...bloggförfall! Det här är pinsamt! Låg väldigt lågt här på bloggen förra året pga mitt utomlandsjobb och sen tappade jag helt sugen på det mesta när jag kom hem igen. Jag var riktigt glad och nöjd över att jag kommit igång med bloggandet igen. Men nu vet jag inte vad som händer. Har varken ork, tid eller inspiration för trevliga rätter och kul bloggmat. Maten är sällan roligare än på bilden ovan. Rött ris med rostad röd paprika, belugalinser och god olivolja. Simple as that!
Inte heller blir brödet bra. Platt som en pannkaka (ska egentligen delas till en över och underdel). Har bakat dessa frukostfrallor flera gånger tidigare och är bara glad att de inte blev degiga inuti!
Till råga på allt skiner solen ute och här inne sitter jag och kan inte förmå mig att ha tillräckligt högt tempo för att hinna klart alla 20 som saker jag skulle hinna med idag. Har bara hunnit med 4 än... borde väl egentligen strunta i allt också och bara kasta mig ut i solen. Det är ju inte socialt accepterat i detta land att stanna inne en dag som denna. Rena rama sommarvädret (fast blåser som tusan såklart som vanligt här på västkusten). Ännu en sak att processa och hantera i hjärnan utan att känna sig totalt misslyckad och värdelös som människa.
Nu är 5 saker avklarade. Bara 15 igen...
torsdag 3 juni 2010
Matförfall och...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åsa,
Kräv inte för mycket av dig själv! Ramlar du ner i en grop, så ligg kvar där tills du är redo att tackla livet igen. Det brukar vara så tråkigt i gropen att man kravlar sig upp av ren självbevarelsedrift efter några dagar!
Var snäll mot dig!
Margaretha
Du är inte ensam om att tycka att bloggandet är lite motigt, minst sagt.
Man får försöka vara glad över de saker som faktiskt blir gjorda. Lättare sagt än gjort.
Kram!
Jag kan inte heller skryta med att vara flitig på bloggsidan. Har man mycket annat i huvudet är det svårt att hinna med - och plötsligt har man helt kommit av sig. Synd för det är så kul egentligen. Men jag försöker intala mig själv att inte ha dåligt samvete för det, en blogg ska vara för att det är kul inte ett måste. Sådana finns det tillräckligt av. Jag tycker att maten verkar väldigt god! Kram/Eva
Margaretha - Tack, tack. Det känns bara som att groparna blir djupare och jag ramlar i allt oftare. Vet inte riktigt vad jag gör av all tid längre. Jag hinner iaf varken blogga eller ens läsa och kommentera alla andra bloggar så mycket längre som jag gjorde fram till USA-jobbet förra året. Men du har så rätt. Människor ska vara snälla, inte bara mot varandra, utan även mot oss själva :-)
Annika - Visst är det så. Bra att faktiskt påminna sig vad man gjort istället för det som inte blivit av. Sannolikheten är ju trots allt att man gjort ngt annat än petat navelludd som tidsfördriv
Eva - Ja nu har jag skrivit en lapp här framför mig. Inget mer dåligt samvete eller stress över bloggen.
Ni finns ju därute :D fast det går lite längre tid mellan inläggen.
Skicka en kommentar