Miss Meisters mat har kraschat

Både Miss Meisters mat och ansvarig utgivare, Miss Meister själv, har kraschat. Ingenting känns som det är på riktigt längre. Så mycket falskhet, tomma löften och innehållslösa påklistrade leenden som snurrar runt överallt. Det är som att jag egentligen inte finns. Som att jag lever genom konstgjord andning.
Allt började egentligen redan under sensommaren förra året och har av flera anledningar eskalerat. Runt nyår och årets första veckor var kulmen troligtvis nådd. Nu är jag mest utmattad och håglös efter det. Många existentiella frågor som snurrar och jag har väldigt svårt att se mening med någonting längre.

Bild uppenbarligen inte tagen av mig men fick i mail för
många år sedan och kan inte länka

Detta med jul och nyår som bekant inte är min favorittid på året. Denna omgång var värre än på länge. Utöver den återkommande ångesten och den ständigt infekterade situationen med den så kallade familjen så hände även något i början av året som tog knäcken på mig. Jag blev grundlurad. Manipulerad och utnyttjad på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Eller jo, jag anade ju eftersom jag mådde fysiskt illa, grät och kunde inte sova, men kunde bara inte sätta fingret på det förrän efteråt, då jag hade facit i hand. Jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Som om inte det var nog är min övriga livssituation så tilltufsad att jag faktiskt har svårt att riktigt klara mig ordentligt längre. Gråter i omgångar mest varje dag på min tvångsarbetsplats (vilket andra föredrar att kalla sysselsättning) och har generellt svårt att få saker och ting gjorda. Som bloggen till exempel. Jag har idag närmare 130 påbörjade, halvfärdiga och nästan klara inlägg bland utkasten.


Att datorn inte längre vill samarbeta försvårar avsevärt försöken och en bidragande orsak till svårigheter att hålla ångan uppe på nätet och i bloggen. Jag har efter egen förmåga, och med hjälp av andra, fixat mycket som hänt med datorn genom dess förhållandevis korta livstid men nu, nu klarar jag inte längre av att lösa allt. Nyss köpte jag till och med små skruvmejslar för 99 kr (åh, vad jag hellre ätit en lunch på stan för dem) i hopp om att jag genom att lossa skalet skulle komma åt och damma fläkten. Men ack. Hårddisken ramlade mer eller mindre ut men fläkten var så väl dold att jag inte vågade bända mer med risk för att knäcka något som inte ska knäckas. Igår hann jag knappt ens logga in och börja skriva inlägg innan datorn kajkade ur.

Var finns kartan hur man knyter livet om sig?

Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv och mina nu uppenbart misslyckade val i livet. Då jag blev så sjuk i kroppen att jag inte längre kunde fortsätta mitt jobb som förskollärare har allt jag gjort varit för att jag ska bli så frisk som möjligt igen, både kroppsligt och själsligt, samt att förhindra att hamna där igen. Hur har det kunnat bli så fel?
Flera år av universitetsutbildning, ideellt arbete, jobbsökande och andra aktiviteter har bara lett mig längre och längre ifrån allt vad ett hyggligt lönearbete heter. Ingenting jag gjort duger för någon arbetsgivare och idag är jag sedan länge tvångsplacerad i gratisarbete.
Ja, för som fas 3:are duger jag i princip till vem som helst eftersom jag i egenskap av just fas 3.are genererar 225:-/dag till den anordnare som "förvarar" mig. Att kalla detta sysselsättning är förstås oerhört missvisande eftersom sysselsättning är den term som används för att statistisk sett beskriva lönearbetande i landet. Likhetstecken sätts alltså mellan sysselsättning och betalt förvärvsarbete, till skillnad mot exempelvis ideellt arbete och hushållsarbete. Sysselsättning inom JUG's tredje fas är allt annat än ett förvärvsarbete och bör inte på något som helst sätt likställas med det vi i allmänna ordalag menar när vi pratar sysselsättning. Det är en inlåsningseffekt utan dess like. Efter alla år med ständig kraftuttömning och minimalt med kraftpåfyllning, ser jag inte lägre någon ljusning.

Genom konstgjord andning och mycket tjall på respiratorn för jag orkar knappt andas längre.

***