Frukt i maten

För en vecka sedan läste jag matsidorna i G-P och blev minst sagt fundersam. "Frukten delar matvärlden" löd rubriken. Recepten innehöll bland annat persika vilket osökt fick mig att dra paralleller med september månads Paper Chef som jag var värd och domare för. Bland deltagarna fanns en ovana att blanda frukt i varm lagad mat. Men de antog utmaningen och verkar själva blivit positivt överraskade av resultatet. Månntro var denna artikel en ren tillfällighet?

Nej skämt åsido. I artikeln påstås att frukt i maten, salt och sött, är en "tvättäkta vattendelare - att älska eller hata" och fortsätter om "plågsamma sjuttiotalsminnen" men frågar också varför? I vissa världsdelar är frukt lika vanligt i maten som vi här använder rotsaker. Jag frågar mig också varför. Hur kommer det sig egentligen. Och liksom artikelförfattaren riktigt poängterar så äter motståndarna till frukt i maten både päron och druvor till ostbrickan. Salt och sött. Jag förstår inte vad problemet är.

Bilden ovan är tagen ur mitt fotoalbum med papperskopior och visar en currygryta med kokt fisk på toppen. Röran består av kokt potatis som stekts tillsammans med lök, rött äpple, curry och förmodligen var det crème fraiche också. Jag är inte hundra på alla ingredienser då bilden är tagen för 13-14 år sedan. Jag kan gå tillbaka ännu längre och minns ett mellanmål jag ofta hade med på resor mellan gymnastikträningarna inne i stan vilket var tonfisk, syrligt äpple (ibland ärtor) och majonnäs. Jag har aldrig slutat äta frukt i maten utan snarare tvärtom. Från att äta ananas på pizzan äter jag både äpplen, päron, melon, nektariner, persikor, aprikoser, gröna russin och så vidare i huvudrätten. Både varm som kall. Likaväl som köttätare kan tycka jag går miste om mycket gott som vegetarian, tycker jag alla som stelbent vägrar blanda frukt och grönsaker i maten också går miste om otroligt mycket gott! Jag hoppas aldrig jag slutar använda och blanda frukt och grönt i alla möjliga kombinationer.


Mer frukt i maten! Våga pröva!