Majrovor med dillsmör

Tänk att man aldrig kan sluta göra saker för första gången. Det kan ju bara inte finnas någon människa på denna jord som gjort precis allt? Det är nästan så att golvet svajar under mig när jag tänker på hur mycket det finns ute i världen som jag aldrig gjort. Ställen jag aldrig varit på. Leder jag aldrig vandrat. Hav jag aldrig badat i och så otroligt mycket som jag aldrig ens kommer vara i närheten av att ha gjort, veta, smakat och erfarit när jag dör.
Det tar på krafterna att hela tiden lära sig nytt. Att förstå och begripa saker samt att hela tiden lära känna nya människor. Ibland vill jag liksom bara vila i det bekanta. Det invanda och den ofta händelselösa vardagen. Men så tröttnar jag och blir mest frustrerad att hjärnan och kroppen inte hänger med i samma takt som viljan att lära mig fler saker. Det går helt enkelt inte så fort som jag skulle vilja.


Förra helgen lagade jag supergod risotto med rostad paprika i och kokade majrovor till och serverade med dillsmör; Blanda en rejäl klick Smör, en stor knippe finhackad dill och några nypor flingsalt. Forma till en rulle och lägg i kylen (alt frysen) och ta fram vid behov. Gott också på kokt färskpotatis!
Jag åt majrova för första gången för ca 10 år sedan. Jag var på besök i Lyon, Frankrike och blev bjuden på torsk kokt i mjölk. Till det fick jag kokta majrovor avblankade med persiljesmör. En mild och inte allt för avancerad smaksensation till middag den gången. Har egentligen aldrig tillagat majrovor på något särskilt sätt annat än kokat och haft som tillbehör till övrig mat, rostat och mixat till rotsakssoppa och en gång prövat göra puré ihop med potatis. Vad gör man med majrovor egentligen? Hur gör ni?

Var inte åpna i affären och gå efter de lite större exemplaren. Risken att de är lite torra och träiga inuti ökar nämligen med storleken.