Picknick vid Medelhavet, middag och Pizzica

 

Att försöka sammanfatta sista heldagen i Italien i ett inlägg är stört omöjligt. Som ni säkert märkt har dagarna varit fulla av aktiviteter och intryck och det är bara en bråkdel som fått plats i de senaste inläggen. Dagen har varit både solig och regnig. Glad och ledsam. Äventyrlig och hemtam. Stillsam och helt galet svängig. Och allt däremellan. Är fortfarande svettig, för att inte säga dyblöt, efter kvällens bravader. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig en sådan här resa.

Sprang resans sista runda längs olivlundarna i morse, följt av enklaste frukosten; kaffe, en apelsin och ett päron. Sedan var det åter dags att sätta sig i bussen och fara mot nya äventyr. Vi körde bokstavligt talat ända fram till Medelhavet, eller ja snarare Adriatiska havet (vilket ju är en vik av Medelhavet) och närmare bestämt till en havsvik och anlagd badplats i Castro. Där hade vi picknick bestående av mackor på resterna från all mat vi lagat under veckan.

Det var nästan riktigt varmt i luften men tyvärr inte tillräckligt för att kasta kläderna helt och ta ett dopp i det blå. Förlåt, turkos menar jag. Benen fick sig i alla fall ett snabbdopp. Har tyvärr inte lyckats återge den nästan självlysande turkosa färg havet hade på bilderna jag tagit. Den översta är nog så nära det går.
Innan picknicken vandrade vi runt i botaniska trädgården La Cutura. Mamma mia vilka kaktusar och andra suckulenter! Aldrig sett något liknande. Inte i de gigantiska storlekarna.

Efter picknicken promenerade vi runt lite i Castro. Bland annat gjorde vi en nära på lodrät stigning till Castros "gamla stad", Il Centro Storico, med rester från den gamla borgen väl införlivad i den framvuxna stadsdelen. Borgen var tyvärr stängd för besökare och det föll sig inte bättre än att vi kom bort från varandra. Jag och några till missade helt den gamla stadsdelen. 

Vy från toppen och de flotta sutteränghusen, Castro

Väl tillbaka i palatset fick vi pusta ut en stund. Packa väskorna och svida om inför kvällen. Det kändes konstigt att inte gå ner i köket ikväll och fixa middagen. Vi blev nämligen bjudna på mat ikväll. Och så bjöd de upp till pizzica (dans)!
Jag fick en rackarns god böngryta (med cikoria och/eller rape i). Icke-veggisarna fick en mustig köttgryta. Första riktigt stora köttfrossan på hela resan faktiskt. Men först några starters som bl a  fritterat potatismos, inlagda kronärtskockhjärtan, mini-mozzarellabollar, frittata med rape och potatismos med hackad manel i pytteglas.
Oj, oj, oj, så lite vi visste av vad som väntade oss när vi satte oss vid det uppdukade långbordet.

Baronen (och kocken) Alessandro visar oss vegomaten

Under och efter maten var det nämligen dans för allt vad tygen höll! Först lätt reserverade och återhållsamma. Men hej, svetten lackade och vi dansade och dansade medan regnet öste ner och piskade hårt mot rutorna. Trots att det var Pizzica, en dans ursprungligen från Salento, som gällde slank där plötsligt in ett par enkla salsasteg. Jag var lyckligt lottad (eller helt grym på att dansa ;-) ) då jag flera gånger fick dansa med självaste danslärare :-) Fast bäst av allt var nog ändå den ack så korta dansen med Hannu ;-)
Nu ska en nöjd och glad Miss Meister sussa sött några timmar innan det är dags för hemfärd. 

 

Sov gott!

* * *