Rabarber, fänkål och selleri i en salig blandning

Semster. Smaka på ordet. Som den ljuvaste sockersöta kaka en någonsin smakat. I alla fall för en som har levt större delen av livet i avsaknad av semester. Kan nästan inte tro det är sant men nu är den här. Gick ut hårt med tre soldagar, varmaste premiärdoppet ever - 18 grader - och en nyskördad bok. Nu verkar det vara slut på den lyxen då solen lyser med sin frånvaro.

Mer tid över då till mat och middagar i matglada vänners lag. Vad bättre än att starta första semesterveckan med en matbloggsträff, tema semester. Problemet var bara vad göra?
Snabbt, enkelt och smakfullt. Som så många gånger tidigare kom min räddare i nöden till undsättning. En sallad, perfekt för sommarens picknickar, enkel att förbereda och funkar bra till både bröd och grillat av olika slag. 

Tack, Yotam! Och tack Rebecka för den goda potatissalladen, Russinet för de goda "picknickbullarna", Johanna för brödet, Beata och Linda för de riktigt snaskiga sötsakerna! Gick hem denna blåsig måndagskväll mätt och glad i hela kroppen. Ni är bäst! 

Sallad av rabarber, fänkål och selleri (av Yotam Ottolenhgi)
4 port

1 stort fänkålsstånd, tunt strimlad
4 selleristjälkar, tunt strimlade
1 stor rabarberstjälk, tunt strimlad
20 g basilikablad, grovrivna
15 g dragonblad, grovhackade
10 g dill, grovhackad
2 tsk fänkålsfrön, rostade och grovt krossade

DRESSING
3 msk olivolja
2 msk citronjuice (av 1-2 citroner)
1 msk lönnsirap
salt 
svartpeppar

några nävar granatäppelkärnor 

 

~ Blanda ihop olja, citronjuice och lönnsirap. Salta och peppra. Ställ åt sidan.
~ Rosta fänkålsfröna i torr stekpanna och låt sedan svalna.
~ Strimla grönsakerna, ca 2 mm tunna. Göres enklast med hjälp av en mandolin.
~ Plocka bladen av de färska örterna, riv eller hacka grovt och vänd ner med de strimlade grönsakerna.
~ Krossa de rostade fänkålsfröna grovt och vänd även ner dem i salladen.
~ Vispa/skaka dressingen och tillsätt precis innan servering. Är det picknick på g så ta med dressingen separat och blanda i på plats.
~ Toppa med ett par nävar granatäppelkärnor.

 

Smaklig spis!

* * *

Karins kokbok är äntligen här!

Tror det är Karins andra hälft som fotat

Det känns som inte särskilt längesedan. Vid närmare eftertanke är det över sju månader sedan vi hälsade på hemma hos allas vår Karin. I Mollösund på Orust. Då var det fortfarande sommar och sol och vi hade en superhärlig dag tillsammans. Full av mat och minst fotograferande. Jo, så är det när vi matbloggare träffas. Det fotas i parti och minut.

Fotograf här är Karin själv

Vi visste att en kokbok var i görningen och har alla provlagat och provbakat en del recept. Och som vi väntat!
Nu är Karins kök - mat och minnen från Mollösund äntligen här. En helt fantastiskt fin bok. Underbara bilder och alldeles lagom stor. Gillar precis allt med kokbokens format vad gäller papperskvalitet, storlek, tyngd och ja, allt det tekniska. Naturligtvis står själva maten i centrum och det är ju ingen hemlighet att Karin lagar och bakar rackarns god mat. Allt är i och för sig inte vegetariskt men i det här fallet står jag ut med det ;-)

Har du tid och möjlighet så ta tillfället i akt att köp ditt eget ex, signerad! Du får alltså träffa Karin i egen hög person och dessutom få dig några smakprov från kokboken. Imorgon lördag håller nämligen Karin boksläppskalas i Trollhättan. Läs mer och anmäl dig här på fb-eventet.

 

Kan dessvärre inte själv medverka för jag är på resande fot till vad som kommer bli mitt första äventyr i Italien.

Trevlig helg!

* * *

Rischoklad a la 2010-talet

Trots den oförskämt dåliga uppdateringen i bloggen har jag varit på flera underbara matbloggsträffar under året. Bortsett från att jag dessvärre inte hann vara med hos bästa Plommonet Johanna så har jag trots allt hälsat på hemma hos Beata, badat fötterna ute hos Karin, haft kräftkalas (nåja, vi hade pappershattar på huvudet i alla fall) hos Linda och snicksnackat i omgångar hos Charlotta.Senast i raden för min del var det födelsedagstema för Rebecka och jag bjöd på rischokladtoppar.

Kanske ett vanligt julgodis för de flesta men som liten var det mina traditionsenliga födelsedagskalasgotter. Då jag är mer än lastgammal, lever med mer kunskap och andra värderingar än under min uppväxt så fick jag nu tillfälle att modernisera det gamla receptet. Ut med vårgårdariset och in med dinkelpuffar.

Rischoklad a la 2010-tal
ca 40 st

100 g choklad, 70 %
100 g choklad, 85 %
150 g kokosolja, eko (t ex Kung Markatta)
3 dl dinkelpuffar, osötade, eko
1 dl quinoapuffar, osötade, eko
3 msk (eller mer) mörk rom

Smält kokosoljan och chokladen i kastrull (alt. vattenbad) på låg värme.
Rör i mörk rom.
Vänd till sist ner dinkel- och quinoapuffar.
Skeda ut smeten, ca 1 matsked, i ganska små pappersformar (lite större än de små knäckformarna men mindre än muffinsformar.
Ställ på brick i kylen ett par timmar och låt stelna.

Smaklig fika!

* * *

Mat från världens alla hörn på en och samma kväll

Mat från världens alla hörn

Halleljujah! Nä, jag vet inget annat ord som passar bättre i sammanhanget. På senaste matbloggsträffen, hemma hos Beata, fick jag chans att bjuda på Jamaican jerk tofu och hemmagjord Catch-up. Kanske en ren tillfällighet men temat för träffen var "ett land". Ingen avslöjade något i förväg utan vi fick smaka oss fram vilka länder som var representerade. Resan gick runt i mellanöstern (Sofies mumsfillibabagoda bulgursallad) och persien (Körsbäret Cecilias auberginbakelser), till Libanon (Tant russins Fattoush) och en sväng till Grekland (Karins filodegsknyten) och såklart till heta Jamaica.
Till efterrätt hann vi med en sväng om Bryssel, Marocko, Arabien och inte minst en maffig chokladkaketur i USA.
Mer om det en lördagsgodislördag.

* * *

Ilvas chokladkaka

Kaka bakad i mars 2010

Kanske inte så dumt ändå att bli av med en del material. Det är ju inte så att jag helt saknar bilder. Tvärtom. Har väl i runda slängar 20 000. Mestadels skräp. Fast jag brukar försöka rensa och namnge bilderna i samband med överföringen är det på tok för många mappar som lämnats därhän. Går snabbare att rensa ur källarskrubb, vind och garderober än att få ordning bland bilderna. Ett par veckors heltidsjobb skulle säkert behövas.  
De senare bilderna är också om inte sämre så i alla fall inte bättre än de tidigare. Varför? Kan jag skylla på kameran tro? Tycker inte den har samma skärpa som tidigare och det är svårt att få ljus i bilderna.

En gång i tiden fanns intentionen att bli bättre på matfotografering. För en som aldrig ens fotograferat särskilt mycket vet jag inte varför jag trodde mig klara det. Också.
För vem är jag att hålla takt med dem som har både råd med schyssta kameror (som ju gör mycket av jobbet), goda kokkonster, massor av kul/modern/rätt rekvisita, bra datorer och datorprogram och inte minst tid att ägna sig åt att lära sig allt det tekniska. Eller med andra professionella fotografer för den delen. Det är lätt att glömma av allt det där när en surfar runt bland matbloggar i tron att alla är amatörer och hobbybloggare.
Tycker Johan och Henrik gör en utmärkt illustration av just detta inför det sista avsnittet i deras TV-serie Alla är fotografer. Ett annat skönt exempel som visar hur det kan gå till att fota till bloggar ser ni här. Se och lyssna på Mia Öhrn här (klicka på "matfotografins historia").

Så här kan det bli när en försöker få till det och ändrar inställningar

Det är inte bara bilder jag glömmer att namnge. Recept blir heller inte nerskrivna. Fånigt nog skriver jag recept till bilder jag glömmer namnge och vice versa.
Nu har jag inte bara rotat runt bland alla samlade lappar och anteckningsböcker sedan Miss Meisters mat förddes, jag har dessutom letat igenom, så gott det går, Ilvas gamla blogg Aglio e olio och hennes engelska dito Lucullian Delights. men kan inte hitta receptet. Om jag inte minns fel var det grahamsmjöl i, vilket gav kakan en annorlunda textur mot vad en är van vid då det kommer till söta bakverk. Funderar på om det eventuellt var kokosmjöl i också.
Hur som helst, vill ni testa något nytt som lördagsgodis kan jag rekommendera er att kika här och här bland Ilvas bakrecept. Om inte annat finns en del recept med kikärtsmjöl, kastanjemjöl och annat skoj. 

Smaklig fika!

* * * 

Lucia alleredan

Imaginär bild av tjusigt glaserade pepparkaor samt bricka med pepparkaksänglar.

Jag slutar aldrig förvånas över hur fort tiden går. Och fyller den med meningslösheter gör jag. Hur mycket jag än försöker hitta mening och framgång faller jag platt. Dagarna går åt till att leta jobb, skriva jobbansökningar, ringa kontaktpersoner, försöka vrida och vända på sig själv för att passa in. Jag lagar mat, trasig cykel och trasiga kläder. Som om det inte var nog dog datorn i veckan. Det har varit en dyrköpt skitdator redan från start och tidgare har jag lyckats fixa det mesta men nu går jag bet. Därinne finns i princip allt som betyder någonting i mitt liv. Dokument (dessvärre alla ansökningshandlingar) ordbehandlingsprogrammet, bilderna, rapporter, listor och till och med mappen (jag vet till och med precis var jag ska hitta den) med alla bokmärken i firefox. Men allt är svart. Vill inte ens funka med F10/F11/ESC osv.

Men är det lucia så är det och då får en äta lussekatter till frukost. Klassiska lussebullar brukar vara mitt enda "måste" i december. Pepparkakor, julgodis och andra småkakor blir om det finns pengar, tid och lust. I år skulle jag i och för sig kunna tänka mig att göra en extra omgång saffransbullar - med vit choklad, mandelmassa och toscaglasyr. Josåatte, årets smaskigaste bulle minsann. Pernilla hade bakat till matbloggsträffen vi hade förra veckan.
Tu daj får, aj kidd ju nått.
Och hörrni, tack för hjälpen alla ni som bidragit till Från blogg till bössa/Musikhjälpen!
Någon som mot förmodan inte hunnit bidra än så är det inte försent. Bössan är fortfarande öppen. Årets tema handlar om alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Dessutom är det långt ifrån alla i världen som har tillgång till preventivmedel och sexualupplysning. Varje år går i runda slängar 50 000 kvinnor döden till mötes på grund av osäkra aborter.
Tillsammans gör vi skillnad.

Trevlig helg!

***

Från blogg till bössa

Nu skriver vi matbloggshistoria. Idag slår Från blogg till bössa upp portarna till sitt första initiativ och bidrar till Musikhjälpen 2013.

Vi är några matglada, smått nördiga, bloggare i Göteborg som då och då slår våra matsäckar ihop och ses över en lång och smakfull kväll. Inte bara bjuder och njuter vi varandras godsaker och sällskap, ibland blixtrar det också till när vi slår våra kloka huvuden ihop. Den ena idén efter den andra ploppar upp. Det är inte utan att vi ibland drabbas av storhetsvansinne och smider planer för den ena matrevolutionen efter den andra.
Senast resulterade det hur som helst i sammanslutningen Från blogg till bössa - matbloggsträff för den goda saken.
Vårt första initiativ är att bidra till Musikhjälpen 2013. Efter en del turer vad gäller tillstånd och annat praktiskt landade det till slut vid en ren och skär penninginsamling till Musikhjälpen.

Till det behöver vi er hjälp!

Vår digitala insamlingsbössa Från blogg till bössa finns här. Väl där är det bara att följa instruktionerna. Har du aldrig tidigare gjort ett så kallat SMS-köp så går det att göra EN gång (innan WyWallet hugger sina kontrolltörstiga tänder i dig). Till höger här i min blogg finns under hela insamlingsperioden länk till bössan. Vem som helst är naturligtvis välkommen att lämna bidrag.
Självklart har vi även ett fb-eventet (var inte rädd för att sprida vidare!) där länkar och uppgifter om Musikhjälpen finns. Insamlingsinitiativet pågår:

Från blogg till bössa 

Från: Tisdag 10 december kl 08:00

Till: lördag 14 december kl 18:00

Som tack för hjälpen är du fri att hämta så mycket inspiration och recept bland våra matbloggar som du bara mäktar med. Kanske hittar du till och med ett och annat som lockar till ett grönare julbord.

Mer om insamlingseventet Musikhjälpen, ett samarbete mellan P3 Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen kommer i veckan samt om årets tema - Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet.

Tack för hjälpen!
***

Grönkålssallad à la julsmaker

Foto: Matrepubliken, lystrar även till Charlotta

Alltså tänk om min blogg skulle ha så här flotta bilder. Vilken succé den skulle gjort. Well, så är det här i livet. Olika falla vår lott. Har en varken mobilkamera eller ens en duglig liten digitalkamera i höstmörkret, så får en stå sitt kast och låta andra föreviga sina matkreationer. Idag tackar jag särskilt Charlotta för den urtjusiga bilden.

För några veckor sedan gjorde jag en liknande sallad som denna. Då med ugnsrostad pumpa till och annan kryddning. Idén kom från en blandning av 2-3 recept bland amerikanska matbloggare jag stött på, inför den stora amerikanska matfrossahelgen Thanksgiving. Så, vad annat att göra, när det vankades matbloggsträff med tema jul, än improvisera och skjuta lite från höften.
Beroende på hur många rätter som finns och hur många som ska äta räcker salladen mellan ett par stycken till ganska många. Som vegetarian kan jag lätt sätta i mig 200-300 g grönkål under en måltid men är det ingen huvudrätt så räcker det naturligtvis till många fler.

Grönkålssallad à la julsmaker
många port

1 packe färsk grönkål (400g)
1 1/2-2 dl quinoa
2 msk olivolja
2 apelsiner
1 bit färsk ingefära
1/2 citron
7-8 kryddpepparkorn
4-5 svartpepparkorn
1/2 tsk gula och svarta senapsfrön
knappt 1/2 tsk fänkålsfrön
örtsalt
(ev chili/cyenne)
granatäppelkärnor (till garnering)

~ Koka quinoan enligt förpackningen. När den är färdig, ställ åt sidan och låt svalna lite.
~ Skölj grönkålen och repa av stammarna. Torka av överflödigt vatten och riv grönkålen i grova bitar. Massera in 2 matskedar olivolja i några minuter. Ställ åt sidan.

~ Rosta kryddpepparkorn, svartpepparkorn, senapsfrön och fänkålsfrön i torr stekpanna och mortla sedan alltsammans.
~ Skala en nästan tumstor bit färsk ingefära. Riv (eller finhacka) den fint och blanda i quinoan. Tillsätt även de mortlade kryddorna.
~ Tvätta en av apelsinerna ordentligt och riv zesten av den över quinoan och pressa även i apelsinsaften från halva apelsinen och den andra halvan i grönkålen.
~ Skär skalet av den andra apelsinen och skär fruktköttet i tunna skivor (till garnering). Dela granatäpplet mitt itu och slå ur kärnorna. Enklast (eller i alla fall det sätt som skvätter ner minst på väggar och inredning) är att ställa en vid bunke i vasken och hålla ena halvan (med skärsidan nedåt) i handen och slå, ganska hårt och bestämt, på den runda ovansidan med en träslev. Slå tills kärnorna lossnat. De sista kan dock petas ut med fingrarna. Glöm inte att ta på förkläde!
~ Smaka av quinoan med örtsalt och en halv pressad citron. Pudra eventuellt över lite het chilikrydda om du önskar. Vänd ner quinoan i grönkålen.

Till servering; lägg ut grönkålsblandningen på ett stort fat och garnera med apelsinskivor och granatäppelkärnor.
Smaklig spis!

Trevlig helg!
 

***

1001

I helgen postade jag mitt tusende inlägg i Miss Meister's mat och jag vill naturligtvis tacka alla gamla och nya läsare! Ni anledningen till att jag allt som ofta stångas med att på alla sätt jag kan hålla liv i matbloggen.

Idag bjuder jag på ett stycke matbloggshistoria. Bland annat om hur mycket som har hänt på över ett halvt decennium, samtidigt som så mycket stått still. I förra inlägget visade jag originalbilden till förta bloggloggan. Tre lila gräslöksblommor. Från min lilla täppa på gården. Då hade jag ingen särskild kunskap om fotografering och ingen som helst vetskap ens av bildredigering. Tur en då har bloggsvänner som kan!

Min första blogglogga. Mitt foto och Kinnas redigering.

Då, tjugohundrasju, var min bakgrund här såklart lila. Det fanns ingen bild i bloggens header utan där stod bara, med röda versaler, bloggens namn: MISS MEISTERS'S MAT MED MERA... Ja, jag vet att jag har ett engelskt genitiv-s i namnet på min annars så svenska blogg. Kände mig väl lite internationell efter de nyss avslutade 3,5 års studier (vilka till 80 % genomförts på engelska) och kanske, kanske skulle jag börja skriva på engelska istället för svenska.

Bah.
Så lite jag visste då.

Så lite jag anade om hur ofantligt mycket tid det skulle ta att hålla sig med en matblogg. Då gällde det nämligen inte bara att spotta ur sig recept, texter, bilder och så vidare utan ett måste var att socialisera sig med de andra matbloggarna. Genom kommentarsfälten. Genom att ge och ta av varandras idéer - och självklart blogga och länka om det! Fast då var aktiviteten på både Facebook och Twitter väldigt låg och intetsägande. Idag är det annat ljud i skällan.

Min första egentillverkade blogglogga

Under 2010 fick jag möjlighet att pröva en annan kamera än min lilla Canon PowerShot A540. Hjälp, vilken skillnad! Men ack, säg den lycka som varar. Den var bara till låns. Dessutom var bildfilerna enormt stora och datorn som redan börjat kajka ur när jag kör en del program, särskilt då jag rensar, döper och arkiverar bildfilerna, trilskades än mer och det gick knappt ens att börja redigera innan den plötsligt slocknade. När tid finns har jag dock lyckats tillverka egna bildloggor. Av bilder tagna just med den lånade kameran.

Min andra egentillverkade blogglogga

Ja, för det är inte bara maten (råvaror, kryddor, tillagningssätt, köksprylar och allt som ska till för att få ihop en bloggvärd maträtt) och hyfsad matlagningskunskap som behövs för att driva en matblogg. Det krävs även teknik i form av (fungerande) dator, (fungerande) internetuppkoppling, bloggverktyg, (fungerande) kamera, bildredigeringsprogram och ja, som ni förstår finns inte alltid allt det där tillgängligt. Bara sådär.
I alla fall inte för mig. Och inte i mitt huvud.

Jag har fått lära mig allting på egen hand. Än idag har jag ingen aning om hur en får till en trippelbild på det sätt som första loggan har och kan inte mycket annat än att klippa till kanter och ändra RBG-färgerna. Typ.
Då Blogger för en tid förnyade sig (utökade bland annat sina funktioner och mallar för bloggarna) såg jag min chans att förbättra utseendet på Miss Meister's mat. Men nä. Datorn börjar naturligtvis rusa och lägger av så fort jag uppdaterade bloggen till en annan mall än den jag har nu.* Så. Trots utveckling står alltså Miss Meister's mat still på det planet.

Nuvarande bildlogga. Den fjärde i raden och tredje av mina egentillverkade

I samband med att jag hösten 2011 tillverkade en app för Miss Meister's mat började jag fnula på ännu en ny logga. Först i januari 2013 blev den offentlig. Jag hade klippt bort "med mera..." och kallar numera min matblogg för Miss Meister's mat. Från början stod "med mera..." med för jag hade tankar på något storslaget och nydanande för en matblogg och lämnade på så sätt en "öppning" för det. Men det är så tidskrävande och har inte blivit så mycket av det mina intentioner var.

Det här var alltså ett stycke "teknisk" matbloggshistoria och för att inte lämna er helt utan recept så kommer här en avslutande berättelse om alla mina, och andras, recept som finns att hitta i bloggen.

Originalbild till bildloggan till receptsamlingen

Det hela började faktiskt redan under hösten 2007 men det var först en sommar för tre år sedan som jag äntligen publicerade Miss Meisters receptsamling - ett försök till att skapa ett slags receptregister för Miss Meister's mat. Till skillnad från exempelvis kokböcker är arkiveringssättet i bloggarna nämligen kronologisk och har inget med själva inlägget att göra annat än vilken dag (och tid) det postas. Rätt så meningslös om en letar efter ett särskilt recept.
Visserligen finns taggarna till inläggen att använda och det går naturligtvis att skriva i sökrutan (i alla fall i Blogger) längst upp till vänster men flera matbloggare använder sig av ett slags receptregister i sina sidomenyer.
Min förhoppning är såklart att receptsidan ska underlätta letandet. Då jag är lika indoktrinerad som de flesta andra av det vanligen kategoriserade maträtter som t ex fågel, fisk, vegetariskt osv, har jag dock haft svårt att hitta egna kategorier (och därav de oändligt många taggar). Allt här är ju som bekant vegetariskt. Har försökt dela in maten efter underrubriker som följer:

Grönsaker
Böner, linser, tofu och ägg
Ris, pasta, potatis m.m.
Soppor
Sallader
Smårätter, röror och såser
Frukt bär och frukost
Efterrätter

Har testat andra indelningar men hur jag än vrider på det så får det trots allt vara så här ett tag till. En lista med vissa restriktioner. För där finns både pasta och linser under rubriken Grönsaker och naturligtvis grönsaker under alla övriga rubriker.
Smaklig spis önskar jag hur som helst er alla ska få!

Tack alla läsare av 

Miss Meisters mat!

 ***

*och dessvärre har jag upptäckt att den automatiska konverteringen av de äldre inläggen inte ser särskilt smickrande ut längre och det är till exempel allt för många inlägg med orimligt stora tomma stycken mellan bilder och textavsnitten. Dessvärre har jag hittat inlägg där mina bilder helt saknas! MINA EGNA bilder. Det är hur konstigt som helst. 

Matbloggspicknick i det gröna

 

Trots en dålig start på gårdagen och med en del brännblåsor i handflatan så såg den ut att få ett värdigt slut. Matbloggspicknick i det gröna stod på schemat. Vilken matfest det blev! Då jag var utan kamera förevigades inte all mat av mig. Det gjordes den däremot av de andra som var med. Linda var riktigt snabb och hade kort efter det vi skiljdes åt lagt upp en sammanfattning av kvällen (med alla matbilder) på Livsaptit, plus recepten på godsakerna hon tagit med sig. Tant russin aka Kim hade gjort fantastiskt goda portionspajer fyllda med sparris, pistagenötter och ost (skulle gärna äta dem idag igen!). Mikael kom med det största picknickbrödet av alla vilket visade sig innehålla en och annan överraskning. Rebeccka, som roddar Hemma hos mig, hade gjort tunnbrödsrullar. Med olika fyllningar minsann. Och så hade hon burit med sig en flaska fläderblomssaft.
Snart. Mycket snart. Så är det dags att smyga stan runt på fläderblomsstöld. Jag högg snabbt en av de vegetariska, fyllda med tomat och avokado. Mmmm.
Så träffade jag Cecilia, bloggerskan bakom Körsbärets Kök, för första gången irl. Hon hade också med sig brödrullar fast med någon laxfyllning vilka jag naturligtvis inte smakade på. Tror dock de föll de andra i smaken.

Det första jag satte tänderna i var Kristiinas supergoda kaalipiirakka (kålpiroger). Sen följde som ett enda långt segertåg i munnen och det ena goda efter det andra avlöste varandra. Så fick vi en bonus också, Plommonet kom med och hjälpte oss rensa faten. Eller ja, som vanligt fanns där mat i överflöd så det tog inte på långa vägar slut. Trots att jag var till bredden fylld så smakade jag en bit av Kristiinas hasselnötskaka med vit choklad och hallon (nä, jag har verkligen ingen willpower...) samt Lindas glutenfria chokladkakor gjorda på bl a svarta bönor, kokosolja, nötter, mullbär och lite annat smått och gott. De kom till genom inspiration av Ann-Louise kakor som i sin tur hittat receptet hos My New Roots som i sin tur... vem vet?

Själv bjöd jag på denna olivkaka med ost och nötter vilken inte riktigt verkade gå hem lika mycket som hos dem som hos andra jag bjudit. Smakar nog bättre tillsammans med gott rödvin, en mörk och regnig höstkväll än i gröngräset en solig junikväll. En liten justering från mitt tidigare recept blev denna gången som så att jag hade cheddar istället för herrgård samt kryddat den med både dragon och ramslök.

Tack alla matbloggsvänner för en riktigt smakfull måndagskväll!

***

Trevlig valborg!

Sitter och tittar på bilder tagna vid den här tiden förra året. Min odlingslott är ett utmärkt motiv att jämföra hur årstiderna varierar från år till år. Förra året var till exempel mycket varmare under april då blommorna var både fler och längre komna än hittills i år. För trots att solen tittar fram en del mellan molnen är det iskalla vindar som sveper omkring. Hoppas alla som ska spendera dagen och kvällen utomhus tar på mössa, halsduk och vantar.

Själv stannar jag inomhus, tar mig ett glas bubbel och läser om vad för trevliga finska valborgsvanor det finns. Lite sent påtänkt idag (bra att spara för kommande tillfälle) är den finska valborgsdrycken Sima som Pickipicki blandat till med både citron och apelsin. Verkar riktigt god. Dessutom ska det ätas flottyrringar/munkar/struvor av något slag som till exempel dessa "fågelbon" som Hovkonditorn gjort. Som om inte det var nog måste jag också få tipsa om hennes Kokos- och bananmunkar. Vill man hellre pyssla än hålla på med mat och fika har Kristiina bloggat om hur du enkelt gör din egen vappuviuhka. Såg förresten en liten tjej då jag var på väg hem från träningen i eftermiddags som höll en till synes nygjord vappuviuhka i högsta hugg. Dock i rosa och vit. Hade aldrig kopplat vad det var om jag inte läst Megane tidigare.

Skål på er!

Presenter från Megane, en bortglömd 6-årsdag och lite om bloggosfären.

Tack Megane för de fina lila presenterna!

Redan inne på sjunde året med Miss Meister’s mat (jo, jag har missat bloggens födelsedag med ett par månader) och fortfarande har jag inte fått rutin på bloggandet. Märkligt. Fast ändå inte. Känner mig ändå inte i fas med min omgivning. Med världen. Med mitt eget liv. 
Det har hänt en del inom matbloggosfären sedan jag började och jag känner inte igen mig. Känner mig inte riktigt hemma bland matbloggarna längre och gillar inte riktigt det jag ser. Alltså jo, det finns många urtjusiga och flotta matbloggar med de vackraste bilder att vila ögonen på. Det saknas definitivt inte heller idéer och smakfulla matkreationer att ta sig an. 

Det är något annat.

När jag började blogga hade jag bara varit med dator en förhållandevis kort tid i mitt liv och kände mig bokstavligt talat som Bambi på hal is. Så här i efterhand vet jag inte om jag ens hade börjat bloggat som jag gjort om jag hade haft både jobb och partner. Skulle det funnits barn med i bilden tror jag definitivt inte hunnit med. Jag som knappt mäktar med själv begriper inte hur alla ni andra gör? 

Tillbaka till bloggandet. 

Rent matlagningsmässigt hämtar jag min främsta inspiration från kokböcker och matlagningsprogram på tv. Matbloggandet är för mig mer av det sociala slaget. När jag startade Miss Meister’s mat med mera… blev det fokus på just mat av alla olika inriktningar bloggar nu kan ha* just för att jag gillar och spenderar mycket tid på att laga min egen mat. Dessutom hade jag just engagerat mig i en matlagningstävling över nätet och fick mersmak. Genom matbloggen och kommentarsfunktionen började jag så sakta nätverka och skaffade mig vänner och bekanta. Kors och tvärs i världen. Dock främst i Sverige. 
Med åren har det dessvärre minskat och jag har allt svårare att riktigt fastna för nya bloggar/bloggare. Dels för att det är otroligt tidsödande och mycket av min "datortid" har flyttats över till facebook/twitter/div nyhetsflöden och artikelsök. Och dels för att jag saknar det genuina i så många bloggar/bloggare. Något har också hänt med wordpressbloggarna som plötsligt en dag vägrade låta mig kommentera dem med mitt matbloggsalias. Konsekvensen blir att jag antingen kommenterar genom Miss Meister's fb-sida eller inte alls då det tar ännu mer tid att logga in och ut hela tiden mellan bloggarna.

Bästa födelsedagstårtan!

Inte helt otippat har antalet bloggar ökat markant på senare år. Världen över. Enligt Technoratis** senaste undersökning är det bara dryga 60 % som bloggar privat. Resten är professionella företagsbloggar, egenföretagare och andra som på ett eller annat sätt tjänar pengar på sin blogg. 
Då dygnet fortfarande endast har 24 timmar försöker jag begränsa mig till matbloggosfären trots att en och annan blogg slinker igenom. Dessvärre verkar det idag mest handla om att synas, höja staplarna i statistiken, att få gratisprodukter och att så fort det bara går klättra upp för bloggtoppsstegen och mindre om reflektion och ett ömsesidigt utbyte av smakupplevelser, matlagningserfarenheter. 

Tänker lite på det SMASKENS skrev tidigare i år om hur matbloggosfären är som ett enormt spindelnät där vi alla mer eller mindre har en relation till varandra. Att det är positivt att ge varandra uppmärksamhet och hon skriver "Att inte inse att många av oss tänker snarlika tankar, lagar snarlika rätter och skriver snarlika texter - det är att leva i förnekelse". Nä, vi uppfinner knappast hjulet igen. 
Tycker ändå likformigheten blivit alltmer påträngande på senare år. Förmodligen för att det går mode inom mat vad gäller råvaror, tillagning, uppläggning och inte minst fotografering vilket matbloggarna blir bättre och bättre på att följa. Ja, för reklam blir allt vanligar och mitt i allt detta är det som sagt fler och fler som använder sin matblogg mer eller mindre professionellt och liknas vid privata matmagasin och fotoutställningar. Med det kommer en släng av opersonlighet och mer marknadsföring. Dock har bloggformatet en personlig ton och inte alltid helt lätt att avgöra om det just är en personlig blogg eller ett företags blogg.
Dessutom är köttlobbningen i landet otroligt stark vilket är oerhört smärtsamt att se. Helt ogenerat får den även skjuts av otaliga bloggar. 

Kanske är det där det skaver. 

Butikerna dignar av flotta mat- och baktidningar, som självklart även håller sig med webbsidor och diverse "proffsbloggare". TV kryllar av mat- och bakprogram vilka även dem har tillhörande hemsidor och bloggar. Överallt möts en av reklam och grusar det som verkligen spelar roll. 

Det personliga. 

Jag gillar det personliga. Bloggare som testar kokboksrecept, som kanske inte blir riktigt lika tjusigt som det på bilden i boken. Bloggare som delar med sig, bjuder på sig själv och sina erfarenheter. Oavsett det handlar om att pochera ett ägg för första gången eller bränna vid potatisgratängen till stora festen. Tips och idéer om vad göra med rester, var en hittar något särskilt köksredskap och lite personliga erfarenheter om vad en håller på med. Allt måste liksom inte vara tillrättalagt och perfekt.*** Det får en nog av annorstädes. Dock skulle mer reflektion och eftertanke kring råvaror och matkonsumtion över lag vara önskvärt.

Och med allt detta sagt våndas jag över mitt eget bloggande och hur det kommer se ut framöver. Jag hittar inte riktigt rätt forum och sammanhang där jag känner att jag passar in, samtidigt som jag får vara mig själv.
En sak är säker i alla fall, Miss Meister's mat kommer fortsätta leva ett tag till.

XXX

*På den svenska bloggmarknaden låg matbloggar inte särskilt högt i kurs när jag började blogga utan då, liksom nu, var det livsstilsbloggar, fotobloggar och modebloggar man hittade i topp. Idag har antalet matbloggar ökat en hel del (och många slutat blogga) men befinner sig ungefär någonstans i mitten bland de större bloggområden som finns (enligt Bloggportalens**** siffror som katalogiserar drygt 120 000 bloggar) 

**Technorati, en söktjänst som indexerar bloggar världen över, har sedan 2004 sammanställt "State of the Blogosphere" som är rätt kul att läsa och dessutom är rapporterna fullspäckade med stapel- och cirkeldiagram. 

***Även om jag själv vid flertalet tillfällen fallit i perfektionsfällan och det är många bilder och maträtter som blivit obloggade just på grund av att prestationsångesten blivit för stark  - helt i onödan då jag varken har kunskap, resurser och utrustning till en perfekt yta här i matbloggsfären. 

****som i sin tur ägs av Twingly som indexerar 55-62 miljoner bloggar (de uppger 55 på en sida och 62 på en annan. Gissar de inte uppdaterat sidan, där det står 55, på ett tag).

Gigantisk sötpotatis och andra meningslösheter

Gigantiska sötpotatisar

Har drabbats av plötslig prestationsångest. Tusen saker snurrar runt i skallen. Mat i kvadrat, tankar och idéer om alla de där oskrivna böckerna, saker jag borde ta tag i (vind/skrubb/överfulla garderober/fotoalbum) nu när jag ändå inte har något jobb att gå till (trots att det är ett heltidsjobb att söka jobb och rapporteringskravet till af hänger över en som en hundrakilos sandsäck), ångesten över att vända och vrida på varenda krona, formuleringar om mig själv i ännu fler ansökningsbrev och så mycket mer.
Jag försöker fokusera men allt bara fladdrar förbi mig hela tiden. Medan jag läser en text tänker jag på vad jag ska laga till nästa bloggträff, hur jag ens ska ha råd med den och kommer varken ihåg vad jag just läst eller vet vad jag ska laga. Så öppnar jag bloggen för att producera ett inlägg varpå jag inser att säkert hälften av de i runda slängar 100 utkast är tankar och funderingar kring själva bloggandet och bloggens existens, kring livet, arbetslösheten och samhällets attityder mot arbetslösa, om matproduktionen i världen, om orättvisor och utarmning av människor världen över. Allt vilket kräver både tid, efterforskning och koncentration för att få ihop till presentabla texter.

Köpte nyligen en sötpotatis som vägde över 700 gram. Galet. Sötpotatis på anabola. Mer än så behövs inte för att jag ska gå igång och börja fundera över om det är normalt? Trots att vi på senare år vant oss vid sötpotatisen är det ingen rotsak vi odlar här och jag vet egentligen inte hur den förväntas se ut. Är de pumpade med växtnäring eller inte? Hur kan jag få reda på det? Var ska jag börja? Spelar det någon roll?

Är det bara jag eller finns det fler matbloggare där ute som funderar på detta viset tro?

***

Tack för senast!

Bilden är tagen av Tina och lånad från hennes matblogg Pickipicki

Sista helgen på året och jag kan bara beklaga att Miss Meister inte riktigt orkat med Miss Meister's mat under 2012 och allra minst under senhösten och vintern. Ett omtumlande år och inte minst brist på en ordentligt fungerande dator har satt käppar i hjulen, gång efter annan. Jag har inte heller särskilt många bekanta omkring mig med tillräcklig datorkunskap som kan hjälpa till så problemen har i princip blivit beständiga då jag själv inte klarar av att lösa allt. Dock kommer ett och annat tips från folk där ute i cyberrymden varav flest tycker att jag ska köpa ny dator. Företrädesvis en bland sorten av det designade äppelmärket. Trots att den jag har bara är drygt tre år. För er då, som enligt mig verkar totalt verklighetsfrånvarande, kan jag bara upplysa om att en sådan kostar många fler kronor än dem jag har att leva på varje månad, vilka oftast stannar på ett fyrsiffrigt belopp.
Men allt är inte nattsvart hela tiden. Det har funnits en och annan ljusglimt under året.

En av höjdpunkterna, vilket såklart har med mat och matbloggare att göra, var när jag fick finbesök här hemma av både nära och långväga matbloggsgäster. En kväll i oktober kom nämligen Veronica, Tina och Calle, Rebecka, Linda och Beata och hälsade på. Kamerablixtarna ven under kvällen men själv har jag inte en enda bild från tillfället. Det fotades med allt från enkla mobilkameror till avancerade systemkameror (+ extra objektiv) och allt däremellan. Och det var inte bara maten som fastnade utan även jag, som vid ett tillfälle stod med två stora kameror upptryckta i nyllet. En skulle plåta tårtan jag höll och den andra mig när jag blev plåtad med tårtan. Det var nog så nära paparazzis jag kommer hamna.

Vi åt tills våra magar inte längre hade några tomma hörn. Bland annat åt vi finska gotter från Tina och Calle som äggsmör, dock utan karelska piroger men med riktigt surdegsbröd och så brödost (även kallat kaffeost) med hjortronsylt, Lindas pumpasallad, mina kryddiga kikärter i tomatsås och haricots verts (går lika bra att krydda med spiskummin som med kummin, vilket står i receptet) och Beatas Lingonkolapaj och så var det ju den Karibiska romkakan som Veronica aka Momas Kitchen gjorde som små bakelser av. En skiva kaka toppad med vispad grädde, färska vinbär och choklad. Kunde inte bli ett bättre avslut på kvällen.

Tack alla matglada gäster

 som förgyllde min höst!

***

Kakdegsklubbor efter maten, tack!

Ibland ska man ha tur! Så många gånger som jag varit sugen att smaka på cake pops men med risk för att sätta i mig allihopa själv så har jag avstått från att göra egna. Äntligen fick jag ändå smaka på en. Mmmm. Och inte bara en kakdegsklubba utan även en rackarns god brownie. Det såklart efter en kantarell- och potatisfrittata, sallad och hembakat surdegsbröd hos självaste Anne. Bättre lunch får man leta efter.

Och som om det inte var nog fick jag med mig en bok som står högt upp på min "att-läsa-lista" vad gäller matrelaterat. Jag tror att jag måste göra mig ett slags datortidschema för mig själv i höst. Det är så mycket jag vill hinna med men fastnar allt för ofta på twitter och Miss Meisters mat:s fb-sida, samt med att läsa otaliga nyhetsartiklar och bloggposter varje dag. Jag vill ju hinna med böcker också. 

Tack för maten, Anne! Och böckerna :)

***

Stockholm i mitt hjärta...

Edamame på Wagamama

...eller ja, det kanske var lite att ta i förstås. Hjärtat klappar ändå hårdast för Göteborg. Dock inte så hårt att jag inte njuter av besök i stora staden i öst. Stockholm är en otroligt vacker stad och jag slutar aldrig fascineras av de vackra byggnaderna. De är några våningar högre, lite mer färgstarka, mer rött, terrakotta och grönt. Liksom djupare färger än de annars gula och lite blekare toner jag är van vid här hemma.
Förra veckan var jag återigen på besök i Stockholm. Det är knappt jag tror det är sant. För snart ett år sedan var första gången på flera år jag gjorde ett besök. Sedan dess har det blivit ett otal resor. Allt tack vare att min handledare på min sysselsättningsplats blev sjukskriven och jag åtog mig hennes uppdrag med MR-dagarna. Och på den vägen är det.
Någon gång blev det resa över dagen. Andra gånger har jag passat på att stanna över helgen. Så även denna gång. Och vilken resa det blev. Intensiv och väldigt kul. Jag hann med att möta inte mindre än tjugoen (21) individer, utöver de tretton personerna i styrgruppsmötet jag var på.
Av de 21 individerna fanns sex stycken jag haft kontakt med via bloggen/fb/twitter men aldrig träffat irl. Sju stycken var både barn och vuxna jag känner till men heller aldrig träffat i verkliga livet. De resterande åtta är vänner och bekanta vilka jag träffat både en och flera gånger tidigare. Som sagt, intensivt och väldigt, välidigt roligt. 

Pia in action

Galett fylld med smörstekta champinjoner och crème fraiche,

smaksatt med cognac, vitlök & persilja

 samt stekt halloumi på toppen.

Jag åt mat på restaurang, blev bjuden på lunch och middag hemma hos välkända matbloggare och vet ni, jag har till och med varit i det röda köket och härjat! Och så åt jag polenta (fast i ofast och mer grötkrämig form) för första gången sedan den stabbiga och smaklösa jag fick på Södra Berget. Mycket gott. Jag kommer definitivt ge mig på konststycket att koka egen polenta.
I sanningens namn ska jag erkänna att jag  på À la Crêpe, i sällskap av allas vår husmor Anette, Zita som roddar butiken Franska Matkompaniet, Karoline och souschefen Fredrik, även åt en söt crêpe med smör, socker och citron, efter galetten på bilden ovan.

Bye, bye Stockholm. För denna gången. 

***

Fragment ur en matbloggares liv

Såhär ser det ut. Överallt. Nerklottrade ingredienser, staplade på varandra. Man hittar det i min närhet på kuvert, papperslappar, i gamla anteckningsböcker och ja, till och med i ett och annat tidningshörn.
Som jag skrev tidigare så freestylar jag och höftar för det mesta när jag lagar mat vilket kanske inte är den bästa egenskapen för att driva en användbar matblogg. I min iver att då skriva ner allt jag slänger i så har det slagit mig att jag då oftast glömmer skriva datum. Kanske oviktigt i sig men då bilderna, tack och lov, automatiskt taggas med datum, så blir receptklottret utan datum och bilder svårare att para ihop.
Mycket grönsakshack och röror blir det så det är inte alltid den uppenbara råvaran på bilden som är grejen med just den rätten utan det är snarare kryddningen som kan vara avgörande. Eller som ovan, en bit mango i något som jag gissningsvis blandade ihop med stavmixern. Kanske blev det en god sås till ugnsrostade rotsaker eller något gott pålägg på en skiva surdegsbröd. Vem vet? En sak vet jag i alla fall. Jag hittar inget jag skrivit ner som inte smakat bra. Det slänger jag bort med detsamma. Problemet är snarare att jag försvårar det tidsödande arbetet med att dela med mig av vad som pågår i Miss Meister's kök.

Alla noteringar, utrivna tidningssidor, förpackningar med mera verkar dessutom föröka sig så fort jag vänder bort blicken. Kommer jag någonsin komma ifatt mig själv?

Lever med förhoppningen att någon gång få energi att beta av högarna som växer så det knakar. Så mycket mat, så många ingredienser, flera intressanta matproducenter att skriva om samt stora problem med odling, bekämpningsmedel, och usla villkor för så många av världens bönder. Det finns ingen ände på det. 

***

Ursprung: 19 juli 2012

Signed, sealed, delivered!

Livet som matbloggare från den ljusa sidan ter sig ibland som sådan att man får baka småkakor i gross och parti. Första helgen i augusti var det äntligen final och dags för den stora bröllopsbonanzan hos Matrepubliken som i sommar ingått i det äkta ståndet. Vad annat att göra än att bidra till värsta kakbuffén än att fylla en låda full av spröda sockerstinna drömmar? Jojo, nära 100 st blev det och om inte ingredienserna tagit slut skulle jag hunnit en fjärde omgång innan det var dags för leverans. Och det var fler än Miss Meister som bakade sötsaker till festen. Vad säger ni om denna veganska jordgubbstårta med cashewgrädde? *slickar mig om munnen* Ann-Louise var modig tycker jag, som gav sig på ett helt stycke sött som ej kunde provsmakas innan den gick för avfärd. Mycket modigt.

Insåg just att jag glömde skriva namnen på kortet men bästa

 

Charlotta & Calle,

varmaste lyckönskningar med 
äktenskapet!

***