Visar inlägg med etikett E-nummer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett E-nummer. Visa alla inlägg

onsdag 23 februari 2011

Lakrits i gross och parti


Det är ingen hemlighet att jag gillar lakrits. Choklad och jag har förvisso gått hand i hand hela livet känns det som men lakrits har faktiskt varit en ständig följeslagare. I yngre år gillade jag saltlakrits mycket mer än sötlakrits. Med åren har det skiftat. Eller ja, det går nog lite som efter humöret. För en del år sedan slutade jag äta smågodis i lösvikt, för att jag blev äcklad av alla vuxna som stoppar in sina fingrar och ibland stora händer under plastlocken för att plocka åt sig godis att äta där, rakt upp och ned, samt alla barn som ju stoppar allt i munnen och ev biter av lite också för att sedan lägga tillbaka i boxen... bläääää, och även då jag under min veganperiod inte heller åt gelatin. Det har liksom hängt med sedan dess och jag äter mycket sällan smågodis. Samma sak gäller alla plocklådor med chokladdragérade nötter och torkad frukt. Äckligt med folk som bara går och tar för sig där.


Men, det finns ju en del paketerad lakrits nu för tiden. I Santa Barbara blev jag överlycklig när jag inne på World Market hittade en ask lakrits av det finska märket Panda. I Sverige har jag bara hittat det märket i t ex Life-butikerna. För inte så länge sedan då jag stod i kön på ICA föll blicken osökt uppåt en klarröd påse som hängde på gottepåseväggen. Det tog en kort stund men ganska snart insåg jag att det var faktiskt var favoritlakritsen som skaffat sig ny förpackning! Jorå. Nu i återslutningsbar påse (tror jag men hann aldrig testa om den stängde sig bra eller ej) istället för i ask. Vet inte men tycker mig minnas de andra lakritsbitarna något minde än nu. Goda var dom hur som helst. Redan 1927 tillverkade Panda den första lakritsprodukten. Det kom att ta nära 10 år innan den första lakritskaramellerna såldes i butik.


Och som om det inte fanns någon ända på detta lakritståg hittade jag i helgen (i Aspen av alla ställen) äntligen lakrits från Halva, ännu en finsk tillverkare, och lade genast beslag på en ask. Tur ändå att småbutikerna nära mig inte har den i sitt sortiment för tusan vad god den var. Så, från allt annat kravmärkt, veganskt, rättvisemärkt och pk så erkänner jag att jag med hull och hå slukade de små lakritsstavarna utan att blinka. De är fulla med e-nummer jag inte minns namnen på, och säkert någon gummi- och stabiliseringsmedel som inte kan vara bra någonstans.


Panda Licorice Original innehåller: sirap, vetemjöl, glukos-fruktossirap, lakritsextrakt, melass, färgämne (carbo medicinalis vegetablis) arom (anisolja).

Halva Original Sweet Licorice innehåller: sirap, vetemjöl, vatten, socker, lakritsextrakt, sorbitol, surhetsreglerande medel E500 (Natriumkarbonater), färgämne E150(sockerkulört, framgår dock inte om det är a, b, c eller d) guargummi, arom, ytbehandlingsmedel E901 (Bivax) och konserveringsmedel E202 (Kaliumsorbat).

Oups, nu var dom alla slut!

Jaha, då blev detta en post om en av mina laster. Men efter en ordentlig titt i innehållsförteckningen är de nog inte så farliga och kemikaliestinna som man kan tro. Panda har dessutom uttryckligen ett hållbarhetstänk genom dess företags- och miljöansvar samt det sociala ansvaret i sin produktion av de svarta små godbitarna. Och Halva verkar inte så illa heller. Dock finns inte lika mycket information (på engelska) på deras hemsida som hos Panda. Och ingen av dem innehåller faktiskt inte heller gelatin eller någon animalisk produkt vad jag kan hitta.


***

torsdag 17 september 2009

E-nummer och lite till

Okej, här kommer uppföljning från inlägget igår om stjärnkocken Boris och hans serie "Hemlagat". Sänds i SR P3. Det är förstås hämtat från ett av SR's absolut roligaste humorprogram Cirkus Kiev. Trots den stora portionen humor finns det såklart ett allvar i det hela så därför den lite mer seriösa tonen i dagens post.


Det har gått ett tag sedan Mats-Eric Nilsson kom ut med boken Den hemlige kocken. Det är väl snart 2 år kan jag tro. Måste erkänna att jag fortfarande inte läst den. Jag införskaffade mig faktiskt ett eget exemplar i pocket. Eftersom den legat hemma ett tag tog jag den med på resan i januari och trodde i min enfald att jag skulle ha en del fritid över under vilken jag skulle sluka böcker. Men icke. Jag kom väl ca 2-3 sidor bara. Tog med mig boken hem igen och min intention är fortfarande att läsa den.


Trots att jag inte läst den är jag ändå medveten om att mycket av vår mat innehåller diverse tillsatser som kanske inte alltid är så önskvärda. Jag började läsa näringsinnehållet och innehållsförteckningar på matprodukter jag handlar i början av 90-talet. Det har nu blivit en vana. Först handlade det mest om själva näringsinnehållet som fibrer, vitaminer, fett och kolhydrater men också om det fanns särskilt sötningsmedel i.
Sen var jag mer intresserad om det fanns mjölkpulver, ägg och andra animaliska produkter i så kallade vegetariska rätter och matprodukter. Under en period försökte jag till och med lära mig alla E-nummer, eller ja, i alla fall de större grupperna. Försökte lära mig om det var ett färgämne, konserveringsmedel eller kanske rentav en smaktillsats. Men som ni vet finns det ju en hel del E-nummer och jag villade ganska snart bort mig bland alla siffror.

Och som sagt, i dessa laga-din-mat-själv-trend har även en bland flera trevliga bloggar och sajter i ämnet tillkommit. Vill passa på att slå ett slag för Äkta vara, vilket även är titeln på Mats-Eric Nilssons nya bok, som uppmärksammar alternativ till halvfabrikaten och alla tillsatser i maten. De skriver på sin hemsida att:

Den här sajten har kommit till av en längtan efter mat som det inte har fuskats och trixats med. Vi har tröttnat på tillsatser och ledsnat på tillverkarnas och butikernas budskap om att maten är "traditionell", "hemlagad" och "äkta", när den i själva verket ofta är en industriprodukt som aldrig har rörts av en mänsklig hand.
Har insett att redan innan jag började blogga, visste mer om mat och dess innehåll än vad jag trodde. Om kvaliteten, tillsatser och "matfusk" och om vad som faktiskt är nyttigt mat jämfört med onyttig. Kanske var det min förkärlek till en väldigt populär brun läsk i röd burk (vilken jag idag inte längre dricker) som en gång gjorde mig uppmärksam på socker, innehåll, energi och kalorier mm. Eller så var det tandläkaren som en gång för länge, länge sedan gjorde ett påpekande om det enorma sockerinnehållet i vanlig apelsinjuice (vilket jag heller aldrig längre dricker) som fick mig på bättre tankar :) Juice som dessutom inte heller är någon speciellt bra C-vitamin källa som man gärna vill tro. Se juicetestet som pdf här.



Så heja på, alla ni matintresserade människor som fixar hemlagat!

onsdag 16 september 2009

Bästa radiokocken Boris hemlagade kantarellsås



Som om att det inte räcker med alla dessa plommon men visst är det väl också ett svampår i år? Själv är jag inte överförtjust i svamp, mest med anledning av den allt för gummiaktiga konsistensens skull, men en och annan smörstekt kantarell slinker har ju slunkit ner i magen. Därför har jag inga spännande svampanrättningar att dela med mig av.
En som hakat på denna fantastiska laga-din-mat-själv-trend är radiokocken Boris Lind. Han kokar ihop en smarrig svampsås, gör jordgubbssylt av 2 jordgubbar (har du bara en går det också bra) och lyckas även sno ihop en hamburgerdressing på enbart E-nummeringredienser... hihihh ;-)

Lyssna här hur radiokocken Boris Lind kokar ihop kantarellsåsen.
Längst ner finns receptet i sin helhet.



Boris hemlagade Chaminjon- och kantarellsås

Receptet är hämtat från Sveriges Radio, Cirkus Kiev's hemsida och Recept från "Hemlagat"

50 gram delvis härdat fett
1 dl braslilanskt skummjölkspulver
1 dl modifierad stärkelse
2 tsk E330
1 tsk mononatriumglutamat
1 tsk dinatriumguanylat
1 tsk dinatriumginocynat (hittar du på hyllan för smakförstärkare i din
lokala butik)
2 msk jästextrakt
1 msk dextrinerad stärkelse
1 nypa Riboflavin

Syntetiska eller semisyntetiska färgämnen, förslagsvis E150CBörja med att härda fettet delvis, vispa sen ner skummjölkspulvret litei taget. Antioxidera den modifierade stärkelsen med E330 och blandaner. Red ner jästexktraktet under kraftig vispning tills du erhållerönskad konsistens. Krydda med de tre smakförstärkarna efter tyckeoch smak. Ta av kastrullen från spisen. Krossa den dextrineradestärkelsen i en mortel och blanda ner i såsen. Smaka av med ennypa riboflavin och tillsätt slutligen färgämne E150C tills såsen uppnår perfekt aptitretande färg.

Smaklig måltid önskar Boris Lind och redaktionen för Hemlagat.


Recept på Boris hemlagade jordgubbssylt hittar du här
Recept på stjärnkockens hamburgerdressing finns här



Ha en underbar dag!

Related Posts with Thumbnails