen kryddig potatissallad med bondbönor
1 port

några kokta små färskpotatisar (t ex kvar från gårdagen)
6-7 bondbönsskidor, rensade
olivolja KRAV
2 del spiskumminfrön
2 del korianderfrön
1 del anisfrön
flingsalt
ev en tsk honung KRAV

Rosta kryddorna i en torr stekpanna. Häll över dem i en mortel och låt svalna lite innan du stöter och mal ner dem. Rensa bönorna och koka under tiden upp vatten. I med bönorna och koka i ca 5 minuter. Tiden varierar säkert beroende på mängden bönor men bara det inte blir för länge så de blir skrynkliga och tappar spänsten. Dela och skär potatisen i mindre halvor och bitar. Har potatisen stått i kylen ett tag så ta gärna fram dem i förväg och låt de bli lite rumsvarma. Häll av vattnet och ställ tillbaka kastrullen med bönorna i på den avstängda men fortfarande varma plattan. Häll i olivoljan och potatisbitarna. Salta efter smak. Och nu, mortla de rostade kryddorna och rör i potatissalladen. Klart!


Smaklig spis!

Bröd på 42 g ekologisk jäst

På Ekostore kan man handla ekologisk jäst. Den kostar några kronor, jämfört med kronjästen, men om man nu inte bakar flera limpor bröd varje dag, eller langar plåt efter plåt med allehanda bullar på, så gör det kanske inte så mycket på det stora hela. Men den lilla jästkuben är bara på 42 g istället för de 50 som vi är vana vid. Så många recept, baserade på jäst och inte surdeg, innehåller ju 50 eller 25 g så vad gör man då med 42 gram? Hur blir t ex proportionerna till en bröddeg då? Det var bara att testa. Mjöl och degvätska hör ju ganska bra ihop om man skulle gå efter ett recept med 25 gram jäst bör det jäsa på ordentligt. Om man väljer ett recept med 50 g kanske man ska låta degen jäsa lite längre än den angivna tiden.



Jag har egentligen ingen aning med det här med jäsdegar. Bakar väldigt lite med jäst egentligen. Särskilt vad gäller bröd. Bullar är jag dock lite bättre på. Ett ljust bondbröd brukar alltid gå vägen men så fort jag väljer ett lite grövre bröd eller försöker mig på att mixtra på frihand om man säger så blir det aldrig riktigt bra. Men den här gången blev jag faktiskt nöjd. Och just nu i skrivandets stund kom jag på att jag nog glömde salt i degen. Eller? Kanske inte? Äh, jag har ju glömt ju. Det funkar säkert utan salt. Förmodligen för alla frön och kryddor som jag sprinklat över bröden. Utan dom skulle det kännas om det inte är salt med.

Jag bestämde mig för att jag inte ville ha endast vetemjöl i degen men ville inte paja allt med att använda för grovt mjöl. Rågsikt kändes som en lagom kompromiss. Nästa gång ska jag nog pröva grovt rågmjöl eller lite graham. Krydd- och fröblandningen har jag snott rakt av från ett recept av Anna och Fanny Bergenström's Under Valnötsträdet (tror jag såg den på bokrean i veckan för ca 200 kr!) Bröd från Sacré coeur


Åsa's bröd på 42 g jäst
8 baguetter

42 g jäst (ett paket ekologisk ....)
6 dl vatten
2 msk olivolja KRAV (Kung Markatta)
5 dl vetemjöl KRAV (Saltå Kvarn)
8 dl rågsikt KRAV


Garnering
1 äggvita KRAV
solrosfrön, sesamfrön, blå vallmo, fänkålsfrön och spiskumminfrön.


Blanda fröna och kryddorna, ungefär någon matsked eller två av varje sort, i en skål och ställ åt sidan. Värm vattnet till 37 grader och häll i bunke över den smulade jästen. Rör i oljan (och salt om du bakar med det). Blanda i vetemjölet och fortsätt sedan med rågsikten. Vanligtvis blandar jag både bröd-och bulldeg med träslev och händerna men nu tog jag elvispen med degkrokar till hjälp. Hade jag haft en tjusig hjälpreda eller annan assistans i köket skulle jag säkert låta degen få sig en omgång där. Blanda i mjölet. Som vanligt inte allt på en gång. Jag försökte ha degen så blöt som möjligt men ändå inte för kladdig. Jäs under bakduk i ca 2 timmar. Gärna lite fuktig sådan, om du inte har en superstor bakbunke försås, då degen kan bli nästan lite torr på ytan om den jäser upp mot handduken.

Knåda degen lite lätt och blanda eventuellt i mer mjöl. Försök att arbeta snabbt här och håll degen så lösig det går utan att helt kladda sönder. Dela degen i åtta lika stora bitar. Forma till långa baguetter och vrid dom lite. Lägg på plåt och jäs i ytterligare en timma. Sätt under tiden ugnen på ca 250 grader. När baguetterna jäst färdigt andra gången så pensla dem sedan med den lätt vispade äggvitan och strö över krydd- och fröblandningen. In i ugnen i 10 min. Sänk sedan till 150 grader och grädda i ytterligare 5 minuter. Låt svalna under duk.


Smaklig spis!