Stanna tiden!

Tiden springer mig förbi hela tiden. Får inte fatt i den. Elva dagar utan blogginlägg, jag som hade storartade planer för bloggen i år.
Ser mörkt ut just nu, trots alla tankar, funderingar och viktiga saker att skriva om hopar sig i huvudet, bland utkasten och inte minst i anteckningar och pärmen som nu sväller över av källmaterial.
Önskar varje vecka hade en extra dag, utan alla övriga livsmåsten, då en fick lugn och ro att ägna sig åt kontemplation och bloggande. Och kanske lite pulande i jorden.

Önskar er en skön söndag

* * *

Mat från världens alla hörn på en och samma kväll

Mat från världens alla hörn

Halleljujah! Nä, jag vet inget annat ord som passar bättre i sammanhanget. På senaste matbloggsträffen, hemma hos Beata, fick jag chans att bjuda på Jamaican jerk tofu och hemmagjord Catch-up. Kanske en ren tillfällighet men temat för träffen var "ett land". Ingen avslöjade något i förväg utan vi fick smaka oss fram vilka länder som var representerade. Resan gick runt i mellanöstern (Sofies mumsfillibabagoda bulgursallad) och persien (Körsbäret Cecilias auberginbakelser), till Libanon (Tant russins Fattoush) och en sväng till Grekland (Karins filodegsknyten) och såklart till heta Jamaica.
Till efterrätt hann vi med en sväng om Bryssel, Marocko, Arabien och inte minst en maffig chokladkaketur i USA.
Mer om det en lördagsgodislördag.

* * *

Jamaican jerk tofu

Barskåpet lyser fortfarande med sin frånvaro. Kan knappast skryta med att vara någon spritkonsument av rang. Men efter ett ganska långt sug och massor av inspiration, främst från Veronica (aka Moma's Kitchen) som gärna karibiserar det hon bakar och lagar, gjorde jag till slut slag i saken och har nu införskaffat en flaska mörk rom.
Men.
Baka är jag inget vidare på. Det går inte heller så bra ihop med jakten på magrutorna. Vill hellre laga mat.
Just nu med rom i.

Ett mindre missöde hände och bilderna jag tog på min jerk tofu försvann

Instinktivt tänker jag marinader, grill och långkok. Jo, jag står obegribligt kvar med ena foten i köttnormen när det kommer till matlagning, trots 15 år av vegetarisk matlagning. Tur för mig att jag är lycklig ägare av World Food Café 2 I kapitlet "Islands of the Caribbean", ett bland de elva områden/länder världen över som finns med, får det ena receptet efter det andra munnen att vattnas. Där blandas papaya, mango, kokos, paprika, butternut-pumpa, bönor, julkryddor* och en massa chili. Chili som naturligtvis används i mat främst från syd- och mellanamerika och den supereheta Scotch Bonnet kom väl till pass denna dag då jag valde att göra Jamaican jerk tofu. 

Receptet nedan är något modifierat från det i kokboken då jag bytt ut några ingredienser. Till exempel ska det enligt kokboken vara solrosolja, honung och gul lök vilket inte fanns i Miss Meisters kök för tillfället. Så bytte jag ut rödvinsvinägern mot den mörka romen och en skvätt pressad lime. 
Dessutom minskade jag något på mängden kanel och nejlika som har en tendens att ta över. Såhär i efterhand skulle jag kunnat minska lite till men det är naturligtvis en smaksak.

Jamaican jerk tofu
2-3 port (10-15 för buffé/munsbitar)

1 liten rödlök, hackad
1 schalottenlök, hackad
1 Scotch Bonnet-chili, grovhackad
2 vitlöksklyftor, grovhackad/riven
ca 2,5-3 cm fäsk ingefära, riven
2 msk muscovadosirap
2 msk rapsolja
3 msk sojasås
3 msk mörk rom
2 tsk torkad timjan
3/4 tsk malen kanel
3/4 tsk malda nejlikor
300g tofu, naturell
smaka av med nymalen svartpeppar och ev lite pressad lime

Torka tofun ordentligt med hushållspapper. Jag torkade först den hela biten och sen även alla de mindre "stavarna" (ca 16 st.) jag skar den i. Är det mat till två, tre personer går det bra att skära tofun i färre och större bitar.  

Blanda alla ingredienser förutom tofun i en mixer och kör tills den är len och jämn. Smaka av med nymalen svartpeppar och pressa eventuellt i lite lime. Täck tofun med marinaden och låt stå minst en halvtimma. Grilla sedan de marinerade tofunbitarna i ugnen tills de blir bruna på båda sidor.
Servera med tomatsås, föreslagsvis en med det vitsiga namnet Catch-up. Recept kommer snart. 

Smaklig spis!

* * *

* Bland annat nejlika, kanel, ingefära, muskot och andra kryddor vi i Sverige använder främst i juletider.

Feeling hot, hot, hot!

Eller ja, det är väl snarare som eldsvåda i munnen. För första gången har jag nämligen lagat mat med Scotch Bonnet i (obs vanlig grön chili, som håller på att bli röd, på de dryga sex år gamla bilderna här i inlägget). Chilifrukten Scotch Bonnet ingår i samma släkte som habanero, Havannapeppar (Capsicum chinese på latin) som är en av fem chiligrupper. Till skillnad från de "vanliga" avlånga chilifrukterna är Scotch Bonnet klockformad och skrynklig. Den jag fick tag på var dessutom orange. Kanske tur det då den röda habaneron Red Savina länge varit rankad som världens hetaste chili med uppmätt värde av 350 000- 557 000 Scoville.

För det är på så vis att chili har en egen het-skala - Scoville (SHU - Scoville Heat Units). Vanlig paprika har 0-värde, Peperoni ligger på mellan 100-500, Jalapeño 2500-8000, Cayennepeppar 30 000-50 000 och Scotch Bonnet har 100 000-350 000 SHU.
Enligt Wikipedia (ja, jag är för fredagstrött för att forska vidare i detta just nu) finns det andra chilifrukter med dubblat Scovill-enheter än Red Savina. Naga Jolokia har tydligen över 1 000 000 SHU och för bara ett par år sedan sägs chilifrukten Trinidad Scorpion "Butch T" vara världens nu allra hetaste (och oätbara!?) chili med nära 1 500 000 Scoville-enheter. Ren Capsaicin har ett värde av 15-16 miljoner Scoville-enheter.

Bilder från chilistudie i mars 2008

Trevlig helg!

Källor:
Chiliguiden.se
Wikipedia

Groddandet som kom av sig

Kanske minns någon att jag tidigare i våras prisade groddandet. Jag gick ut hårt med bockhornsklöverfrö och vart helsåld. Fick hybris och satte igång flera glasburkar. Med mungbönor och allt. Den böna som sägs vara enklast och förmodligen allra vanligaste att grodda.
Det kom att sluta i en smärre katastrof. Livet sjöd och bubblade i burkarna men det blev väl lite för mycket av det goda och möglet var snart ett faktum.
Så jag la ner groddandet för en stund.

Bättre gick det då med broccolifröna jag fick på min födelsedag. Mest tack vare den finurliga lilla mackapär som följde med fröna.
En liten groddlåda.
En genomskinlig plaslåda med "lock" som ett finmaskigt nät. Ungefär en matsked broccolifrön spreddes ut på "locket" och fick sig en vattendusch två gånger om dagen. Det tog inte särskilt många timmar innan de började grodda, bara något dygn eller två. Det finurliga med denna anordning är att rötterna sträcker sig ner mot vattnet i den genomskinliga lådan och skotten sträcker sig upp mot ljuset.

Sen var det bara att klippa av skotten och krydda maten. Tusen tack för den Kristiina! En riktig toppenpresent och redan välanvänd.

* * *

557 olästa inlägg

Det är nästan svårt att minnas sist jag var så trött som nu. Förmodligen var det i vevan då värken var som värst för ca 13-14 år sedan, och jag på allvar tog tag i mitt liv. Förändringarnas tid låg framför fötterna på mig. I åratal har jag på egen hand kämpat för att bli frisk, eller i alla fall hantera värken och ändå leva och fungera drägligt, och målmedvetet satsat på omskolning, tränat och gjort allt jag mäktat med för att komma framåt i livet och klara mig själv.
Till. Ingen. Nytta. 

Sedan början av februari i år hände något med mitt allmäntillstånd. Toktrött. Känner mig mer eller mindre likgiltig för allt och alla. Har varken lust eller inspiration till att fixa och dona i köket, oavsett det handlar om matlagning eller växter.
Orkar inte mer.

557 olästa inlägg.
Plus alla de boggar jag gärna läser som inte ens finns med på just den sidan (fn Bloglovin). Och det bara på en vecka eller två. Hur ska jag orka med allt jag vill göra.

* * *