Jag fick tårta! Jorå. Nu var den inte 11 våningar hög och 3,3 meter ovan jord men förra fredagen var sista dagen på min praktik och jag fick tårta :-) Det var väl sisådär tredje gången vi överhuvudtaget satt ner tillsammans och fikade sedan jag började för tre månader sedan så det kändes lite konstigt. Känner ju inte de som praktiserat hos och de har varit väldigt tydliga med det redan från början att jag är praktikant och därmed underförstått ska veta min plats - utanför. De två sista veckorna har visserligen sett väldigt annorlunda. Vi har inte varit ute på så många föreläsningar och jag har varit där alla dagar i veckan. Ungefär 10 timmar/dag dessutom. Och plötsligt vill de jag skall vara kvar nån vecka eller två. Sen göra uppehåll för att komma tillbaka till hösten och fortsätta jobba gratis för dom.
Det är ett väldigt konstigt fenomen att vara praktikant. Man får inte synas eller höras. Det görs en markant skillnad på vem som jobbar och vem som praktiserar. Men sen ska man "jobba" precis som att man var anställd och göra saker precis som om att man hade ett riktigt jobb där. Men var går gränsen? Att vara praktikant när man närmar sig 40 och alltid tidigare arbetat är inte en helt lätt uppgift att ta sig an. Även om man ser, förstår och har lösningar på saker som uppstår finns inte mandatet alltid att fixa som praktikant. Man ber om hjälp men får ingen och sen blir man utskälld för att saker inte blivit uträttade. Mycket märklig situation.
Hur som helst så bjöd de på superdupergod tårta från Steinbrenner och Nyberg.
Cassis pistage - som beskrivs såhär på deras hemsida/sortiment: Fräsch svartvinbärsmousse ovanpå en mild pistagepannacotta. Alltihopa bärs upp av en chokladmazarinbotten blandad med nötter. Ja ni förstår hur god den var. Och glad är jag att jag inte är allergisk mot nötter!!
Lite ironisk måste jag säga att det var när vi hittade en överbliven liten lunchlåda att lägga sista biten i för mig att ta med hem. Varför? Jamen se själva. Jag som inte ens åt räkor när jag åt kött. Har aldrig gillat räkor.
lördag 19 juni 2010
Jag fick också tårta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är så tråkigt att läsa om arbetsgivarens njugga inställning till dig som praktikant. Hur svårt kan det vara att vara trevlig, hövlig och välkomnande?
Kanske blir de stressade av att du är en vuxen, mogen och kompetent människa. Kanske stämmer det inte in i den gängse bildan av en praktikant?
Så, det går bra att låta dig praktisera och jobba gratis...måtte du få ett riktigt fantastiskt "betyg"!
Annika - mmm, känns konstigt att bli utskälld. Kanske gör de som de själva blivit behandlade och så är det tydligen också väldigt viktigt att positionera sig inom förvaltningen, inom kommunen och jag vet inte vad.
Jag har en annan ingång i praktiken än t ex en sökt praktik/internship i samband med utbildning. Det faktum att jag kom dit via ett "funktionsnedsättningsprojekt" verkar ha gått dom helt förbi när de nyligen ifrågasatte 50% jobb (som i praktiken varit snarare 75) och tycker jag ska gå upp till heltid till hösten. "det ser bättre ut på ditt CV" sa dom.
Fast sista veckan verkade allt som bortblåst och de var hur glada och trevliga som helst. Vet inte om de insåg att jag faktiskt skulle försvinna då. Jag har inte fått intyg än men tror de kommer skriva bra saker. Och det faktum att de vill ha mig tillbaka kan inte vara helt fel ur "nöjdkundindex" ;-)
Fö är det väl den arbetsmarknadspolitiska åtgärden praktik som nu gått varvet runt och biter sig själv i svansen. Kommuner och företag budgeterar för praktikanter och slimmar sin egna personalstyrka till max.
Skicka en kommentar