Ursäkta mig (för det oplanerade uppehållet)

Tvivlar på om det någonsin kommer ljusna igen

Oj, det var längesedan jag inte bloggat på så här lång tid. Två veckor sedan den senaste posten. Mycket har hänt och min tillvaro har förändrats. Dessvärre har jag inga särskilt glada nyheter att delge, som t ex att jag skulle fått ett jobb, vunnit på lotto, gått och blivit kär eller på något sätt gått vidare i livet, utan det är helt enkelt så att jag numera är tvångsplacerad på heltid. Omställningen tar på krafterna. Den är såklart övergående och jag är snart inne i den vanliga jobblunken med allt vad det innebär. Att vara hemifrån 12-13 timmar i sträck varje dag och behöva tänka mat, mellanmål, träningskläder en vecka i taget är för mig en utmaning. Att dessutom att komma ihåg att boka tvättid på helger igen kräver en högst aktiv tankeverksamhet för något så tråkigt men ack så nödvändigt. Inte så konstigt att jag glömmer stänga spisplattan, missar boka träningspass, förlägger allt fler saker här hemma. Dessutom ska det under helgerna lagas mat i gross och parti för hela veckan som kommer. Att komma hem vid åtta, nio-tiden på kvällarna och då börja mitt andra jobb - att söka jobb - är inte helt lyckosamt och effektivt.

Måste säga att det är så himla skönt ändå att regeringen tänkt på detta och tycker att jag behöver arbetstränas. Det fina är också att åtgärden sägs vara till föra att deltagaren "snabbare ska komma ut i arbete". Kan inte låta bli att undra hur regeringen definierar snabbare med tanke på att två år passerat från de först placerade deltagarna som nu alltså tvingats byta anordnare. Så himla superfint och bra denna jobb- och utvecklingsgaranti fungerar! Läste en text igår av en frilansare som ondgjorde sig på alla som "räknar med" att hon ska göra jobba billigt och ibland till och med gratis, vilket hon såklart inte gör. Personligen tycker jag det låter som en sund tanke, att inte jobba gratis alltså, och jag tror de flesta av oss faktiskt vill ha en lön för det jobb vi gör. Och nej, jag pratar naturligtvis inte om ideellt arbete som vissa av oss ägnar en del av sin fritid till. Skillnaden är bara att hon kan tacka nej till "gratisförfrågningar" och istället göra jobb för dem som betalar henne lön för mödan. Det valet har inte vi i fas 3 (upptäckte just att de ändrat i texten men hittar ingen utskrift på den tidigare nu och kan inte kolla för säkerhetsskull) Och fortsätter det såhär säger jag bara: Be aware! Vi fas 3are kommer snart ta över vartenda städjobb, vårdjobb, servicejobb, bemanningsjobb, lärarjobb, visstidsjobb, receptionsjobb, frilandsjobb... Inte nog med att arbetsgivarna slipper betala lön, de f å r till och med pengar för att vi ska jobba gratis åt dem. Kan det bli bättre än såhär? *

***

I mars tidigare i år skrev jag ett öppet brev till Hillevi (arbetsmarknadsministern vi knappt sett röken av sedan dess). Till svar fick jag rappakalja och floskler. Inte ett ord om hur denna åtgärd ska hjälpa mig att komma närmare ett lönejobb. Tidningen ETC publicerade brevet och har även publicerat en debattartikel jag skrev tidigare i höst. Jag är inte ensam. Det skrivs, bloggas och kommenteras om denna fasan (=fas 3) och hade "Fas 3" varit ett privat företag skulle det vara den 5:e största arbetsgivaren i Västra Götaland! Något är fel...mycket fel... Trots det ekar i dessa ord i ett otäckt tyst tomrum och regeringen fortsätter pumpa ut miljarder av landets skattemedel till (o)seriösa fas 3-anordnare.


Hoppas ni haft en trevlig helg!


* För den som mot all förmodan skulle misstolka mina ord kan jag upplysa om att jag är högst ironisk i detta skrivna stycke.